onsdag 10 juli 2013

Egypten efter kuppen

...intervju med Gilbert Achcar

Jaisal Noor från Real News Network intervjuade Gilbert Achcar om utvecklingen i Egypten när Morsi avlägsnades från regeringen och om bakgrunden till denna utveckling och dess konsekvenser.
 
JN: Välkommen till The Real News Network. Jag är Jaisal Noor i Baltimore. I Egypten har president Mohamed Morsi tagits bort från makten av den egyptiska militären. Flytten kommer 48 timmar efter det att tidsfristen armén satt för president Morsi att antingen kliva åt sidan eller komma till en ny maktfördelningsöverenskommelse med de miljontals demonstranter som tagit till gatorna sedan den 30 juni.
 
Nu träffar vi Gilbert Achcar för att prata mera om det senaste. Han växte upp i Libanon, är för närvarande professor vid Institutionen för orientaliska och afrikanska studier vid University of London. Till hans böcker hör The Clash of Barbarisms: The Making of New World Disorder, som publicerats på 13 språk, Perilous Power, the Middle East and U.S. Foreign Policyhar skrivits tillsammans med Noam Chomsky, den kritikerrosade The Arabs and the Holocaust: The Arab-Israeli War of Narratives, och nu senast, The People Want a Radical Exploration of the Arab Uprising. Tack så mycket för att du är här med oss.

GA: Tack. Trevligt att prata med dig.

JN: kan du ge oss din reaktion på nyheterna att president Morsi, den demokratiskt valde ledare i Egypten, har fråntagits sin makt av den egyptiska armén?
 
GA: Ja. Jag menar, det är på något sätt en upprepning av samma scenario som februari 2011. Och i båda fallen är det faktiskt en kupp, en militärkupp, mot bakgrund av en enorm massrörelse, det som skiljer är att aktören eller de som har makten är olika, och sammansättningen av publiken, massan, är annorlunda.
 
I januari 2011, i januari-februari 2011 hade man denna enorma proteströrelsen, det stora upproret, där det fanns alla nyanser av motstånd mot regimen Mubarak. Och det ingick liberalerna, vänstern, men också Muslimska Brödraskapet. De var en viktig del av mobiliseringen vid den tidpunkten. Och man hade i denna stora massmobilisering samma slags förväntan mot armén, idén att armén är med folket, kan representera folkets intressen. Och, jag menar, det råkar vara så att den 8 februari 2011, bara tre dagar före Mubaraks fall, hade The Real News Network spelat in en intervju med mig där jag varnade för dessa typer av illusioner om armén, om militären.
 
Och det vi har nu är bara, du vet, efter en omgång av "hela havet stormar", om du vill. Du har det muslimska brödraskapet vid makten och anhängarna av den gamla regimen, av Mubaraks regim, på gatorna med liberaler, med vänstern, med det folkliga motståndet mot det muslimska brödraskapet. på sätt och vis är det en upprepning av scenariot med, okej, en viktig skillnad i arten av den politiska kraft som är vid makten.
 
Nu, naturligtvis, i båda fallen fanns en enorm mobilisering. Och detta uppror är helt fascinerande. Det är något som verkligen gick utöver de förväntningar som människor, även människor som jag som förkastade, ni vet, alla dessa dystra kommentarer som vi haft ända sen det muslimska brödraskapet kom till makten. Det fanns alla typer av kommentarer, ni vet, våren förvandlas till höst eller vinter eller - ni vet, och många - såg i dessa händelser, en anledning, om inte en förevändning, för att bara avfärda hela upproret i regionen. Och det fanns andra som jag som insisterade på att vi är bara i början av en långsiktig revolutionär process och som faktiskt - jag var faktiskt - jag förklarade att jag var ganska glad att se det Muslimska Brödraskapet komma i regeringen eftersom det var det bästa möjliga sättet att exponera dem och, du vet, få ett slut på deras förmåga att mystifiera människor med mycket demagogiska slagord som att "islam är lösningen".

JN: Och kan du tala om de olika intressen som deltog i detta uppror i Egypten och vilka politiska intressen de tjänar?
 
GA: Ja. Tja, som jag just nämnde, jag menar, du har en mycket heterogen skara, politiskt sett. Jag har sett några tv-intervjuer med folk på gatan. Och det finns många människor på kaféer eller liknande som uttrycker att de föredrar Mubarak framför Morsi. Så du har ju en hel del anhängare av den gamla regimen, en massa människor som representerar, hur man säger, en ganska konservativ massa som tröttnade på Muslimska brödraskapet på grund av deras absoluta klumpighet vid makten. Jag menar, de betedde sig miserabelt, på det mest korkade möjliga sätt, så de lyckades reta alla andra.
 
Och har du människor som stöder den gamla regimen, men samtidigt finns i denna mobilisering stora skaror av människor som, du vet, är motiverade av klass, om du vill, känslor av att försämringen av deras levnadsvillkor, att regeringen bara har fortsatt den tidigare regimens ekonomiska och sociala politik, inte ändra något i detta avseende, och har du också den liberala oppositionen, som är emot det muslimska brödraskapet av politiska skäl, men inte mot deras sociala och ekonomiska politik, eftersom liberalerna delar i grunden samma åsikter. Sen har du vänstern. Det är en mycket heterogen skara. På samma sätt som det under 2011 fanns heterogena krafter, krafter av väldigt olika karaktär som kommer tillsammans med en enda punkt gemensam, deras motstånd mot Mubarak på den tiden, nu var det oppositionen mot Morsi.
 
Detta kommer naturligtvis inte att lösa problemet, och varje illusion om att armén och vem än armén för till makten eller vem - för nu är armén kungamakare igen för andra gången - illusionen att detta skulle leda till en förbättring av sociala och ekonomiska förhållanden och av levnadsvillkoren för arbetarna i Egypten är bara, jag menar, helt grundlösa. Alla illusioner av detta slag är bara illusioner, rena illusioner.
 
Och här har du, du vet, en motsättning mellan dem som stöder detta övertagande av armén eftersom de vill återupprätta lag och ordning, de tror att det muslimska brödraskapet var inte effektiva i att göra det, och de längtar efter återgång till normalitet, vilket i princip innebär att stoppa strejkrörelsen, stoppa alla dessa sociala rörelser som har varit med oss ​​under de två senaste åren på ett mycket intensivt sätt. Så du har denna typ av människor. Och du har - å andra sidan de människor som är i uppror mot Morsi eftersom han fortsätter Mubaraks sociala politik.

Så man är på full kollisionskurs. Och problemet är att det finns liten medvetenhet om detta förutom marginella grupper, men det finns lite kunskap om detta. Och det är det tragiska här är avsaknaden av en vänsterorienterad kärna med en riktig folklig trovärdighet och med en tydlig strategisk syn på vad som händer. Detta är en allvarlig avsaknad.

Andra delen av intervjun kommer snart här på Röda Malmö. Artikeln är hämtad från International Viewpoint.

SvD SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SR SR2 AB SkD SkD2 DN Intressant Bloggar om egypten, arabiska revolutionerna, mellanöstern, samhälle, politik,

Bloggat: Kildén & Åsman,


Inga kommentarer: