torsdag 10 april 2014

Arbete åt alla

...ett självklart krav idag
Vad är det för samhälle som inte kan ge människor det mest grundläggande?

Arbetslösheten är själva grundbulten för den krisande kapitalismen och för högerpolitiken. Med arbetslöshetens hjälp ska befolkningen splittras, hållas nere och profiterna öka för fåtalet rika som nu vägrar låta sitt kapital användas för samhällets behov och för produktiva investeringar.

Alliansregeringen sänker hellre de arbetslösa än arbetslösheten. Sjuka och arbetslösa utmålas som lata och ovilliga och ska därmed straffas. De försämrade socialförsäkringarna leder till växande köer hos kommunernas socialtjänst. De fattigas antal växer.

Under alliansens tid vid makten har de arbetslösa blivit hundratusen fler. Idag har arbetslösheten nått historiskt höga nivåer på 8,5 procent i riket i sin helhet (i Skåne 10,5 procent, i Malmö 15 procent).

Den höga arbetslösheten är profitgivande för arbetsköparna, det är deras marknad som råder. De kan välja och vraka och urholka anställningsförhållandena och öka arbetsbördan på de anställda. Hotet om arbetslöshet och fattigdom ligger som ett blåsvart moln över arbetarklassen.

Det är i såna tider som Moderaternas snack om "utanförskap" kunnat gå hem. Det är också dessa vidriga omständigheter som ligger till grund för Sverigedemokraternas framgångar. Kombinationen av ökande otrygghet och besvikelse över det politiska etablissemanget har öppnat portarna för högern och extremhögern (för en del fungerar det så att när man inte ser nån lösning så sparkar man neråt, flyktingar och muslimer får bli syndabockar).

Inte minst socialdemokraterna bär skuld för detta. Under sin tid vid makten har de gått i spetsen för högerutvecklingen och drivit en politik som gett ökad arbetslöshet, avregleringar, privatiseringar, sämre välfärd och ökande klassklyftor.

Kommer de tillbaka till makten så kan de nog förbättra nivåerna för sjuk- och arbetslöshets-ersättningarna, men arbetslösheten vill de i grunden inte åtgärda. Därför ligger de nu nära Moderaterna i den politiska retoriken och har inga skarpa förslag att komma med.

Varför kan man ju fråga? Av det enkla skälet att arbetslösheten kan man bara komma till rätta med genom en massiv utmaning av borgarsamhället och den nyliberala agendan. Ett avskaffande av arbetslösheten kräver omfördelning av samhällets rikedomar och stora samhällsinvesteringar i social välfärd, ett nytt miljonprogram för bostadsbyggande och klimatomställning.

Det leder till en total konfrontation med samhällets ekonomiska och politiska elit och för att vinna den striden krävs en ny arbetarrörelse, en väldig mobilisering av Arbetar-Sverige. För socialdemokratin, som för länge sen band sitt öde samman med kapitalismen, är valet av en sådan linje otänkbar.

Men Vänsterpartiet då? I många decennier har (v) traskat patrull efter S och underordnat sig både det ena och det andra. Ska det bli annorlunda nu? Om (v) väljer en radikalare linje så hälsar jag det med tillfredsställelse. Det skulle visa att högerpolitik inte längre är lika gångbar och att det finns ett tryck för förändring. 

DN DN2 SkD SkD2 NSK LT SMP D

Inga kommentarer: