tisdag 3 september 2013

Finanskris: Socialisering av förluster

...och privatisering av vinster
Den förda högerpolitiken förvärrar krisen i Europa

Allt detta ledde till krisen i den finansiella sektorn 2008 och som fortfarande inte är övervunnen. Krisen har utvecklats enligt principen "socialisering av förluster - privatisering av vinster" - som den amerikanska samhällskritikern Noam Chomsky har uttryckt det.

Det vill säga staten tar över bankförluster och dåliga lån som spekulanter har ingått varigenom den finansiella krisen bli en statsskuldkris. Ett land som Irland hade en mycket låg skuldsättning, tills staten tog över bankernas stora förluster.

Det är ett totalt brott med den liberala syn på hur ekonomin är "självreglerande" eftersom företag, som går i konkurs, enligt den liberala modellen bör tillåtas att gå i konkurs. Privatpersoner kan tillåtas att  från hus och hem, men bankerna kan inte falla.
 
Den finansiella krisen har på så vis lett till en mycket märklig organisation av låneekonomin.

Europeiska centralbanken kan trycka pengar och kan låna ut dem. Detta gör ECB - till en mycket låg ränta. Men ECB lånar inte ut pengar direkt till stater som till exempel den grekiska, som behöver dem - utan till banker och andra, som sedan använder dem för att låna vidare till de enskilda staterna och till privatkunder. Och för en betydligt högre ränta. Till exempel, ungefär 1 procent  som lånas vidare till 5 procent eller högre. Resultatet är ett system där staterna systematiskt ger pengar till privata banker via räntor.

De pengar, som portugisiska, grekiska och spanska staten lånar, används för att "refinansiera skulden", dvs till att låna ut pengar till stater så att de kan betala för gamla lån.
 
Hela cirkusen har inte någon krisdämpande, för att inte tala om krislösande effekt. Tvärtom, det leder det till ett evigt lånefängelse där skulden växer.

Trojkan - Internationella valutafonden, Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken - är de som har tagit kontroll över ekonomin i Grekland, Portugal, Irland och i bredare mening EU.

Nyliberalismen har idag i stort sett monopol på det politiska tänkandet i både EU och USA, dvs den politik som staterna för. Praktiskt taget alla regeringar i EU upprätthåller en kapitalistisk, nyliberal krispolitik. Det innebär nedskärningar i den sociala välfärden, förstörelse av forsknings- och utbildningssystemen, uppsägningar och reallönefall. Arbetsgivarna är också mycket angelägna i sina försök att sänka lönerna och upphäva avtal om arbetsvillkor och arbetstid.
 
Denna politik är naturligtvis inte populär, så det måste kombineras med begränsningar av demokratin - utspelande av olika delar av det arbetande folket mot varandra - undanröjande av alla hinder för den fria handeln - om det är till de rika ländernas fördel.

De länder som har tvingats genomföra Trojkans politik har idag en ännu värre kris än när de påbörjade "lösningen" - dvs de har inte bara en massiv social och samhällelig kris med stängning av arbetsplatser, utan också en allvarlig skuldkris.

"Äktenskapet mellan liberal kapitalism och demokrati går mot sitt slut." Så har Slavoj Zizek beskrivit situationen, och det är tyvärr en korrekt beskrivning av situationen i EU som system och i ett antal länder inom och utanför EU.
 
Detta var andra delen av en artikel om finanskrisen i EU. Den första delen kan du läsa här. En avslutande tredje del kommer.
 


Inga kommentarer: