tisdag 31 januari 2012

Morden i Malmö fortsätter

...det gäller att stoppa rekryteringen till gängen

Ny dödsskjutning i Malmö på tisdagskvällen. Den här gången var det en 48-årig man i bil i närheten av korsningen Fosievägen-Eriksfältsvägen som blev offret. Skytten är okänd. Det är den åttonde dödsskjutningen sen maj förra året och den sjätte skjutningen i år.

Just nu finns 200 extra poliser i Malmö. Det hindrar inte att fler mord begås. Och politikerna verkar ha tappat greppet. Det grundläggande problemet är att ökade ekonomiska klyftor och social utslagning ger näring åt gängkriminalitet och våldsyttringar. Man har under lång tid låtit samhället delas av djupa klyftor.

Malmö har inte mer dödligt våld än andra storstäder. Alla mord i Malmö är inte heller kopplade till uppgörelser mellan gangstergäng. Men de finns där och de har vuxit fram i takt med att välfärden monterats ner och arbetslösheten ökat. Det började med att Hells Angels och Bandidos fick fotfäste på 90-talet och idag har vi nya gängbildningar som konkurrerar om att kontrollera narkotika, smuggling av cigaretter och andra varor mm.

Nya medlemmar till gängen rekryteras från ungdomar som råkat på glid och börjat sin bana med att råna jämnåriga på mobiltelefoner. Många familjer befinner sig idag i misär samtidigt som skola och fritidsverksamhet rustats ner och inte kan möta barn som behöver bli sedda och hörda.

Självklart behövs en rad effektiva åtgärder på kort sikt för att begränsa utrymmet för de kriminella gängen. Men på sikt måste vi få ett bättre, rättvisare och jämlikare samhälle för att stoppa rekryteringen till gängen.






Bloggat: Svensson, Svensson2,

Klassamhälle in i döden

...nu behövs revolten underifrån

Klassamhället breder ut sig. I livet blir vi allt mera olika. Människor i arbetarklass och överklass lever helt olika liv. Men det liv vi tvingas till, genom vår ställning i klassamhället, avgör också hur och när vi möter döden.

Tillfälliga anställningar blir allt vanligare. Men anställningsformen är en av de faktorer som avgör hur länge en människa lever – en otrygg sådan ökar risken att dö i förtid. Den otrygghet som det kan innebära att vara tillfälligt anställd kan leda till att folk dör i förtid, visar en tysk studie.

Som om detta inte vore nog läser jag i dagens tidning: Fattiga dör oftare av cancer. Möjligheten att överleva cancer i Sverige har ökat bland både män och kvinnor. Men det är stor skillnad om du är fattig eller rik.

Bland män är dödligheten 40 procent högre om du saknar pengar och utbildning jämfört med om du har hög socioekonomisk status fem år efter fastställd cancerdiagnos. Bland kvinnor är motsvarande siffra 46 procent, visar siffror från Socialstyrelsen.

Är du gammal lämnas du kvar i sängen (om du nu någonsin kan sluta arbeta). Dyr medicin stoppas till psoriasispatienter. De välbeställda kan dock slippa vänta på akuten. De med hög inkomst har också i det tysta fått sänkt skatt.

Så - olika falla ödets lotter, brukar det heta. Men nej, det är inte ödet, det är de rikas revolution sen åttiotalet, deras systemskifte för att gynna sig själva och sätta den politiska dagordningen. Nu är det dags för en motrevolt, upproret mot klassamhället. De rikas revolt har bara gynnat fåtalet, en revolt underifrån är i de mångas intresse.


Bloggat: Svensson,

Griegs Morgonstämning

Edvard Grieg: Morgonstämning


Morgonstämning är en del av den musik som Edvard Grieg skrev till Henrik Ibsens pjäs Peer Gynt.

SvD DN SkD Intressant Bloggar om klassisk musik, musik, kultur, samhälle, edvard grieg, natur,

Mera klassisk musik på Röda Malmö

måndag 30 januari 2012

Nej till Reinfeldts europakt

...ja till ett Rött Europa

Krismötena i Europa avlöser varandra. Aldrig hör vi annat. Väldigt lite av optimistiska framtidsperspektiv har kapitalismen att erbjuda. Gamle Karl Marx har fått rätt om kapitalismens periodiskt återkommande kriser.

Kriser vars pris får betalas av den arbetande befolkningen med arbetslöshet och förstörd välfärd. Det påstås att Sverige skulle skilja ut sig och ha en "stark" ekonomi. Det är inte sant, en fjärdedel av våra ungdomar går utan jobb och den psykiska ohälsan är i stigande.

Ingenting av lösning har de styrande i Europa att erbjuda. Bara nya nedskärningar, lönesänkningar och försämringar av pensioner och försäkringar. Det vill säga åtgärder som ytterligare fördjupar krisen.

Kapitalismen idag utmärks av sjunkande produktivitet, överkapacitet, överproduktion... Finansherrarna är hellre intresserade av spekulation än produktiva investeringar. Spekulerandet driver på krisen och de styrande i Europa håller bankerna under armarna så att karusellen kan fortsätta. Vanligt folk får betala.

Mot Reinfeldt och de rikas Euro-pakt måste vi ställa de arbetandes pakt över alla gränser.

Kildén & Åsman: Generalstrejk i Belgien


Bloggat: Kildén & Åsman,

Ravels Boléro

Maurice Ravel: Boléro


Den franske tonsättaren Maurice Ravel var den som skapade stycket Boléro 1928. Ett vitamintillskott i vintermörkret.

SvD DN AB SkD Intressant Bloggar om klassisk musik, musik, kultur, samhälle, ravel, bolero,

Vad gör de med barnen?

...mår sämre av hårt och cyniskt samhälle

En nyhet var uppe en stund idag, men försvann snart från framträdande plats. Det gäller unga människors självmord. Inget som vårt samhälle vill skylta med precis. Besvärande fakta att många barn inte vill leva vidare.

Självmordsförsöken har ökat bland ungdomar under de senaste tio åren. Och trots att det har skett en kraftig nedgång i självmordsstatistiken generellt har inte antalet barn och unga som tar livet av sig minskat.121 personer under 25 år tog livet av sig i Sverige 2010. Ytterligare 30 fall räknas som troliga självmord.

Det här har naturligtvis att göra med den ökande psykiska ohälsan bland unga och hur den i sin tur beror på att vi fått ett sämre, kallare och orättvisare samhälle. Den psykiska ohälsan ökar bland ungdomar och är vanligare bland kvinnor än män. Andelen självmordsförsök bland unga kvinnor har ökat dramatiskt och allt fler unga vårdas på sjukhus för depression eller ångest.

Samtidigt som allt fler unga pensioneras bort från arbetsmarknaden varnar stressforskare för att en ny våg av stressrelaterad psykisk ohälsa kan vara på väg hos yngre människor. Åren 1988-1989 uppgav 9 procent av kvinnorna och 4 procent av männen att de hade besvär av ängslan, oro eller ångest. Åren 2004-2005 hade andelen ökat till 30 procent bland kvinnor och 14 procent bland män. Andelen 20-24-åringar som vårdats på sjukhus för depression dubblerades mellan 1997 och 2007.

Jag ser ett klart samband med det samhälle som vuxit fram i spåren på kapitalistisk kris och nyliberalt inspirerad politik. Massarbetslöshet råder bland unga människor, kraven på dem ökar men möjligheterna att realisera ett gott liv minskar. Samtidigt ökar den psykiska pressen genom massmedias och reklamens budskap att du ska vara rik, känd och vacker för att räknas.

Det är ett cyniskt klassamhälle som grinar det uppväxande släktet i synen. Allt har tillrättalagts för de rikas och deras vinsters skull. Därför urholkas också välfärden. Skolor och fritidsgårdar, som skulle kunnat bli en räddning för osedda barn och ungdomar, får allt mindre möjligheter att möta deras behov.


Bakom morden i Malmö

...finns djupa samhällsklyftor

På drygt en månad har det skett fem mord i ​­Malmös ytterområden Rosengård och Lindängen. På nyårsnatten sköts en 15-årig pojke till döds på Ramels väg i Rosengård. Den 3 januari mördades en 48-årig baskettränare utanför sitt hem i Lindängen. Drygt 100 poliser arbetar med att lösa morden. Mikael Stigendal, professor i sociologi vid Malmö högskola, säger att ökade ekonomiska klyftor och social utslagning ger näring åt gängkriminalitet och våldsyttringar.

Rikspolisstyrelsen gick den 10 januari ut med uppgiften att Malmöpolisen får obegränsade resurser för att lösa den senaste tidens dödsskjutningar i staden. All tillgänglig personal på länskriminalen i Malmö, samt 30 specialister från Stockholm, jobbar i nuläget med de fem mordfallen. ­Totalt drygt 100 poliser.

Anders Lindell, informationsansvarig och presstalesman på Malmöpolisen, säger att två av den senaste tidens fem mord sannolikt är relaterade till gänguppgörelser.

– Mannen som dödades på Volframgatan den 24 november var ledare för Brödra­skapet. Mordet den 20 december på Falsterbogatan drabbade en för oss sedan tidigare känd kriminell person. Den 48-årige baskettränaren och den 15-årige pojken var, så vitt vi vet, vanliga människor utan koppling till någon form av kriminalitet.

Anders Lindell säger att Malmöpolisen nu planerar att inleda en större satsning mot vapensmuggling.

Börje Sjöholm, operativ chef på länskriminalen i Malmö, säger till Dagens Nyheter att domstolarna ser alldeles för milt på olaga vapeninnehav. En man som påträffats med en AK-47 ska ha dömts till fyra månaders fängelse. Maxstraffet för grovt vapenbrott är fyra år. Domstolen ska ha ansett det vara en förmildrande omständighet att mannen behövde vapnet för att försvara sig. Börje Sjöholm tycker att denna omständighet tvärtom borde ha gett ett strängare straff.

– Det är ett helt vansinnigt resonemang av domstolen, säger Anders Lindell. Det slutar ju med att gemene man beväpnar sig, som i USA. Där skjuts 86 personer ihjäl varje dag, av vapen som vanliga människor bär med sig, till lekplatsen och barnkalaset...

Läs fortsättningen på denna artikel och reportage från Malmös ytterområden i tidningen Arbetaren: Djupa samhällsklyftor bakom gängmorden.


söndag 29 januari 2012

Vivaldis Vintern

Antonio Vivaldi: Vintern


Detta stycke på två minuter och tjugo sekunder om vintern är hämtat ur Antonio Vivaldis storverk De fyra årstiderna.

SvD SvD2 DN DN2 DN3 SkD HD GP GP2 Intressant Bloggar om vivaldi, musik, klassisk musik, kultur, vinter, årstider, samhälle, väder,

Skyttarna tappar stinget

...inga riktiga träffar på länge

Vad nu då? Inga riktiga träffar på många dagar... I går var det bara skott i ett ben. Och i en ! Gossarna börjar tackla av. I natt var det ännu sämre, en sketen luftpistolskula i halsen. Den träffade killen kunde själv köra bil till sjukhuset.

Så här kan det inte få fortsätta! De tuffa maffia-gossarna kan få dåligt rykte... Mesiga amatörer drar löje över stan, hårdingarna får flytta...

Nej, skämt å sido. Man ska egentligen inte skämta om sånt här. Det är allvarliga saker. Fast det ska inte överdrivas heller. Man kan inte säga att Malmö är Sveriges farligaste stad. Inte ens att den är en farlig stad.

Malmö ligger inte i topp när det gäller dödligt våld. Det sägs att Skåne ligger högst jämfört med Stockholm och Göteborg när det gäller gangstermord. Nåväl, om det nu är så, då är det faktiskt mindre farligt här eftersom nästan alla gangstermord uteslutande drabbar gangstrar. Dessutom är det så att nästan alla gangstermord begås någon annanstans än i just Malmö.

Sverige har överhuvud inga höga siffror när det gäller dödligt våld. Det handlar om ca hundra fall per år, en siffra som varit konstant sen 1975 (egentligen har våldet minskat eftersom befolkningen ökat). I 70 procent av fallen är gärningsmannen en familjemedlem eller bekant till offret. Vanligaste vapnet är kniv.


De onda får motstånd

...revolutionen snarare vinner än tappar i kraft

Världens ondaste företag. Den titeln får det brasilianska gruvföretaget Vale.Tre indianstammar och totalt 40 000 människor tvingas flytta på sig när företaget Vale ska bygga damm i regnskogen.

Det är Greenpeace och organisationen Berne Declaration som årligen delar ut Public Eye Award till företag som den röstande allmänheten tycker förtjänat mest ris under året.

Ändå är detta bara en ytterst liten del av toppen på det isberg av övergrepp mot natur och människors rättigheter som ständigt begås av de stora företagen och av de rika och mäktiga på vår jord.

Men människor reagerar också i ökad omfattning mot förtrycket. I Oakland i USA demonstrerade tusentals mot den ökande ekonomiska ojämlikheten och polisen slog till mot deltagarna i Occupy-rörelsen.

Egypten går till val igen, läser jag idag. Vad jag inte får läsa där är att den egyptiska revolutionens kraft inte är uttömd, att demonstrationerna på årsdagen av revolutionen var de största hittills i Egyptens städer och att den ett år gamla revolutionen "snarare vinner än tappar i kraft".

Det är Andreas Malm som i ord och bild rapporterar i ett gästinlägg på Shora Al Youms blogg. Shora skriver också i Sydsvenskan: Gatan förblir viktig för Egyptens framtid.


Bloggat: Kilden & Åsman: Vad sker i Libyen?

lördag 28 januari 2012

Röda Malmö: Överklassafari

...Röda Malmö guidar till de exklusiva områdena i Malmö

Att åka till de rikas områden och titta på hur de lever där verkar vara ett oerhört provocerande tilltag. Detta väcker het debatt, sägs det. Sightseeingturen har polisanmälts. Förbundet Allt åt alla gjorde en sådan bussresa till Stockholms solsida och möttes av protester från invånare som tydligen inte vill ha besökare i sitt område. De besuttna skickade ut sina väluppfostrade ungdomar på utomparlamentariskt äggkastande mot bussresenärerna.

Jag vill dra mitt strå till stacken när det gäller överklassafari. Här kan du hitta mitt reportage i ord och bild från Malmös överklassområden: Det exklusiva Malmö.

De rika och deras medlöpare säger ofta att vi är "bara avundsjuka". Visst fan är vi det! Fast inte på det sättet som de känner sig själva. Vi vill beröva de rika deras ökande rikedomar och istället spendera resurserna på den gemensamma välfärden.

Rikedomarna kommer nämligen från vanliga löntagares slit och släp och ska tillbaka där de hör hemma. Jag vill gärna uppmuntra besök i de rikas områden för att se hur de spenderar medlen som de fått från aktieutdelningar, bonusar, fallskärmar, privatiseringar och skattesänkningar. Utsugarna lever gott medan åldringar vanvårdas och misären breder ut sig i förorterna.



Vad ligger bakom?

...ny skjutning i Malmö i morse

Dock oklart om denna skottlossning har någonting att göra med tidigare fall. Två unga män blev skjutna i centrala Malmö av en tredje ung man. Den ene träffades i en tå och den andre i benet. Alla tre är i tjugoårsåldern och är, som det heter, "kända av polisen".

Det framgår inte om detta är en gangsteruppgörelse eller ett bråk av annat slag som urartat. I vilket fall märkligt att man går omkring beväpnad på det här sättet. Eftersom det fanns gott om poliser ute i centrum kunde gärningsmannen gripas snabbt.

Däremot ser det sämre ut när det gäller lösandet av tidigare mord. En sak som definitivt måste förstärkas är det förebyggande arbetet. Om barn och ungdomar får en god uppväxt i familjer som har arbete och slipper misär och samhället fungerar på ett bra sätt med skolor och fritidsgårdar som får de medel de behöver - då minskar också rekryteringsbasen för kriminella gäng.

Uppdatering: Polisen tror inte att det rör sig om någon fortsättning på de senaste årens uppgörelser i den undre världen. De tre männen är bara noterade för trafikförseelser.
– Såvitt vi vet kände skytten och offren inte varandra. Troligen började det hela spontant med ett gruff av något slag, säger kriminalkommissarie Lennart Andersson, enligt Sydsvenskan.



Bloggat: Svensson,

Problemen för (s) består

...Juholt har gått men för S består problemen

Att Håkan Juholt avgått löser naturligtvis inte socialdemokraternas problem. Den grundläggande svårigheten för partiet är att man inte har ett tillräckligt trovärdigt alternativ till moderaterna och alliansregeringen. Man ligger för nära i politiken för att kunna utmana.

I själva verket var det socialdemokraterna som öppnade för högerpolitiken i vårt land. Från 1980-talet började ökenvandringen åt höger med avregleringar, bolagiseringar, privatiseringar, nedskärningar i välfärden, ett inflationsmål som sattes före en politik för full sysselsättning och ökade klassklyftor – allt i regi av socialdemokratiska regeringar.

När socialdemokraterna gav upp sitt tidigare välfärdsbygge legitimerade man också kraven och propagandan från den politiska högern. I spåren på missnöjet skapades även en grogrund för Sverigedemokraterna. Men varför blev det så? Varför kunde inte socialdemokratin försvara vad man uppnått under efterkrigstiden?

Därför att kapitalägarna krävde ett omslag till en nyliberal inriktning på politiken. Vinsterna skulle höjas på lönernas och välfärdens bekostnad. Ytterst handlade det då – och fram till dags dato – om en tillväxtstagnerande kapitalism som inte kan eller vill ta hänsyn till människors behov. Om socialdemokraterna hade bestämt sig för att inte kapitulera så hade det krävt en oerhörd konfrontation med kapitalet och med borgerligheten.

Det steget var socialdemokratin inte beredd att ta. Det rådde heller aldrig som Göran Greider, den kanske mest välartikulerade socialdemokratiska vänsterdebattören vill påstå, någon ”dubbelmakt” under folkhemstiden. Socialdemokraterna hade redan då förvandlat arbetarrörelsen till en koloss på lerfötter, en toppstyrd byråkratmaskin som var väl inlemmad i det kapitalistiska samhället.

Folkhemsperioden var en parentes i kapitalismens utveckling. Efterkrigstiden krävde en skördetid för de breda massorna samtidigt som det kalla kriget gjorde borgarklassen kompromissvillig. Den exempellösa högkonjunkturen gav också de materiella förutsättningarna. Men redan i mitten av 1970-talet kärvade det i det kapitalistiska maskineriet och de nyliberala kraven från de rika började komma.

Den europeiska socialdemokratin har följt signalerna från den härskande klassen och ställt upp på systemskiftet. Idag har det socialdemokratiska förfallet gått än längre. Det finns inte längre någon folkrörelse som kan stå upp mot kapitalmakten. Socialdemokratins högervridning har skingrat och passiviserat gräsrötterna. Idag finns det bara ideologisk och politisk förvirring. Man kastar sig i högerträsket och sjunker tillsammans med kapitalismen.

Vi andra måste börja om från början igen och bygga upp en ny arbetarrörelse – från grunden.

Ursprungligen ledare i veckotidningen Internationalen v 4/2012


Röda Malmö: Nya vänsterpamfletter



Nya vänsterpamfletter

...ladda ner från Socialistiska Partiet:

Ny pamflett: Vad ska vi med facket till?
Denna broschyr
är utgiven för att användas både i den fackliga kampen och i det nödvändiga arbetet att omvandla fackföreningarna till stridbara och demokratiska organisationer. Den är en kort sammanfattning av en del av de erfarenheter Socialistiska Partiets medlemmar gjort tillsammans med många andra under lång tid och som åtskilliga andra gjort dessförinnan, både i Sverige och runtom i världen. Liksom allt annat är dessa erfarenheter och ståndpunkter något som utvecklas när nya erfarenheter kommer till och vi är tacksamma för alla tankar och synpunkter på det vi skrivit.

Beställ den för 10kr + porto genom att maila info@socialistiskapartiet.se

Eller ladda ner den som pdf:
Vad ska vi med facket till?

Ny pamflett: Handbok i organisering
Ett avskaffande av kapitalismen är en internationell handling, inte en nationell. Vi har mäktiga fiender, institutioner som inte skulle dra sig för att ta till vapen om deras makt hotas i grunden. Därför är det nödvändigt att vara många, och att göra ett samlat motstånd. Allt fler måste delta i den antikapitalistiska och socialistiska kamp som krävs, genom att samla stora protesterande massor där man tar vara på gamla erfarenheter och nya idéer. Allt för att kämpa mer effektivt. Av den anledningen är det viktigt att vi kan organisera oss, politiskt, fackligt, i frivilligorganisationer av olika slag och i koalitioner tillsammans med andra organiserade socialister.

Vi hoppas att denna pamflett kan ge dig nya idéer för att arbeta politiskt. Mycket finns kvar att nämna som vi inte tagit upp. Att organisera sig och andra är i huvudsak inget man kan läsa sig till. Det måste utgå från en själv och läras genom handling. Men kanske vi med den här skriften i alla fall lyckas med att se till att arbetet kommer att gå lite smidigare och att en del misstag undviks.

Beställ den för 20kr + porto genom att maila info@socialistiskapartiet.se

Eller ladda ner den som pdf: Handbok i organisering


fredag 27 januari 2012

Vandringar i Malmö

...många tips på strövtåg i staden

Röda Malmös senaste vandringar i bild och text i Malmö:




Här och här får du tips på fler vandringar


Socialdemokrati i samma hjulspår

Uttalande från Socialistiska Partiet:

På S-fronten intet nytt!

Efter en process som får ett påveval att framstå som en skola i demokrati krönte Socialdemokraternas verkställande utskott en av sina egna medlemmar till ny partiordförande, IF Metalls ordförande Stefan Löfven.

Internt hyllas nu denne rejäle, facklige sosse redan som frälsare, om än något ansträngt från fackföreningar som Kommunal som han stötte sig rejält med i frågan om kvinnopotter i senaste avtalsrörelsen. Men Löfven är mycket långt från någon klasskampsinriktad fackföreningsaktivist. Hans toppstyrda ledarskap inom IF Metall har som främsta ledstjärna haft tanken att det som är bra för storföretagen är bra för löntagarna. Det svenska kapitalets vinster (under kodordet “konkurrenskraft”) har varit det lösenord som löner, arbetsvillkor, miljö och internationell solidaritet underordnats.

När Mona Sahlin i sitt avskedstal ville öppna den socialdemokratiska dörren på ännu vidare gavel för borgerlig politik visste Löfvens entusiasm inga gränser, inte ens i en facklig grundbultsfråga som A-kassan: “Det var ett väldigt bra tal. Hennes stora styrka var att hon vågade ta upp frågor där vi behöver en förändring, som A-kassan. Hon tog upp betydelsen av att se A-kassan som en omställningsförsäkring.” Och det var ingen tillfällighet. För, som partisekreterare Jämtin helt riktigt sa när Löfven presenterades som ny partiordförande, innebär valet av honom inte någon politisk förändring.

Det är heller knappast någon slump att SAP samma dag som VU utropat Löfven till partiordförande godkände regeringen Reinfeldts uppslutning bakom EU:s nyliberala “stabilitetspakt”. Löfven var som ordförande i “Fackliga röster för Europa” en av Ja-sidans mest okritiska kampanjmakare, känd för bevingade uttalanden som att “EMU ökar det politiska inflytandet på marknadens bekostnad.”

Socialdemokraternas kris har aldrig handlat om fel partiordförande. Den är mycket djupare än så och beror på partiets långsiktiga anpassning till den nyliberala politiken och den egna organisationens omvandling från folkrörelse till reklambyråanpassad yrkespolitik.

Nej, valet av Stefan Löfven till ny S-ordförande kommer sannerligen inte att innebära den politiska förändring som svensk arbetarrörelse är i så stort behov av. Men så kommer en sådan förändring heller inte att starta i det socialdemokratiska partiets verkställande utskott. Den kan bara växa fram underifrån bland aktivister i fackföreningar och andra folkrörelser, i hård motsättning mot dem som idag lever gott på att företräda en borgerlig politik inom arbetarrörelsen.

Socialistiska Partiets VU
26 januari 2012





För arbetarrörelsens och vänsterns nyprövning

...förslag till krismanifest från Socialistiska Partiet

Inför Socialistiska partiets kongress i april diskuteras ett utkast till krisprogram för den samlade arbetarrörelsen och vänstern. Meningen är inte att utforma ett allomfattande partiprogram som täcker in alla viktiga frågor av betydelse i dagens samhälle – utan att rikta blicken mot den pågående kapitalistiska systemkrisen och föreslå åtgärder kring några centrala teman. Fokus i förslaget ligger på samhällsekonomiska frågor med utblick.
Förhoppningen är att förslaget kan stimulera till debatt och nya perspektiv och – framförallt – till gemensamma forum och ansträngningar att återskapa handlings- och offensivkraften i arbetarrörelsen och vänstern i bred mening. Nu inleds diskussionen bland medlemmarna i Socialistiska partiet om detta utkast som i sina huvuddrag fick grönt ljus av styrelsemötet den 20 december. Mycket kommer säkert att stöpas om i processen och vi inbjuder alla socialister över organisationsgränserna att bidra med sina erfarenheter och ståndpunkter. Låt oss tillsammans finna vägarna, språket och svaren som kan återsamla krafterna för motoffensiven.
SP:s VU 12 jan 2012

Dödläget måste brytas
Arbetarrörelsen och vänstern står inför utmaningar utan motstycke. Den kapitalism som länge hölls i schack av demokratiska regleringar, välfärdssystem och folkliga rörelser har sprängt alla fördämningar.
Den okontrollerade vinstjakten har invaderat område efter område och förvandlat vård, skola och omsorg till slagfält för riskkapitalister och andra profitörer. Avregleringar och privatiseringar trasar sönder gemensamma ansvarsområden och infrastruktur som järnväg, post och energiförsörjning.
I en drastisk omfördelning av inkomster och tillgångar växer de sociala klyftorna till nivåer från tiderna före välfärdsepoken.
Genom avregleringar av finansmarknaderna och övergången till allmän kreditekonomi har bankerna skaffat sig en unik maktställning. Idag tvingas hela samhället, från enskilda bolåntagare till hela stater, att dansa efter finanskapitalisternas pipa när regeringar blir bankernas ombud eller helt enkelt ersätts av administratörer.
I en tid när mänskligheten står inför akuta globala behov att möta klimatkris, livsmedelsbrist och världsfattigdom blir ”marknadens” tyranni alltmer outhärdligt. Från den ”arabiska våren” och ”de indignerades” unga massprotester i Sydeuropa till Occupy Wall Street och studentrevolter i Chile och Storbritannien – för att inte tala om de stora arbetarprotesterna i Indien, Kina och Bangladesh – försöker människor bryta finansdiktaturens grepp.
Men när alla folkliga krafter måste samlas till en demokratisk flodvåg, sjunker stora delar av den gamla arbetarrörelsen ned i sin egen kris. Där s-regeringar administrerat finansmarknadernas utpressning, som i Grekland och Spanien, drabbas de av folkets avsky. Där de själva drev fram de nyliberala avregleringarna, som i Sverige, förlamas de av slitningen mellan gammal välfärdsvänster och marknadskramare.
Det politiska vakuum som uppstår utnyttjas av extremnationalistiska, rasistiska och rentav fascistiska högerkrafter som många hoppades gick i graven med andra världskriget.
Detta dödläge måste brytas! Här finns inga marginaler att invänta ”bättre tider”. Alla ansvarsfulla vänsterkrafter måste mötas till permanent ”socialistiskt forum” för att utveckla strategier för motstånd och framtidsalternativ. Inte stanna vid samtal utan tillsammans stödja varje rörelse underifrån mot nedrivningen av gemensam välfärd, arbetsrätt och jämlika villkor.
För en sådan gemensam politisk, ideologisk och folklig motoffensiv vill Socialistiska partiet föreslå följande akuta krisprogram:

Välfärd eller finansdiktatur? Bryt bankernas grepp.

Idag offras människors välfärd över hela Europa och USA för finansmarknadernas skull. Samma finanssystem som förorsakade skuldkraschen 2008 och räddades med skattemiljarder utpressar nu stater och regeringar med räntevapnet mot välfärd och sociala rättigheter.
Arbetarrörelsen och vänstern kan inte acceptera att välfärdsepoken går i graven. Samhället är rikare idag än när det sociala reformarbetet en gång inleddes. Välfärdssystemen är förutsättningen för jämlikhet och demokrati. Finanssystem ska användas för att stödja välfärdsutveckling, inte ödelägga den. Demokratin kan inte göra halt vid bankvalven.

- Samhället måste offentligt granska alla betydande finansiella tillgångar och transaktioner, in- och utlåning, värdepappershantering och vinster hos finansbolagen. Hur uppkom skuldbergen? Vart tog skattemiljarderna till bankerna vägen? Var hamnade vinsterna och var finns tillgångarna?

- En radikal indragning av finansiella förmögenheter krävs för att omfördela tillgångar, ägande och makt för samhällets behov.

- Resurser måste koncentreras mot finansiell brottslighet, skatteflykt och internationella insatser mot skatteparadis.
Det senaste kvartsseklet har visat på de ödesdigra globala följderna av avreglerade kapitalistiska finansmarknader. Samhället måste återta kontrollen över finanssystemen för att demokratiskt styra de ekonomiska resurserna till satsningar på samhällsnytta, välfärd och klimatomställning.
Istället för att dumpa välfärden för finanskapitalets skull bör samhället styra investeringarna till de mest brännande behoven:

Bekämpa arbetslösheten – alla behövs i arbete.

Det är arbete som skapar välstånd – inte ”företag” eller ”marknaden”. Hur arbetet organiseras är en praktisk fråga. Om det privata näringslivet inte kan erbjuda jobb till rimliga villkor måste ansvaret tas av över av det gemensamma. Vi har inte råd att tvinga hundratusentals till sysslolöshet när vården går på knä och personalbristen slår igenom på alla områden. Vi har inte råd att låta unga generationer växa upp utan yrke och försörjning.

- Samhället måste ta kommandot, kommuner och fackliga organisationer bör tillsammans inventera behoven och genomföra radikala sysselsättningsplaner.
n Genom massiva statliga och kommunala satsningar på offentliga arbeten inom vård, skola, omsorg, kollektivtrafik, fritid och kultur kan unga och arbetslösa få jobb.

- Ungdomen kan få jobb om vi delar på arbetsuppgifterna. Istället för höjd pensionsålder, släpp in de unga på arbetsmarknaden. Istället för allt längre arbetstider och övertid – fördela jobben genom allmän arbetstidsförkortning med inriktning mot sextimmarsdag.

Social trygghet och gemensam välfärd – bort med kapitalisterna från vård, skola och omsorg.

När riskkapitalister plundrar ut äldreomsorgen och smugglar vinstmiljoner till skatteparadis, när skolor utarmas och segregeras av marknadskonkurrens, när privatiseringar och ”vårdval” slussar resurser till höginkomstområden – då måste samhället slå till bromsarna.
Det är behoven som ska styra, inte vinstjakten. Det är till de gamla och sjuka, till barnen och eleverna skattemedlen ska gå – inte till riskkapitalisternas vinster och skatteparadis.

- Offentlig granskning av utförsäljningar och ”avknoppningar”. Stoppa privatiseringar och förskingring av gemensam egendom.

- Öka bemanningen och förstärk resurserna till barnomsorg och äldrevård. Personalen är experterna som vet vad som behövs.

- Segregeringen av skolan och den högre utbildningen kan bekämpas genom jämlik resursfördelning där skattepengarna går till undervisning, inte till skatteparadis. Satsa på en demokratisk skola med likvärdiga förutsättningar för alla istället för privata friskolor.

Klimatomställ hotad industri under de anställdas kontroll. Utveckla trafik- och energisystem under samhällets ledning.

Den globala klimatkrisen ställer samhällena inför historiska utmaningar att bygga om industri-, kommunikations- och energisystem från grunden. Då måste vi ta tillvara det industriella och vetenskapliga kunnandet från de äldre systemen för att utveckla övergångens möjligheter – inte förvandla regioner till rostbälten med slaktade produktionsanläggningar, kapitalförstöring och massarbetslöshet.
Här krävs statliga investeringar där produktionen, under ledning av de anställdas kompetens och kontroll, ställs om och klimatanpassas.

- Istället för att reas ut till internationella kapitalister eller skrotas bör samhället ta över ansvaret för hotade verksamheter – som fordonsindustrin Saab – och påbörja omställningen.

- Privatisering och konkurrenskaos inom klimatvänliga trafiksystem som järnväg och kollektiv stadstrafik bör ersättas av samordnat underhåll, utbyggnad och drift i gemensam ägo.

- Landets elförsörjning utgör en fundamental samhällsfunktion som ska ägas och skötas av det gemensamma.

Omfördela överflödet – nej till fattigdom och förtryck – gemensamma lösningar.

Sedan 1980-talet har politiker och regeringar av olika kulörer verkat för sänkta skatter och minskade ersättningar från socialförsäkringarna. Följden har blivit växande klyftor mellan hög- och låginkomsttagare, mellan rika och fattiga. Samtidigt har ideologiska föreställningar förankrats – som att eliten presterar bättre genom högre ersättningar medan arbetslösa, sjuka och lågavlönade måste hotas med försämrade livsvillkor för att anstränga sig.
När de bättre ställdas klassegoism görs till norm återkommer på bred front uppdelningen i högre och lägre, herrskap och tjänstefolk med åtföljande anpassning av regelverk och lagstiftning på område efter område.
Gemensam och likvärdig vård och omsorg ersätts av upphandlade miniminivåer för de många och privata kvalitetslösningarna för de välbeställda. Visioner om jämlika villkor mellan män och kvinnor förvandlas till frågor om representation i bolagsstyrelser medan låglöneproletariatet av kvinnor med osäkra och förslitande anställningar tyngs ned av försvagad barnomsorg och äldrevård – och förvandlas till RUT-pigor åt medelklassen.
Utbildningssystemen – från grundskola och gymnasium till högre utbildning – segregeras med ökad utsortering och växande skillnader som följd. Avregleringar på arbetsmarknaden och försvagat fackligt inflytande tillsammans med etnisk segregation skapar nya tjänarklasser av tillfälligarbetare och papperslösa långt ifrån de etablerade trygghetssystemen.

- De sociala trygghetssystemen måste återupprustas i full bredd med återställd a-kassa och sjukförsäkring. Sjuka och utslitna ska få stöd till fullgod rehabilitering, inte utförsäkras. Försörjningsstödet åt utsatta ska förstärkas, inte minskas.

- Kvinnors löner och arbetsvillkor måste radikalt uppvärderas och alla nedvärderande och diskriminerande strukturer – på arbetsmarknaden liksom i samhället i stort – bekämpas.

- Löneinkomster och pensioner ska beskattas lika, ett solidariskt pensionssystem återuppbyggas med höjd och tryggad pension. En tryggad ålderdom ska inte spelas bort på börsen.

- Rättslösheten på arbetsmarknaden måste bekämpas, facklig kontroll krävs av bemanning och anställningar liksom garanterade lägstalöner på människovärdig nivå. Kollektivavtal i Sverige ska gälla alla löntagare – rovdriften på papperslösa och utländsk arbetskraft måste bekämpas – facket är till för alla arbetare.

- Ett solidariskt skattesystem för att dela på bördorna måste återupprättas – skatt ska debiteras efter bärkraft, förmögenhets- och arvsskatt återinföras. En omfördelning av privata förmögenheter är nödvändig för vårt gemensamma samhällsansvar.

Försvara människovärdet – mot rasism och nyfascism

Där massarbetslösheten biter sig fast och välfärden raseras försöker högerextremister lägga skulden på ”de andra” – människor av annat ursprung, annan nationalitet och kultur. Istället för att förena drabbade människor mot det system som håller nere alla maktlösa – arbetarklassen i bred mening – ska samhörigheten trasas sönder. På så sätt utgör högerextremismen i olika skepnader den kapitalistiska ordningens mest förgiftande ombud. Ett halvsekel efter andra världskriget hemsöks Europa åter av detta ödeshot – vars förlängning rymmer våld, etniska rensningar och krig.

Vänstern och arbetarrörelsen måste här utgöra det starkaste skyddet mot rasism och nyfascism både i vardagen, på gatorna och i politiken. Från solidarisk flyktingpolitik och lika sociala rättigheter för alla, till massmobiliseringar och, ytterst, fysiskt självförsvar måste alla krafter i och kring arbetarrörelsen göra gemensam sak.
I samlad kamp för lika rättigheter, social välfärd och arbete – över kulturella, etniska och andra skillnader – kan arbetar- och folkrörelserna åter bli en ledande samhällsförändrande kraft. Bara en sådan samhällsförändring röjer undan förutsättningarna för den högerextremism som utnyttjar människors rädsla i kristider.

En annan värld är möjlig

Krig, terror, finanskriser och klimatkaos – de globala hoten är sannerligen skräckinjagande. Men runt om i världen söker samtidigt människor oförtrutet hävda människovärde och solidariska lösningar mot den nuvarande världsordningens maktförhållanden och finansmarknadernas diktat. Världssociala forum, den arabiska våren, de ”indignerade” och Occupy Wall Street, fredsopinionerna, demokratikämparna och klimat-aktivisterna, de internationella fackliga och folkliga rörelserna – det är där vår arbetarrörelse och vänster hör hemma och måste hämta kraft och allierade.
Våra förslag och strävanden kolliderar ofta med regelverk och praxis som etablerats på mäktiga ekonomiska intressens och politiska stormakters villkor. Därför måste vi utmana och överskrida dem i samverkan med likasinnade över gränserna. Bit för bit, offensivt och defensivt, kan vi utveckla global styrka och alternativa modeller som förmår stå emot och bana nya vägar mot kapitalismens borgerliga eliter. Kapitalvinsten som mått på tillväxt och framåtskridande är sedan länge oförenlig med hushållning för välstånd och klimatbalans. En ny princip för samhällets organisering med behoven hos människor och miljö som styrande mått kan inte etableras utan politisk, ideologisk och social kamp.
Det är hög tid för den svenska arbetarrörelsen och vänstern att istället för EU:s finanspakter och Wall Streets finansmarknader, utveckla ett gemensamt skarpt krisprogram som samlande alternativ till fortsatt borgarstyre här hemma och social nedrustning i storfinansens tjänst. Tillsammans med alla arbetarrörelse- och vänsterkrafter i Europa och internationellt kan vi utveckla en väldig social och politisk kraft som kan stå emot finansutpressningen och bana vägar ut ur den globala kapitalismens systemkris.
Om 2012 görs till året då aktivisterna i folkrörelser, fackföreningar, aktionsgrupper och gemensamma forum diskuterar fram sina främsta förslag till handlingsvägar och samhällslösningar kan vi bygga en stark motståndsfront – nerifrån och upp – som slår tillbaka borgerligheten och börjar förändra politikens förutsättningar.
Låt oss tillsammans förbereda den striden.

Socialistiska partiet



Makten tillbaka hos partihögern

...en Reinfeldt-light-politik

"Valet av Håkan Juholt som partiledare kunde ses som en återspegling av att socialdemokratin trots allt fortfarande har drag av folkrörelseparti. Det är uppenbart att det under lång tid funnits en växande klyfta mellan partiets ledning och många av dess medlemmar".

Detta skriver Kjell Östberg, professor i historia, i ett intressant inlägg i tidningen Internationalen. Hans artikel fortsätter så här:

"Att partiet sedan 1980-talet drivits kraftigt åt höger är inte ett resultat av ett tryck underifrån. 1980-talets avregleringar och marknadsorientering, 1990-talets europaorientering eller sociala nedskärningar eller det senaste årtiondets stöd till privatiseringar, utförsäljningar och vinster i välfärden har genomförts som väl regisserade projekt uppifrån, men inte utan motstånd.

Rosornas krig på 1980-talet, motståndet mot pensionsreformen på 1990-talet eller medlemmarnas klara nej till EMU på 2000-talet är klara indikationer på dessa klyftor. Stefan Svallfors undersökningar visar på ett djupt cementerat stöd bland socialdemokrater för de kollektivt ägda och drivna välfärdssystem som socialdemokratiska och borgerliga regeringar och kommunpolitiker, om än med olika intensitet, gemensamt bidragit till att luckra upp.

Motsättningarna accentuerades när kretsen kring Mona Sahlin tog över. Sahlin använde sin första, och enda, partikongress som partiordförande till att kodifiera partiets högervridning med att driva igenom beslut som en gång för alla skulle slå fast att socialdemokratin bejakade vinster inom välfärden, ge fritt fram åt friskolor, att inflationsbekämpningen skulle överordnas kampen mot arbetslösheten, att inte återinföra 90 procentsnivån inom a-kassan och att karensdagarna skulle bibehållas. Dessutom skulle Sverige fortsätta sitt krig under Natos ledning i Afghanistan. Det är uppenbart att detta inte stod i samklang med den debatt som förts ute i arbetarkommuner och fackföreningar.

Valförlusten 2010 innebar uppenbart att väljarna underkände socialdemokratins försök att vinna medelklassen tillbaka genom en Reinfeldt-light-politik. Det innebar också att partiets högerlinje utsattes för en mer samlad kritik än på länge. Grupper inom Studentförbundet och SSU, bland annat kring tidskriften Tvärdrag, utgjorde en viktig bas, Lena Somme-stad, som profilerat sig som en utpräglad vänsterröst, valdes till Kvinnoförbundets ordförande. Klarast artikulerad var kanske ändå kritiken i partiets egen kriskommission som på centrala punkter underkände partiets marknadsanpassade politik.

Valet av Håkan Juholt som partiledare kan bara förstås i detta perspektiv. Det var ett resultat av den stora sprickan mellan ledningens högervridning och försvaret av den traditionella välfärdsstatens fundamenta bland partiets basmedlemmar.

Den Stockholmsbaserade partihöger som i decennier dominerat partiledningen kunde inte presentera en trovärdig kandidat. Problemet var att det kunde inte den kritiska delen av partiet heller. När Håkan Juholt valdes tillskrevs han egenskaper han aldrig haft. Han var tryggt förankrad i partiets mittfåra och hade aldrig protesterat mot partiets utveckling.
De radikala tongångar som kunde höras i samband med Juholts installationstal klingade snart bort och Göran Greider talade besviket om världshistoriens kortaste vänstervåg.

Det hindrade inte att såväl det gamla ledarskapet som borgerligheten kände djup olust inför en partiledare som inför trycket från vänster faktiskt kunde säga att pensions-överenskommelsen borde omförhandlas, att Sverige borde lämna Afghanistan eller att vinster i vården var orättfärdiga; må vara att han sa tvärtom dan därpå. Det interna krypskyttet och det välorkestrerade borgerliga mediedrevet satte snart in, baserat på en oro att socialdemokratin var på väg att lämna det stora samförstånd som rått om huvudinriktningen av svensk politik under de senaste decennierna.

Allt tyder nu på att makten i partiet flyttar tillbaka dit den så länge befunnit sig: till de marknadsglada avreglerarna och vinstbejakande friskoleanhängarna, eller snarare, till de av dem som ännu inte hunnit ta sig över till lobbyorganisationerna, konsultföretagen och de wallenbergska riskkapitalbolagen. Hur partivänstern behandlar den besvikelsen är nog den intressantaste aspekten av socialdemokratins kris just nu".




torsdag 26 januari 2012

Malmö och havet

...längs en gammal strandlinje

"Den gamle och navet" skulle jag kanske säga eftersom det var jag på cykeltur. Jag började här i väster i Öresundsparken som invigdes 1924. Ett område som tidigare var sjöbotten, strandlinjen gick ungefär vid nuvarande Limhamnsvägen.
Efter att Sillabanan mellan Malmö och Limhamn byggts en bit ut från stranden 1889 fyllde man ut det träskliknande området innanför järnvägen, ett område som förvandlats till illaluktande soptipp. Istället blev det denna vackra park.

Här gick Sillabanan en gång i tiden.

Utanför järnvägsvallen började man på 1920-talet anlägga en konstgjord strand. Det gick åt tonvis med sand (den naturliga bestod tidigare av stenig morän). År 1926 invigdes en 200 m lång strand. Under 1940-talet fick Ribersborgsstranden sin nuvarande karaktär.

Kallbadhuset byggdes redan 1898.

Malmö är en stad som erövrat stora ytor från havet. Västra hamnen, tidigare Kockums-området, är ett sådant område som fyllts ut.

Passerar Ribershus på väg tillbaka mot stan

Skådar husen på avstånd från Scaniaparken

Vy från Västra hamnen

Tillbaka in mot den ursprungliga strandlinjen. Passerar fiskehoddorna

Borgen Malmöhus, som skulle skydda Malmöborna, låg i direkt anslutning till dåvarande havslinjen. Någonstans här låg också i gamla tider en västerport som ledde in till staden.

Jag passerar den gamla hovrätten vid Kungsparken som stod färdig 1917 och som idag är byggnadsminne

Utsikt från Hovrättsbron längs kanalen österut. Ungefär i kanalens södra kant, här till höger i bild, gick den gamla strandlinjen. Längs med det som idag bär namnet Norra Vallgatan. På stranden hölls i gamla tider den så kallade Skånemarknaden. Någon riktig hamn fick Malmö inte förrän i slutet av 1700-talet. Längs med stranden fanns också under flera hundra år en fem och halv meter hög mur som skyddade staden från angrepp från havet. In till höger i bild ligger Gamla Väster.

På Gamla Väster är stora delar av det medeltida gatunätet fortfarande intakt. Här en bild från Jakob Nilsgatan.

Norra Vallgatan 70, Beijerska huset från 1870-talet. Det palatsliknande huset var typiskt för borgerskapets byggnadsskick under den här tiden.

Frans Suellsgatan. Det gula huset är Dringenbergska gården. Bakom gården skymtar vi Jörgen Kocks hus. Mittemot har vi tornet på Hotell Kramer. Framför Dringenbergska gården på Norra Vallgatan står Frans Suell staty.

Frans Suell var en av initiativtagarna till anläggandet av en hamn i Malmö. I bakgrunden ser vi Malmö högskola till vänster och Börshuset till höger.

Platsen där nuvarande Börshuset, liksom Centralstationen som vi ser bakom, är belägna, var några av de första havsområden som fylldes ut. Malmö börshus var från början en tullkammare och tillkom 1875.

Utsikt från Mälarbron vid Centralen mot Hamnkontoret från 1910 i nationalromatiskt utförande. Tillhör numera Malmö högskola, har jag för mig.

Hotell Savoy vid Norra Vallgatan. Lenin käkade här vid sitt korta besök i staden 1917.

Malmö Central sedd från Petribron

En blick tillbaka

Nu är vi nere i de utfyllda områdena i hamnen bakom Centralen, det vi skådar är Posthuset. En monumental byggnad i nationalromantisk arkitektur.

Utsikt över inre hamnen

Till vänster i bild, där bostadshusen nu sticker upp, låg tidigare Kockums varv.

Kolgapalatset...

...den gamla klaffbron som ledde över till varvsområdet...

...och koggen vid Koggmuséet påminner alla om skilda perioder i stans historia.

Här blickar vi tillbaka in mot den gamla staden från 1200-talet. På bilden finns ett helt panorama av historiska byggnader från skilda tidsepoker.

Nu är vi uppe på Petribron igen och blickar österut längs kanalen och Norra Vallgatan. Det vi ser i bild är faktiskt en bit längre än vad den gamla staden sträckte sig.

Utsikt från Petribron in mot den gamla staden. Bakom gamla riksbanken ser vi tornet på Sankt Petri kyrka sticka upp.

Flera små gator och gränder ledde ner mot den tidigare stranden

Från Malmös huvudstråk som var Västergatan-Adelgatan-Östergatan, från början ett smalt gångstråk längs stranden

Vid nuvarande Drottningtorget tog stan slut. Här fanns Österport. När befästningsvallarna revs i början av 1800-talet anlades torget. Kring förra sekelskiftet byggde förmögna borgare hus här. Sjöbergska palatset är ett exempel på det.