söndag 11 augusti 2013

Miljö: Individens eller samhällets val?

...behovet av en ekosocialistisk vision
Det är sant att de utvecklade länderna har ohållbart höga nivåer av energi-, vatten-, mark- och resursförbrukning. Men de utvecklade ländernas stora ekologiska fotavtryck har sin grund i omständigheter utanför de enskilda arbetarnas kontroll. Det är bland annat vår stats globala militära närvaro, våra motorvägs-baserade transportsystem och vårt monokulturella jordbruks-system.
 
Snarare än att fokusera på vad folk konsumerar, måste vi kämpa för ekologisk produktion, som endast kan uppnås i ett samhälle där ekonomin styrs demokratiskt och rationellt av befolkningen - och detta är just en av de viktigaste delarna i den revolutionära marxistiska visionen.
 
Marxismen har dock blivit misskrediterad i många miljömänniskors ögon. Många hävdar att marxismen är i grunden "produktivistisk" och miljöfientliga, och hänvisar till hur katastrofalt dåligt miljö behandlades i "socialistiska" stater som Sovjetunionen, och hur mycket kommunistiska partier runt om i världen har försummat miljön.

Det finns även socialister som har argumenterat för att marxismen är tvungen att ge upp en del gamla principer för att lösa den ekologiska krisen. Dessa debatter har berört många frågor som sträcker sig från Marx' uppfattning om naturen till hans idéer om arbetet, men denna artikel kommer att fokusera den kanske mest framträdande frågan för diskussioner om produktion och konsumtion: idén om produktivkrafterna utveckling.


För många marxister är tanken att utvecklingen av samhällets produktivkrafter är den materiella grunden för sociala framsteg, avgörande för en materialistisk förståelse av historien: kapitalismen vann över feodalismen i Europa, eftersom den var mer produktiv, och socialismen kommer att möjliggöra en högre utvecklingsnivå, än vad som är möjligt inom ramen för kapitalismen.

De som ansluter sig till denna uppfattning ser den som en kritisk synpunkt som skiljer marxismen från idealism, för det innebär att socialismen är inte bara en bra idé, utan en ekonomisk nödvändighet. Många andra menar dock att denna uppfattning är för upptagen av att öka produktionen på bekostnad av ekologiska och mänskliga hänsyn.
 
Sarah Grey sammanfattar i en recension av Babylon and Beyond skriven av Derek Wall från det brittiska gröna partiet, hur marxismen uppfattas av många från den icke-marxistiska vänstern, som är upptagna av den ekologiska krisen:

"Wall hävdar också [...] att Marx och därmed marxister förespråkar ohämmad kapitalistisk ekonomisk tillväxt, för att han skriver att "kapitalismen i sin strävan efter vinst är den kraft som främjar globaliseringen, men kan övergå i kommunism" (sid. 109) och beskriver den marxism, som propageras av "många, men inte alla marxister" som en som främjar en "produktivistiska linje som hyllar ekonomins expansion" (sid. 122). Enligt Marx har kapitalismen utvecklat tekniken och förutsättningarna för en merprodukt, men härifrån hoppar Wall till att säga att "trots många marxistiska förutsägelser, förefaller det inte som om förekomsten av hyperglobalisering kommer att föra samhället väl in i en socialistisk ordning. Även om det finns inbyggda motsättningar i kapitalismen, bygger systemet inte på ett urverk som blir tolv och ringer in revolutionen."(s. 177)
 
Idén om utveckling av produktivkrafterna till varje pris har säkert gett upphov till miljö-fientlig politik, med början med den ryska revolutionens degeneration. Efter hand som bolsjevikpartiet byråkratiserades fokuserade det mer och mer på att kontrollera och föröka den ryska ekonomin på bekostnad av arbetarnas kontroll och hållbarhet, och det kulminerade under Stalin med ett starkt miljönedbrytande industrialiseringsprogram genomfört med kommandon och tvång.

Världens kommunistiska partier tog denna uppfattning till sig, och det ledde till katastrofala ställningstaganden där man, till exempel, har valt sida mot ursprungsbefolkningar och försökt att liera sig med lokala kapitalister i koloniserade länder.

 

Oavsett stalinismens anti-ekologiska arv förblir den revolutionära socialismen - inklusive idén om utvecklingen av produktivkrafterna - viktig för att utveckla en vinnande strategi för ekologisk omställning av samhället. Men "produktivkrafterna utveckling" bör inte automatiskt förstås som större materiellt överflöd och tyngre ekologiska fotavtryck.
 
Vi kan finna vägar att utveckla förverkligandet av den mänskliga potentialen, samtidigt som vårt ekologiska fotavtryck minskar. Detta fokus på mänsklig utveckling är det enda sättet att övervinna begränsningarna hos de olika primitivistiska, livsstils-baserade och liberala former av miljöpolitiken, som hävdar att arbetarna i de utvecklade länderna måste acceptera en lägre levnadsstandard - och det enda sättet att bygga en rörelse som kan förena miljöengagemang med människors ambitioner för ett bättre liv.

För att människans potential ska utvecklas fullt ut, måste förtryckande slit avskaffas, liksom brist på nödvändiga resurser övervinnas. På grundval av demokratisk kontroll och en högre produktivitet, kan ett socialistiskt samhälle välja hur resurser används på ett hållbart sätt - t.ex. hur man kan eliminera bostadsbristen.
 
Detta var andra delen av en artikel. Första delen kan du läsa här: En grön vänster?


Inga kommentarer: