tisdag 10 juli 2012

Jag söker sommaren

...Röda Malmö tar semester

Medan regnet fortsätter stiga under dagen, 18 orter inte klarar en översvämning, meteorologerna skyller på jetströmmen och skördarna ruttnar av regnet så tar jag semester och ger mig ut för att leta reda på den svenska sommaren.


För att mina läsare inte ska känna sig helt övergivna ger jag nedan lite tips på lämpliga inlägg på bloggen att botanisera bland. Det handlar om personliga Malmö-reportage i ord och bild. Siffrorna efter länkarna anger antalet inlägg per etikett:



 
Trevlig sommar och semester önskar jag er alla!


måndag 9 juli 2012

Fackrepresentant misshandlad

PRESSMEDDELANDE: Fackföreningsrepresentant misshandlad och mordhotad – tvingades dra tillbaka sina krav

Måndagen 2 juli misshandlades och mordhotades en fackföreningsrepresentant från Västerorts LS av SAC i sitt hem av personer med anknytning till det kriminella gänget Werewolf Legion. Med kniven mot strupentvingades han dra tillbaka alla fackliga krav mot ett bemanningsföretag.

– Detta är ett angrepp på hela fackföreningsrörelsen. Vi kräver att regeringen och polisen tar utvecklingen på allvar, säger Anders Knutsson, Informationssamordnare för SAC-Syndikalisterna.

Måndagen 2 juli misshandlades och mordhotades en fackföreningsrepresentant från Västerorts LS av SAC i sitt hem av personer med anknytning till det kriminella gänget Werewolf Legion.

Bakgrunden till misshandeln och mordhoten är en arbetsmarknadskonflikt mellan medlemmar av fackföreningen och ett bemanningsföretag verksamt inom hotell- och restaurangbranschen. Fackföreningen hade kallat företaget till förhandling, angående två ogiltiga uppsägningar samt löneanspråk och utebliven semesterersättning.

Förhandlingarna hade inletts med ett första möte. När förhandlingarna skulle fortsätta ville företaget att det skulle ske i företagets lokaler.

Men någon ny förhandlingsomgång blev det aldrig. Istället tryckte sig sex personer in i den fackliga representantens lägenhet vid 21 på måndagskvällen 2 juli. Gärningsmännen leddes av en tidigare toppmedlem i det kriminella gänget Werewolf Legion som även är bror till ägarna av bemanningsföretaget.

Gärningsmännen slog fackföreningsrepresentanten upprepade gånger mot huvudet och krävde att fackföreningen skulle dra tillbaka de krav som ställts mot bemanningsföretaget. Med en kniv mot stupen tvingades fackföreningsrepresentanten att ringa till ägaren av bemanningsföretaget och lova att alla krav som ställts skulle släppas. Efter telefonsamtalet sa den tidigare Werewolf Legion-ledaren att fackföreningsrepresentanten personligen ansågs vara skyldig en halv miljon kronor till Werewolf Legion-ledaren, som ska betalas inom en månad annars kommer fackföreningsrepresentanten att dödas.

I lägenheten fanns även fackföreningsrepresentantens fru och hennes barn, vilka hölls instängda i ett annat rum under misshandeln.

SAC har under längre tid sett med oro på utvecklingen bland bemanningsföretagen. Få följer kollektivavtal.

Arbetsmarknadsregler om anställningsavtal, arbetsmiljö och semesterersättning följs än mer sällan. Löner betalas ofta ut svart med stor oregelbundenhet. Många bemanningsföretag har ägare, eller anknytningar till personer, med ett långt kriminellt förflutet och det är långt ifrån ovanligt att företagen använts till att tvätta pengar åt kriminella gäng. Det var alltså bara en tidsfråga tills de skulle börja misshandla och mordhota fackföreningsrepresentanter.

SAC kräver att polisen och arbetsmarknadsminister Hillevi Engström tar utvecklingen på allvar och genast upprättar ett åtgärdsprogram för att få bemanningsföretagen att följa reglerna för arbetsmarknaden och svensk lagstiftning.

SAC - Syndikalisterna


Bloggat: Svensson,


Syrien och den revolutionära processen

Assads diktatur: Syrien og den revolutionære proces – bidrag til en forståelse
                                                                                    
Den revolutionære proces i Syrien er lige fra starten blevet mødt med mistro fra dele af venstrefløjen, og det har ført til, at nogen har set den som helt anderledes end de øvrige opstande i regionen. 
 
De har anklaget den for at være led i en konspiration, styret af de vestlige imperialistiske regeringer og de reaktionære regimer i regionen, f.eks. Saudi-Arabien. Det er en tendens, der desværre er fortsat, på trods af styrets forbryderiske handlinger.

Andre har begrænset deres holdning til at sige nej til enhver form for udenlandsk militær intervention. Det er vi enige i, men de har også sagt nej til at give fuld støtte til revolutionen, og det er vi ikke enige i. Modstand mod udenlandsk militærintervention i Syrien er ikke nok. Sådan en holdning er meningsløs, hvis den ikke bliver fulgt op af en klar og stærk støtte til den syriske folkebevægelse. Disse holdninger er alle sammen udtryk for en mangel på analyse og forståelse af den syriske folkebevægelse.

Styrets karakter

Tre vigtige grupper har været centrale for støtten til regimet: toppen af militæret og sikkerhedsapparatet, borgerskabet og lederskabet af de religiøse sekter.
Den klike, der står i spidsen for militæret, har skovlet enorme summer til sig, siden Hafez Al Assad kom til magten i 1970 – han gav grønt lys for en massiv korruption til fordel for officerer og embedsmænd, hvis de så til gengæld var totalt loyale over for ham. Staten blev gennem denne udbredte korruption en virkelig pengemaskine for nomenklaturen og især for diktatorens inderkreds, hans familie og hans mest loyale løjtnanter.

Denne nye klasse, der er organisk forbundet med staten, havde brug for at investere deres rigdomme inden for forskellige økonomiske sektorer. Dekret nr. 10 fra 1991 var springbrættet til, at denne klasse kunne hvidvaske deres formuer. Den tillod investeringer i den private sektor og har åbnet op for import-eksport-muligheder, men under statslig kontrol. De kunne så alle sammen blive rigere og fortsætte systemet med den udbredte korruption. I 1990'erne så man fremkomsten af en 'ny klasse', eller en nyrige/borgerskabs-hybrid, der var resultatet af en fusion af bureaukratiet og det gamle borgerskabs efterkommere, det 'private borgerskab'.

Dette 'regime-borgerskab' fik endnu flere muligheder med implementeringen af en neoliberal økonomisk politik, som kom med Bashar Al Assads magtovertagelse i 2000. Denne politik favoriserede et lille oligarki og en håndfuld af dets klienter. Rami Makhlouf, Bashar Al Assads fætter, er den mest fremtrædende repræsentant for denne mafia-agtige privatiseringsproces, som styret har ført an i.

Privatiseringsprocessen skabte nye monopoler, i hænderne på Bashar Al Assads slægtninge, mens kvaliteten af varer og tjenesteydelser gik ned ad bakke. De neoliberale økonomiske reformer gav de rige og magtfulde hele den økonomiske magt. Privatiseringen af offentlige virksomheder er sket til fordel for nogle få, der er tæt knyttet til styret. Samtidig hermed har den finansielle sektor udviklet sig inden for toppen af de private banker, forsikringsselskaber og varebørsen i Damaskus.

Den neoliberale politik, som styret har sat i gang, har tilfredsstillet overklassen og de udenlandske investorer, især fra den Persiske Golf, fordi den har liberaliseret den syriske økonomi til fordel for dem og på bekostning af det store flertal af syrere, der er blevet ramt af inflationen og stigende leveomkostninger. Oven i det kommer så, at landbruget i Syrien og den offentlige sektor også har været for nedadgående, og der er ikke blevet fremført en effektiv strategi for at styrke dem, og det har også sat landets selvforsyning på spil og skabt vrede i befolkningen pga. de konstante prisstigninger på fødevarer og non-food basisvarer.

Den sidste vigtige bastion for støtte til det syriske styre er de øverste religiøse ledere fra alle sekter, der har nydt godt af styret i de sidste 20 år, og som har støttet det fra begyndelsen. Det syriske styre og dets hemmelige tjenester skabte politiske og økonomiske forbindelser til det religiøse establishment, især fra den sunni-muslimske befolkningsgruppe i tiden efter undertrykkelsen i 1980'erne. Det øverste religiøse lederskab fra alle sekter er i stigende grad blevet præsenteret som aktører i 'det syriske civilsamfund', hver gang en udenlandsk delegation har besøgt landet.

Statens opførsel i de seneste år har været i total modsætning til det officielle billede af et sekulært samfund. Religiøs sprogbrug bliver stadig mere almindelig i politiske sammenhænge, og der har også været en massiv vækst mht. bygning af moskeer, kirker mm. siden 80'erne. Disse regeringsinitiativer er altid blevet ledsaget af censur af litterære værker og billedkunst. Styret har også fremmet en udvikling, så religiøs litteratur fylder mere og mere på bibliotekernes hylder, samt en islamisering af de højere uddannelser. Det gælder især inden for de humanistiske videnskaber, og det kommer til udtryk ved temmelig systematiske religiøse referencer til ethvert videnskabeligt, socialt eller kulturelt fænomen. Ca. 10.000 moskeer og hundredvis af religiøse skoler er blevet bygget. Mere end 200 konferencer blev afholdt i kulturelle centre i vigtige byer i løbet af 2007.

Samtidig med dette har styret bidraget til sekterisk splid. Mens flertallet af værnepligtige er sunnier, svarende til deres andel af befolkningen, så er officerskorpset i alt overvejende grad alawitter. Styret er dog først og fremmest et klient-styre, som finder støtte – ved siden af sikkerhedsapparatet – hos de overvejende sunni-muslimske og kristne borgerskaber i Aleppo og Damaskus, som har nydt godt af den neoliberale økonomiske politik i de seneste år. Styret har opbygget et netværk af loyalitet gennem forskellige bånd, især økonomiske, med folk fra forskellige religiøse samfund, som vi har set ovenfor.

Et anti-imperialistisk styre, der udfordrer Israel og Vesten?

Syrien har været i stand til at fremstille sig som en anti-imperialistisk stat på grund af støtten til modstanden i Libanon og Palæstina gennem mange år, og har ført sig frem med en skrap retorik over for Israel. Men denne position er ikke baseret på anti-imperialistiske principper, men på formodede nationale interesser. De går hånd i hånd med nødvendigheden af at fastholde styrets sikkerhed og kontinuitet, samt en magtbalance i de diplomatiske forhandlinger med Israel om at få Golan-højderne tilbage, som Israel erobrede i 1967.

Styret har reelt samarbejdet med vestlige imperialistiske regeringer ved flere lejligheder. Det er det samme styre, der nægtede at hjælpe palæstinenserne og progressive jordanske grupper med at styrte det konservative hashemitiske regime i Jordan under den folkelige opstand i 1970, kendt som 'Sorte September'. Det er det samme styre, der knuste palæstinenserne og de progressive bevægelser i Libanon i 1976, med stiltiende accept fra Vesten, og de gjorde dermed ende på den revolution, der var sat i gang. I den imperialistiske krig imod Irak i 1991 deltog Syrien i den USA-ledede koalition. De har også deltaget i 'krigen mod terror', som præsident George W. Bush iværksatte gennem et samarbejde om sikkerhedsmæssige anliggender. Israel har i virkeligheden flere gange henvendt sig til USA om at lette presset mod det syriske styre, der ikke har affyret en eneste kugle siden 1973 for a få de besatte områder tilbage.

Syriske regeringsembedsmænd har gentagne gange erklæret sig parate til at underskrive en fredsaftale med Israel, så snart besættelsen af Golan-højderne blev afsluttet, uden at nævne det palæstinensiske spørgsmål med ét eneste ord.

Rami Makhlouf, Bashar Al Assads fætter, erklærede i juni 2011, at hvis der ikke var stabilitet i Syrien, så ville der heller ikke være stabilitet i Israel, og han tilføjede, at der ikke var nogen, der kunne garantere, hvad der ville ske, hvis det syriske styre kom noget til. Som følge af dette kan man godt forstå Israels tilfredshed med status quo under det nuværende syriske styre.

Palæstinenserne i Syrien, der er fuldstændig klar over alle disse ting, har i stigende grad deltaget i revolutionen sammen med deres syriske brødre og søstre. De har lidt under styrets undertrykkelse, med mere end 40 martyrer og mange hundreder, der er blevet arresteret af sikkerhedsstyrkerne. Antallet af støtteaktioner fra de besatte områder og fra 48-territorierne (i Israel) er blevet mangedoblet de seneste måneder.

Den folkelige bevægelse

Den geografiske spredning af opstanden – Idlib og Deraa og andre landområder, forstæderne til Damaskus og Aleppo – er et klart tegn på de undertryktes enorme engagement i denne revolution. Hovedparten af deltagere i den revolutionære bevægelse i Syrien omfatter den forarmede arbejderklasse og middelklassen, både på landet og i byerne, der har lidt under den forcerede neoliberale politik, som er ført af Bashar Al Assad siden hans overtagelse af magten. De vellykkede generalstrejker og den civile ulydighed i Syrien i løbet af december 2011, som lammede store dele af landet, var et klart bevis på aktivismen i arbejderklassen og hos andre udbyttede, som er hjertet i den syriske revolution. Det er også derfor, at diktaturet har fyret mere end 85.000 arbejdere fra januar 2011 til februar 2012 og lukket 187 fabrikker (iflg. officielle tal).

Nedgangen i levestandarden for det store flertal af syrere, sammen med en politisk undertrykkelse, har faktisk ført til synlige protester siden 2006. I maj 2006 demonstrerede hundredvis af arbejdere fra det statslige byggeselskab, og det endte med sammenstød med sikkerhedsstyrkerne. I Homs kom det til sammenstød mellem politi og en folkemængde, der demonstrerede imod nedrivningen af huse, der var besat af fattige. Data fra 2007 viser, at antallet af mennesker, der levede i ekstrem fattigdom, defineret som dem, der ikke var i stand til at tjene til basale fødevarer og non-food behov, var vokset til 2 mio. Ca. 62 procent af dem, der lever i fattigdom, er fra landområder, og de lever i daglig usikkerhed med hensyn til at få mad og er i det hele taget i en meget udsat social situation.

I 2007 fandt der mange sammenstød sted mellem politi og demonstranter i forskellige områder af Syrien, f.eks. al-Moussrania-distriktet i Aleppo, al-Mazra i Homs og Alroudha i Damaskus. I 2008 var der arbejderdemonstrationer i Latakias havn og i Dhabla og Zabadani ved Damaskus. I 2009 og 2010 mødte styret også protester, indtil revolutionen begyndte samme år. Skellet mellem rig og fattig og ulighed i det hele taget er vedvarende blevet større de seneste år.

Forud for revolutionen var andelen af syrere, der levede under fattigdomsgrænsen, vokset fra 11 procent i 2000 til 33 procent i 2010. Det vil sige, at ca. 7 mio. syrere levede under fattigdomsgrænsen. Arbejdsløsheden steg konstant, og der var op imod 20-25 procent arbejdsløse, heraf 55 procent blandt unge under 25, i et land hvor unge under 30 udgør 65 procent af den samlede befolkning. Arbejdsmarkedet var ikke i stand til at opsuge de 380.000, som fyldte rækkerne af arbejdsløse hvert år, men regeringen lovede at skabe 250.000 jobs pr. år, ifølge en 10-års-plan, som i øvrigt var umulig at realisere. Oven i det kom der en ny arbejdsmarkedslov i Syrien i april 2010, der klart favoriserede arbejdsgiverne.

Det syriske regimes støtter og den del af venstrefløjen, der nægter at støtte den syriske revolution, betragter altså de undertrykte og udbyttede masser i Syrien, der udgør hovedparten af den folkelige bevægelse, som bare et simpelt instrument for Saudi-Arabiens og USA's imperialistiske politik. Samtidig forsvarer de eller undlader at vende sig imod et styre, der samarbejder med de vestlige imperialister og beskytter Israel, og som fører en neoliberal politik til fordel for en lille økonomisk elite, der langt fra er sekulær, men rent faktisk bliver støttet af de religiøse lederskaber.

Konklusion

Israels udenrigsminister Avigdor Lieberman havde ret, da han sagde, at det post-revolutionære Egypten er en større trussel imod Israel end Iran, og det kan man også sige om Syrien. Et frit, progressivt, demokratisk og reelt uafhængigt Egypten og Syrien er ubetinget farligere for den zionistiske apartheid-stat og dens besatte områder end den undertrykkende syriske og islamiske republik.

Revolutionen i Syrien er en del af den revolutionære proces i den arabiske verden og kan ikke adskilles fra den. Det syriske folk kæmper, lige som egyptere, tunesere, folk i Bahrain og andre demokrater, socialister og anti-imperialister i regionen.

Det er det syriske folk, som er de sande revolutionære og anti-imperialister – ikke Bashar Al Assads styre. Det var den syriske befolkning, der tog imod palæstinensere, libanesere og irakiske flygtninge, da de blev angrebet og deres lande besat af imperialistiske magter som USA og Israel. Den syriske revolutions sejr åbner en ny modstandsfront imod de imperialistiske magter, mens et nederlag for den vil styrke dem. Længe leve den syriske revolution.

Artiklen blev bragt på New Socialist http://www.newsocialist.org/index.php/611-syria-understanding-the-regime-and-the-revolutionary-process
den 29. maj og er oversat af Niels Overgaard Hansen.
Khalil Habash er en syrisk aktivist og medlem af Syriens Revolutionære Venstre (Yassar Thawri Suri).

Artikeln hämtad från danska Socialistisk Information som drivs av Socialistisk Arbejderparti (del av Enhedslisten).

Bloggat: Kildén & Åsman: Historiskt val i Libyen


Västerländska sjukan ett globalt hot

...agroindustriella komplexet styr våra matvanor

Många har diabetes utan att veta, skriver DN.se idag. Diabetes ökar lavinartat i världen. År 1985 var 30 miljoner drabbade, år 2010 hade siffran ökat till 285 miljoner och prognosen för 2030 (om inget ändras) säger 438 miljoner.

FN har klassat diabetes typ 2 som ett globalt hot. Men varför är det så här? Det ligger nära till hands att sätta det hela i samband med att en ökande andel av jordens befolkning numera äter på ett sätt som strider mot vad vi är biologiskt anpassade för.

Man pratar om den "västerländska sjukan", det metabola syndromet. I detta ingår bland annat diabetes, högt blodtryck, övervikt och rubbade blodfetter. Grundproblemet är förmodligen ett alldeles för högt intag av lättsmälta kolhydrater/socker.

Det fossildrivna industrijordbruket pressar, med hjälp av olja och konstgödsel, ur de allt mer utarmade jordarna ett statssubventionerat överskott av några få monogrödor som kräver avsättning. En redan hög konsumtion av bröd, pasta, ris, potatis etc fylls på med sötade frukostflingor, bullar, läsk, godis osv i en aldrig sinande ström av lördag hela veckan.

Vi har fått ett agroindustriellt kapitalkomplex som från jord till bord, med en kostsam reklamapparat, styr massornas matvanor mot ökad sockerkonsumtion. Sugar in the morning, sugar in the evening, sugar varenda dag. Allt medan statliga kostexperter jagar naturligt fett.

Bloggat: Kostdoktorn, Svensson,

SvD SvD2 AB GP DN Intressant Bloggar om diabetes, mat, hälsa, metabola syndromet, kolhydrater, samhälle, politik,

söndag 8 juli 2012

Stödfest för Ship to Gaza


...skeppet Estelle kommer till Malmö
Stödfest för Ship to Gaza söndag 15 juli kl 20-01
Hjälp oss att bryta blockaden!
Den 16 juli kommer den svenska båten Estelle till Malmö, detta vill vi fira!

Klara artister:

... General Knas
Apolonia
Hanouneh med komp

fler tillkommer

Konferencier:
Kristian von Svensson


DJ: Delar av Ode To Joy (Anders och Jörgen med vänner)

Alla intäkter går till Ship to Gaza och alla artister ställer upp ideelt.

15 juli på Klaffbron i Malmö
insläpp 20.00
inträde 100 kr
åldersgräns 18 år

www.shiptogazamalmo.wordpress.com
www.shiptogaza.se

I samarbete med: ABF och Efter Arbetet
Se även facebook.

Kalvstek i himlen

Mora Träsk: Svarta Präster
(tillägnas Kristdemokraterna på deras dag i Almedalen)


Hur kan man säga sig vara anhängare av det kristna kärleksbudskapet och samtidigt förespråka en politik som slår hårt mot samhällets svagaste?

Kristdemokraterna har år efter år genom alliansregeringen levererat en politik som drabbar arbetslösa och sjuka och ökar antalet fattiga barn. Hur kan man förespråka allas lika värde och samtidigt öka klyftor och utanförskap i samhället? Varför får riskkapitalbolag sko sig på vanvård av gamla?

Jag tror inte kristdemokraterna själva kan svara på dessa frågor. De är förblindade av sin borgerliga grundsyn. Därför är den gamla visan ovan, skriven en gång av Joe Hill, fortfarande giltig. Hyckleriet frodas.



Bloggat: Svensson,

Röda Malmö under Almedalsveckan:
Flest läsare drog dock denna som inte direkt rörde Almedalen:

lördag 7 juli 2012

Leka med elden

Bibi Johns: Leka med elden

Bibi Johns sjöng Leka med elden. Tidigt sextiotal bör det ha varit. Originalet var förstås Ginny Come Lately med Brian Hyland. Hans version kan du lyssna på här.

DN AB SkD Intressant Bloggar om sextiotal, musik, bibi johns, pop, brian hyland, kultur, samhälle,

Tiga är guld för Löfvén

...(s)uperman håller högerkursen

S-kravet på Löfven: Skarpare förslag, läser vi idag. "Nu måste Socialdemokraterna leverera bra politiska lösningar", säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson. Aftonbladets ledare varnar för att underskatta Reinfeldt och manar socialdemokraterna att inte stå still.     

Mot detta kan man dock invända att Stefan Löfvéns ordknapphet har varit hans största tillgång hittills. Den sittande alliansregeringen bär nu ansvaret för både massarbetslöshet och växande orättvisor och klyftor. En tigande opposition kan inhösta missnöjesröster och förhoppningar på förändring till det bättre.

Faran är att när Löfvén börjar tala så avslöjar han bara att skillnaden mellan honom och Reinfeldt inte är så stor. Så alla dessa uppmaningar om att leverera kommer att kamma noll. Det finns ingenting som tyder på att Löfvén kommer att bryta med trettio års socialdemokratisk högerpolitik.

Kjell Östberg, professor i historia vid Södertörns högskola, skrev nyligen:

"Vem skulle 1985 ha trott på följande framtidsscenario:

- att man i dag skrivit in i den svenska grundlagen att låg inflation går före full sysselsättning
- att samhället bekostar friskolor för Livets Ord
- att samma fastighetsskatt gäller för villor i Djursholm och Hultsfred
- att de finansiella marknaderna avreglerats
- att Televerket är börsnoterat – och marknaderna för post, el och apotek är avreglerade
- att vård och omsorg kan bedrivas av vinstmaximerande företag, vars vinster hamnar i skatteparadis
- att stora delar av det kommunala bostadsbeståndet har sålts ut till privata ägare
och – dessutom – att det socialdemokratiska partiet i slutändan inte haft några allvarliga invändningar på någon av punkterna."

Där har vi en bra sammanfattning av det rådande läget. Jag hoppas innerligt att Reinfeldt och hans borgerliga alliansregering faller vid nästa val, men jag kommer inte att jubla över en sosseregering med Stefan Löfvén i spetsen.

DN DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 SvD SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 SvD8 AB AB2 AB3 AB4
AB5 AB6 AB7 GP GP2 GP3 GP4 GP5  HD SkD SR Intressant Bloggar om socialdemokraterna, almedalen, samhälle, politik,

Bloggat. Svensson, Kildén & Åsman,
                       

fredag 6 juli 2012

Våld och rasism från Sd-are

...allt fler ursäkter och tillrätta-lägganden

Flera rasistiska kommentarer och hot riktade mot bland andra statsminister Fredrik Reinfeldt och migrationsminister Tobias Billström har publicerats på en internetsajt, från ett konto som bär en skånsk sverigedemokratisk lokalpolitikers namn.

Lokalpolitikerns namn är sverigedemokraten Ronny Esbjörnsson, SD:s vice ordförande i Hörby.
"Jag skulle aldrig vittnat om jag såg Reinfeldt eller Borg bli skjutna, tvärtom hissat den svenska flaggan för dom är de värsta i vår historia, obs Mona Sahlin räknas också dit"

Under en artikel som handlar om att Tommy Robinson, ledare för English Defence League, blivit misshandlad, skriver Ronny Esbjörnsson att han hoppas att Reinfeldt “går samma öden tillmötes“.

Statsministern har blivit en allt tydligare måltavla för intoleranta individers och gruppers hat. Han beskrivs allt oftare som en "kulturmarxist" och "landsförrädare", skriver tidningen Expo i en artikel

Även om ledande Sverigedemokrater tar avstånd från eller försöker ursäkta Esbjörnssons uttalanden (de har rätt mycket att göra med sådana avståndstaganden eller "tillrättalägganden" av vad olika medlemmar säger) så avspeglar Hörbybons ord nog rätt bra den anda som förekommer i sverigedemokratiska kretsar.

Mellan skål och vägg luftas de mest ohöljda rasistiska åsikter och våldsretoriken är aldrig långt borta. Släktskapet med Breivik är inte helt avlägset.

Skånskan: Rasistpåhopp i matbutik

Partiet vid vägs ände

...Centern sjunker som en sten
Botten har gått ur den centerpartistiska badtunnan

Centern under riksdagsspärren, läser vi idag. Det är långt från resultatet i 1973 års riksdagsval då Centern tog hem 25 procent av rösterna och var största borgerliga parti. Så har partiet också förlorat alla drag av stridbart miljöparti och folkrörelse för vanligt folks skydd mot härjande statliga byråkrater och hänsynslösa storföretag.

Borta är motståndet mot kärnkraften. Borta är protesterna mot centralisering och storskalighet. Inget centerpartistiska statsråd lämnar demonstrativt sin post som Olof Johansson gjorde när regeringen Bildt tog beslutet om Öresundsbron för att fullfölja storkapitalets Missing Link, supermotorvägen från Oslo till Hamburg.

Istället fick man Maud Olofsson som markerade den nya liberala inriktningen genom att bada badtunna med övriga borgerliga partiledare för Allians för Sverige. Men otack är världens lön. Centerpartiet sålde sin själ för borgerligheten och de övriga svarade med att äta partiet in på bara benen. Snart är det ingen som behöver Centerpartiet.

Och det kan inte Annie Lööf ändra på. Centern har hamnat vid vägs ände. Ryktet om Maud Olofssons badtunna lär vara överdrivet. Något gemensamt bad blev det inte. Men en sak är säker - Centerpartiet sjunker som en sten.


Bloggat: Kildén & Åsman,

Senaste inlägg om Almedalen på Röda Malmö: Inte lätt vara folkpartist

torsdag 5 juli 2012

Semester på riktigt

...Ystad saltsjöbad
När jag söker mig åt det här hållet, mot de sydöstra delarna av Skåne, då...

...har jag börjat återhämta mig så pass...

...att jag kan börja njuta på allvar av min ledighet

Vad går upp mot strandpromenaden i Ystad?

Där man kan passa på att kolla in...

...alla tänkbara varianter...

...av en badhytt

Gamla "Beach Club" - patriciervillan som var popklubb på 60-talet. Härliga sommarkvällar på den tiden då bland annat Ystadbandet "The Revells" spelade här.

Anrika Fritidsbaren i Sandskogen vid strandpromenaden still going strong. Dagens rätt med efterföljande fika satt gott.


Inte lätt vara folkpartist

...disciplin och ödmjukhet
Det är inte lätt att vara liberal. Alla vill vara liberaler. Det är trångt i mitten, alla vill vara i mitten. Moderater och socialdemokrater trängs i mitten. Vad gör man när man som folkpartist blivit berövad sin plats som mittenparti?

Jo, man profilerar sig högerut (vänster blir ju svårt) och kallar in en major (Björklund) som svingar rottingen och går in för att disciplinera. Allt flum ska flykta. Eleverna ska disciplineras och mätas och utvärderas på längden och tvären. Mer resurser till skolan är bara trams.

Invandrare och flyktingar ska disciplineras. Med språktest och annat. Dessa människor är ju ett problem och vill ingenting utan piskan. Ungdomar måste också disciplineras. Med ungdomslöner. Annars får de för sig att de ska ha lika betalt för samma arbete. Hela nationen ska dessutom disciplineras genom att vi går med i Nato. Även Björklunds egna partikamrater behöver disciplineras.

Inte undra på att Björklund någon gång måste vara ödmjuk. Idag är Björklund ödmjuk och helomvänder om a-kassan. Man kan profilera sig genom att vara ödmjuk också. Björklund behöver det - det går inte så bra för Folkpartiet. Väljarna lämnar fp.

onsdag 4 juli 2012

Den människoskapade udden

...Klagshamn - ett värdefullt naturområde
Lämnar stan på väg till Klagshamn - slår ett sista öga på stans sista utposter bakom mig
Cikorian blommar i vägkanten
Cykelvägen går söderut mot Söderslätt, vid Tygelsjö svänger jag höger...
...vilket blir västerut och då hamnar man i Klagshamn.
Passerar Klagshamns gamla skola
Det största av de två vattenfyllda kalkbrotten. Det var här i närheten som Anton Nilsson och grabbarna hämtade dynamiten när de skulle spränga Amalthea.
Många olika fågelarter håller till här
För den som vill läsa mer om djur och växter på Klagshamnsudden en länk här. Där får du också en förklaring till hur udden har kommit till.
Nya bostadskvarter har växt upp söder om Kalkbrottet
Vissa delar av vägen ut mot udden känns som en tunnel av grenar och blad. Kanske Malmös största skogsområde, sägs det.
Kalkugnen i Klagshamn
Den sedan länge nedlagda cementfabriken
Jag växlar över till cykelstigen på norra sidan av udden. Även här känns det inledningsvis som att cykla i en skogstunnel.
Men snart öppnar landskapet sig och man kan blicka bort mot cementfabrikens silhuett...
...och ut över havet med Öresundsbron
Under det här trädet fann jag en god plats för att förtära min medhavda matsäck.
Då kunde jag också beundra den här utsikten nedanför mina fötter
Badplatsen på Klagshamnsuddens norra sida
Jag lyckades få en kopp kaffe som jag kunde avnjuta med havsutsikten
Nu är jag längst ut på udden. Vid horisonten skymtar vindkraftverket vid Lillgrund
Inloppet till hamnen som ligger längst ut på udden
Det här måste ha varit industrihamnen
...detta är i varje fall småbåts- och fiskehamnen idag
Gott om små hoddor
...och möjlighet att köpa både färsk och rökt fisk
Jag tar den södra sidan av udden på vägen tillbaka, här med utsikt ner mot Näset
Utsikt in mot fastlandet
Så här kan havet se ut på södra sidan
Det andra av de två kalkbrotten finns på den här sidan
Den där fabriksprofilen väcker lite obehag hos mig. Den påminner om Eternitfabriken i Lomma där jag jobbade ett år på 70-talet. Dödsfabriken. Sveriges största arbetsmiljöskandal. Riktigt så jävligt var det nog inte här, det var förmodligen jävligt på andra sätt.
Jag skingrar mina dystra tankar med dessa sköna blomster på vägen hem. Gul sötväppling står bra mot lila tistelblommor.
Kärringtand. Alla dessa blommor kan också ses som ytterligare en av naturens många gratistjänster. De bjuder på estetiska må bra-upplevelser.
Här är det nog någon lucern som smugit sig in

Där framme sticker tornet på kyrkan i Bunkeflo upp. Jag närmar mig stan.

Naturen bjuder på flera färgupplevelser. Vit sötväppling står bra mot blåeld.

Stan tuggar i sig av landets bästa åkermark. Globalt är detta ett av de största hoten mot vår framtid. Förstörelsen av jordbruksmark är gigantisk. Urbanisering, asfaltering, motorvägar. Uttorkning, försaltning, konstbevattning, konstgödsel, felaktiga brukningsmetoder - allt bidrar till att antingen helt föröda eller att långsamt sänka jordens kvalité.
Det får vi återkomma till en annan gång. I dag var det i varje fall välgörande att få komma ut ett tag i den natur som ännu finns.