lördag 10 augusti 2013

Låt hbt-flyktingar stanna

...gör Sverige till en fristad för dessa förföljda
”Sverige är till stora delar ett befriat land”, så skriver Jonas Gardell i förordet till en nyöversättning av Heinz Hegers biografiska skildring ”Männen med rosa triangel”, om hur homosexuella behandlades i nazismens koncentrationsläger. Det är sant att kampen för sexuellt likaberättigande rönt stora framgångar i Sverige under senare år (samtidigt som den feministiska kampen stagnerat och arbetarkampen pressats tillbaka. Inte minst är instiftandet av lagarna om homosexuellas rätt till adoption och samkönade äktenskap ett tydligt tecken på dessa framgångar.
 
Vi bör ha i åtanke att homosexualitet i vårt land ända fram till 1979 betecknades som en sjukdom och att det var först 1944 som homosexuella handlingar avkriminaliserades. Men, även om lagstiftningen förändrats, återstår det givetvis mycket att göra för att driva bort sedan generationer tillbaka ackumulerade fördomar och konservatism. Exempelvis visar en ny undersökning från EU att nästan var femte hbt-person i Sverige utsatts för sexuella trakasserier på sin arbetsplats.
 
Vid förra veckans Pridefestival i Stockholm satte så RFSL fingret på en verklig skamfläck; hur människor som söker asyl på grund av sin sexuella läggning behandlas. RFSL har i en rapport kartlagt hur det gått för hbt-flyktingar från Nigeria och Uganda som sökt asyl i Sverige. Enligt rapporten har 41 av de 44 hbt-flyktingar från Nigeria, vars fall prövats i domstolarna från januari 2010 till och med april 2013, fått avslag. Under samma period har 50 av 58 fall från Uganda avslagits.

Rapporten ger svart på vitt att Sverige i hög grad utvisar hbt-flyktingar till två av de länder i världen där det är allra svårast att leva för människor med ”avvikande sexuell läggning”. I såväl Nigeria som Uganda är homosexuella handlingar belagda med stränga straff. I Nigeria ger en ny lag tio års fängelse för de som ingår ett samkönat äktenskap och i Uganda har en lag lagts fram för parlamentet som stadfäster dödsstraff för homosexualitet och fängelsestraff för den som inte anger homosexuella. ”Som öppen gaykille kan jag inte åka tillbaka. Att bli upptäckt betyder ett liv i fängelse, med så hårda förhållanden kan man inte ha ett hem i sitt eget land”, Makumbe Bakoija, hbt-flykting från Uganda, belyser sin situation (SvD 29/7).
 
Det svenska rättsväsendet förklaringar till avslag trotsar också i många fall all beskrivning när man till och med kan hävda att det inte är någon fara för en person att återvända till sitt hemland om inte denne öppet manifesterar sin sexuella läggning. Tänk om man skulle argumentera på samma sätt om det exempelvis gällt en författardissident från Iran, att om denne bara slutar skriva kan hen lugnt resa hem.

Det är en skam för Sverige att hbt-flyktingar behandlas som de gör. Det måste till en stark opinion för att ändra detta orättfärdiga sakernas tillstånd.
 
Ursprungligen ledare i veckotidningen Internationalen vecka 32/2013

SvD: Krav på praxis för hbt-flyktingar
 
SR SR2 SvD AB
 

Inga kommentarer: