lördag 25 februari 2012

Malmö ska räddas igen

...spelet för galleriet fortsätter

Alla fick inte vara med på champagnegaloppen...

"Heja Malmö" - under den devisen startar nu politiker och tjänstemän i Malmö kommun en kampanj för att ge en positiv motbild av staden och för att uppmana Malmöborna att delta i kampen mot brottsligheten.

I bilaga till senaste lönebeskedet som jag fick hem i brevlådan skriver stadsdirektören Jan-Inge Alhfridh att brottsligheten minskar i Malmö. Som jag framhållit tidigare är detta korrekt i den meningen att Malmö inte är farligare än nån annan storstad.

Men samtidigt är personrånen nu igen upp på rekordnivåer och bland gängbrottslingarna avlöser morden och skottlossningarna varandra.

Malmös förvaltningschefer skriver ett öppet brev till allmänheten. De beskriver Malmös utveckling som "en fantastisk resa som ökat stadens attraktion, som innebär att kreativa, kompetenta människor vill bo, studera och verka här". Men så är det ju det där störande momentet också att "samtidigt lockas brottslighet och ljusskygga krafter hit".

Det är ungefär samma synsätt som kom fram när Ilmar Reepalu, kommunstyrelsens ordförande, ville införa "temporära medborgarskap". Så här uttalade han sig då: "Det visar sig att många av de här gravt kriminella gängen som kommer hit håller sig lugna till dess att de får sitt medborgarskap, och sedan har Sverige som någon form av plattform för internationell kriminell".

På något sätt avspeglar detta en tendens att vilja svära sig fri från det egna ansvaret. Problemen är något som kommer utifrån, menar Reepalu. Men nej, så förhåller det sig inte. De gäng-kriminella i Malmö är unga män som växt upp på Malmös gator, gått i stans skolor och lekt på gårdarna här.

De politiker och höga tjänstemän som nu går ut i kampanj för moralisk upprustning är samma personer som varit ansvariga under hela den tid när klassklyftorna ökat i Malmö, när fattigdomen och trångboddheten växt och när skolbetygen har sjunkit.

Två gånger tidigare har vi sett dem starta sina projekt och lova förändring. Först var det "Storstadssatsningen", sen var det "Välfärd för alla". Nu heter det "Områdesprogram för socialt hållbart Malmö".

Ursäkta, men jag ställer inte något stort hopp till detta. Och Ilmar Reepalus utspel med ett icke fullvärdigt medborgarskap applåderas av rasisterna i Sd. Förutom att hans förslag är omöjligt eftersom många länder inte accepterar dubbla medborgarskap och det därmed inte finns någonstans att utvisa personer så är det ett slag i luften.

Dess enda innebörd är en slags taktik att försöka stoppa Sd genom att acceptera deras politik - en idé som är helt dödfödd. Reepalus förslag är en eftergift för fördomar, för känslan av att "nu får det vara nog med de där jävla blattarna - någon måste säga ifrån".

Precis som när han bekämpade flyktingars rätt att fritt bosätta sig i landet. Det är en sak att alla kommuner solidariskt borde vara skyldiga att ställa upp med flyktingmottagande. Självklart, men det kunde Reepalu föreslagit socialdemokraterna att genomföra när de var i regeringsställning. Men nej, icke. Istället ägnar sig Reepalu åt att vända blickarna bort från de växande klyftorna i samhället och rikta strålkastarljuset mot flykting- och invandrargrupper som ska berövas sina friheter.

Sen finns det "vänsterdebattörer" som har mage att tala om att Vänstern vägrar tala om hela verkligheten. Det är obegripligt att en person som Fredrik Ekelund, efter Utöya, kan tala om islamofobi som ett "flumbegrepp". Hatet mot muslimer är högst reellt och konkret, inget som hindrar oss från att kritisera fundamentalism, terrorism och reaktionär islamism.

Men snacka om att "vägra tala om verkligheten". Ekelund skriver: "Ifall man tittar närmare på min, och Rothsteins, hemstad, Malmö, där SD fick över tio procent i senaste valet, kan man se en gammal industristad som reste sig på nio efter Kockums nedläggning och som med några stora, infrastrukturella grepp (Öresundsbron, Malmö högskola, Västra Hamnen) fick folk att börja tro på framtiden igen".

Vad var det då som gjorde att det ändå inte blev bra? Enligt Ekelund beror det på att vi fick en massa flyktingar till stan och att vänstern inte förmådde ta striden med islam. Snacka om kort synfält!

Var har Ekelund legat i ide? Ja, delar av Västra Malmö har deltagit i champagnegaloppen, men övriga stan har sjunkit under den nedskärnings-, privatiserings- och arbetslöshetspolitik som bedrivits av alla regeringar, socialdemokratiska såväl som borgerliga, under trettio års tid.

Så länge man inte kan se detta - och vad det inneburit för arbetarklassen i vid mening - då ser man heller inte hela verkligheten. Ekelund verkar inte se den, Reepalu vill inte se den och övriga politiker och förvaltningschefer spelar sitt spel för galleriet.

Förändring i Malmö måste komma underifrån. Arbetarklassens befrielse kan bara vara dess eget verk.




1 kommentar:

Anonym sa...

Problemen i Malmö har sin grund i de orättvisor som både borgare och socialdemokrater ligger bakom. Hög arbetslöshet, nedskärningar i välfärden och ökande samhällsklyftor skapar problem och kriminalitet.
Bra skrivet av Röda Malmö. Låt de inte smita från ansvaret! Reepalu är en katastrof. Förstår inte heller hur Ekelund kan försvara honom.
Kjelle