torsdag 11 juli 2013

Egypten: Vänstern, USA och militären

...intervju med Gilbert Achcar,
del 2

Detta är andra delen av en intervju med Gilbert Achcar om utvecklingen i Egypten efter militärkuppen. Första delen kan du läsa här på Röda Malmö: Egypten efter kuppen.

JN: Du nämnde hur den revolutionära process, som inleddes den 25 januari, utvecklas. Så du säger att du inte ser några ledare, som kommer från den revolutionära rörelsen, som kan utmana om ledarskapet i nästa val som armén har utlovat?
 
GA: Tja, jag menar, vi hade framväxten av en figur som skulle kunna spela rollen av att sammanföra strävanden hos, låt oss säga, folkets sociala-progressiva vilja. Och det var den nasseritiske kandidaten - en hänvisning till Nasser, som styrde Egypten fram till 1970. Och är det en slags vänsternationalism som denna kandidat representerar. Och han kom trea. Det var den stora överraskningen i presidentvalet. I den första omgången av presidentvalet, kom han trea. Och han är den enda verkliga populära figuren i den egyptiska vänsterns breda spektrum.

Men problemet är att han helt har delat diskursen, den nu rådande diskursen om armén, om hur armén är våra vänner, är med folket, och allt det där. Och han är i allians - han ingått en allians med någon som är en kvarleva av den gamla regimen, liberalen Amr Moussa. Och han har nyligen gjort uttalanden som säger att det var fel i tidigare perioder innan Morsi kommit till makten, det var fel av folkrörelsen att säga ned med militärregimen, när det högsta utskott för de väpnade styrkorna, SCAF, styrde landet på ett fruktansvärt sätt. Så alla dessa uttalanden är inte lugnande alls, men, jag menar, det här är den enda person som attraherat en folklig strävan för en förändring åt vänster och inte en förändring åt höger eller - jag menar, vare sig i den islamistiska riktningen eller militärens, den gamla regimens riktning.
 
nu är frågan: om - och detta är ett om, naturligtvis - men om detta program armén lagt fram som inbegriper att hålla tidiga presidentval, så är frågan: vad kommer att hända i dessa val, och hur kommer denna kandidat just - eftersom han är den enda som kan göra något på vänsterkanten - med vilken typ av diskurs, med vilken typ av program och hur kommer han att närma sig dessa val? Vi får väl se om - igen, om dessa val hålls, och det är naturligtvis för tidigt att se, eftersom det muslimska brödraskapet för tillfället avvisar och fördömer kuppen för vad det är, en kupp. Det är verkligen en kupp. Även om det inte är en kupp mot en demokratiskt vald regering så är det en kupp mot en demokratiskt vald regering, men en regering som lyckats få emot sig den stora majoriteten av det egyptiska folket. Jag menar, mobiliseringen mot Morsi har nått, du vet, aldrig tidigare skådad skala. Det var helt utan motstycke.
 
JN: Vilken roll spelar USA i allt detta? Jag menar, de var helt nöjda med att stödja Mubarak i decennier med militären vid makten. Men vilken roll har de spelat i den här situationen, och vilken roll kan USA ha framåt?

GA: Oppositionsrörelsen i Egypten, motståndet mot Morsi, hade den starka övertygelsen att Washington backade upp Morsi. Och faktiskt var det många tecken på Washingtons stöd till Morsi, ja, varningar mot en militärkupp, varningar mot ingripande av militären, insisterande på nödvändigheten av att följa den konstitutionella vägen och inga störningar i den konstitutionella vägen, även om konstitutionen, den nuvarande konstitutionen är mycket omstridd i sin legitimitet. Jag menar, den enorma rörelsen nu erkänner inte denna konstitution som legitim, utan ser den som något påtvingat av det muslimska brödraskapet. Den amerikanska ambassadören i Kairo gjorde i början av mobiliseringen mot Morsi ett uttalande som sa att den är skadlig för ekonomin i landet. Jag menar, som verkade som ett flagrant uttalande till stöd för Morsi. Så det finns många indikationer på detta.

Och i verkligheten är Washington i verklig oordning. Och, du vet, alla dessa killar, och det finns många av dem, särskilt på Internet, överallt, med alla dessa konspirationsteorier som tror att Washington är den Allsmäktige och, ni vet, typ "någon som håller i trådarna" för allt som händer i arabvärlden, är bara helt off. Jag menar, Washington, USA i allmänhet, USA:s inflytande i regionen är på en mycket, mycket låg punkt. Det är en följd av nederlaget i Irak, eftersom Irak har varit ett stort nederlag för USA, för det amerikanska imperialistiska projektet. Och du hade denna kombination av detta enorma nederlag, katastrof faktiskt, för den amerikanska imperialistiska politiken i Irak, med upproret som störtade viktiga vänner till Washington som Mubarak.

, jag menar, Washington försökte satsa på det muslimska brödraskapet. Och för den sista perioden, faktiskt, sedan början av upproret, eller strax efter början av upproret i arabvärlden, har Washington valt det muslimska brödraskapet som hästen att satsa på. Och, naturligtvis, förnyade de sin gamla allians eftersom de haft ett nära samarbete med det muslimska brödraskapet på 50-talet, på 60-talet, på 70-talet, faktiskt ända fram till 1990-91. De hade ett nära samarbete med det muslimska brödraskapet. Och så de förnyade de detta och trodde under de nuvarande förhållandena i arabvärlden, med all denna massmobilisering, vilket är den verkligt nya - det viktigaste resultatet, den stora, om du vill, utvecklingen av allt som har pågått sedan december 2010-januari 2011, trodde de att, ja, nu behövde de en allierade med en verklig folklig bas, med en verklig folklig organisering. Och, naturligtvis, de enda som motsvarar denna definition och är villiga att samarbeta och samverka med Washington är det Muslimska Brödraskapet. Och de gjorde så och de gör så.

Men nu har situationen nått en punkt där, du vet, Washington kan se att det muslimska brödraskapet misslyckades. Det är uppenbart att de misslyckades. Så även ur Washingtons synvinkel är vadslagning på dem inte längre möjlig. De misslyckades i att återupprätta lag och ordning, om du vill, i Egypten. De misslyckades i att kontrollera situationen. Och naturligtvis är den viktigaste bundsförvant för Washington i Egypten armén. Jag menar, armén har mycket nära band med Washington. Den grundades av Washington i viss utsträckning. Jag menar, huvuddelen av amerikanska finansieringen till Egypten, vilket är näst efter amerikanska finansieringen till Israel, går till armén. Och denna generation av officerare har alla fått utbildning av USA. De har varit i militära manövrar och allt det där. armén är mycket nära knuten till Washington. Och, naturligtvis, jag menar, du kan inte förvänta att Washington tar ställning mot armén. De skulle inte behövas gå in i någras förhandlingar, antar jag. Men det viktigaste är att de inte styr showen. Om någon tror att de kör showen så är det precis gripet ur luften.

JN: Kan du dela med dig lite mer av dina tankar om vad som kan komma härnäst för Egypten? Mohamed ElBaradei är en oppositionell som var bland de ledare som träffade armén i dag. Det verkar som om ledarna för fackföreningarna inte var med. Kan du berätta om de eventuella konsekvenserna av det? Och slutligen, känner du att på grund av denna kris som har uppstått med ledningen för det Muslimska Brödraskapet vid makten, känner du att om det fanns ett annat val, skulle det Muslimska Brödraskapet vinna då?

GA: Jag börjar med den sista punkten. Nej, jag kan inte se hur det Muslimska Brödraskapet skulle vinna ett val nu. Jag menar, nästa val kommer att bli ett presidentval, enligt uttalandet från militären. Om man tittar på vad som hände i föregående val, blev Morsi vald i den andra rundan tack vare röster som inte var pro-Morsi men anti-Shafik, den andra kandidaten, som är före detta - en ex-militär betraktad som en representant för en fortsättning på Mubaraks regim. Så även då hade Morsi i första omgången endast 25 procent. Och jag tvivlar starkt på att det Muslimska Brödraskapet skulle återigen få 25 procent av rösterna. , nej, jag tror inte att detta verkligen är möjligt, för att inte nämna det faktum att, jag menar, jag kan knappt föreställa mig att armén organiserar val för att få Morsi, eller någon motsvarande Morsi, tillbaka vid makten. Så det är ganska osannolikt, minst sagt.
 
Nu, vad kommer att hända, jag menar, det är precis vad jag antyder på när jag nämner den nasseritiske kandidaten. Kommer denna typ av heterogen oppositionsfront att gå ihop i valet om en kandidat? Om det händer, kommer denna kandidat inte att vara en nasserit utan någon som Baradei eller någon liknande, en liberal.

Och på något sätt kommer detta att vara en annan scen, invigning av ett annat steg i en revolutionär process som kommer att vara långt ifrån utdöd. Det kommer att fortsätta, och det kommer att fortsätta i många år, om inte årtionden, av instabilitet innan du når en situation där saker och ting kan verkligen förändras i grunden med en annan social ekonomisk politik. Så det betyder att du behöver en djupgående social politisk förändring för att få det. För närvarande är detta inte synligt. Så det är för tidigt att göra förutsägelser i det avseendet.

Men vad vi kan säga är dock att det är verkligen osannolikt att armén försöker upprepa vad den gjorde efter den förra kuppen den 11 februari 2011, när du hade på samma sätt, jag menar, armén drev Mubarak från makten. Nu de gör det med Morsi. Första gången presiderade de över landet fram till valet av Morsi, under en lång tid, jag kan knappast tänka mig att de gör samma sak nu, eftersom de förstod att detta är skadligt för dem och som faktiskt i dag makten i Egypten är en het potatis . Det är - jag menar, vem är villig, att möta alla de problem som man kommer att stå inför, inte minst dem med det muslimska brödraskapet. Vi får se vad kommer att hända, om de bara är dämpade, om de bara kapitulerar, kommer de att göra det med en stor förbittring, och det kommer att finnas en hel del motstånd mot allt vad som kommer härnäst från de islamiska kretsarna.

Och å andra sidan, har du en fruktansvärt dålig ekonomisk situation, ytterst oroande att landet är på randen till konkurs, på randen av en djup ekonomisk katastrof. Och den enda politik som framförts från det breda spektrum av krafter som går från Morsi till Baradei genom militären, etc., är samma nyliberala politik som IMF lanserade i Egypten.
 
Du vet, det är bara otroligt hur mycket IMF är den internationella monetära fundamentalismen, jag menar, hur fundamentalistiska de är i sitt nyliberala perspektiv, hur de förespråkar för Egypten, efter allt du har sett, bara mer av samma ekonomiska politik som tillämpades av Mubarak och som ledde till denna djupa ekonomiska kris, ingen tillväxt ändå, mycket låg sysselsättning, och enorm arbetslöshet, och i synnerhet ungdomsarbetslöshet. Och de fortsätter att komma med samma. Nu har IMF utövat påtryckningar Morsiregeringen för genomförandet av ytterligare åtstramningspolitik, ytterligare minskningar av subventionerna för priserna på bränsle och andra basvaror. Och, du vet, de fortsätter att komma med en sådan politik, och faktiskt genomföra Morsi inte dem, därför att han inte kunde. Han var inte tillräckligt kraftfull politiskt för att göra det. När han försökte vid ett tillfälle, blev det var ett sådant ramaskri om att han omedelbart fick avbryta åtgärden som han meddelade på sin Facebook-sida. Jag menar, det var löjligt.
 
, jag menar, det är en het potatis. Och, jag menar, det är därför det vi ser är bara en episod i en lång historia, vilken är fortfarande i inledningsfasen. Vi får se mycket mer av utvecklingen under de kommande åren i Egypten och i resten av arabvärlden.

AB: Andreas Malm: Det egyptiska dramat

AB: Åsa Linderborg: Arméns imperium

SvD: Mursis fall delar Mellanöstern

SvD SvD2 SvD3 SvD4 SR SR2 SkD Intressant Bloggar om egypten, arabiska revolutionerna, mellanöstern, samhälle, politik,
 
Bloggat: Kildén & Åsman,

 

Inga kommentarer: