fredag 31 maj 2013

900 Miles

Billy Merman: 900 miles


Billy Mermans version av 900 miles, en traditionell amerikansk folklåt.

Här ytterligare versioner av andra artister: Barbara Dane, Dion, Woody Guthrie, Richie Havens, Odetta och James Coffey.

SvD SkD SR Intressant Bloggar om musik, kultur, samhälle,

Organisera dig!

...vårt perspektiv är av det revolutionära slaget
...och vi kämpar för införandet av en demokratisk ekosocialism
 
Den globala kapitalistiska krisen verkar ändlös, liksom borgarklassens konsekventa fasthållande vid en åtstramningspolitik i vars kölvatten fattigdomen breder ut sig över Europa. Den ekonomiska krisen flätas samman med en civilisationskris av aldrig tidigare skådat slag med en ekologisk dimension av ökande fossila utsläpp, artutrotning och hotande klimatkris.
 
Man kunde tro att detta skulle leda till en radikalisering inom arbetarrörelsen och vänstern, men istället fördjupas socialdemokraternas uppslutning kring åtstramningspolitiken. Vänsterpartiet med sitt begränsade reformistiska, parlamentariska perspektiv och stora beroende av socialdemokratin erbjuder heller inget tillfredsställande alternativ för en radikal vänster som vill svara upp mot det rådande läget.
 
Socialistiska Partiets perspektiv är av det revolutionära slaget. Vi vill avskaffa kapitalismens fåtalsmakt där kortsiktig vinst för en liten minoritet går före allt annat. Vi arbetar för införandet av ett samhälle där storföretag, banker och naturresurser ska ägas gemensamt och skötas demokratiskt.

Vi kallar denna inriktning inte bara för socialistisk utan använder beteckningen ekosocialistisk för att understryka att det nya samhället ska bryta med kapitalismens rovdrift på naturen och istället bygga på en långsiktig hållbarhet. För att uppnå detta måste socialismen grundas på demokratisk och jämlik självförvaltning, historien har sedan länge dömt ut alla former av stalinism som en grotesk och totalitär återvändsgränd.
 
Bara en grundlig samhällsomvandling kan lösa planetens ödesfrågor: Den globala uppvärmningen, miljöförstöringen, krigen, den extremt ojämna fördelningen av resurser mellan människor i världen och kapitalismens ödeläggande kriser. För att börja röra oss i den riktningen idag krävs sammanhållning och kamp för gemensamma intressen. Gräsrötternas organisering och ökande medvetenhet är vår inriktning. Det krävs också ett parti som utifrån arbetarrörelsens samlade erfarenheter och med en marxistisk analysmetod kan bygga upp den kunskapsreserv och organisation som behövs för arbetarklassens maktövertagande.
 
Socialistiska Partiet är anslutet till Fjärde Internationalen som organiserar socialister och revolutionärer på alla kontinenter. Socialismens seger förutsätter arbetarnas solidaritet och samarbete över alla gränser.

Socialistiska Partiet finns på ett tjugotal orter i Sverige och antalet medlemmar uppgår till ett par hundra. Med andra ord är detta parti ännu alldeles för litet och obetydligt för att kunna fylla sin uppgift. Det gör dock inte partibyggandets uppgifter mindre angelägna – tvärtom – genom att organisera dig i vårt parti bidrar du till uppbyggandet av ett socialistiskt alternativ till den borgerliga Alliansen och till de ”rödgröna” partiernas icke-opposition.

Utan ett socialistiskt arbetarparti kommer alla andra ansträngningar i längden att rinna ut i sanden. Med ett sådant helhetsalternativ finns däremot förutsättningen att kampen ska kunna samordnas och höjas till nivåer som överflyglar kapitalismen och skapar förutsättningar för ett nytt samhälle.
 
Ursprungligen ledare i veckotidningen Internationalen vecka 22/2013
 
 
Röda Malmö: Vi behöver medlemmar
 
 
SvD SvD2 AB AB2 SkD SR Intressant Bloggar om socialistiska partiet, fjärde internationalen, stalinism, västerpartiet, samhälle, politik,
 

Högerns sköna nya Sverige

...i bilder
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

torsdag 30 maj 2013

Bort med privatskolorna

...ett ansvarslöst system för utbildningen
 
En hel friskolekoncern med över tiotusen elever på ett trettiotal orter faller samman. Där det finns köpare är fortsatt drift ännu så länge osäker. På övriga orter väntar bara nedläggning. Ägarna, det danska riskkapitalbolaget Axcell, är inte intresserade. Man har sugit ut det man kunnat av samhällets skattemedel och när man inte längre vädrar tillräckliga vinster drar man sig ur.
 
Så här kan vi inte ha det. Det är ett vanvettigt system. Utbildning, bra och likvärdig över hela landet, kan bara garanteras genom samhällets ägande och ansvar. Privat vinst hör inte hemma där.
 
Det är bara en vecka sen Friskolekommittén, med alla riksdagspartier (utom V), förkunnade sin uppslutning kring det sjuka systemet med privata vinster i skolan. Det som nu händer med John Bauer-koncernen visar hur fel man hade och har.
 
 
 

"Ghetto": Fortsatt stämpling av områden

...varför bygger en röd regering vidare på Venstres och Konservatives retorik?
Ghetto-listan finns kvar

Regeringen föreslår nya ytterligare kriterier för hur man definierar utsatta bostadsområden, men det finns ingen kritik mot själva existensen av ghetto-listorna och begreppet "ghetto".
 
Ghetto-stämpeln stigmatiserar de människor som bor i så kallade socialt utsatta områden och skrämmer bort folk som vill bo här. Vidare innebär det att resursstarka familjer och människor flyttar från områdena.

"Ghetto"-listan introducerades av Lars Løkke Rasmussens regering redan 2010, och konceptet har sedan ohämmat tagits över av medierna.

Nytt utspel

Det nya initiativet bygger på att involvera ekonomi och utbildning för invånarna i ett visst område. Initiativet lanserades som "Utsatta bostadsområden - nästa steg".  Idag finns 33 områden med på den så kallade ghettolistan. Listan är baserad på andelen invandrare, kriminalitet och arbetslöshet. Med utspelets nya redovisningsmetoder minskar antalet bostadsområden på ghettolistan från 33 till 29 områden.

Stämpeln som ghetto har en dubbelhet i sig. Dels som en negativ stämpel, dels som en möjlighet till ekonomiskt och socialt stöd till området i form av projekt. Men denna hjälp kunde lätt erhållas utan, om den politiska viljan fanns närvarande. Istället bör man fokusera på de sociala problemen i dessa bostadsområden.
 
Dessa problem kommer knappast att bli mindre med kontanthjälpsreformen som regeringen snart antar med hjälp från de borgerliga, men också med den senaste regleringen i förhållande till arbetslösa som efter en period av arbetslöshet i mer än två år får klara sig på 60 procent av dagpenningen, för föräldrar 80 procent.

Regeringens nya utspel stämplar fortsatt stadsdelar som ghetton och bekräftar att de tycker samma som VKO-regeringen som ursprungligen gjorde listan. Regeringen bör i stället upphäva detta begrepp och börja lösa de problem som kan finnas i dessa områden. Ett jobb många människor redan är involverade i - frivilligt och professionellt - för att förbättra bostadsområdena.
 
VK-retorik
 
Regeringens nya förslag gör varken till eller från, säger Fadi Kassem, klubbledare för Gellerup Planen i Århus:

"Det behåller ghettona, rör inte problemen, men bibehåller situationen. Det verkar inte finnas någon förståelse för främmande kulturer. I regeringens tankesmedja om integration finns inte en enda invandrare. Det innebär att folket här, till exempel, inte kommer att vara en del av samhället på grund av denna stämpel. Kort sagt, bekräftar och upprätthåller regeringens nya förslag den nuvarande situationen i dessa områden. Och kanske avsätts det några ekonomiska medel för vad jag kallar integrationsindustrin. Det sysselsätter människor, men det ändrar ingenting", säger han till Socialistiska Information.
 
Boenderådgivare Solveig munk från Århus håller med:

"Det faktum att det görs en sådan ghetto-lista är respektlöst. Det stigmatiserar de människor som bor där. Istället bör man titta på de sociala problemen. I Gellerup ska några bostadshus rivas. Vissa hyresgäster har fått uppsägning per 1 juni 2014, alltså ett års uppsägning. Akutbostäder får de väl söka, men vissa bostäder kan de inte. Det är återigen en stämpling av ett helt bostadsområde. Och de stämplar människor som bor i Gellerup Planen. Där finns även protester. Invånarna har gått till pressen med att "ingen vill ha oss!"
 
Solveig Munk anser att den socialdemokratiske bostadsministern Carsten Hansen i själva verket utvidgar ghettokoncept genom att införa fler parametrar, trots att han ursprungligen hade på sitt program att han skulle avskaffa ghetton.

"Bara det att kalla vissa bostadsområden för ghetton innebär att människor inte flyttar dit. Varför bygger en röd regering vidare på Venstres och Konservatives retorik? Det är väldigt bristande solidaritet med en hel del människor. Det är också en ursäkt för att täcka över de sociala problemen. Genom att upprepa ghettoretorik kör man över de många människor som bor här och delar samhället i bra och dåliga människor ", säger Solveig Munk.
 
Artikeln hämtad från danska Socialistisk Information. Översättning: Röda Malmö

Politiken: Førende ghetto-forsker: »Drop nu jeres syge ghettolister, Danmark«

AB AB2 AB3 AB4 SvD SvD2 SvD3 DN SkD SR SR2
 

onsdag 29 maj 2013

Sommar, sommar, sommar

...kanske dags att lyssna på radio


Förr lyssnade jag mycket på radio. Mycket mer än jag såg på tv. I dag blev jag sugen på att ta upp radiolyssnandet. Ingen sommar utan "Sommar", säger de och menar förstås radioprogrammet i P1 med signaturmelodin "Sommar, sommar, sommar".

De här blir årets sommarpratare. Journalisten Martin Schibbye, som satt fängslad i Etiopien tillsammans med Johan Persson, är en av årets Sommarpratare. Jonas Gardell inleder den 22 juni. Här hittar du hela listan för hela sommaren. Hoppas det blir som Tage Danielsson menade "lätt musik med prat med mening i".

Avslutningsvis kan vi lyssna på Carl Anton och hans "Maskrosor och tjärdoft" och nostalgiskt minnas somrar som flytt...



SvD: De pratade förra året

SvD SvD2 DN AB SkD

Bloggat: Stefan Bergmark


Den revolutionära vänstern

...en svår mutation

Inom ramen för den övergripande politiska nedgång som den sociala rörelsen upplever, har den revolutionära vänstern drabbats hårdare. Utan tvekan finns historiska förklaringar: alltför präglade av formen, innehållet och idéerna hos de nittonde och tjugonde århundradena, klarar de inte att ta tillräcklig hänsyn till de krav som den nya epoken ställer och behovet av en fundamental mutation
 
Utan tvekan, och NPA är inte det enda exemplet i Europa, eller ens i världen, att revolutionärer och antikapitalister inte lyckas flytta från scenen av "organisation" till dito i "lilla folkliga partiet". Utan tvekan finns också en svårighet för organisationer som, i årtionden, gick "mot strömmen" eller var "i opposition", att bli en del av ett verkligt globalt politiskt alternativ och upplever den politiska handlingens svårigheter!
 
Dessa svagheter tillät inte NPA att ta tillräcklig hänsyn till framväxten av en kraft som Vänsterfronten och justera den politisk taktiken så att den kombinerar enhetsförslag med politisk kamp. Så har det lidit under en dubbel frestelse: anpassning, i namn av enighet, till dynamiken i Vänsterfronten, och politik i form av sekteristiska propaganda. Denna dubbla frestelse väntar andra antikapitalistiska och revolutionära krafter. En detaljerad balansräkning för NPA är inte ämnet för denna artikel, men en omgruppering av den antikapitalistiska vänstern växer fram ur denna dubbla frestelse. Denna omgruppering är möjlig eftersom även i reducerade proportioner finns det alltid en social och politisk bas för antikapitalism.
 
 
Detta innebär att klargöra tre frågor:

(1) Frågan om enhet, enhet i handling av alla sociala, fackliga och politiska krafter för en konvergens av kamp mot åtstramningspolitik. Detta är avgörande, men det måste också åtföljas av en politisk enhetsfront, byggandet av ett politiskt alternativ mot åtstramning och, i synnerhet, med en orientering för att bygga en vänsteropposition till social-liberala regeringar. I Frankrike innebär detta förslag till Vänsterfronten för handling, kamp och debatter.
 
(2) Frågan om ett antikapitalistiskt handlingsprogram är också grundläggande. Hur man kombinerar de omedelbara kraven i den pågående klasskampen, för jobben - förbud mot uppsägningar, med början i företag som gör vinster -, löner, försvar av offentliga tjänster och förslag till övergångsåtgärder för en brytning med den nyliberala kapitalistiska logiken: revision och annullering av skulden, expropriering av bankerna och upprättande av en enhetlig offentlig banktjänst, nationalisering av viktiga sektorer av ekonomin under arbetarkontroll, en brytning med den femte republiken och en konstituerande process för verklig social och politisk demokrati baserad på social självförvaltning. Detta program är inte en nödvändig förutsättning för handling. I en situation med exceptionell kris, kan grundläggande krav mot åtstramningar ha en övergångsdynamik för att bryta systemet. Varje steg framåt är att stödja dessa krav fullt ut.
 
(3) Slutligen byggandet av en anti-kapitalistisk kraft kräver framläggandet av ett politiskt perspektiv med en regering baserad avgörande åtgärder mot åtstramningar och den nyliberala kapitalistiska logiken. "Arbetarregering", "folklig regering", "regering mot åtstramning "; detta är några allmänna formler. "Vänsterregering" i Grekland, eftersom den konkreta situationen kräver ett konkret svar Dessa formler är emot allt politiskt deltagande i eller stöd till regeringar som förvaltar den kapitalistiska ekonomin och dess institutioner. Under den nuvarande krisen, är det politiskt viktigt att förklara konturerna av ett politiskt alternativ till social liberalism och som visar att det inte finns något oundvikligt med den.
 
De politiska allianserna för den radikala vänstern är olika. är också erfarenheterna. Vänsterfronten är inte Syriza. Förhållandet mellan dynamiken i massrörelsen och dessa allianser, liksom tillståndet för de interna relationerna mellan krafter inom den eller den koalition är viktiga faktorer för att fastställa en politisk taktik. Sociala kampers dynamik och deras kombination med politiska kriser kommer att vara avgörande för framväxten av nya politiska generationer. Det är upp till revolutionärer att lära sig och att bli en del av dessa verkliga rörelser.

Detta var sista avsnittet i den här artikelserien om vänstern i kris på Röda Malmö. De tidigare sex delarna kan du läsa här:
1. Vänstern i kris
2. Arbetarrörelsens historiska kris
3. Vänsterns kris: Det gamla och det nya
4. Vänstern: En urspårad socialdemokrati
5. Utrymme och gränser för radikal vänster
6. Vänstern: Det säregna Syriza

DN SvD SvD2 SvD3 AB SkD SR Intressant Bloggar om vänstern, npa, frankrike, samhälle, politik,
 

tisdag 28 maj 2013

69-åringen: Krävs oberoende utredning

...av folk som inte är anställda av polisen
 
Polis misstänkt efter Husbyskott. Den polis som sköt en 69-årig man till döds i Husby i nordvästra Stockholm för ett par veckor sedan misstänks för vållande till annans död. Frågan är vad detta betyder, om det överhuvud blir fråga om någon egentlig utredning när poliser ska utreda poliser. Sådana "utredningar" läggs ju ner för det mesta. Poliser åker helt enkelt sällan fast.
 
Att en hel piketstyrka med poliser skulle behöva skjuta ihjäl en 69 år gammal man för att avväpna honom är inte särskilt trovärdigt. Mannens hustrus bror beskriver honom som liten till växten, en späd person som knappast kunde vara ett hot för någon.

Brodern beskriver händelserna så här:

– Paret hade ätit på restaurang och när de kom ut var där ett gäng som hotade min syster. Hennes man gick för att hämta en kniv, för att skrämma dem. Han samlade på puukko-knivar, det var inte en machete som tidningarna skrev. Han steg ut på balkongen med kniven i handen och hoppades att gänget skulle försvinna.

Snart var poliserna på plats.

– Min syster och hennes man var inte säkra på att det verkligen var polisen som knackade på och vågade därför inte öppna dörren. De ropade att allt var okej, men polisen kom in med våld.
Kajanto vet inte om mannen då hotat polisen med kniven eller hur det gick till.

– De sköt honom i huvudet. Min syster är ögonvittne till det.


Hur det gick till får vi kanske aldrig veta. Det är dock förståeligt att detta kunde bli en utlösande faktor för upploppen i Husby, särskilt som polisen från början gick brutalt fram och kallade både ungdomar och även vuxna, som var ute för att lugna ner, för "apjävlar, råttor, luffare och pajaser". Kraven på en oberoende utredning av händelsen med 69-åringen är helt berättigade.

Demoskop: Undersökning om upploppen i Stockholms förorter

AB: Vi behöver en allians mellan arbetare och förortsinvånare

Svt SkD AB

Vänstern: Det säregna Syriza

...kampen för ett brott med åtstramningspolitiken
Syriza är ett uttryck för anti-memorandum-rörelsen

En helt annan sak är den grekiska konfigurationen. Vi kan inte förstå Syriza utan att börja med den grekiska krisen, vilken har resulterat i social förstörelse utan motstycke i Europa sedan andra världskriget. Socioekonomisk demolering går hand i hand med politiskt sönderfall av de traditionella partierna, i synnerhet PASOK. Samtidigt förkastas trojkans åtstramningsplaner massivt av befolkningen. Grekland har under de senaste månaderna upplevt åtta endagars generalstrejker. Längst till höger, mot en bakgrund av rasism, har det nazistiska partiet "Gyllene Gryning" gjort ett genombrott. Under dessa exceptionella omständigheter, en "global nationell kris" har Syriza drivits till att bli vänsterns första parti: dess valresultatet har gått från 4,6 procent till 26.8 procent!

Syriza, ursprungligen en koalition, har förvandlats till ett parti. Det kommer från den grekiska vänsterns historia, krisen i den kommunistiska rörelsen, dess splittring: Synaspismos, majoritets strömningen, kommer från 1970-talets eurokommunistiska riktning och har haft interna kriser och skiften till vänster, framför allt under trycket av de yngre generationerna. Syriza har också arbetat med den globala rättviserörelsen.

KKE, ett mycket stalinistiskt parti, bättre organiserade, är utanför Syriza. Vid den senaste nationella konferensen för Syriza, presenterade vänsterströmningen och den vänstra polen en separat lista som erhöll 25 procent av rösterna. Även om majoriteten av Synaspismos är kvar på vänsterreformistiska ståndpunkter, så gör instabiliteten i koalitionen, dess känslighet för massrörelsen, dess attraktionskraft anti-åtstramningskrafter, den till en plats för den revolutionära vänstern inom partiet och bidrar till att ge Syriza en radikal roll som skiljer sig mycket från Vänsterfronten i Frankrike.


Syrizas grundläggande styrka och dess dynamik kommer både från den radikala oppositionen mot trojkans (EU, IMF, ECBmemorandum, dess förkastande av åtstramningspolitik, och dess verkliga försvar av ett program till förmån för social rättigheter, offentliga tjänster, ogiltigförklaring av illegitima skulder, nationalisering av bankerna under social kontroll. I denna situation av akut konfrontation har dessa krav en övergångsroll. Syriza har eftersträvat en politik med enhetliga förslag till KKE och Antarsya, som har avvisat dem.

Slutligen är partiet praktiskt engagerat tillsammans med sektorer i kamp. Syriza är ett uttryck för anti-memorandum-rörelsen. Det har också populariserat förslaget om en vänsterregering med ett anti-åtstramningsprogram, vars innehåll är en fråga mellan vänstern och högern i partiet. Jo, hittills, är det helt klart en fråga om en "vänsterregering", en regering som bryter med åtstramningar och inte en regering för "nationell samling eller frälsning", som har sagts här och där av några ledande medlemmar av Syriza.

Naturligtvis är ingenting oföränderligt. Det sociala sönderfallet ökar dag för dag. Insatserna i Syriza är betydande nivån av påtryckningar från EU och de grekiska kapitalisterna. Den vänsterreformistiska orientering, som är dominerande inom Syriza, och även klyftan mellan dess väljarstöds styrka och dess organiska svagheter, begränsar förmågan att agera. Frestelserna för Syrizas höger att försöka nå överenskommelser med delar av de härskande klasserna för en kompromiss med EU är verkliga.

Andra sektorer av vänstern, utanför Syriza, diskuterar möjligheten av ett projekt för nationell återuppbyggnad. Men, i detta skede, är EU fortfarande svårbemästrade: ingen frälsning utanför "memorandum"! Så, inför attackerna från trojkan och Samaras regering, finns det inget annat perspektiv än konfrontation, mobilisering för att störta denna regering, kampen för en "vänsterregering", och från förkastandet av åtstramningsförhållandena skapa ett första brott med det kapitalistiska systemet.

Denna artikelserie kommer att fortsätta här på Röda Malmö. De tidigare delarna kan du läsa här:
1. Vänstern i kris
2. Arbetarrörelsens historiska kris
3. Vänsterns kris: Det gamla och det nya
4. Vänstern: En urspårad socialdemokrati
5. Utrymme och gränser för radikal vänster

AB AB2 AB3 SvD SvD2 SvD3 SvD4 DN SkD SR SR2 SR3 Intressant Bloggar om grekland, vänstern, kapitalism, samhälle, politik,
 

måndag 27 maj 2013

Straffa politikerna istället

...stoppa den nedåtgående spiralen
 
Invandrarföräldrar i Danmark bör kunna straffas ekonomiskt om de inte bryr sig om sina söners uppfostran. Det är innebörden av nya signaler från social- och integrationsministern, social-demokraten Karen Hækkerup.
 
Bland annat med hänvisning till kravallerna i Stockholms förorter aviserar hon bidragspaket på socialområdet som innebär att bidrag kan minskas för föräldrarna om barnen skolkar eller begår brott.
 
Ett bättre förslag är att straffa politikerna när det uppstår misär och elände i samhället. Stora klassklyftor, massarbetslöshet, dåligt fungerande skolor, trångboddhet, bostadsbrist, osäkra anställningar och nedrustning av välfärden skapar förhållanden som driver ner människor i vanmakt och hopplöshet.
 
Förslagen från socialdemokraten Karen Hækkerup driver bara på den nedåtgående spiralen. Hoten och straffen riktas nedåt mot de "misslyckade", medan den överklass som lever i lyx och överflöd på vanliga människors bekostnad och till priset av ett sämre samhälle för oss övriga får sitta i orubbat bo. Oavsett hur deras barn lever rövare lär deras föräldrar aldrig straffas.

AB: Politikerna våldets bästa vänner

SvD SvD2 AB AB2 DN SkD SR Intressant Bloggar om danmark, klassamhälle, våld, samhälle, politik,

Utrymme och gränser för radikal vänster

...vänsterreformister och revolutionärer
Franska Vänsterfronten - knappast ett revolutionärt alternativ
 
Denna förskjutning av socialdemokratin högerut har skapat ett utrymme för de krafter till vänster om de socialdemokratiska partierna. Under de senaste månaderna har krafter såsom Vänsterfronten i Frankrike, Izquierda Unida i Spanien och Syriza ockuperat det. De vänsterreformistiska krafterna har även lyckats vinna tillbaka en stor del av väljarkåren i den antikapitalistiska eller revolutionära vänstern, särskilt i Frankrike. Sannerligen, utrymmet som ockuperades av "radikala vänstern" var ett resultat mer av högerutvecklingen av socialdemokratiska partier och krisen för det europeiska politiska etablissemanget än från framsteg av massrörelsen och politisk radikalisering av samhällssektorer, utom i Grekland med erfarenhet av Syriza.
 
Ett fenomen som Beppe Grillo har även dragit undan inte bara väljare från den radikala vänstern utan även väljare från vänstern och högern. De utrymmen som upptas av Grillo och Syriza kan överlappa varandra, men Five Star Movement är inte Syriza, långt därifrån. I det ena fallet, bortom de ambitioner de medborgare har som identifierar sig med Grillo, vilket måste tas i beaktande, har vi att göra med en rörelse vars positioner är problematiska, i fallet med Syriza har vi en politisk rörelse för den radikala vänstern .
 
I en situation som präglas av motstånd, men också genom nederlag, partier (som de kommunistiska partierna) som har en bättre social implantation och positioner i fackföreningarna eller i representativa institutioner är mer motståndskraftiga och utgör ett mer trovärdigt alternativ än de antikapitalistiska krafterna (utom i Grekland där KKE, ett parti som är väldigt stalinistiskt och splittrande, har isolerat sig, även om det fortsätter att ha militanta krafter). Men valåterhämtningen av dessa partier har inte åtföljs av en motsvarande organisatorisk och politisk förstärkning, vilket tar oss tillbaka till nedbrytningen av politiska krafters globala relationer.
 
Men krisen förändrar även relationerna mellan social-liberalism och de kommunistiska partierna. De senare är offer för nya motsättningar mellan, å ena sidan, intressen knutna till de allianser smidda mellan socialdemokratiska och kommunistiska ledare, och å den andra sidan, den åtstramningspolitik som godkänts eller genomförs av de socialdemokratiska partierna, som är av sådan brutalitet att de gör gemensamma regeringskoalitioner svårare. I Spanien leder dessa motsägelser Izquierda Unida att motsätta sig politisk åtstramning, men samtidigt att delta i en regering med PSOE i Andalusien. I Italien har det dunkla ex-kommunistiska Refoundation förlorat sin väg genom att förbli föremål för mitten-vänstern i partiet.
 
I Frankrike tycks Vänsterfronten, för folkopinionen, vara emot Holland, men vilka krumbukter den får ta till för att undvika att tydligt ange att den är en del av vänsteroppositionen mot denna regering! Hur många tveksamma och motsägelsefulla röster i parlamentet om regeringens politik .... Och det är ingen hemlighet för någon att PCF vid nästa kommunalval i 2014 kommer att slitas mellan de som vill fortsätta allianser med socialisterna och de som vill vara en del av Vänsterfrontens listor. Och dessa motsättningar kommer inte att försvinna, inte ens bakom goda valresultat.
 
I Frankrike har vänsterpartiet, som leds av Jean-Luc Mélenchon, kunnat, tack vare sin allians med PCF, ge verklig dynamik åt Vänsterfronten. De fyra miljoner som röstade för Mélenchon och tiotusentals deltagare i mötena under valkampanjen varit ett stöd för åtgärder och debatt mot åtstramningspolitiken. Men åter igen den här gången har dynamiken inte resulterat i en förstärkning av organisationerna i Vänsterfronten.
 
I Frankrike representerar Jean-Luc Mélenchon, inom spektrumet för europeiska radikala vänstern, det franska undantaget, med sin kamp för "Republik". I många avseenden är han en av de mest giftiga mot regeringens politik, men han kombinerar sina hänvisningar till klasskampen med en "nationalistisk republikanism" som bidrar till begreppsförvirring om idéer och program. På den politiska och historiska nivån, är hans hänvisning inte till kommunardernas republik, som satte den sociala republik i opposition till borgarklassen, utan till republikaner som i sitt försvar av republiken, sammanfogar orden "nation", "republik" och "stat".
 
På den strategiska nivån underordnar denna föreställning "medborgarnas revolution" eller "revolution genom valurnorna" under respekten för de härskande klassernas statliga institutioner. Men dessa referenser, långt ifrån att vara ideologiskt koketteri, är inte utan politiska implikationer. Således, under presidentkampanjen, bekräftade han i Cahiers de la revue de la Défense Nationale "att i den nuvarande situationen, förblir nukleär avskräckning en väsentlig del av vår försvarsstrategi". Dessutom är det förvånande att en supporter av ekosocialism försvarar den franska atombomben.
 
Men det är framför allt i en viktig politisk fråga som den franska interventionen i Mali som Mélenchons uppfattningar om staten och republiken får konsekvenser. Hans försvar av republiken får honom att undra om "franska intressen" är eller är inte hotade. Även om han förkastar "varje nykolonial intervention", "noterar" han i första hand, för den militära interventionen, "önskemål om seger för de franska styrkorna i norra Mali". Hans vägran att definiera François Hollandes politik som en del av den franska imperialismen hindrar honom från att begära upphörande av bombningarna och tillbakadragande av franska trupper från Mali.
 
Återigen, dessa skillnader är inte utan politiska implikationer. Vägran att delta i Hollande regering, en del av dess röster i parlamentet mot åtstramningspolitik och dess stöd till sociala kamper skapar förutsättningar för gemensamma aktioner med Vänsterfronten. Men dess otydligheter när det gäller den socialistiska parlamentariska majoriteten, vägran att bejaka sig själv som en vänsteropposition mot regeringen, de institutionella förbindelser som binder den till PS är en broms på utbyggnad av ett alternativt. Desto mer eftersom Vänsterfronten för närvarande kontrolleras av PCF och Mélenchon, trots några avvikande röster som är oförmögna att ändra relationerna mellan krafter inom den.

Den artikelserien kommer att fortsätta på Röda Malmö. De tidigare delarna kan du läsa här:
1. Vänstern i kris
2. Arbetarrörelsens historiska kris
3. Vänsterns kris: Det gamla och det nya
4. Vänstern: En urspårad socialdemokrati

DN SvD AB AB2 AB3 SkD SR Intressant Bloggar om vänstern, frankrike, samhälle, politik,

Kildén & Åsman: Franska vänstern visar musklerna