tisdag 18 februari 2014

Prat om mat och klimat

...men vad krävs för omställning?

Bilen som den stora miljöboven blev tidigt en måltavla för miljörörelsen. Det är som bortblåst nu. För en del år sen var det flygresorna som kritiserades. Den kritiken är lika spårlöst försvunnen. Nu är det köttätandet som kommit i fokus.

Nu ska det vara "köttfri måndag". Well, jag kan berätta att jag redan haft mina femton köttfria år. Från mitten av sjuttiotalet fram till början av nittiotalet var jag vegetarian, lacto-vegetarian större delen av tiden, men provade också vegankost.

Numera mår jag bra, inte bara på kött utan också av att äta fisk, ägg och feta mjölkprodukter, liksom grönsaker, bär, nötter och lite av varje. Mörk choklad och rött vin, i måttliga mängder, unnar jag mig. Men miljötänkandet bär jag med mig.

Någon "köttfri dag" har jag inte, men strävar ändå efter att reducera konsumtionen av fel kött. Principiellt har jag inget emot kött; det är nyttigt, kommer att vara ett nödvändigt bidrag till mänsklighetens överlevnad och djurhållning krävs också för ett hållbart jordbruk där näringen cirkulerar (vilket inte är detsamma som dagens till stora delar destruktiva köttproduktion).

I dag hotas stora delar av det svenska lantbruket av utplåning. Nötkreaturen har halverats, tusenåriga ängsmarker växer igen, mjölkbönder får ge upp och slå igen (en stor del av den bästa åkermarken har för övrigt asfalterats eller bebyggts). Jag kan tänka mig att småskalig köttproduktion kommer tillbaka så småningom, minns att min morfar och mormor hade kycklingar, kaniner och duvslag som gav mat på bordet. En köttproduktion som inte inkräktade på något annat och som aldrig gick in i någon statistik.

Jag köper aldrig billigt kött från Sydamerika, Nya Zeeland eller ens från Irland. Mat ska vara närproducerad, anser jag. Något annat är inte långsiktigt hållbart (och framför allt klarar vi inte en klimatomställning utan detta).

Allt är inte bra för att det är närproducerat, fossilodlade tomater är till exempel ingen bra idé. Då är det bättre att försöka välja mat efter säsong. Kål är en fantastisk svenskodlad växt som kan ätas över vintern (jag har upptäckt hur gott det är med coleslaw). Exotisk frukt äter jag nästan aldrig. Hellre svenska blåbär, men jag blev besviken när jag insåg att de skickas till Polen för att paketeras!

Att välja närodlat och efter säsong är alltså principer som jag försöker hålla mig till. Det vin jag köper är alltid europeiskt (och oftast ekologiskt, men inte dyrare), så fort jag ser att det kommer från Chile, Nya Zeeland eller Sydafrika så ratar jag det. Fattar inte vad Systembolaget håller på med.

En annan princip som jag lagt mig till med är att köpa ekologiskt. Ekologiska ägg, ekologiska mjölkprodukter, i går köpte jag ekologiskt kaffe för 39,90 kr. Många tror att det är så fruktansvärt mycket dyrare. Det är det ofta inte. Kött kan skilja en del i pris. Ibland köper jag skånskt ekologiskt nötkött från boskap som går ute året runt och gör en kalops som räcker i flera dagar. Portionspriset blir en tredjedel av kostnaden för en ordinär lunch ute.

Ekologiskt är ett bra val (jag har råd eftersom jag väljer bort hög konsumtion, bil och flyg). Ekologiskt gör att vi slipper gifter i jordbruket, att den klimatskadliga konstgödseln blir onödig och att vi kan börja bygga upp mullhalten i den förstörda åkermarken (på så vis kan den binda mera koldioxid, vilket även ängsmarkerna gör).

Nu räcker det inte med prat om mat och klimat, inte heller hjälper det med vare sig ett individperspektiv eller moralism. Det krävs handling och krävs politiska beslut.

Ett första steg kan vara att kommuner och landsting, vilket en del redan fattat beslut om, bestämmer sig för att all mat som serveras till barn, äldre och personal ska vara ekologisk och lokalproducerad. En övergång till en hållbar matproduktion kan aldrig ske om det globala livsmedelskapitalet får bestämma. Det kommer att krävas en samhällelig styrning, liksom kraftfullt tryck från folkliga rörelser, för att sunda principer ska få gälla.

Röda Malmö: Lyckat möte om fossilkapitalet

Inga kommentarer: