lördag 22 februari 2014

När vänder krisen?

...internationellt seminarium om global utveckling

Den 14-16 februari 2014 bjöd Fjärde Internationalen (FI) för tredje gången sedan 2009 in till diskussion bland marxistiska ekonomer på den internationella vänsterkanten. 
På dagordningen stod debatt om orsakerna till krisen, dess utvecklingsriktning och dess uttryck i olika delar av världen, Europa, Asien, Sydamerika och USA. 

Artikeln här tar fasta på de gemensamma dragen hos presentationerna, det vill säga hur krisen utvecklas.

Dokument och presentationer finns tillgängliga på nätet, länk här.

Orsaker till krisen: Överinvesteringar och sjunkande avkastning

En kontinuerlig diskussion på seminariet handlade om när - om någonsin - krisen skall vända, och vilken form en ny internationell tillväxtperiod kommer att anta.

Trogen traditionen , höll en erkänd ekonom utanför FI, Michael Roberts, den inledande presentationen. Roberts, som är författare till den på eget förlag utgivna boken "The Great Recession" (2009), har sedan januari 2010 skrivit på den mycket lästa bloggen "The Next Recession".

Michael Roberts levererade en presentation, "Tendenser, triggers och tulpaner" vars centrala punkt var att den nuvarande krisen är ett resultat av kapitalismens inneboende lagbundenhet: Profitkvotens fallande tendens. Enligt Roberts följer profitkvoten en så kallad vinstcykel på 15-17 år, där perioder av optimism och investeringsaktivitet avlöses av fall av profitmassan och därmed sjunker profitkvoten, varefter investeringsaktiviteten kraftigt avtar tills villkoren för en ny uppgång är återställd.


Skulden är procyklisk 

Enligt Roberts är ekonomin nu fångad i en lång stagnation av upprepade recessioner, eftersom kapitalisterna håller tillbaka investeringarna. Anledningen är att profitkvoten är låg eller fallande. Samtidigt är företagens skulder så stora att de lägger sordin på investeringslusten. Därför ser vi inga tecken på vändning innan skulden är reducerad - enligt Roberts. 

Frågan kvarstår om det är skuldnivån som är avgörande för en ny uppgång. Omvänt, skulle man kunna hävda att den ökande skulden inte behöver vara en broms om den motsvaras av tillgångar - såsom aktier i utlandet.

Krisen vänder 2018 - typ...

Förutom vinstcykeln menar Roberts att man kan identifiera ett antal andra cykler. En avgörande lång cykel är Kondratieff-cykeln, som även använts av Mandel i en omtolkad form. I Roberts schema är Kondratieff-cykeln dock längre än väntat. Den är mellan 68 och 72 år. På grundval av detta förutsätter Roberts att krisen inte kommer att vända före 2018. 

Till skillnad från Mandel menar Roberts att det inte nödvändigtvis blir våldsamma konfrontationer innan en ny uppgång ersätter den nuvarande stagnationen. Vändningen kan lätt komma till stånd om den rådande lågkonjunkturen får fortsätta med förstörelse av kapital, ökad exploatering av de arbetande klasserna i olika delar av världen och fortsatt expansion i utvecklingsländerna.

Fortsättning följer...

Texten är en översättning från danska Socialistisk Information: 

Internationalt seminar: Hvornår vender krisen?



Inga kommentarer: