tisdag 14 oktober 2014

Fortsatt åtstramning med S

...hög arbetslöshet består
Satsningar på välfärd är vad folk vill ha och svenska staten saknar inte tillgångar

Den nya regeringens ekonomiska politik utmärks av att snåla och hålla igen. "Överskottsmål", "betala statsskuld" och "finansiera krona för krona" är ledorden. På ren svenska betyder det att staten bromsar ekonomin och inte använder sin styrka för investeringar i välfärd och hållbar utveckling.

Borg och alliansen sänkte skatterna med 140 miljarder per år - utan att detta sänkte arbetslösheten. Finansminister Magdalena Andersson väljer dock att snarast angripa dem från en högerståndpunkt, beskyller dem för att ha slösat för mycket och inte brytt sig om överskottsmålet.

Ekonomin skulle behöva en rejäl stimulans och de marginella skattehöjningar Andersson föreslår kan på inget sätt förändra situationen. Det betyder status quo när det gäller att tillgodose viktiga samhälleliga behov och fortsatt hårda tider för de arbetslösa.

Finns det då inte pengar att satsa på grön omställning, bostadsbyggande för vanligt folk och för att anställa fler i välfärden? Jo, den svenska staten ligger på enorma finansiella tillgångar. Dessa uppgår nu till smått fantastiska 800 miljarder kronor

Kruxet är att de inte får användas. En ekonomisk dogm är att staten inte får äga och styra genom sitt ägande. En annan dogm är att pensionsöverenskommelsen säger att offentliga sektorns överskott måste skickas till börser och inte får användas till offentliga projekt i medborgarnas intresse.

En verkligt rödgrön regering hade naturligtvis utmanat dessa dogmer och satsat på en folklig mobilisering för att genomdriva ett grönt och jämlikt välfärdssamhälle. Nu får vi istället fortsatt högerpolitik och bestående klyftor i samhället.

Etc: Magdalena Andersson väljer att behålla arbetslösheten

DN

2 kommentarer:

Anonym sa...

Fast det du skriver stämmer ju inte. Magdalena Andersson har ju aviserat att S inte ämnar nå överskottsmålet under mandatperioden utan istället underskottsfinansiera sina reformer med ca 100 miljarder per år. För detta får hon berättigad kritik av finanspolitiska rådet.

Dessutom är ju hennes uttalanden om att det är omöjligt för henne att nå budgetbalans under mandatperioden struntprat, detta är ju en valvariabel för henne och inte en utfallsvariabel. Hon kan ju t ex direkt höja skatten med 100 miljarder om hon vill och kan övertyga sina samarbetspartners.

Dessutom visar hennes egna beräkningar av tillväxten under de kommande åren att hon når överskott inom tre år även om hon inte lyfter ett finger. BNP är 3600 miljarder, med en tillväxt om 2,5% per år (Anderssons egen prognos är 3%) och en skattekvot på 45% så är underskottet finansierat inom ett par år.

Slutsatsen är alltså att du kommer att få som du vill med ofinansierade reformer som måste betalas av våra barn. Du tycker det är bra, jag tycker det är vansinne. Men du får som du vill i den här frågan så länge som sossarna sitter vid makten.

Ronny Åkerberg sa...

Min poäng är att Magdalena Andersson och S i stort kommer att fortsätta den tidigare regeringens ekonomiska politik.
Det handlar om ytterst försiktiga skattehöjningar som inte ändrar mycket och inte på något sätt tar tillbaka de gigantiska skattesänkningar som alliansregeringen genomförde.
Det är inte "ofinansierade" reformer som behövs utan omfördelning av makt och resurser i samhället.
Beskatta de enorma förmögenheterna, liksom storföretagens och bankernas vinster. Inför ett progressivt skattesystem som bygger på skatt efter bärkraft.
Använd dessutom statens enorma finansiella tillgångar för investeringar i välfärd och grön omställning.
Förstatliga sen dessutom banker och storföretag för att få demokratisk kontroll över ekonomin och för att kunna planera för människors behov istället för destruktiv vinstjakt för fåtalet.