onsdag 5 september 2012

Skolan har spårat ur

...allt färre vill bli lärare
 
Lärare flyr sitt yrke och unga väljer bort det när de gör sitt yrkesval. Facket visar dystra siffror för läraryrket, skriver Skånskan. Av 81 sökande till utbildningen av svensklärare i grundskolan var det bara sex förstahandssökande. Motsvarande siffror för mattelärarna var sju av 49, och för mattelärare på gymnasiet, 13 av 57 sökande.
– Man har inte lärarutbildningen som förstahandsval utan som tredje eller fjärde, konstaterar Eva Kåhrström, regional ombudsman.
 
Det är inte underligt att det är så här. Lönerna släpar efter sen länge. Arbetsbördan ökar ständigt och allt flera administrativa uppgifter läggs över på lärarkåren. Till detta kommer de ständiga nedskärningarna och sparbetingen som drabbar både utsatta elever och alla andra i skolan.
 
Jag hade nog inte valt lärarjobbet om jag vetat då vad jag vet idag. Sen jag började jobba som lärare 1985 har det skett en drastisk förändring till det sämre. Från arbetsgivaren finns inte längre respekt för lärares kompetens och erfarenhet. Bara misstro och den växande skolbyråkratin är på väg att utvecklas till en renodlad kontrollapparat som saknar intresse för pedagogisk verksamhet.
 
Lärarna lever allt mera i osäkerhet och känner inte att man har några rättigheter alls på jobbet. Antalet undervisningstimmar och alla slags uppgifter mellan himmel och jord kan godtyckligt ökas när som helst. Alla nya uppgifter ska utföras gratis och utan kompensation.
 
På många skolor utvecklas arbetssituationen för lärarna och förhållandena för elever till rena katastrofen. Uppåt 30-35 elever kan mycket väl tryckas in i låg- och mellanstadieklasser. Elever som har diverse diagnoser och inte klarar av att gå en vanlig klass eller saknar förmåga att tillgodogöra sig undervisning där driver omkring på skolgårdar och i korridorer utan att någon tar hand om dem. De kommer inte in på skoldaghem och någon annan hjälp ges inte heller. Detta pågår under åratal! I Malmö är förberedelseklasserna upplösta och helt nyanlända barn sitter i stora klasser utan att förstå något av språket och utan att få någon adekvat hjälp.
 
Är det underligt att detta inte upplevs som särskilt attraktivt av unga människor? Det är ju en situation som redan gått över gränsen för det uthärdliga.
 
Mer om skola på Röda Malmö här
 

Inga kommentarer: