onsdag 13 augusti 2014

Ökade klyftor - högerpopulismens bästa fiskevatten

...så fick Sverigedemokraterna makt

Runt om i Europa marscherar högerpopulistiska partier fram, i val och på gatorna. Kulörerna är varierar men över allt är främlingsfientlighet huvudnummer. Och vem som är främling bestämmer de själva… Det har skapat en bekymrad debatt: ska man samregera som i Danmark eller isolera dem genom ”stora koalitioner” som i Flandern? Tiga ihjäl eller protestera? Gemensamt är att inget tycks hjälpa.
Från de etablerade partierna leder det ofta till en nedlåtande hållning mot inskränkta, lågutbildade och okunniga väljare som inte förmår uppskatta allt det goda som globalisering och öppenhet för med sig. Antirasism blir då en uppgift för de upplysta, de toleranta, de bildade.
Men tänk om de flesta som röstar på de högerextrema inte alls är rasister, utan möjligen går med på att slå följe med sådana av rationella skäl? Att högerpopulisternas framgång istället beror på att de förmått väva samman sin rasism med kritik av den politiska eliten till en trål som dras genom de folkdjup som faktiskt missgynnats av den politiska och ekonomiska utvecklingen?
I sin mycket läsvärda bok Så fick Sverigedemokraterna makt lyfter Dan Andersson, tidigare statssekreterare och LO-ekonom, fram mycket som tyder på att så är fallet. I Sverige finns en växande positiv inställning till såväl invandring som flyktingmottagning och någon allmän intolerans är därmed inte basen för ett parti som SD och de flesta som röstar på dem identifierar sig heller inte med partiets järngäng. Andersson visar att nyckeln ligger hos de eliter som krympt det politiska fältet genom att i grunden vara eniga om att en politik med ökade klyftor, avreglering och marknadsanpassning är den enda möjliga. Därmed uteblir diskussioner om rättvisa och klassklyftor – frågor som skulle marginalisera högerpopulisterna – istället diskuteras kultur, identitet och, som på beställning, invandring.
Läs fortsättningen på Lars Henrikssons artikel på hans blogg. Inlägget var också publicerat i GöteborgsPosten 9 augusti.

Inga kommentarer: