söndag 25 augusti 2013

Egypten: Är vi rädda för isolering?

...brev från egyptiska revolutionärer, del 3
DN SvD SvD2 SkD SR

Det råder ingen tvekan om att den revolutionära socialismens taktik beror i grunden på bestämmandet av nivån på utvecklingen av massornas medvetande och av arbetarklassens hjärta och förtrupp å ena sidan, samtidigt som man bedömer möjligheterna för utveckling och fördjupning av massrörelsen under revolutionens förlopp, å den andra.
 
Massrörelsen i dag lider av stora interna motsättningar och står inför stora utmaningar, och kanske störst av dem är den skenbara försoning mellan en del av massorna och statliga institutionerna, och i synnerhet den militära och inrikesministeriet - kontrarevolutions huvud och hjärta. Men trots den massiva frustration som drabbar stora delar av revolutionärerna som kämpade mot det militära rådet under ett och ett halvt år av revolutionen, och som fortsatte sin kamp mot Morsi regim, finns det inget annat sätt att spela en levande roll i en massrörelse, förutom att ta itu med den som den är och förstå dess motsägelser utan att vare sig förbise eller överdriver dess nuvarande potential.
 
Alliansen mellan den gamla regimens element och liberala media, med säkerhetstjänster, militären och inrikesministeriet har lyckats till stor del att få massorna i gungning genom att projicera en falsk bild av neutralitet från militären och inrikesministeriet som de skildrar som varande i linje med folket mot Morsi, brödraskapet och deras islamistiska allierade, i ett försök att även radera brott begångna av staten, som mord och tortyr, från massornas minne. Många politiska krafter, framför allt den opportunistiska National Salvation Front, Tamarod-kampanjen, och PopularCurrent, har spelat den mest opportunistiska och smutsiga roll i polering av denna bild genom uppmaningar till "enighet i leden". De hyllar den nationella arméns roll och de statliga institutionerna uppfyllande av kraven från folket för att avsluta brödraskapet regim, som de ansåg vara den största och enda fara för den egyptiska revolutionen. Men utgör detta perspektiv en tunn skorpa kring massornas medvetande. Visserligen är det en fast skorpa, och nästan alla parter arbetar för att härda den vidare, men under ligger en genuin medvetenhet om kraven från revolutionen och dess mål för bröd, frihet och social rättvisa.


Vi kan inte bortse från det faktum att mitt i dessa motsägelser i medvetandet så har stora delar av massorna stort självförtroende, trots alla distraktioner och dimridåerna från "kriget mot terrorismen". Massorna införde verkligen sin vilja och störtade två presidenter och fyra regeringar sedan början av revolutionen. Det är detta förtroende som ligger under skorpan av det motsägelsefulla medvetandet, är vad som föranledde massorna att stiga upp mot Morsi i första hand, och det är detta som tillåter vissa att förbereda sig gradvis för att slutföra kampen mot den nya regeringen, eftersom det blir gradvist klart att dess ekonomiska och politiska politik står i motsättning till massorna. Detta trots det partiella hoppet bland vissa sektorer av massorna att regeringen kommer att uppfylla kraven från revolutionen.

I detta skede måste vi hitta alla möjliga sätt att den äkta kärnan av de fattiga och arbetande massornas medvetande, i vars fundamentala intressen det är att fortsätta revolutionen och genomföra dess krav. Vi måste fortsätta att betona de stora möjligheter som visades av massvågen den 30 juni och de tidigare vågorna av revolutionen genom att sprida den egyptiska revolutionens äkta krav och mobilisera dem i varje provins och varje arbetsplats. Men detta kan inte och bör inte driva oss att dölja eller försena en del av vår politik och våra principer för att njuta av det tillfälliga, nära stödet från massorna bakom vår retorik och våra paroller.

Att dölja några av våra paroller eller vår politik för att uppnå kortsiktiga politiska mål leder bara till opportunism. Detta är inte det sätt som Revolutionära Socialister arbetar på, och vi har helt undvikit opportunism eftersom vi har byggt vårt organisatoriska projekt mitt bland massorna och för segern av den egyptiska revolutionen. Till exempel kan vi inte mattas av i våra angrepp lögner som presenteras i media av den gamla regimen och de borgerliga liberalerna, eller stoppa våra attacker på repetitionerna för kontrarevolution som militären och inrikesministeriet genomför idag. Vi kan inte sluta påminna om militära rådets och Mubaraks kumpaners kriminella historia och kräva att de ska ställas inför rätta sida vid sida med brödraskapets ledare som har utmärkt sig under de senaste veckorna med uppmaningar till våld och dödande och genom lössläppande av motbjudande sekterism. Vi kan inte sluta att rikta politiska angrepp mot den gamla regimens elementen och mot opportunisterna i Beblawis regering, mot de tydliga liberala tendenser i denna regering, och mot konsolideringen av den repressiva staten genom utnämningen av nya provinsguvernörer. Vi kan inte vika i våra angrepp de enorma befogenheter och privilegier som militären åtnjuter enligt konstitutionen, och dess kontroll av 25 procent av den egyptiska ekonomin, och om fortsättningen av det förödmjukande Camp David-avtalet och så vidare. Vi måste ta itu med dessa saker på ett strikt principfast sätt.


Att förringa återkomsten av Mubaraks stat och den militära repressionen är extremt farligt. Mubaraks stat, som - det är sant - försvann inte från scenen sedan början av revolutionen, återvänder idag med sina fulla befogenheter, utan inre kriser, och med stöd av stora delar av massorna. Det är denna situation som tvingar oss att attack, omedelbart mot denna stat och dess symboler, som inte kommer att vänta länge innan den startar angrepp på alla som reser revolutionens krav.

Vår principiella ståndpunkt kan resultera i vår tillfälliga isolering mitt bland massorna. Vårt budskap kommer i allmänhet inte att finna ett stort mottagande bland massorna, trots alla de ansträngningar vi förbrukar i arbete och aktivitet på arbetsplatserna, universitetsområdena och lokala bostadsområdena. Denna isolering hade redan börjat i verkligheten före den 30 juni, som ett resultatet av vår principiella ståndpunkt mot militären, den gamla regimen och brödraskapet. Men vi får inte låta oss dras in i någon grad av frustration, så länge motsägelserna fortsätter i medvetande och förmåga hos massorna att organisera sig, kommer massrörelsen förblir ett fordon som kan påverkas av många korsande faktorer, som tvingar den att fortsätta längs vindlande vägar och inte ständigt längs en ​​rak och stigande bana. Den verkliga innehållet i den repressiva regim, som nu är vid makten, kommer att avslöjas inför massornas ögon som så småningom kommer att påbörja kampen mot den.


Detta betyder inte fullständig isolering och separation från massorna, eftersom det finns tiotusentals revolutionära ungdomar som kämpade hårt mot militärt styre i vågorna av den egyptiska revolutionen, och som avslutade kampen mot Morsi regim. Deras minnen har fortfarande sina rötter i revolutionära principer, de har färre motsägelser i sitt medvetande, och de är satsar inte  statens institutioner, särskilt inte på militären, ryggraden i kontrarevolutionen. Dessa kommer att finna Revolutionary Socialists principiell ståndpunkter attraktiva, i ljuset av de politiska krafternas grosshandlartendens vid sidan av militären och den nya regeringen den har utsett. Ur denna synvinkel är situationen bättre än den var efter 11 februari 2011,  under månader, det bara var de revolutionära socialisterna och några enskilda aktivister som talade ut mot det militära rådet.

Under de närmaste veckorna och månaderna, har vi möjlighet att attrahera och vinna några av dessa revolutionärer och att stärka våra led, för att spela en mer levande och stabil roll i de kommande vågorna av revolutionen. Men samtidigt vill vi också integrera arbetare och fattiga som gjorde revolutionen och deltog i den senaste vågen den 30 juni för revolutionsmålen som aldrig realiserades. Här är det av yttersta vikt att återuppliva projektet för den Revolutionära Fronten med principfasta partier som inte driver i armarna på staten och den nya regeringen och inte heller är allierade med islamisterna mot staten och som antar ett program för revolutionens krav och mål.

Revolutionära Socialister, Egypten 15 augusti 2013

Artikeln översatt från International Viewpoint
Detta var sista delen av "Brev från egyptiska revolutionärer". De tidigare två delarna kan du läsa här:
1. Revolution eller militärkupp?
2. Militärstyret är kontrarevolution

Inga kommentarer: