tisdag 18 februari 2014

Obama, ojämlikheten och växthusgaserna

...allt hopp kräver ett nytt system

I sitt State of the Union-tal, betonade president Obama den växande ojämlikheten i USA Han lovade också att vidta åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser i atmosfären. Vad har Obama-administrationen gjort nyligen på båda dessa punkter? Barry Sheppard från amerikanska Solidarity skriver om saken i en artikel i International Viewpoint. Här översatt till svenska av Röda Malmö.

För det första har man kommit överens om en ny budget med republikanerna som inte förnyar fördelar för långtidsarbetslösa. Detta kommer omedelbart att utarma 1,3 miljoner arbetare. Varje dag blir en ny omgång av de arbetslösa en del av de långtidsarbetslösa. 

Även om arbetslöshetsersättningen nu på något sätt skulle antas (osannolikt), så ber Obama bara om förlängning med tre månader. Men extra tre månader skulle inte göra en buckla i vad som blivit ett kännetecken för den svaga återhämtningen - tillväxten av långtidsarbetslösa. Obamas lösning? Han kallade nyligen samman en grupp av verkställande direktörer i stora företag och bad dem att anställa fler långtidsarbetslösa. De lovade att tänka på saken.

Den nya budgeten återställer en del av de kraftiga nedskärningarna av sociala utgifter som direkt berör arbetstagarna och som trätt i kraft under tvåparti-"sequester"-överenskommelsen i fjol. Men inte alla, så många av dessa åtstramningar är kvar.

För det andra så fortsätter en ny tvåparti-jordbrukslag med massiva subventioner till stora jordbruk medan den samtidigt minskar livsmedelsbiståndet ("matkuponger") för den fattigaste delen av arbetarklassen med nästan 9 miljarder dollar, som kommer ovanpå sequester-nedskärningsprogrammet på 5 miljarder dollar, som inte återställdes i den nya budgeten. Dessa nedskärningar i det redan otillräckliga livsmedelsbiståndet kommer att drabba 1,7 miljoner, många av dem barn. Svarta och latinos kommer att drabbas särskilt hårt.

Ett exempel: Raymond Garza , som hade ett bra jobb som rörmokare, blev inaktiv för några år sedan. Den 29 januari var han tvungen att gå till en kyrklig välgörenhetsinrättning i Oakland, Kalifornien, i närheten av där jag bor, för en gratis påse med mat. Hans matranson på $ 176 i månaden hade just tagit slut. "Varje dag när jag vaknar kämpar jag för att få något att äta", säger han. "Jag fick mina matkuponger den 10 [januari]. I dag är det den 29:e. Jag har ytterligare tio dagar innan jag kan gå och köpa lite mat igen."

Innan sequester-nedskärningarna var hans matstämpel-tilldelning $ 206 per månad. Nu kommer det att skäras ner till under $ 176, vilket är mindre än $ 6 per dag för en 30 dagars månad, tillräckligt för en kopp kaffe och ett bakverk på Starbucks. 

Den nya åtstramningen nåddes i en "kompromiss" mellan republikaner som ville skära $ 39 miljarder, och demokrater som ville klippa "bara" $ 4-5 miljarder. Detta visar hur politiken fungerar i USA idag. Republikaner gör upprörande förslag att utarma arbetarna, demokrater verkar bra för att de endast vill utarma dem mindre, och sedan "kompromissar" de. 

Walmart, som vänder sig till arbetarklasskunder, klagade över en inkomstförlust i januari eftersom de tidigare nedskärningarna av matkuponger innebar att fattiga arbetare inte har mycket pengar kvar för något annat.

Det var till stor del Occupy-rörelsen 2011 som ökade allmänhetens medvetenhet om den växande ojämlikheten. En rörelse som har kommit ut av det här är en kamp för att höja minimilönen. Detta har två aspekter. En har varit strejker och demonstrationer på Walmart och snabbmatställen för en sådan löneökning. Den andra är demonstrationer och folkomröstningar på stads- och delstatsnivå för att höja minimilönen enligt lag. Vissa demokrater har stött dessa insatser, men inte alla, och republikanerna är emot. 


Det är inte bara kapitalisterna i låglönesektorn som motsätter sig att höja minimilönen, utan den ägande klassen som helhet, eftersom en höjning av minimilönen kommer att ha effekter på alla löner. Den nuvarande federala minimilönen är $ 7,25 i timmen, långt under sin historiska nivå. Obama föreslår en minimilönehöjning till $ 10,10 i timmen, fortfarande under den historiska nivån. Han kan lägga det förslaget väl medveten om att det inte kan passera kongressen. Tvåparti-spelet fortsätter.

Vad gäller Obamas löfte att minska koldioxidutsläppen, finns det två saker att notera. Kort efter hans State of the Union-tal, kom en rapport från utrikesdepartementet att den föreslagna XL-pipelinen för att få tjärsands-oljeslam från Kanada mer än 1.000 miles ner till Gulfkusten för raffinering inte skulle ha någon inverkan på koldioxidutsläppen. Rapportens resonemang var att även om ledningen inte byggs, skulle tjärsandsoljan skickas ändå, med lastbil eller tåg, så det skulle vara samma effekt på koldioxidutsläppen huruvida pipelinen byggdes eller inte. 

Hela processen att utvinna olja ur oljesandsslam bidrar i sig till föroreningar i allmänhet till vatten och luft och till koldioxidutsläppen i synnerhet. Tjärsandsolja är särskilt smutsig. Även efter processen med kondensering så det kan det transporteras, är det så smutsigt att raffineringsprocessen producerar mer föroreningar. Oavsett om det kommer med lastbil, tåg eller rörledning kommer det att finnas läckor, bränder och explosioner som följer med på köpet.

Tjärsandsoljan bör vara kvar i marken och inte transporteras över hela USA eller Kanada på något sätt. Obama kommer inte att utfärda ett sådant förbud, förstås. Även om det skulle vara en delseger om Obama tvingas att inte godkänna pipelinen, måste kampen fortsätta.

Obamas verkliga program fanns i en annan stor del av hans tal. Det fanns triumfatoriskt skryt om att USA:s produktion av naturgas och olja har nått nya nivåer och ska fortsätta att expandera på grund av ny teknik. Denna teknik är fracking även om han inte använde ordet, eftersom det har blivit förknippat med förorening av vatten och triggande av jordbävningar. Obama lovade större och större tillit till och produktion av fossila bränslen - dåliga nyheter för miljön.

Växande ojämlikhet mellan kapitalisterna å ena sidan och de lönearbetare och andra producenter å den andra har accelererat sedan den stora recessionen. Men den har utvecklats under årtionden, under både demokratiska och republikanska administrationer.

Detta är resultatet av det kapitalistiska systemet självt, som bygger på förekomsten av och främjandet av ojämlikhet. Det har förvärrats under dessa årtionden av erosion av arbetarrörelsen, som inte har kunnat motverka den kapitalistiska offensiven mot arbetare, vare sig ekonomiskt eller politiskt, eftersom den fortfarande är knuten till den kapitalistiska demokratiska partiet.

Den långsamma men säkra förstörelse av miljön har också fortsatt. Obamas skryt om ny olje- och gasproduktionen i USA innebär att den har ett försprång jämfört med imperialistiska konkurrenter. Energikostnaderna för industrin i USA är 50 procent av vad den är i Europa. Kraven från den kapitalistiska konkurrensen driver obönhörligen på för att öka produktionen av fossila bränslen och försvaga miljöbestämmelser. Redan talas det i EU för att skära ned på bestämmelserna.

Multimiljardären Warren Buffet, som ibland talar sanning, sade redan 2006, innan den ekonomiska kollapsen, "Det finns ett klasskrig, okej, men det är min klass, den rika klassen, som för krig och vi vinner." Redaktörerna för Monthly Review skrev i januarinumret:

"Vad ska svaret från den amerikanska arbetarklassen och arbetarklassen i resten av den avancerade kapitalistiska världen [vara]? .... Det enda möjliga svaret på kapitalets obegränsade och decennier långa anfall på arbetarna är att släppa lös en klasskamp underifrån. 

Men ekonomiskt motstånd ensamt är aldrig tillräckligt, och ännu mindre i de fall där arbetstagarna är ekonomiskt pressade som nu. Den "stora nödvändigheten av allmän politisk handling," skrev Marx i Lön, pris och profit "ger bevis på att när det gäller enbart ekonomiska åtgärder är kapitalet den starkare sidan." 

Revolten hos den undertryckta befolkningen måste därför ske i form av en allmän politisk offensiv mot vad som är ett ojämlikt och irrationellt system. Om mänsklighetens och kapitalismens framtid kan sägas ha sammanfallit en gång så är det verkligen inte längre fallet idag. Alla realiteter och allt hopp kräver ett nytt system för produktion och konsumtion, bortom kapital och bortom lönearbete."

SvD SvD2 SvD3 DN DN2

Inga kommentarer: