lördag 23 augusti 2014

Världskrig och global uppvärmning

...socialism eller barbari
Avslutande del av artikel om första världskriget. Tidigare delar: Del 1 och Del 2

Innan kriget var ett år gammalt, organiserade sig en handfull socialister, lojala mot Stuttgart-besluten, internationellt för att bygga upp en rörelse mot kriget. Den socialistiska kvinnorörelsen agerade först, och höll på Clara Zetkins initiativ, en konferens i Bern, Schweiz,  i mars 1915 som förkunnade, "Endast ett enigt beslut av folket kan stoppa slakten.... Ner med kapitalismen.... Ned med kriget! Vidare till socialismen!"

Följande månad höll revolutionär ungdom från Schweiz, Italien, och Stuttgart, Tyskland, en liknande konferens i samma stad. Ungdomsförbund i nio länder, med tiotusentals medlemmar, var representerade. 

Den berömda antikrigskonferensen i Zimmerwald, som även samlade socialister från nio länder, ägde rum i september 1915. Dess manifest uppmanade arbetarna att kämpa för fred, utan annekteringar eller skadestånd. Kampen för fred är också en kamp för frihet, försoning mellan folken, och socialism, sa det.

Zimmerwald-manifestet, som utarbetats mestadels av Leo Trotskij, cirkulerade olagligt i de krigförande länderna och blev ett baner för revolutionära arbetare. Det fanns en minoritet i Zimmerwald dock, ledd av bolsjevikerna och kallad Zimmerwaldvänstern, som ansåg att detta svar var otillräckligt. Denna vänsterströmning insisterade på behovet av att kämpa inte bara för fred utan för att störta kapitalismen, och den efterlyste en tydlig politisk brytning med "socialpatrioterna" som stödde sina härskare i kriget. Trotskij kontrade att vänstern gjorde fel genom att inte ta upp kravet på fred, som han benämnde "de omedelbara centrala ropet från proletariatet, som mobiliserar det mot militarism och chauvinism." Trotskij kritiserade också Lenins åsikt att i detta imperialistiska krig, borde socialister förespråka nederlag för sin egen härskande klass.

Inom tre år blev parollerna från Zimmerwald uttryckta av miljontals arbetare och soldater i hela Europa. Under 1917 och 1918 ägde revolutioner rum i Ryssland, Tyskland och några grannländer. Kommunistiska partier bildades, som omfattade både Zimmerwaldvänsterns krafter och ett brett omfång av andra socialistiska ledare, inklusive Trotskij, Rosa Luxemburg, Clara Zetkin, Karl Liebknecht, och Christian Rakovsky.

Världskrig och global uppvärmning

Hur förhåller sig erfarenheterna från världskriget till vår verklighet 100 år senare? Som tidigare nämnts är den globala kapitalismen väldigt olik idag och verkar inte vara på randen av vare sig ekonomisk kollaps eller en nukleär katastrof. Men kapitalismens ekonomiska svårigheter och rivalitet mellan kapitalistiska krafter har varit tillräckligt kraftfulla för att avhålla kapitalistiska härskare från att ens vidta ett sken av åtgärder för att få miljöproblem under kontroll. Samtidigt underminerar klimatförändringarna, som genereras av koldioxidutsläpp, försörjning och säkerhet för allt fler i fattiga länder och har blivit, i sig, en viktig orsak till krig. 

Med kapitalismens nuvarande kurs kommer klimatförändringarna och relaterade utmaningar inom några decennier orsaka en katastrof som ställer första världskriget i skuggan. Global uppvärmning, om den lämnas därhän, kommer att orsaka enorma mänskliga förluster och kommer att bli den övergripande utmaningen för det mänskliga samhället, precis som världskriget blev för ett århundrade sedan.

Man kan inte att säga att faran för krig har minskat. Faktiskt framkallar klimatförändringarna att kapitalistiska regeringar gör brutala insatser för att utesluta klimatflyktingar och en rusning efter minskande resurser. Trycket av klimatförändringarna förvärrar konflikter om gruvdrift, olje- och gasutvinning, innehav av jordbruksmark och ursprungsfolk rättigheter. Alla dessa faktorer ökar risken för krig, vilket i sin tur förvärrar klimatkrisen. Världen upplever redan att krig förs delvis på grund av klimatförändringarna. 

Denna erfarenhet skiljer sig från första världskriget på flera djupgående sätt. 

• Basfakta är ifrågasatta. Ingen kan förstå klimatförändringarna enbart genom sina egna erfarenheter, och slutsatserna från vetenskapen är ofta ifrågasatt i den härskande klassens media. 

• Krisen har inget utbrott; den utvecklas bara gradvis och under en livstid. Effekterna är förskjutna i tiden: Vad kapitalismen gör nu föder katastrofer årtionden senare. 

• Effekterna är förskjutna i rummet: Skadan av koldioxidutsläppen från rika länder upplevs framför allt i fattiga områden i världen. 

• Effekter förskjuts i termer av social klass: Klimatförändringen orsakas främst genom åtgärder från de rika; effekterna är kännbara främst för de fattiga. 

Dessa faktorer kan hjälpa oss att förstå de långsamma reaktioner från arbetarklassen på den annalkande katastrofen, men de förklarar inte svaret från socialister.

Socialism eller barbari

Före 1914 fanns det en utbredd folklig likgiltighet inför krigsfaran och illusioner om kapitalismens förmåga att klara sig igenom. Men i den socialistiska rörelsen erkände alla strömningar krigshotet och försökt vidta åtgärder för att möta utmaningen. 

Idag är socialister delade inför de utmaningar som klimatdrivna kriser utgör. De som förnekar bevisen är numera sällsynta, men många röster betonar kapitalismens förmåga att anpassa sig, medan andra varnar för den kommande katastrofen och ifrågasätter om arbetarna är kapabla att förstå faran och vidta åtgärder. 

Deltagarna på Socialism 2014-konferensen har gått i spetsen för att svara på klimatförändringarnas utmaningar. De har gått med på att bygga en ekosocialistisk rörelse, det vill säga en aktionsrörelse för miljörättvisa och engagerad för systemförändring, för socialismen.

Liksom socialisterna i Stuttgart kan denna rörelse inte undvika att tala sanning om kapitalismens djupdykning i katastrof. Vi annonserar inte någon "tipping point" som deadline för revolutionen. Vi betonar att vi ska bedriva vår kamp till seger, oavsett hur lång tid det tar, och hur stort lidande som kapitalismen ålägger mänskligheten och skadorna på vår biosfär. 

Resolutionerna från Stuttgart-kongressen föreslog en övergripande strategi som förband ställningstagandet mot kriget med motstånd mot kolonialismen. I dag länkar ekosocialister sitt svar på klimatförändringarna med ett försvar av dess offer bland de egendomslösa och fattiga i beroende länder. 

Liksom Zimmerwald-rörelsen litar vi inte på de imperialistiska härskarna för att vidta lämpliga åtgärder; vårt svar på kapitalismens klimatförändringar är att endast den eniga beslutsamheten av folket kan övervinna krisen. Som svar på klimatförändringar, kämpar vi för frihet, frigörelse för de förtryckta, och socialismen. 

Vi bygger breda och effektiva kampanjer kring frågor som Keystone oljesands-pipeline, utmanar företag och regeringspolitik som driver på klimatförändringar och utsätter arbetande människor för risker.

Socialister förbinder miljömål med arbetarklassens långsiktiga krav. Detta synsätt har kommit att kallas klimat- eller miljörättvisa. 

Det vi bygger kan mycket väl vara en viktig komponent i det tjugoförsta århundradets Zimmerwald-rörelse. 

Vi tar vårt bly från Rosa Luxemburg, som skrev det som skulle bli berömt som "Junius-pamfletten" under sin tid i fängelse under kriget. Hon försökte undvika fruktlösa spekulationer över i vilken grad kapitalismen kan anpassa sig och ställde den socialistiska lösningen mot den kapitalistisk katastrofen. 

Hon omformulerade (från minnet) en tanke som finns i klassiska texter av både Engels och Marx på följande sätt: "Det borgerliga samhället står vid ett vägskäl, antingen övergång till socialism eller återgång till barbari". Detta uttrycker det väl: en korrekt beskrivning av vad vi står inför och en god grund för en revolutionär rörelse.


4 kommentarer:

Anonym sa...

Socialismen har ju en hel del barbari på sitt samvete.Påstår man något annat ljuger man.

Ronny Åkerberg sa...

...till anonym:
Du menar stalinismen. Det är en viss skillnad.

Anonym sa...

Stalinismen är en form av socialism. Du kopplar gärna ihop Jimmie Åkesson med Hitler, du bär du kunna göra kopplingen socialism och stalinism.

Ronny Åkerberg sa...

...till anonym:
Nej, du har fel, jag räknar inte Sd som ett nazistiskt parti, däremot som ett rasistiskt, konservativt och nationalistiskt parti.
Stalin använde socialismens namn, men hans diktatur var raka motsatsen till socialism.