lördag 15 februari 2014

Räknas systemskifte?

...vad blir det av den viktigaste frågan under supervalåret?
Gästbloggare Gay Glans skriver om supervalåret

I en fräsig trailer frågar Svt-reportern några väljare: vilken fråga är viktig för dig? Svaren blir inte oväntat miljön och välfärdsfrågorna. Trailern avslutas med löftet att Din röst räknas.

Trots att jag både är lycklig över att få rösta och är intresserad av välfärdsfrågorna har jag redan hunnit bli irriterad på valrörelsen; en partiernas supermarket där jag erbjuds att omfamna det parti som gynnar min plånbok bäst.
Men de allvarliga krisfenomenen då? Miljö och klimatkrisen och det brutala världsomspännande klassamhället? När det väl uppmärksammas tycks de vara som vilka andra frågor som helst.
Men det är fel – klimatkrisen och klassamhällets djävlighet löser vi inte på personnivå, inte ens på EU nivå. De enorma klasskillnaderna beror inte, som borgerligheten vill få oss att tro, på skillnader i utbildningsnivån. Som om din klasstillhörighet är ditt eget ansvar. 
Med emfas förklarar Björklund för tevetittarna att kärnkraften behövs om vi skall klara tillväxten och klimatmålen. Det vill säga - ökad tillväxt, ännu mer tillväxt, tillväxt till förbannelse. Och räcker inte resurserna koloniserar vi närmast lämplig planet. Fast det törs inte ens Björklund säga, även om det blir nödvändigt med en borgerlig tillväxtfilosofi.
Enligt den borgerliga logiken måste det alstra stor vinst om kapitalisterna skall producera klimatvänligt. Inte annars. Därför måste vi ändra våra konsumtionsvanor och köra med eldrift istället för med bensin, äta ekologiskt och dricka ekologiskt vin.
Det är cynism.
Alla har inte råd att köpa miljövänliga varor. Klassamhället sätter gränser för vad som är möjligt. Att kapitalismen möjliggör för 85 av de rikaste personerna i världen att äga resurser större än vad 3,5 miljarder människor tillsammans förfogar över är cynism. Resurser som används för att tillgodose kapitalets behov av vinst, inte till mänskliga behov inklusive planetens.
Vänsterpartiet skriver på sin hemsida att målet för politiken är en social utveckling mot ett klasslöst samhälle. Och det är ju bra. Men hitintills har Sjöstedt främst agerat som en antiriskkapitalist. Inte som en antikapitalist. Det är enligt honom ok att kapitalisterna tillverkar schampo, bara inte välfärd. Men snälla sympatiske Jonas - samma kapitalister som producerar usel välfärd producerar också klimatusla varor.
Om Svt-reportern hade frågat mig vilken fråga jag anser viktigast hade jag svarat: Ett systemskifte. Utan ett sådant kommer mina barnbarn inte ha någon plånbok att förvalta.
                  Jaha, men vilken fråga?
                  Socialismen.
                  Sjöstedt alltså. Eller en flytt till Nord-Korea kanske?
                  Nej du, försök inte, svarar jag då, Stalin är inte min kompis.
Nu hade reportern förmodligen stängt butiken. Ingen systemkritik här inte, helt i linje med Svt:s vägran att visa Stefan Jarls film ”Godheten” före valet. Och inte fick jag sagt till reportern att jag kommer att rösta på Jonas för att om möjligt sabotera borgarnas angrepp på oss icke rika.

Gästbloggare: Gay Glans


Inga kommentarer: