tisdag 30 april 2013

Närodlat är bäst

...matproduktion ska vara ekologisk
 
Frysta, importerade hallon sprider hepatit A i Sverige, läser jag. Bären ska kokas innan man äter dem, ser jag. Nej, det där är inget för mig. Äter för övrigt aldrig dessa importerade, frysta bär. Jag äter lite bär på sommaren och hösten och plockar gärna själv. På vintern händer det att jag äter frysta, svenska blåbär. Det är min favorit.
 
Mögelgift hittat i mjölk, uppger Skånskan. Det cancerframkallande mögelgiftet aflatoxin har påträffats i mjölk från Arlas mejeri i Linköping. Giftet kommer från importerat ris som använts som djurfoder på fyra gårdar i Östergötland.
 
Kor borde naturligtvis inte matas med ris eller överhuvud med sojabönor eller några andra monogrödor som transporteras över halva jordklotet. Inte underligt att det inte blir klimatsmart att äta sådant kött. Därför är det också fel att säga att klimateffekten av närproducerat är liten.
 
Det är den naturligtvis inte alls. Det är det enda hållbara sättet att framställa mat, nu och i framtiden. Om jag äter kött från vilt så belastar det inte klimatet, såvida inte köttet transporteras långa sträckor. Samma sak gäller lokalt kött från naturbetande kor, de ingår i ett naturligt kolkretslopp och ger ingen klimatbelastning. Det är människan som står för klimatutsläppen genom användning av fossila bränslen.
 
Lokal, ekologisk produktion av föda är det enda långsiktigt hållbara. Som en bas för livsmedelsförsörjningen (kaffe och annat lär vi få importera även i framtiden). I detta ingår självfallet också köttproduktion som en nödvändig del (hållbart jordbruk kan inte fungera utan djur).
 

Bostadsbidrag till de rika

...chockhöjd hyra för de fattiga

▶ROT-avdraget kostar samhället 14,6 miljarder kronor
▶Utnyttjas nästan bara av de rika för att subventionera deras privata bostäder

▶Samtidigt hotas fattiga hyresgäster av hyreshöjningar när deras bostäder renoveras

Den rikaste åttondelen av befolkningen får genom ROT-avdragets skattelättnader runt 10 miljarder mer i bidrag till sina privatbostäder, än vad som betalas ut i bostadsbidrag till samhällets fattigaste. Det visar statistik från Statistiska centralbyrån (SCB).

Bostadsbidraget till låginkomsttagare uppgick till 3,5 miljarder kronor år 2011. Samma år kostade ROT-avdraget samhället 13,2 miljarder kronor. Pengar som istället går till dem som redan har de högsta inkomsterna.
 
Av de 13,2 miljarder kronor som år 2011 delades ut för att subventionera renoveringar och ombyggnad av privatbostäder, gick 5 miljarder till personer som hade sin årsinkomst på över 400 000 kronor, och 2 miljarder i bidrag gick till personer med årsinkomst på över 600 000 kronor.

År 2012 kostade ROT-avdraget 14,6 miljarder kronor, och allt tyder på att kostnaderna för ROT-avdraget kommer att öka. Statistiken visade också att hälften av alla med en årsinkomst på över 1 miljon utnyttjade ROT-avdraget...
 
Läs fortsättningen på Per Leanders artikel i Internationalen här.
 
 

måndag 29 april 2013

När blir det tid för rättvisa?

...och omfördelning från de rika till vanligt folk
 
Socialdemokraternas jobbsatsningarunga i skuggbudgeten förefaller små och blygsamma. Med tanke på den höga arbetslösheten och att långtidsarbetslösheten bitit sig fast. Inget riktigt brott med alliansregeringens högerpolitik och avvaktande hållning.
 
Inte heller med tanke på att finanskrisen gör oss sjuka och att åtstramningsteorin nu är avklädd. Allra minst med tanke på de möjligheter som står oss till buds och de stora behov av satsningar som finns inom gemensam välfärd.
 
År 1990, för 23 år sen, var 373 000 fler personer sysselsatta i den offentliga sektorn. Med mindre befolkning och färre sysselsatta i privat sektor. Här finns uppenbarligen saker att göra. Inte minst när man tänker på hur folk går på knäna inom vården och omsorgen.
 
Under alla år av åtstramningar har de rika kunnat öka sina vinster, utdelningar, bonusar och fallskärmar. När blir det tid för rättvisa?

DN AB SvD SvD2 SkD SR Intressant Bloggar om finanskrisen, ekonomiska krisen, ekonomi, socialdemokraterna, samhälle, politik,

Enhedslisten om demokrati

...Enhedslistens årsmötes uttalande om demokrati:
 
Sommaren 2012 präglades av en debatt om Enhedslisten och de förändringar i samhället som partiet arbetar för i Danmark, då media ifrågasatte Enhedslistens relation till demokratiska friheter.
 
Hela Enhedslistens utgångspunkt är oförenlig med med att begränsa de demokratiska rättigheterna. Enhedslisten arbetar för en brytning med kapitalismen och skapandet av ett mer demokratiskt, socialistiskt samhälle.
 
Hur en socialistisk revolution i Danmark konkret kommer att forma sig, är omöjlig att förutse. Men det är absolut grundläggande för Enhedslisten, att endast en överväldigande majoritet av befolkningen kan genomföra en brytning med kapitalismen, och denna majoritet ska ta sig uttryck i folkomröstningar och fullständigt fria val till representativa församlingar.
 
Enhedslisten kommer alltid bekämpa alla försök att inskränka de demokratiska rättigheterna för medborgarna och Enhedslisten betraktar föreställningen om att demokratiska rättigheter kan upphävas för grupper av medborgare för kortare eller längre perioder som ett uttryck för ett auktoritärt och anti-demokratiskt tänkesätt som ska bekämpas.
 
Därför slår Enhedslistens årsmöte fast:
 
Enhedslisten slår vakt om individens frihet och demokrati. Vår kamp är en kamp för utvidgning av demokrati för alla medborgare. Detta innebär att de grundläggande demokratiska friheterna (allmän och lika rösträtt, yttrandefrihet, mötesfrihet, föreningsfrihet, strejkrätt, likhet inför lagen, ett oberoende rättsväsende, etc.) skall vara okränkbara i alla situationer. Och kommer att vara både på väg till ett socialistiskt samhälle, och i ett socialistiskt samhälle.
 
Övergången till ett socialistiskt samhälle kräver att en majoritet av folket i fria och demokratiska val ger sitt stöd. Precis som det är uppenbart att en majoritet av folket genom demokratiska val när som helst kan förändra samhället i andra riktningar.
 
Det bör inte råda något tvivel om att Enhedslistens vision är demokratisk till en grad som går långt utöver den nuvarande politiska systemet ramar. Enhedslistens framtidsvision innebär en idé om en aldrig tidigare skådad grad av folkligt deltagande och demokratisk organisation av samhället. Socialism innebär införandet av demokrati och självbestämmande på livets alla områden. Därför är socialismen också en uppgörelse med det nuvarande kapitalistiska ekonomiska och politiska systemet.

Istället för detta system ska Enhedslisten kämpa för en socialistisk demokrati, som omfattar de anställdas kollektiva och demokratiska förvaltning av företagen, en utbredd lokal demokrati samt en mängd andra deltagande och demokratiska organ. Viktiga beslut ska fattas kollektivt och inte på grundval av marknaden och en liten elits intressen. En demokrati som denna kräver en brytning med det privata ägandet av alla större företag.

Allt om Enhedslistens årmöte

Röda Malmö: Danmark: Lärarna mobbas av regeringen

AB: Var tredje byter sida

SvD AB SR Intressant Bloggar om danmark, vänstern, samhälle, politik,

Bloggat: Svensson, Svensson2, Svensson3,

söndag 28 april 2013

Den gula våren

...och dess kontraster
En spontan och planlös promenad...
 
...uppmärksammade mig på dessa nya vårtecken
 
...som jag fann överallt
 
De hjärtformiga bladen förde mig till att vi har att göra med svalört
 
I kontrast till de många gula vilda vårblommorna har vi de blå och lila, bland annat violsläktet
 
Den första skira grönskan kunde skönjas på det här pileträdet
 
...vilket bekräftades vid en närmare titt
 
En riktigt härlig tid nu när grönskan slår ut
 
Två andhanar hade det mysigt i solskenet
 
...men gick för säkerhets skull i vattnet när de tyckte jag blev för närgången
 
 Så här trevligt hade några haft det i vårvädret. För att dokumentera sina trevligheter lämnade man denna konstnärliga installation efter sig. Det var säkert också med omtanke om parkförvaltningens personal, man vill ju inte att de ska gå sysslolösa och riskera nedskärning. Trevligt när folk är måna om sina medmänniskor...
 
 

De ständiga vinnarna

...som aldrig granskas av media
Den ständigt vinnande överklassens herravälde ifrågasätts nu på gatorna

Varför denna hysteri kring rekordvinnaren på lotto, till och med i Publicservicekanalerna? ”Rekordvinsttagaren träder fram”, ”Vad skulle du göra om du vann storvinsten?”
Som om det är unikt med personer som kammar hem storkovan? Det är det inte. Långt ifrån. Enbart i Sverige är de tusentals. De vinner inte bara en eller två gånger, de vinner gång på gång, år efter år. Och när de går ur tiden tar deras anförvanter över miljonvinsterna; oskattade eftersom arvskatten har borgarna och Socialdemokraterna tagit bort.
Om dem läser vi sällan. De lever allt oftare i gated community, eller i grindsamhällen; bakom höga murar bevakade av vakter som utför identietskontroller. Allt för att vinnarna skall slippa insyn och att konfronteras med pöbeln. Ändå påverkar de starkt alla oss som inte ens vinner storvinsten en enda gång i livet, genom besluten de tar i kraft av sitt ägande och sina vinster.
De är storvinnarna som sällan bjuds in till tevesofforna för att prata om megavinsterna som de gör, aktieutdelningarna eller mångmiljonarvoden. Inte att förglömma bonusar, ofta i nivå med rekordlottomiljonärens, som de får efter titel. Inte efter prestation.
När dessa ständiga vinnare någon gång råkar hamna i tevesoffan försöker de övertyga oss icke vinnare, att pengar inte är det viktigaste i livet. Att de lever ett helt vanligt liv och att kärleken är störst. Det senare kan jag hålla med om, utan kärlek riskerar livet bli grått och meningslöst. Men utan pengar äventyras kärleken. Det är bevisat av forskarna.
Fast hoppet om miljonvinsterna håller många av oss icke vinnare igång. Ett hopp ivrigt uppmuntrat av media. Som om de vill få oss tro att det är mer realistiskt att vinna på lotto än det är att vinna fighten om lönerna och jobben.
Skärpning publicservice; ta ert uppdrag på allvar och uppmärksamma de ständiga vinnarna hysteriskt mycket istället för lottomiljonären.

Gästbloggare: Gay Glans

Mera järnrör, eller?

...focusera på klassfrågorna
 
Medvinden för SD har vänt. Stödet för SD fortsätter att krympa. Sverigedemokraterna fortsätter sin marsch bakåt, till 6,7 procent, i Ipsos väljarbarometer för april. Det är en statistiskt säker nedgång sedan toppnoteringen i februari. Sedan dess har partiet tappat var tredje väljare (dock ligger partiet fortfarande över sitt förra valresultat i mätningarna). I Skåne röstar var femte man på SD.
 
När järnrörsskandalerna rullade på hade SD sina toppnoteringar med över tio procent. Man till och med ökade stödet. Vad ska man nu dra för slutsatser av detta? Att Jimmy Åkesson har fel när han försöker med "nolltolerans" mot rasism och att det istället behövs mera järnrör?
 
Nej, lärdomen är att SD inte ska ges en massa utrymme i media och att partiet definitivt inte ska bjudas in för att "ta debatten". Istället bör vänstern focusera på klassfrågor, kamp för välfärd och en jämlikare fördelning av samhällets rikedomar.
 
Det är sådana frågor som verkar enande i arbetarleden, det är klassfrågorna vi har gemensamma, vare sig vi är "svenskar" eller "invandrare". Ensidig focusering på invandring/flyktingpolitik/rasism ger bara ökat spelrum för SD.
 
 
Bloggat: Svensson,
 

lördag 27 april 2013

S: Hästarna bits i tomt parti

...var blev du av arbetarrörelse?
Malmö folkets park under storstrejken

De senaste veckorna har Socialdemokraterna internt framstått som ett getingbo i media. "Familjestrider" har det talats om. "Slutet och odemokratiskt", säger en. När krubban är tom bits hästarna? - Ja, tillbakagången för S avspeglar sig naturligtvis även i ökade inre motsättningar. Mustafa-affären vittnade också om att man är beredd att välja personer som galjonsfigurer för röstfiskets skull. "Diktatur-kramare väljs".
 
Men toppstyrningen inom S är inget nytt, den har funnits i hundra år. Falangstrider är heller inga nyheter. Socialdemokraternas karaktär av borgerligt arbetarparti har alltid avspeglat motsättningen mellan den välbeställda arbetarbyråkratin i parti, stat och fack å ena sidan och å andra sidan kraven från gräsrötterna som man har haft behov av att hålla i schack.
 
Det verkliga problemet numera är istället att partiet saknar politik och visioner och snart inte går att skilja från Moderaterna. Den nyligen hållna kongressen kunde inte ens uttala ett klart avståndstagande från privata vinster i välfärden. Följden av denna anpassning högerut har blivit arbetarrörelsens sönderfall. Inte mycket återstår av socialdemokratins forna karaktär av folkrörelse.
 
Det är också denna politik av avregleringar, nedskärningar, privatiseringar, ökande arbetslöshet och klassklyftor som vittrat sönder förtroendet för S och som öppnat upp för såväl de Nya Moderaterna som för Sverigedemokraterna. Missnöjet sväller och utnyttjas och kanaliseras av reaktionära, borgerliga krafter.
 
Självklart önskar jag den borgerliga alliansens nedlag i nästa val, men att rösta S tillbaka i regeringsställning kommer inte att hjälpa. Det vi ser är resultatet av en långvarig förruttnelseprocess och kan bara botas genom en pånyttfödelse av arbetarrörelsen genom att fackföreningarna rensas från klassamarbetande välavlönade byråkrater och genom att det bildas ett nytt arbetarparti.
 
Det blir inte lätt, men alternativet är fortsatt förstörelse av välfärden och ytterligare förstärkning av klassamhällets orättvisor.
 
 

Stöd Kommunals krav och strejk

Män tjänar redan mer än kvinnor. Nu vill politikerna göra lönegapet ännu större. Det är inte okej.
Fackförbundet Kommunal varslar om strejk från måndag 29 april
 
Kommunal varslar om nyanställningsblockad i alla kommuner, landsting och vissa Pactaföretag och om strejk för anställda i 100 kommuner, landsting och ett antal Pactaföretag. Varslet träder i kraft den 29 april och berör 8971 anställda. Kommunal kräver att de anställda får 1740 kr i krontal på tre år.
 
"Vår motpart SKL vill se industrins märke på 6,8 procent över tre år som det enda märket för årets avtalsrörelse. Kommunal och ett enigt LO kräver också 1740 kr på tre år i kronpåslag för avtalsområden som tjänar i genomsnitt under 25 000 kr i månaden. Det är kvinnorna som är de stora grupperna bland dem som finns i lönelägena under 25 000 kr. För att skillnaden mellan industriarbetaren och undersköterskan inte ytterligare ska öka så är krontalspåslagen helt avgörande.
 
- Vi känner att vi måste agera nu. Det handlar om att Kommunals kvinnodominerade yrkesgrupper har systematiskt sämre lön och sämre villkor än mansdominerade yrkesgrupper. Vi vill förändra det. För att skillnaden mellan industriarbetaren och undersköterskan inte ytterligare ska öka så måste löneökningarna ske i kronor och inte i procent. Det är inte procent utan kronor du köper mat för", säger Annelie Nordström, ordförande för Kommunal.
 
Avtalskraven omfattar fler än 350 000 medlemmar i kommuner och landsting. Det är inte bara en fråga om löner utan också om vilken kvalité välfärdstjänsterna ska ha. "Allt sämre arbetsvillkor med tuffa arbetstider, obetalda håltimmar och låga löner ger inte de grundförutsättningar som behövs för att göra omvårdnadsjobben till attraktiva yrken. Rådande arbetsvillkor håller i rask takt på att förvandla vårdyrkena till genomgångsjobb med låg status", skriver Kommunal.

Expressen: LO-ordförandens kritik efter strejkvarslet

AB: De försöker vända opinionen mot oss
 
 
 

fredag 26 april 2013

Wabash Cannonball

Johnny Cash:
Wabash Cannonball


Här ytterligare några versioner av denna gamla amerikanska folksång om ett fiktivt tåg med följande artister: Roy Acuff, The Carter Family, Hank Snow, Chet Atkins, Ernest Tubb, Flatt & Scruggs, Blind Willie Mc Tell och Wanda Jackson.

AB: George Jones död

SvD Intressant Bloggar om country music, musik, kultur, samhälle,

Nej till nystartszoner

....nej till favörer åt företagen!

Alliansregeringen har lagt fram en proposition om att införa så kallade nystartszoner i socioekonomiskt speciellt utsatta områden. Det hela grundar sig på ett utredningsbetänkande som kom i augusti 2012. Tanken är att i områden med hög arbetslöshet, med många medborgare som uppbär försörjningsstöd och har en låg utbildningsnivå – förorter som exempelvis Bergsjön i Göteborg eller Rosengård i Malmö – ska företag utifrån speciellt gynnsamma villkor lockas att etablera sig. Verksamheter med högst 50 anställda eller en nettoomsättning på högst 80 miljoner kronor om året ska befrias från alla sociala avgifter utom den som är öronmärkt till ålderspensionen. I reda tal kommer det att som mest uppgå till 6 000 kronor i subvention per anställd och månad. Den årliga kostnaden för staten beräknas till 100-120 miljoner kronor och meningen är att modellen ska komma att praktiseras i ett trettiotal områden i landet.
 
Förslaget har varit länge i nyliberal ideologisk säck innan det hamnade i alliansens påse. Ända sedan 1996 har tankesmedjan Timbro agiterat för denna åtgärd. Sverige är inte heller det första landet i världen som vill praktisera den här typen av modell. Redan under 1980-talet testades den i flera utsatta förortsområden i Margaret Thatchers England. I brist på tydliga resultat lade dock den konservativa regeringen ner projektet i början av 1990-talet. Men det som sedan länge till och med varit vrakgods i nyliberalismens förlovade land England lyfts nu fram av regeringen Reinfeldt som en lösning på arbetslöshet- och segregationsproblematiken.
 
Aldrig i modern tid har de sociala klyftorna i Sverige vidgats så markant och segregationen blivit så tydlig som under den nuvarande alliansregeringens fögderi, en allians som sitter fast i sitt mantra avregleringar-privatiseringar-skattesänkningar i sin ständiga betoning av den fria företagsamhetens lov. Men ytterligare favörer åt företagen är det som minst av allt bidrar till att lösa de problem som många utsatta förorter brottas med utan här är ett batteri av helt andra åtgärder nödvändiga:
                            
– En politik för full sysselsättning med mer resurser till den offentliga sektorn, klimatomställning och arbetstidsförkortning som självklara ingredienser.
– En upprustning av miljonprogrammets lägenheter, en statlig plan för byggande av billiga hyresrätter och återupprättande av en social bostadspolitik värd namnet. Allmännyttan kan inte som idag fungera som vilket vinstbringande kapitalistiskt bolag som helst utan ska vara själva garanten för alla människors rätt till en bra bostad.
- Omfattande satsningar måste i dessa förorter göras för att rusta upp skolorna. Friskolesystemet måste avskaffas och privata bolag inom denna sfär bör förbjudas.
 
När vi på Första maj tar gatorna i besittning är det paroller med dessa innebörder den samlade arbetarrörelsen måste föra fram för att med en ny radikal politik för folkflertalet ta hela Sverige i besittning.
 
Ursprungligen ledare i veckotidningen Internationalen vecka 17/2013
 
 
 
 

Danmark: Lärarna mobbas av regeringen

...inte ett ingrepp utan ett övergrepp
Flera tusen lärare samlades på eftermiddagen när Danmarks Lärarförening manade till protester bland annat utanför Christiansborg: Inte ett ingrepp utan ett övergrepp
 
Under torsdagen grep danska regeringen in och dikterade hur villkoren ska se ut för lärarna i landet. "Det är helt klart arbetsgivarsidan som vunnit", säger forskare. Det rör sig om ett ensidigt ingrepp till förmån för kommunerna.

I över fyra veckor har danska lärare varit lockoutade från sina arbetsplatser sedan förhandlingar kring nya avtal brutit samman. Stridsfrågan är lärarnas arbetstidsregler. I det gamla avtalet är maxtiden för undervisning reglerad till 25 timmar per vecka, resten av tiden går till att planera kvalitativa lektioner. Förslaget från arbetsköparsidan innebär i praktiken ökade antal undervisningstimmar och mindre planeringstid i veckan för många lärare.
 
I lagförslaget som presenterades under torsdagen går regeringen helt på arbetsköparsidan i frågan. Den gamla regeln om fyra extra veckors semester om året för lärare över 60 år fasas ut. Däremot behålls den gamla regeln om att lärarna jobbar längre arbetsveckor för att ha fler antal semesterdagar att ta ut utanför terminerna.
 
– Det är helt klart arbetsgivarsidan som vunnit. Deras huvudkrav har tillmötesgåtts. De har kämpat för en uppgörelse för lärarnas arbetstidsregler i åratal, och nu har de fått det de önskat, säger Flemming Ibsen, arbetsmarknadsforskare på Ålborg universitet, till danska tidningen Information.
 
Enhedslisten skriver på sin hemsida att lärarna mobbas av regeringen. Det har både före och under lockouten funnits en stark misstanke om att regeringen har utarbetat ett särskilt upplägg för hela processen. Ett upplägg med ett mål: Att avskaffandet av lärarnas arbetstidsavtal ska användas för att finansiera regeringens prestigeprojekt, nämligen folkskolereformen.

Detta tyder förloppet mycket på. Därför kräver Enhedslisten tillgång till alla viktiga handlingar som låg till grund för regeringens åtgärder. Vi villtill botten med hela processen kring konflikten och behandlingen av lärarna, säger man. Vi vet - liksom lärarna - att de bara är den första i en serie av offentliga anställda som drabbas av regeringens åtstramningar, medan den delar ut skattesänkningar till de som har mest.
 
När  ingreppet ska behandlas de närmaste dagarna i Folketinget, kommer Enhedslisten att föreslå att lärarna behåller sitt nuvarande arbetstidsavtal. Och att lärarna behåller den 60-årsregel, som de har förhandlat sig till i tidigare avtal.

antagandet av ingreppet kommer inte att försiggå utan kritiska frågor och progressiva förslag.
 
 
 
 

torsdag 25 april 2013

Så gick det till när det offentliga privatiserades

...den långa historien om förstörelsearbetet
 
Privatiseringen av den offentliga sektorn har pågått i många år. Det första var friskolereformen från 1992, när varje barn fick med sig en skolpeng till den skola föräldrarna valt. Det betydde stora möjligheter för företagen att ta ut vinst. Miljarder har sedan dess förts över till den privata sektorn, en stor del av befolkningen säger nej till vinster i välfärden, men politikerna säger inte nej, än så länge.
 
Det var på ett debattmöte 2007 jag hörde förra sjukvårdsministern Ylva Johansson kritisera alliansens accelererande privatiseringar, därför att de byggde på upphandlingar. Socialdemokraternas alternativ var kundvalssystem, sade hon. Där och då stod alternativlösheten i välfärds­politiken klar. Inget nej till privatisering utan ett kryssande mellan två olika färdvägar mot kommersialiserad välfärd – upphandling och kundval.
 
Upphandling var länge den dominerande formen för privatisering av offentlig service. Den första LOU, lagen om offentlig upphandling, från 1993 kom till inför Sveriges inträde i EU. Nuvarande lag är från 2007.

LOU innebär att offentliga myndigheter som ska köpa en vara eller tjänst annonserar efter anbud som bedöms objektivt och affärsmässigt, så att konkurrensen gynnas. LOU har ofta tolkats som att myndigheten inte får ställa krav på sociala villkor eller kollektivavtal, men möjligheten finns, även om det kan leda till processande från leverantörernas sida.

Kritiken av LOU är utbredd. Med varje avtalsperiod kan ett nytt företag ta över. Kontinuiteten bryts om vårdgivare byts vart tredje år. Vid första övertagandet från offentlig verksamhet måste företaget erbjuda personalen att följa med, men inte nästa gång. Riskkapitalbolag som kan dumpa anbud gynnas. Inom äldreomsorgen har några få stora bolag blivit dominerande.
 
Bristen på demokrati har kritiserats. Då riskkapitalbolaget Capio vann upphandlingen av S:t Görans sjukhus 2012 var det den största vårdupphandlingen i Europa. Politikerna som skulle fatta beslutet hade tolv dagar på sig att under hård sekretess och hot om fängelsestraff läsa in sig på tusentals sidor.
Upphandling rimmar inte ens med alliansens privatiseringsideologi. Dess budskap är ju att lokal – kvinnlig! – kreativitet ska leda till nya företag samt att patienten ska få välja vård. Upphandling leder inte till något av detta.
 
Olika former av kundvalssystem – också kallade ”pengsystem” – har blivit populärare. Det äldsta exemplet i Sverige är friskolereformen från 1992, som infördes året efter att S-regeringen låtit kommunalisera skolan. Varje barn får en skolpeng att ta med sig till vald skola. Kommunerna har mycket små möjligheter att stoppa etableringen av friskolor. Företagen har dessutom internationellt unika möjligheter att ta ut vinst....

Läs den intressanta fortsättningen på Maria Sundvalls artikel i Internationalen här.

SR: Från sjukförsäkring till socialbidrag

DN DN2 SvD SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 AB AB2 AB3 SkD SkD2 SkD3 SR SR2 Intressant Bloggar om privatisering, samhälle, välfärd, politik,

Bloggat: Kildén & Åsman,


onsdag 24 april 2013

Förbjud bemanningsföretagen

...och bort med visstidsanställningarna

Frågan om arbetsköparnas ofog med bemanningsföretag var ett viktigt inslag i den kortvariga Transportstrejken.
- I flera år har vi sett skrämmande exempel på hur anställda avskedas en dag, för att sedan få komma tillbaka till samma arbetsplats i otrygga bemanningsanställningar nästa dag. Det här är en ovärdig situation på svensk arbetsmarknad och den måste få en lösning, säger Lars Lindgren, förbundsordförande Svenska Transportarbetareförbundet.
 
Har då frågan kommit till en lösning genom det nya avtalet?
– Det är en stor seger för anställningstryggheten och för våra medlemmar. Vi är väldigt nöjda med avtalet, nu får vi äntligen det verktyg vi behöver för att städa upp i branschen, säger Lars Lindgren, Transports förbundsordförande.
 
Transport får ett ökat inflytande när man förhandlar inför att man ska anlita bemanningsföretag, säger Peter Jeppsson, arbetsgivarrepresentant.
– Det får man genom frågor som vi har listat som ska hanteras. Det är rimligt, men det får inte vara så att det blir så krångligt att det i praktiken inte går att anlita bemanningsföretag och det blir det inte nu.
 
I mina öron låter det inte som om frågan är löst, förhoppningsvis att fackets positioner flyttas fram, jag tvivlar dock. AB tror att "facket får ett ord med i laget". Jag tror inte det räcker. Men helt klart bör det vara så som Vänsterpartiets kongress beslöt i januari förra året (mot ledningens vilja) att bemanningsföretagen förbjuds och även att eländet med visstidsanställningar avskaffas.
 
Det oförskämda systemet med att avskeda anställda och att sen återanställda dem via bemannings-företag borde förbjudas på studs. Företag ska inte bara vara till för den lilla klicken rika utan för hela samhället och för de anställda.
 
Det finns också möjligheter att genomdriva en annan tingens ordning genom att använda fackens kollektiva styrka. Men då får det bli fråga om något annat än entimmas-strejk.

Internationalen: Transportarbetarna strejkade i en timme
 
 
 

SvD SvD2 SkD SR Intressant Bloggar om arbetsrätt, klassamhälle, kapitalism, samhälle, politik,

Bloggat: Svensson,

Skåne: Var femte man röstar SD

...marknadsliberala förstörelse-arbetet har lagt grunden
Egentligen är Sd inget annat än en del av etablissemanget
 
Var femte man i Skåne skulle rösta på SD. Om det var riksdagsval i dag skulle 22 procent av de skånska männen rösta på Sverige-demokraterna. Enligt Yougovs mätning är Sverigedemokraterna också det enda parti som får ökat stöd av skåningarna.
 
Det innebär att i männens värld är nu SD lika stort som Socialdemokraterna i Skåne (som får 23 procent i den här mätningen). Ser man till båda könen så får SD 17 procent, en ökning från 14 procent i förra mätningen.
 
Misstron mot de etablerade politikerna ökar. I undersökningen svarade 66 procent att de har mycket lågt eller ganska lågt förtroende för sjukvårdspolitiker. Den av Femklövern (Alliansen plus MP) framkallade "vårdkrisen" är sannolikt en viktig förklaring till de här siffrorna.
 
Siffrorna visar också att många av de missnöjda är dåligt bevandrade i politiken. SD är knappast ett parti som står för en bättre sjukvårdspolitik. Istället har partiet understött åtstramningspolitik i allmänhet och röstat för skattesänkningar åt de rika.
 
Samma sak gäller MP. Många verkar inte ha klart för sig att Miljöpartiet är medansvarigt för regionens nedskärningar inom sjukvården. Partiet står still i mätningen, men borde rasa.
 
Yougovs opinionsmätning bekräftar bilden av att det krävs kamp mot det marknadsliberala förstörelsearbetet för att kunna bekämpa Sverigedemokraterna. Delar av vänsterns knallskottsstörningar utanför SD-möten är inte bara förbisprunget av verkligheten, det är en direkt kontraproduktiv strategi och sprider bara en bild av vänstern som anti-demokratisk.
 
Vänstern måste vända ansiktet mot arbetsplatserna och mot arbetarklassens bostadsområden för att mobilisera till försvar av välfärden och mot det politiska etablissemangets nyliberala politik som skapar arbetslöshet och otrygghet. I praktiken är SD inget annat än en del av detta etablissemang.

DN SvD SvD2 SvD3 AB AB2 SkD SkD2 SR Intressant Bloggar om sverigedemokraterna, samhälle, politik, opinionsundersökningar, region skåne, skåne,

Bloggat: Kildén & Åsman,

tisdag 23 april 2013

Malmö: Demonstrera Första Maj

...håll de röda fanorna högt
Socialistiska Partiet i Malmö demonstrerar i Vänsterpartiets Första maj-tåg
 
 
Samling Möllevångstorget klockan 11.00
 
Arrangemanget presenteras på Vänsterpartiet Malmös hemsida
 
 
Kontakt med SP-Malmö: ronnyakerberg@gmail.com
 
 
 

Feldoserat recept mot fascismen

...krävs kamp mot det marknads-liberala förstörelsearbetet
Det går inte att driva likheterna för långt
 
Fascimen är värre än Sverigedemokraterna. Att sätta likhetstecken mellan de båda leder vänstern i fel riktning, det menar historikern Håkan Blomqvist som har läst Henrik Arnstads nya bok Älskade fascism – de svartbruna rörelsernas ideologi och historia och inte håller med författaren.
 
Nej,Sverigedemokraterna är naturligtvis inte ett fascistiskt parti, åtminstone inte i den mening Europa genomgick det vi kallade fascism under mellankrigstid och världskrig. Risken med Henrik Arnstads närmast gränslöst vidgade definition, återgiven i Internationalens reportage från Antirasistiskt Forum i Stockholm häromveckan (nr 13), är en kraftig underskattning av de politiska hot vi står inför i Europa, och inte minst av de reellt fascistiska. Härav följer feldoserade recept för att bemöta fenomen av Sverigedemokraternas typ.
 
Den klassiska fascismen utgjorde i första hand en massmobilisering av medelklass – småföretagare, lantbrukare, statstjänstemän, poliser och militärer – för att kuva arbetarrörelsen och demokratin. Det var den självständigt organiserade arbetarklassens styrka i fackföreningar, partier och folkrörelser som skulle brytas för att återupprätta mellanskiktens trygghet i en nationell statligt skyddad gemenskap. I bakgrunden stod starka ekonomiska intressen som kunde satsa på det fascistiska kortet när alternativen för att upprätthålla den ekonomiska ordningen tycktes förbrukade.

Centralt för fascismen var just handlingen – den sociala massmobiliseringen, kampen om gatorna och bostadskvarteren. Ideologiskt kunde fascism och nazism vara högst spretiga hopkok av extremnationalism, socialdarwinism, konservatism, futurism, korporativism och socialistisk retorik. Att, som Arnstad, hävda att fascismen varken var höger eller vänster, handlar om dess ideologiska ytvatten. På den nivån strävade fascismen i dess olika varianter mycket riktigt efter att beskriva sig som varken fågel eller fisk utan bara det nationella intresset förkroppsligat.
 
Inom dagens forskning och debatt är det tyvärr inte ovanligt att göra på samma sätt, det vill säga att förflytta den breda socialpolitiska analysen till den retoriska ytan. Det gäller ju allmänt i det postmoderna intresset för text och ”diskurser” efter den så kallade ”språkliga vändningen” inom humaniora och samhällsvetenskaper sedan 1990-talet. Den förskjutningen har visserligen kunnat ge ny kunskap om den mänskliga kulturen och ofta nyanserat eller omtolkat alltför ensidiga sätt att betrakta både vår samtid och historien. Vad gäller just fascismen har det handlat om att försöka förstå budskapens innebörder och lockelse i deras ”egen rätt”, och inte bara se dem som beställningsprodukter från storkapital och militär.
 
Men att förstå fascismen endast som ett ideologiskt fenomen leder fel. Och än mer galet om dess kärna reduceras till den så kallat ”organiska” nationalismen – eller den ”generiska”, för att tala med den populäre fascismenkännaren Roger Griffin som Henrik Arnstad stöder sig på. Denna typ av nationalism tänker sig nationen som en etnisk enhet av utvidgad familjetyp som hålls samman av kulturell – ja gärna rentav biologisk – släktskap i kontrast till den franska revolutionens civiska nationsuppfattning där medborgarskapet står i centrum.

Men ”organisk” nationalism var ingenting förbehållet fascismen utan förenade länge betydligt bredare fält. Öster om Rehn sträckte sig denna typ av nationalism länge långt in i konservativa, liberala och även socialdemokratiska läger. Ja, föreställningen att nationen förenas av etniska fenomen, i form av kulturell och historisk gemenskap – språk, traditioner, seder och bruk, minnen och ursprung – är i själva verket i allra högsta grad levande i stora delar av världen.
 
För Europas del räcker det med några blickar öster- och söderut – för att inte tala om gentemot vårt eget samhälle. Den dominerande svenska nationsuppfattningen var långt in i 1950-talet, ja även senare, av denna organiska typ. Det är för svenska förhållanden ett ganska nytt fenomen att betrakta nationen som en rent civisk – medborgerlig – gemenskap. Vi har inte ens ord för det, till skillnad från många andra stater. ”Svensk” står ju både för etniskhet och medborgerlighet – därav den ständiga förvirringen kring vad som egentligen menas, där Sverigedemokrater och vid många köksbord landet runt benämningen ”svensk” avser en etnisk tillhörighet medan medborgare med etnisk bakgrund som ”persisk” eller ”turkisk” i bästa fall får heta ”nya svenskar” eller invandrare. ”Amerikan”, som kontrast, är ett i första medborgerligt begrepp, liksom ”russiski” – medborgare i ryska federationen, till skillnad från ”russki”, alltså i någon mening etniskt rysk.
 
Om fascism kunde reduceras till organisk nationalism, låt vara i dess upphettade form, då vore vi betydligt värre ute än Arnstad föreställer sig och de ”hundra år av fascism” som Internationalens reportage varnade för, redan här. Vi omges ju av mer eller mindre het organisk nationalism i stora delar av världen. Från förtryckande majoritetsnationalism till undertryckta ursprungsbefolkningars kamp för sin egenart och sitt självbestämmande.

Men med fascism bör vi förstå något betydligt mer långtgående. På det ideologiska planet kombinerade fascismen sin heta etnonationalism med arsenaler av idéer om styrkans och våldets rätt, ledarvälde och socialdarwinistiska visioner om urval och selektion, avsky mot demokrati, mot olikhet, degeneration och svaghet, för patriarkala ideal, militarism och diktatur. Som samhällspolitiskt fenomen handlade dess strävan om att upprätta en nationell statlig tvångsgemenskap kring den rådande sociala ordningen gentemot utmaningarna från arbetarrörelsen och andra radikala riktningar.
 
Sverigedemokraterna och dess motsvarigheter är inte fenomen av samma art utan ett parlamentariskt främlingsfientligt, opportunistiskt högerparti som ideologiskt slits mellan – eller koketterar med – uttalad nationalism och konservatism. I partiets ursprung och grundargeneration finns dock tentakler bakåt till äldre svensk fascism – och partiet bereder genom sin politik marken för mer kampinriktade nationalister av fascistisk typ, som exempelvis Svenskarnas parti.

På det sättet kan man betrakta Sverigedemokraterna och dess olika grader av likasinnade i Europa, som Dansk folkeparti, norska Fremskrittspartiet, Sannfinländarna, Front National i Frankrike eller Lega Nord i Italien och så vidare som vägröjare för eller förebådare av politiska alternativ av fascistisk typ, om de sociala motsättningarna skulle skärpas till öppen kamp. Ungefär som det reellt fascistiska Gyllene Gryning under krisens tryck vuxit fram ur högerextremistiska miljöer i Grekland.
 
Men spelar de någon roll, etiketterna? Vi på vänstersidan levererar ju gärna ganska oreflekterat benämningen ”fascism” mot många avskyvärda fenomen, som brutalt förtryck och förakt för olikhet eller svaghet. Men det är en sak att polemiskt drämma till med ”fascism” som invektiv, en annan att i politisk analys omtolka verkligheten. Man kan naturligtvis lägga in helt nya innebörder i begrepp och mena att de numera avser något annat än när de tidigare användes. Men då måste de skillnaderna klargöras.

Och såvitt jag förstår gäller detta inte Henrik Arnstads tolkning. Han citeras i Internationalen för påståendet att den fascistiska rörelsen i Sverige på 1930-talet var 0,6 procent medan den idag är tio procent! Fascismen har aldrig varit starkare i Skandinavien än idag, menar Arnstad i tidningen ETC 15 mars, och manar till samling kring ett liberalt demokratiskt block mot det fascistiska…
 
Som recept i kampen mot dagens nationalistiska extremhöger vore Arnstads rekommendation en säker väg till nederlag. Dessa strömningar växer just för att det liberala politiska etablissemanget alltmer kommit att identifieras med finanskriser, växande klyftor och förstörelsen av välfärdsstaterna. Bara om arbetarrörelsen och radikala vänsterkrafter förmår förena sina idéer om alla människors lika värde med kamp mot det marknadsliberala förstörelsearbetet och dess segregering av människorna, kan vi hindra överströmning till den nationalistiska extremhöger som öppnar dörrarna för lösningar som många hoppades tillhörde historien. Arnstads recept, som uppenbarligen på sina håll uppfattas som radikala ord i rättan tid, riskerar paradoxalt nog att röja väg för just en sådan utveckling.
 
Håkan Blomqvist
 
Artikeln hämtad från veckotidningen Internationalen
 
 

måndag 22 april 2013

Omar Mustafa: Spåren leder till Bröderna

...låt tro och religion vara en privatsak

Jan Helin, chefredaktör på Aftonbladet skriver i sin Söndagskolumn: "Hade socialdemokraterna med Omar Mustafa fått in en islamist i sin partistyrelse? För att svara på den frågan krävs en granskning av Islamiska förbundet där han är ordförande.

Förra riksdagsledamoten Nalin Pekgul skrev en viktig text på Dagens Nyheters Debattsida i veckan där hon hävdade att Islamiska förbundet är en ”islamistisk organisation med starka kopplingar till Muslimska brödraskapet”. Hon beskrev Islamiska förbundet som en organisation som förespråkar total underordning av kvinnan och vill skapa ett parallellt samhälle i Sverige där sharialagar råder. Islamiska förbundet säger själva på sin hemsida att de inte är antisemiter, att de är en öppen och vidsynt organisation som varken är homofobiska eller förespråkar en förlegad kvinnosyn.
 
I glappet mellan dessa båda beskrivningar av Islamiska förbundet finns en viktig granskning att göra.
 
Aftonbladets reportrar Oskar Forsberg och Joachim Kerpner inledde en sådan granskning i veckan. De fann, likt tidigare Expo, flera kopplingar mellan Islamiska förbundet och Muslimska brödraskapet. Det är en av världens mest inflytelserika och omstridda islamistiska rörelser. En av de få ostridiga uppfattningarna om Muslimska brödraskapet är att de anser att ett lands lagar ska härledas ur sharia, lagar som stöder sig på texter ur Koranen".

Islamiska Förbundet i Sverige ingår – under alla omständigheter – i den europeiska federationen av islamiska organisationer (FIOE). Detta framgår av förbundets stadgar på hemsidan. Hur är då sambanden mellan FIOE och Muslimska Brödraskapet. Magnus Norell skriver i GP:

"I fallet med Omar Mustafa och IFIS är kopplingen mer tydlig; IFIS är del av Federation of Islamic Organizations in Europe, (FIOE). FIOE är, de facto, en paraplyorganisation för islamiska grupper och organisationer tillhörande det så kallade Nya västerländska brödraskapet i Europa. Och även om FIOE självt gärna ger undanglidande svar på frågan om koppling till MB, så har ingen mindre än Mohammed Mahdi Akef General Guide för MB fram till 2010, påpekat att medlemskap i FIOE är liktydigt med att vara del av MB:s globala nätverk (för mer om detta rekommenderas boken The New Muslim Brotherhood in the West av Lorenzo Vidino, Columbia University Press 2010).

Det som Vidino betecknar ”Nya västerländska brödraskapet” (The new Western Brotherhood) är en god illustration till den utveckling som MB genomgått i Europa under de senaste dryga 20 åren. Man har där utvecklats i riktning av anpassning till de olika samhällen och politiska strukturer man verkar i och har en löslig koppling till MB centralt. Man agerar lokalt men knyts ihop av gemensamma principer".

Muslimska Brödraskapet sägs vara en tämligen moderat islamistisk strömning och att det idag också finns en stor spännvidd i åsikterna inom rörelsen. Dock något obehagligt att hitta detta hyllningsuttalande från FIOE vid den franske förintelseförnekaren Roger Garaudys död förra året: "In the name of Allah, Most Compassionate, Most Merciful. The Federation of Islamic Organisations in Europe mourns the prominent thinker, Roger Garaudy".

Muslimska Brödraskapet som inspiratörer för Omar Mustafa och Islamiska Förbundet kom också fram i det elektroniska bibliotek man lade upp på sin hemsida. Flera av författarna är centrala ideologer inom brödraskapet. Den omtalade "familjestadgan" är skriven av Yusuf al-Qaradawi, brödraskapet andlige ledare.

Jag tror inte det går att bedöma en person eller en organisation enbart utifrån vad dessa säger om sig själva. Handlingarna och sammanhanget måste bedömas. Islamiska förbundet säger sig ha som målsättning att öka det politiska inflytandet för muslimer. Men det är högst oklart vad som menas med detta.

Muslimer är inte heller någon enhetlig gruppering. De har olika syn på politiken och olika klassintressen allt efter sin ställning i samhället. Det kan inte vara riktigt att människor ska väljas till politiska uppdrag utefter sin religiösa uppfattning. Låt tro och religion vara en privatsak.

Röda Malmö: Det kontrarevolutionära muslimska brödraskapet

DN DN2 DN3 SvD SvD2 SvD3 SvD4 AB SkD SkD2 SR SR2 Intressant Bloggar om islam, islamofobi, socialdemokraterna, samhälle, politik,