tisdag 24 juni 2014

Ukraina: "Anti-maidan" mot impopulär regering

...ingen separatistisk logik
Beväpnad prorysk aktivist som slåss för självutnämnda "folkrepubliker"

I vilket fall så är de östra och sydöstra regionerna i Ukraina inte Krim. Till skillnad från det senare, röstade de kraftigt för Ukrainas självständighet 1991; och opinionsundersökningar visade (tills nyligen) att de till övervägande del höll fast vid detta, trots deras politiska misstro mot Kiev. 

Att vilja gynna språklig mångfald, och till och med en form av decentralisering, eller återigen vilja behålla banden med Ryssland (och särskilt hoppas på bättre energipriser) eller att vara nostalgisk över Sovjetunionen innebär inte en separatistisk logik: den Putinska politiska regimen är inte attraktiv (även om den presenteras som en beskyddare) och den politik som tillämpas i Ryssland nära Donbas har tagit bort mycket av det statliga stöd som fortfarande finns massivt i den ukrainska industrin. Men den politik som förs av Kiev ger anledning till oro, även om jobben hotas lika mycket i Ryssland som i EU eller genom underkastelse under IMF. De folkliga valen är därför osäkra och oron exploateras snabbt.

De självutnämnda "folkrepublikerna" i Donetsk och Lugansk utnyttjar misstron mot Kiev. Men de har i stort sett reducerats till para-militära apparater eller fört samman tidigare medlemmar av den ukrainska statsapparaten, brottslingar av alla slag, militär personal från Tjetjenien, medlemmar av ryska säkerhetsstyrkor eller vanliga ukrainare. Ingenting som främjar en verklig folklig mobilisering, i en situation som är allt mer kaotisk efter sammanstötningar i vilka det är svårt att göra en bedömning.

Tragedin i Odessa den 2 maj - branden på Fackföreningarnas hus som kostade 40 så kallade "pro-ryska" aktivister som barrikaderat sig livet, bland annat en Borotba-aktivist, som ett resultat av väpnad aggression mot en demonstration till förmån för "enighet i Ukraina" då fyra dödades - markerade en radikalisering av "anti-Maidan"-propagandan: enligt den sistnämnda skulle det vara en "ny Orator" som skyddas av en "nazistisk stat" i Kiev - åtföljd av en anklagelse om "känslokall likgiltighet" om man utmanar dessa tolkningar.

Anti-Maidan har inte lett till några massmobiliseringar förutom några tusen demonstranter, i ett tätbefolkat område. Det är svårt att tydligt inkludera de tusentals väljare som i folkomröstningar den 11 maj röstade till förmån för "folkrepubliker" vilket utan tvekan var samtidigt delvis en protestdemonstration mot Kiev och en röst framtvingad av milisen - samma som den 25 maj förbjöd deltagande i presidentvalet. Massiva strejker har ägt rum, särskilt i Krasnodon, men de handlade om lönekrav och arbetarna har förkastat politisk manipulation av "pro" eller "anti" Maidan-kandidater. Andra nyare strejker bland gruvarbetarna, är mot "anti-terrorist"-åtgärder som vidtagits av Kiev (fördömde riskerna för bombning av gruvorna).

Även om vi kan fördöma hyckleriet när Putin kallar till dialog som han sällan utövar hemma, eller förnekar extern intervention, eftersom den senare inte sker i form av en militär invasion. Våldet från den beväpnade "anti-Kiev"-milisen, blockerar varje dialog, kräver förvisso ett adekvat svar. Men det senare skulle kunna förlita sig på de demokratiska och fredliga strävandena hos folket. Och försvaret av enheten i landet innefattar andra än militära svar. Även om det är svårt att acceptera all den falska propagandan, är det verkligen sant att de operationer som lanseras av Kiev är ineffektiva i att avsluta kaoset och oförmögna att förtjäna förtroende hos folket. Vilket Putin avser att utnyttja.

Detta är fjärde delen av ett uttalande från Fjärde Internationalen. De tidigare delarna kan du läsa här:


Inga kommentarer: