onsdag 24 juli 2013

Arktis: Stoppa racet mot avgrunden

...människans överlevnad som art står på spel
Fler än isbjörnarna kommer att drabbas
 
390 tusen miljarder kronor för ett smält Arktis. Det handlar om en jättekostnad. I själva verket är det så att smältande havsisar hotar hela världsekonomin. När isen började smälta vid Arktis såg de stora bolagen bara nya möjligheter för exploatering genom att nya handelsrutter skulle öppnas och nya olje- och gasfyndigheter bli åtkomliga.
 
Det är så kapitalismen fungerar. Dollartecknen lyser i ögonen även om effekterna på sikt förvärrar för hela mänskligheten. Totalt okänslig för det faktum att hela världsekonomin ytterst är baserad på de naturliga systemen. Slår man ut dessa så är det också finito med ekonomin.
 
Nu tror inte jag att vetenskapens senaste rön om klimat-förändringarna i Arktis begränsar sig till kostnader lika stora som hela världsekonomin. De stora mängder av metan som kommer att frigöras från de norra havsbottnarna blir i sin tur till en kedjereaktion för ytterligare uppvärming. Det som står på spel är ytterst människans överlevnad som art.
 
Tiden är knapp. Kapitalismen som system saknar förmåga att reagera i stora perspektiv och över större tidsavstånd. Det handlar knappast heller om ett enkelt byte av energikälla. Kärnkraften kommer inte att rädda oss, saneringen av Fukushima blir många gånger dyrare än beräknat. Ekosystemen är redan allvarligt skadade och nu kommer uppgifter om att viktiga arter kan vara funktionellt utrotade, dvs de finns kvar men har minskat så mycket att de tappat sin ekologiska roll.
 
En omställning till en hållbar utveckling kräver att vi tar oss ur kapitalismens race mot avgrunden, det vill säga den tvingande kapitalackumulation som är inbyggd i systemet. Varje enskild kapitalist måste göra vinst och för att göra det måste han kunna hävda sig i konkurrensen med de andra kapitalisterna. Här finner vi roten till den ständigt ökande förbrukningen av ändliga råvaror.
 
Mänskligheten måste förenas i en vilja att stoppa det dödliga racet och ersätta det med en planerad ekonomi för våra verkliga behov, på både kort och lång sikt. Det systemet kallar jag för ekosocialism.
 
 
 

Inga kommentarer: