lördag 31 augusti 2013

Alliansen: Skattesänkningar med konsekvenser

...bostadsbubbla och felande välfärd
Den gångna helgen samlades regeringen Reinfeldt på Harpsund för att äta kräftor och lansera några huvuddrag i den budget som ska profilera alliansen inför valrörelsen. Anders Borg presenterade ”reformer” för 25 miljarder. 12 av dessa miljarder utgörs av det femte jobbskatteavdraget. Därtill går ytterligare tre miljarder till att höja brytpunkten för att betala statsskatt, medan pensionärerna får nöja sig med en miljard i skattesänkning. Det är helt enkelt ytterligare ett paket som domineras av skattesänkningar på lön och näringsverksamhet – men inte på exempelvis sjukpenning, föräldrapenning, a-kassa eller pension.
 
Ett argument från regeringens sida är att detta ska stimulera ekonomin genom att ge ökat utrymme för konsumtion. Argumentet är ihåligt. Om man vill stimulera konsumtionen för de grupper som faktiskt skulle behöva spendera mera så borde man göra det ekonomiskt lättare för sjuka, arbetslösa, pensionärer, småbarnsföräldrar och asylsökande. I stället kommer skattelättnaderna i stor utsträckning att tillfalla inkomsttagare som redan har så de klarar sig ganska så bra. Vad kommer det att leda till? Ekonomiska experter har redan varnat för den saken: bostadspriserna kommer fortsätta att stiga eftersom låneutrymmet ökar. Och det betyder i sin tur att bankerna kommer att tjäna mera pengar och faktiskt också äga en allt större andel av dessa bostäder. Det kommer samtidigt ytterligare förstärka segregeringen på bostadsmarknaden. Till en början – kanske över valet – kommer det att ge intryck av att alla som har bostadsrätter och villor bara blir rikare. Men när bubblan till sist spricker kan konsekvenserna bli nog så smärtsamma för många som dragits med i lånekarusellen.
 
Detta stora jobbskatteavdrag ska finansieras genom att även staten lånar, vilket går lite på tvärs mot vad alliansen annars profilerat sig på. Men nu är det viktigt att ge intressanta väljargrupper något påtagligt att glädjas åt – samtidigt som kalaset helst inte ska behöva betalas med synliga nedskärningar någon annanstans just nu. Anders Borg har pratat om att det inte behöver vara fel för staten att låna om finanserna är någorlunda stabila. Visst – frågan är ju bara vad man ska låna till. Det är lätt att påminna sig de akuta behov som finns inom till exempel vård, skola och omsorg. Och vi vet alla att det finns olösta problem med vår energiförsörjning och vår livsmiljö. Allt detta väljer regeringen Reinfeldt att blunda för – och delar i stället ut kontanter till utvalda grupper som om man vore en politikerversion av postkodlotteriet.
 
Margaret Thatcher sa en gång att det inte finns någonting som ett samhälle, bara enskilda individer och familjer. Reinfeldts regering saknar förstås den brutalitet som järnladyn gjorde sig känd för. Men även om dess framtoning är fegare och mer inlindad är attityden i grunden densamma: ansvar, moral, gemensamma lösningar – varför då?
 
Ursprungligen ledare i veckotidningen Internationalen vecka 35
 
 
 

Lundsberg: Fostran av eliten

...genom sadistisk "kamratfostran"
Det "finns inga klasskillnader" i Sverige - men ändå är det "klasshat mot Lundsberg"
 
Hysteriska röster höjs från överklassens led över stängningen av Lundsbergs internatskola. Än hävdas det att det inte finns några klasskillnader i Sverige (för att försvara det egna reviret av överklasskola) och än hävdas det att det är klasshat som ligger bakom "hetsen" i media.
 
De vet inte riktigt hur de ska ha det i sin upprördhet. Själva sakfrågan går dem rakt förbi, eller rättare sagt, den vill man inte se. Bakgrunden är att Lundsbergs skola inte lever upp till skollagens bestämmelser. Skolan har enligt 6 kap. 10 § skollagen en skyldighet att vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra kränkande behandling.

Skolinspektionen har under en lång tid haft en pågående tillsyn mot Lundsbergs skola med anledning av anmälningar gällande kränkande behandling. Stiftelsen Lundsbergs skola har också tidigare vid två tillfällen förelagts att avhjälpa bristerna, varav ett vid vite.

Stiftelsen Lundsbergs skola har dock inte visat förmåga att åtgärda problemen. Nya fall av allvarliga kränkningar har ägt rum. "Elevernas skolmiljö vid Lundsbergs skola präglas inte av trygghet och studiero och elevernas säkerhet kan inte garanteras", skriver Skolinspektionen.

Skolor som Lundsberg borde vara historia vid det här laget. De är ett eko från ett svart förflutet. Internatskolans anda ska fostra makthavare: "Inspirationen till den sadistiska kamratfostran vid bland annat Lundsberg som just nu debatteras flitigt kommer från engelska elitskolor som Eton. Syftet var där att skapa framtidens makthavare. De svagare skulle foga sig under tystnad – och de allra svagaste sållas bort".

HD: Idel ädel tadel

Svt: Riksinternaten slipper betala tillbaka


Bloggat: Svensson,
 
 

Syrien: Lita till egna krafter

...bygg solidaritet med syriska revolutionen
 
Det blir naturligtvis fullkomligt absurt när delar av vänstern i västvärlden nu träder fram och säger "Nej till krig i Syrien". Var har de varit de senaste två och ett halvt åren? När diktatorn Assad har bedrivit krig mot sitt eget folk, över hundratusen har dödats och miljoner drivits på flykt - var fanns de då?
 
Ännu värre är de delar av vänstern som hela tiden stött slaktaren Assad därför att man i honom ser en "anti-imperialistisk" kraft (medan man gladeligen tar den odemokratiska ryska imperialismen till sitt bröst, liksom den iranska arbetarfientliga religiösa diktaturen och det islamistiska Hizbollah).
 
Det finns ett motstånd mot väpnade insatser även bland vanligt folk i väst, vilket naturligtvis har sin grund i Bush & Co:s vedervärdiga krig i Irak och Afghanistan. Men nu handlar det inte om olja, därför är också Obamas och USA:s intresse mycket lågt.
 
Vad USA kommer att göra mot Assad-regimen i Syrien handlar inte om solidaritet med det kämpande och upproriska syriska folket. Obama gör bara vad han måste för att rädda sitt ansikte. Hans regering vill dock inte att de revolutionära syriska demokraterna ska segra.
 
Han vill (precis som Israel) ha "stabilitet", dvs en förhandlingslösning med Ryssland och så stora delar av Assad-regimen som möjligt, för att garantera tryggat imperialistiskt herravälde. En segrande folklig revolution kan ju få för sig att gå egna självständiga vägar.
 
Kan ett amerikanskt angrepp försvaga Assads mördarmaskin på något sätt eller göra Assad mera försiktig med fortsatta gasangrepp mot befolkningen så har jag inget emot det. Det är naturligtvis också bra om detta kan utnyttjas av rebellstyrkorna.
 
Men en befrielse av Syrien kan bara bli det syriska folkets eget verk. Man kan bara lita till sina egna krafter och den internationella solidariteten från gräsrötterna. Det är detta vi nu måste göra allt vi kan för att förstärka.

SvD SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SvD7 SvD8 SvD9 SR SR2 SR3 SR4 SR5 SR6 SkD SkD2 SkD3 DN DN2 Intressant Bloggar om syrien, mellanöstern, samhälle, politik,

Bloggat: Kildén & Åsman,

måndag 26 augusti 2013

Röda Malmö tar bloggvila

...men klasskampen tar ingen semester

"Ibland händer det att skribenten på Röda Malmö gör ett uppehåll och går på gatorna som en vanlig man" (gammalt ordspråk i bloggosfären).
 
Annars lever bloggen i högönskelig välmåga och har många följare. Har passerat 865 000 sidvisningar sen den startades 2008. Pendlar kring 20 000 sidvisningar per månad. 4 256 blogginlägg har publicerats, liksom 13 873 kommentarer.
 
Under uppehållet vecka 35 går det att botanisera bland inlägg som du kanske missat. Bland den senaste tidens inlägg hittar vi:
 
Om SD:
 
Om kampen för välfärd:
 
Om våld mot kvinnor:
 
Om Syrien:
 
Om Egypten:
 
Ekologi:
 
Sommaren som flytt:
 
Blues:
 
 

söndag 25 augusti 2013

Egypten: Är vi rädda för isolering?

...brev från egyptiska revolutionärer, del 3
DN SvD SvD2 SkD SR

Det råder ingen tvekan om att den revolutionära socialismens taktik beror i grunden på bestämmandet av nivån på utvecklingen av massornas medvetande och av arbetarklassens hjärta och förtrupp å ena sidan, samtidigt som man bedömer möjligheterna för utveckling och fördjupning av massrörelsen under revolutionens förlopp, å den andra.
 
Massrörelsen i dag lider av stora interna motsättningar och står inför stora utmaningar, och kanske störst av dem är den skenbara försoning mellan en del av massorna och statliga institutionerna, och i synnerhet den militära och inrikesministeriet - kontrarevolutions huvud och hjärta. Men trots den massiva frustration som drabbar stora delar av revolutionärerna som kämpade mot det militära rådet under ett och ett halvt år av revolutionen, och som fortsatte sin kamp mot Morsi regim, finns det inget annat sätt att spela en levande roll i en massrörelse, förutom att ta itu med den som den är och förstå dess motsägelser utan att vare sig förbise eller överdriver dess nuvarande potential.
 
Alliansen mellan den gamla regimens element och liberala media, med säkerhetstjänster, militären och inrikesministeriet har lyckats till stor del att få massorna i gungning genom att projicera en falsk bild av neutralitet från militären och inrikesministeriet som de skildrar som varande i linje med folket mot Morsi, brödraskapet och deras islamistiska allierade, i ett försök att även radera brott begångna av staten, som mord och tortyr, från massornas minne. Många politiska krafter, framför allt den opportunistiska National Salvation Front, Tamarod-kampanjen, och PopularCurrent, har spelat den mest opportunistiska och smutsiga roll i polering av denna bild genom uppmaningar till "enighet i leden". De hyllar den nationella arméns roll och de statliga institutionerna uppfyllande av kraven från folket för att avsluta brödraskapet regim, som de ansåg vara den största och enda fara för den egyptiska revolutionen. Men utgör detta perspektiv en tunn skorpa kring massornas medvetande. Visserligen är det en fast skorpa, och nästan alla parter arbetar för att härda den vidare, men under ligger en genuin medvetenhet om kraven från revolutionen och dess mål för bröd, frihet och social rättvisa.


Vi kan inte bortse från det faktum att mitt i dessa motsägelser i medvetandet så har stora delar av massorna stort självförtroende, trots alla distraktioner och dimridåerna från "kriget mot terrorismen". Massorna införde verkligen sin vilja och störtade två presidenter och fyra regeringar sedan början av revolutionen. Det är detta förtroende som ligger under skorpan av det motsägelsefulla medvetandet, är vad som föranledde massorna att stiga upp mot Morsi i första hand, och det är detta som tillåter vissa att förbereda sig gradvis för att slutföra kampen mot den nya regeringen, eftersom det blir gradvist klart att dess ekonomiska och politiska politik står i motsättning till massorna. Detta trots det partiella hoppet bland vissa sektorer av massorna att regeringen kommer att uppfylla kraven från revolutionen.

I detta skede måste vi hitta alla möjliga sätt att den äkta kärnan av de fattiga och arbetande massornas medvetande, i vars fundamentala intressen det är att fortsätta revolutionen och genomföra dess krav. Vi måste fortsätta att betona de stora möjligheter som visades av massvågen den 30 juni och de tidigare vågorna av revolutionen genom att sprida den egyptiska revolutionens äkta krav och mobilisera dem i varje provins och varje arbetsplats. Men detta kan inte och bör inte driva oss att dölja eller försena en del av vår politik och våra principer för att njuta av det tillfälliga, nära stödet från massorna bakom vår retorik och våra paroller.

Att dölja några av våra paroller eller vår politik för att uppnå kortsiktiga politiska mål leder bara till opportunism. Detta är inte det sätt som Revolutionära Socialister arbetar på, och vi har helt undvikit opportunism eftersom vi har byggt vårt organisatoriska projekt mitt bland massorna och för segern av den egyptiska revolutionen. Till exempel kan vi inte mattas av i våra angrepp lögner som presenteras i media av den gamla regimen och de borgerliga liberalerna, eller stoppa våra attacker på repetitionerna för kontrarevolution som militären och inrikesministeriet genomför idag. Vi kan inte sluta påminna om militära rådets och Mubaraks kumpaners kriminella historia och kräva att de ska ställas inför rätta sida vid sida med brödraskapets ledare som har utmärkt sig under de senaste veckorna med uppmaningar till våld och dödande och genom lössläppande av motbjudande sekterism. Vi kan inte sluta att rikta politiska angrepp mot den gamla regimens elementen och mot opportunisterna i Beblawis regering, mot de tydliga liberala tendenser i denna regering, och mot konsolideringen av den repressiva staten genom utnämningen av nya provinsguvernörer. Vi kan inte vika i våra angrepp de enorma befogenheter och privilegier som militären åtnjuter enligt konstitutionen, och dess kontroll av 25 procent av den egyptiska ekonomin, och om fortsättningen av det förödmjukande Camp David-avtalet och så vidare. Vi måste ta itu med dessa saker på ett strikt principfast sätt.


Att förringa återkomsten av Mubaraks stat och den militära repressionen är extremt farligt. Mubaraks stat, som - det är sant - försvann inte från scenen sedan början av revolutionen, återvänder idag med sina fulla befogenheter, utan inre kriser, och med stöd av stora delar av massorna. Det är denna situation som tvingar oss att attack, omedelbart mot denna stat och dess symboler, som inte kommer att vänta länge innan den startar angrepp på alla som reser revolutionens krav.

Vår principiella ståndpunkt kan resultera i vår tillfälliga isolering mitt bland massorna. Vårt budskap kommer i allmänhet inte att finna ett stort mottagande bland massorna, trots alla de ansträngningar vi förbrukar i arbete och aktivitet på arbetsplatserna, universitetsområdena och lokala bostadsområdena. Denna isolering hade redan börjat i verkligheten före den 30 juni, som ett resultatet av vår principiella ståndpunkt mot militären, den gamla regimen och brödraskapet. Men vi får inte låta oss dras in i någon grad av frustration, så länge motsägelserna fortsätter i medvetande och förmåga hos massorna att organisera sig, kommer massrörelsen förblir ett fordon som kan påverkas av många korsande faktorer, som tvingar den att fortsätta längs vindlande vägar och inte ständigt längs en ​​rak och stigande bana. Den verkliga innehållet i den repressiva regim, som nu är vid makten, kommer att avslöjas inför massornas ögon som så småningom kommer att påbörja kampen mot den.


Detta betyder inte fullständig isolering och separation från massorna, eftersom det finns tiotusentals revolutionära ungdomar som kämpade hårt mot militärt styre i vågorna av den egyptiska revolutionen, och som avslutade kampen mot Morsi regim. Deras minnen har fortfarande sina rötter i revolutionära principer, de har färre motsägelser i sitt medvetande, och de är satsar inte  statens institutioner, särskilt inte på militären, ryggraden i kontrarevolutionen. Dessa kommer att finna Revolutionary Socialists principiell ståndpunkter attraktiva, i ljuset av de politiska krafternas grosshandlartendens vid sidan av militären och den nya regeringen den har utsett. Ur denna synvinkel är situationen bättre än den var efter 11 februari 2011,  under månader, det bara var de revolutionära socialisterna och några enskilda aktivister som talade ut mot det militära rådet.

Under de närmaste veckorna och månaderna, har vi möjlighet att attrahera och vinna några av dessa revolutionärer och att stärka våra led, för att spela en mer levande och stabil roll i de kommande vågorna av revolutionen. Men samtidigt vill vi också integrera arbetare och fattiga som gjorde revolutionen och deltog i den senaste vågen den 30 juni för revolutionsmålen som aldrig realiserades. Här är det av yttersta vikt att återuppliva projektet för den Revolutionära Fronten med principfasta partier som inte driver i armarna på staten och den nya regeringen och inte heller är allierade med islamisterna mot staten och som antar ett program för revolutionens krav och mål.

Revolutionära Socialister, Egypten 15 augusti 2013

Artikeln översatt från International Viewpoint
Detta var sista delen av "Brev från egyptiska revolutionärer". De tidigare två delarna kan du läsa här:
1. Revolution eller militärkupp?
2. Militärstyret är kontrarevolution

Anna Lee

Earl Hooker: Anna Lee


Om Earl Hooker kan du läsa här.  Testa också att lyssna på hans Blue Guitar från 1953.

Intressant Bloggar om blues, musik, kultur, samhälle,

SD speglar vanmakten

...etablissemanget gödslar extremhögern
Det är högerpolitik och ökade orättvisor som gett Sd luft under vingarna
 
Sverigedemokraterna växer och noterar i Sifos augustimätning sitt näst bästa resultat hittills. Nytt är att partiet vinner väljare och går starkt framåt i Stockholm, ett tidigare svårflörtat område för Jimmie Åkesson, skriver SvD.se.
 
Enligt SvD/Sifos väljarbarometer för augusti skulle Sverigedemokraterna nå 9,9 procent av väljarna, en statistiskt säker ökning med 2,3 procentenheter sen den förra mätningen i juni. SD går framåt i Stockholm och är nu lika stort i Västsverige som i Skåne.
 
Sverigedemokraterna närmar sig toppnoteringen 10 procent och växer kraftigt bland kvinnor och storstadsbor. De är populärast bland män, samtidigt växer de mest bland kvinnor och i Stockholm har de gått från 2,1 till 7,9 procent på tre år.
 
– SD saknar just nu konkurrens i de där väljargrupperna, säger Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet till SvD. Jag tror att partiet kanaliserar en massa annan frustration, som missnöje med välfärden, arbetslöshet och politikermisstro, säger professorn.
 
På den här punkten är jag beredd att hålla med professorn. Grogrunden för Sd har gödslats av det politiska etablissemanget under många år. Borgerliga och socialdemokratiska regeringar har avlöst varandra under de senaste årtiondena - men kursen har hela tiden legat fast: högerut.
 
Högerpolitik är den gemensamma nämnaren för moderater och socialdemokrater. Högerpolitik som skapar ökade klyftor i samhället, ökar arbetslösheten och försämrar välfärden. Vanligt folk får ta smällarna medan de redan välbeställda har kunnat tälja guld.
 
Sverigedemokraterna har naturligtvis ingen som helst lösning på samhällsproblemen. Tvärtom. Det partiet har ingen politik som skiljer sig från etablissemangets. Det är samma eländiga högerpolitik där. Det som skiljer är att Sd skyller på invandrare, flyktingar och muslimer.
 
Det vill säga en total återvändsgränd för arbetarklass och vanligt folk eftersom det bara leder till splittring på samhällets botten och försvagar oss gentemot samhällets härskande borgerliga klass. Sd blir en ventil för missnöjet eftersom folk inte vet vad de ska göra.
 
Det är vår sak att ändra på det, vi inom vänstern måste gå i spetsen för folkliga protester mot nedskärningar och orättvisor. Bara en växande rörelse från gräsrötterna kan förändra maktförhållandena i samhället. Och det är bara det som kan tränga tillbaka Sd. Sd:s framgångar är ett tecken på ökande missnöje, men också på människors svaghet och vanmakt.
 
 
 

lördag 24 augusti 2013

You Shook Me

Muddy Waters: You Shook Me


You Shook Me är blues standard. Du kan läsa mera om låten här.

Några andra versioner: Willie Dixon, Led Zeppelin, BB King/John Lee Hooker,

Intressant Bloggar om blues, musik, kultur, samhälle,

SD: Åkesson sätter borgerlig agenda

...sverigedemokraterna slår vakt om klassamhället
Jimmie Åkesson har lätt glidit in i etablissemanget med en politikerlön på över en miljon
 
Jimmie Åkesson (sd) höll sommartal i Sölvesborg idag. Självklart ansluter sig Åkesson till den borgerliga regeringens femte jobbskatteavdrag. Självklart, skriver jag eftersom Åkessons hela föreställningsvärld är borgerlig. En djupt borgerlig nationalism är det som ligger till ideologisk grund för det sverigedemokratiska partiet.
 
På ett djupare plan kan man också säga att det är följdriktigt att Åkesson och Sd stödjer en högerpolitik eftersom det är en sådan politik som också skapar grogrund för rasism och främlings-fientlighet.
 
Jobbskatteavdraget betalas med sämre välfärd, arbetslöshet och ökande socialbidrag. Det bidrar dessutom till ökande klyftor eftersom det blir mer till höginkomsttagare, mindre till pensionärer, urholkade socialförsäkringar och press nedåt på lönerna.
 
Jobbskatteavdragen har varit den borgerliga alliansens trolleritrick. Man ger med ena handen, men tar mångdubbelt tillbaka med den andra och framför allt underminerar man solidariteten i samhället. Åkesson deltar livligt i bluffmakeriet, men försöker plocka russinen ur kakan. Allt som ser ut som gåvor från ovan hakar han på, men försämringarna är naturligtvis "invandringens" fel.
 
Men Åkesson har inga lösningar på samhällsproblemen, i grunden är han och hans parti för det svenska klassamhället, om än insvept i nostalgiska drömmar. I verkligheten reduceras det sverigedemokratiska hopkoket till en mycket tunn soppa som inte är smaklig för arbetare och vanligt folk.
 
Ett klassamhälle där de rikaste oavbrutet blir rikare medan kvinnor tvingas oroa sig för pensionen. Ett samhälle där sjukvården bantas under alla gränser så att miljardären Kamprad får spela välgörare. Ett samhälle där hjälpen till de äldre undermineras, men deras "valfrihet" sägs öka. Bevare oss väl från att SD "ska sätta agendan" i samhället.
 
 
 

Syrien: Utrotning av folket

...Assad-regimen försöker kväsa upproret med gas
 
 Uttalande från Revolutionära Vänsterströmningen i Syrien, 21 augusti, Damaskus:

Den diktatoriska regimen fortsätter sin politik för utrotningen av vårt folk. Hundratals syrier, däribland ett stort antal kvinnor och barn, dog tidigt på morgonen den 21 augusti 2013 som offer för ett utrotningskrig med giftiga gaser och den obestridliga användning av kemiska vapen, i kvarter i östra Ghouta, en förort till Damaskus, i samband med de mest våldsamma militära angrepp som regimen genomförde i morse mot områden som befinner sig i revolt.
 
mer än två år har listan över övergrepp och offer, som drabbar den stora massan av vårt folk, vuxit oavbrutet. Det är omöjligt att räkna de hundratusentals martyrer, de sårade, de fängslade och de miljontals flyktingarna. Tortyren av vårt folk fortsätter. Deras rop försvinner i luften och en dödlig tystnad omger det mänskliga medvetandet.
 
Dessa förhatliga brott av den härskande klicken mot isolerade civila reflekterar cynism ifråga om människoliv och detta just i det ögonblick de kontrarevolutionära krafterna har börjat organisera sin attack mot revolutionen regional nivå, som leds av Saudiarabien och dess allierade. Regimen har här funnit det en möjlighet att begå sin avskyvärda massakern. Ändå kommer vårt folk, i revolt och prövade av sina sår, att bestämt fortsätta sitt motstånd mot de kriminella tyrannerna, besegra dem och straffa dem som de förtjänar för sina brott.

Vi kommer att begrava våra döda och ta hand om våra sårade. Vi kommer att vara mera bestämda och beslutsamma i vår kamp för störtandet av den mordiska och rovgiriga regimen och för en seger för vår folkliga revolution.
 
För byggandet av ett Syrien med frihet, rättvisa, jämlikhet och social rättvisa!

Varken Washington eller Moskva!

Varken Riyadh eller Teheran!

Ära åt martyrerna! Återhämtning för de sårade!

Seger för den folkliga revolutionen!

All makt och all rikedom åt folket!
 
 
 

fredag 23 augusti 2013

Välfärden: Protesterna underifrån

...folkkampanj för gemensam välfärd
 
Nu drar Folkkampanjen för gemensam välfärd igång i hela landet. Kampanjen som innefattar flera partier och organisationer, vill samla det breda folkliga motståndet mot privatiseringarna och vinsterna i välfärden.

Upptaktsmöten hölls i flera städer runt om i landet den 15 augusti förra veckan. I Stockholm samlades ett sjuttiotal entusiaster på ABF, och Socialistiska läkare delade ut flygblad på stan iklädda sina vita läkarrockar, bland annat utanför Socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen 68.
Också i Uppsala var det flygbladsutdelning och 500 flygblad gick åt.

– Det var flera som gärna ville stanna en stund och ventilera sina åsikter om vad som hänt med vårt välfärdssystem. Känslorna var desto gladare över att en kampanj till försvar för välfärden nu har fötts, säger gymnasieläraren Joakim Medin som deltar i kampanjen och berättar att en pensionär som fick ett flygblad utbrast: ”Nu kör vi!”
 
 
 
 
 

Militärmörker över Egypten

...ta makten och ledningen själv eller gå under
Varje analys av det som hänt i Egypten de senaste veckorna måste utgå från följande: blodbaden på demonstranter saknar motstycke i landets moderna historia. Ingen annan regim har begått sådana förbrytelser som general al-Sisis, på så kort tid, mot så många människor. De som demonstrerade mot militärkuppen var fredliga och – med obetydliga undantag – helt obeväpnade: armén och polisen massakrerade dem med maskingevärseld. Samtidigt återtar Mubaraks härskarskikt sina förlorade taburetter. Interimsregeringen är överfull av feloul – skällsordet för den gamla regimens kvarlevare. Tusentals Brödraskapsanhängare och andra misshagliga kastas i fängelse. De få verkliga segrar som den egyptiska revolutionen uppnådde – ett minimum av pressfrihet, mötesfrihet och demokratisk representation – utplånas.
 
Vi känner en kontrarevolution när vi ser den: besinningslös, beredd till vad som helst. Men det nya med Egypten är att landets främsta vänsterkrafter aktivt har deltagit i processen. Med undantag av några få lika principfasta som marginella organisationer – Revolutionära Socialister, 6 April-rörelsen – har den egyptiska vänstern allierat sig med slaktarna.. Det är ett misstag av absolut svindlande dimensioner.
 
Misstaget har djupa rötter – ytterst i revolutionens avsaknad av ledarskap och medföljande beroende av den gamla staten för att genomföra sina krav – men måste nu särskilt dateras till massdemonstrationerna mot Morsi den 30 juni. Inför dem tog de progressiva, sekulära krafterna inom det revolutionära lägret beslutet att ingå en de facto-allians med feloul och armén för att störta Brödraskapet.

Det är, i rådande mörker, över huvud taget svårt att se hur revolutionen ska kunna återuppstå. Al-Sisis militärregim kommer naturligtvis inte att lösa några av de grundläggande motsättningar som en gång utlöste den – allt kommer att förvärras. De egyptiska massorna har förvånat med sin uthållighet, sin vilja att gå ut på gatorna igen och igen. Det existerar en (i dagsläget extremt svag) tredje strömning, som säger nej till både militären och Mursi.
 
Men om nya massdemonstrationer skulle skjuta fart – hur troligt är det att de får hållas? Den gångna veckan har satt ett prejudikat: de som opponerar sig ska skickas till bårhuset. Under en sådan stat går det inte att hålla liv i en fredlig revolution – det visar fallet Syrien – och i Egypten saknas de logistiska förutsättningarna för framgångsrik väpnad kamp. Al-Sisi kan mycket väl ha satt punkten för den mest hoppingivande revolutionen sedan murens fall. I så fall har en ny generation aktivister fått största tänkbara lektion i den revolutionära politikens grundlag: ta makten och ledningen själv, eller gå under.
 
Ursprungligen ledare i veckotidningen Internationalen vecka 34/2013
 
 
 

torsdag 22 augusti 2013

Syrien: Aningslöst om gasattack

...borgerliga kommentatorer vill tro gott om Assad
 
En del borgerliga kommentatorer vill inte tro på att den vedervärdiga Assad-diktaturen verkligen har använt gas mot sin egen befolkning. "Det vore dålig tajming", menar de.
 
"Det skulle vara märkligt om al-Assad genomfört en så omfattande upptrappning av kriget bara ett par dagar efter att FN-inspektörer, ledda av svensken Åke Sellström, anlänt för att undersöka tre andra påstådda incidenter med senapsgas och sarin", skriver DN i en ledare.
 
"Det är svårt att hitta skäl till att den syriska regimen skulle genomföra en sådan besinningslös attack, när begäran om att få besöka platserna omdelbart kan förväntas. Visst finns det en liten möjlighet att diktatorn vill visa sitt totala förakt för omvärlden, men hittills har Assad passat sig för att eskalera internationellt", skriver Kungliga Krigsvetenskapsakademien
 
Men det finns skäl för Assad att göra detta. Och att göra det just nu. I själva verket är det, ur den pressade diktaturregimens synvinkel, just rätt ögonblick. Den senaste tiden framgångar för rebellstyrkorna i Damaskusområdet är en sådan anledning.
 
En minst lika viktig anledning är Assads behov av att beröva de upproriska människorna hoppet. Med en gasattack just nu, bara en kvarts väg från de närvarande FN-inspektörerna visar han vem det är som bestämmer. Väl medveten om att hans allierade Ryssland och Kina stoppar krav på inspektioner.
 
President Obama står med byxorna nere. Hans "röda linje" är passerad, men passiviteten är öronbedövande. Slakten ska fortsätta medan västvärlden ser på, människorna i Syrien ska inte få vapen att försvara sig mot diktaturens mördande gas, raketer, stridsvagnar och bombarderande krigsflyg.
 
 

Bloggat: Kildén & Åsman

Våld mot kvinnor: Varför?

...varför sker det?

Våld och övergrepp mot kvinnor är chockerande utbrett. Detta beror på att dessa kränkningar är djupt inbäddade och integrerade delar av patriarkatets grundläggande strukturella och ideologiska funktion. Kontrollen av kvinnors kroppar, reproduktion, sexualitet och arbetskraft är grundläggande element i patriarkatet. Detta återspeglas även i viss utsträckning på den rättsliga nivån. Till exempel kunde det, enligt den danska strafflagen ända fram till 31 maj i år, ges straffrihet eller nedsättning av straff för våldtäkt om du var gift med offret. Frågan om kvinnors rätt till självbestämmande över sin egen kropp är inte enbart en fråga om abort-rättigheter och prostitution. Det är samma grundläggande tema, som utgör bakgrunden till att kvinnor utsätts för våld och övergrepp - både i vardagliga "små" exempel på hot och trakasserier och i samband med  till exempel direkt grov misshandel, våldtäkt, etc.
 
Självorganisering och kvinnosolidaritet
 
Det är naturligtvis oerhört viktigt att vänsterns organisationer bygger strukturer som gör det möjligt för oss att hantera kränkningar av kvinnor med de sanktioner som är lämpliga i det aktuella fallet. Det är också viktigt att vi bygger institutioner i samhället, som kan hantera den här typen av fall. Inklusive, till exempel kriscentrum, adekvat lagstiftning och bättre polispraxis. Men med det sagt, är det lika viktigt att bekämpa kränkningar och övergrepp en mera övergripande och förebyggande nivå. I detta arbete är tre teman viktiga: 1) självorganisering av kvinnor, 2) synliggörande av förtryck och 3) kvinnosolidaritet.
 
Självorganisering är viktig för att skapa utrymme för kollektivising av erfarenheter, analysera de strukturella elementen och skapa grunden för solidaritet bland kvinnor. Detta erfarenhetsutbyte kan bidra till att kollektivt kan arbeta för att synliggöra förtryckets konkreta former och arbeta mot dem i praktiken.
 
Många exempel "vardagshotelser" händer egentligen i situationer där det finns andra människor närvarande. Ändå verkar dessa attacker ofta "osynliga" eftersom hotfullt beteende "normaliseras" och/eller ignoreras av omgivningen - och det inkluderar våra egna organisationer. När kränkningar ignoreras, skickar det en signal till kvinnor om att hotelserna är legitima och att det inte är värt att säga nej. Vardagens kränkningar blir således personliga, tabubelagda och osynliga erfarenheter där kvinnor blir "vana" att uthärda övergrepp. Dessa erfarenheter kan leda till att kvinnor inte heller berättar om mycket våldsamma övergrepp som till exempel våldtäkt.
 
En solid kvinnlig solidaritet (även gärna med stöd från män) kan göra det möjligt för den enskilda kvinnan att säga ifrån den faktiska situationen samt förvänta sig (och få!) stöd av publiken. Praktisk erfarenhet av att säga ifrån kollektivt i faktiska situationer kan stärka den enskilda kvinnans upplevelse av att ha rätt att bestämma över sin egen kropp och ha rätt att tala ut mot kränkningar. Detta kräver byggandet av ett konkret erfarenhetsutbyte, tillit och solidaritet - först och främst bland kvinnor - som kan omsättas i praktisk, konkret och konsekvent solidaritet i alla situationer där en kvinna finner att hennes gränser överskridits.
 
Detta var tredje och sista delen av en artikel om våld mot kvinnor. De två tidigare delarna kan du läsa här: