fredag 21 februari 2014

Ta strid mot New Public Management

...nyliberal doktrin som styr vår vardag

De visade mig instrumenten, Andrea. Det är en nyckelreplik i den tyske dramatikern Brechts pjäs ”Galileis liv”, som visats nu i vinter på scen i Stockholm. Den åldrade vetenskapsmannen Galilei förklarar för sin forne lärjunge Andrea varför han offentligt tog avstånd från sin upptäckt att jorden rör sig runt solen. Så enkelt är det förstås. Det räckte för makten att visa inkvisitionens tortyrinstrument för att kväva (illusionen om) vetenskapens frihet.
Hur ser instrumenten ut i vår tid? Vad är det som gör kunskap till en handelsvara, och tystar yrkespersonen? Ett särdeles smidigt instrument kallas New Public Management, NPM. Begreppet var okänt i den allmänna debatten, innan Maciej Zarembas artikelserie om NPM i vården publicerades i Dagens Nyheter förra året.

NPM är en samlingsbeteckning för nyliberala doktriner som i hög grad styr vardagen i svensk vård, skola, äldreomsorg och polisväsende idag. NPM bygger på uppfattningen att mål och resultat för offentlig verksamhet går att mäta och kvantifiera på ett enkelt och entydigt sätt. Måluppfyllelsen avgör vilka resurser verksamheten får. I grunden finns övertygelsen att den privata sektorn bedrivs mer effektivt och bättre än den offentliga sektorn.
Inom vården är den allvarligaste kritiken av NPM att patienternas behov kommer i andra hand när ekonomiska hänsyn tar över. Systemet är korrumperande. Vårdinsatser anpassas exakt till ersättningssystemet för att verksamheten ska överleva. Privatiseringsivrarna gynnas när vården inte längre tycks värd att försvara.
NPM leder också till auktoritära system där chefer på olika nivåer får ökad makt att styra verksamheten. I radioprogrammet OBS i höstas beskrev Jens Stilhof Sörensen hur NPM hotar yttrandefriheten i det ”postdemokratiska samhället”. Han tog exempel från universiteten där rektorerna blivit envåldshärskare och kritiker som försvarar sina ämnen mot nedskärningar sparkas.
Men blev inte de obekväma utmanövrerade eller brutalt uppsagda även förr? Jo, men det finns ändå en skillnad. Då kunde den pålästa kritikern eller vårdteamet som enades i protest hävda att de försvarade befolkningens behov. Idag finns en ny ideologi, där cheferna ”äger” den offentliga verksamheten.

Att det leder till vad Stilhoff kallar en ”tysthetskultur” är uppenbart. Efter DN-artiklarna vällde reaktionerna fram i kommentarsfält och på öppna möten. Men många anställda vågade inte delta i nya protester och det blev tyst igen. Nästan inga chefer vågade träda fram – man hade visat dem instrumenten. Rädslan för instrumenten är verklig – men vi kan börja luckra upp den om protesterna blir fler, fackföreningarna bryter sin passivitet och välfärdens anställda och brukare förenas i försvar av en annan logik än marknadens.
Ursprungligen ledare i veckotidningen Internationalen vecka 8/2014

Inga kommentarer: