fredag 21 november 2014

Kobane, Turkiet och kampen i Syrien

...intervju med syrisk revolutionär aktivist

New Politics intervjuar Joseph Daher, medlem av syriska Revolutionära vänsterströmningen och redaktör för bloggen Syria Freedom Forever.

NP: När det gäller de senaste händelserna i Kobanê, har du rapporterat om ett uttalande från YPG General Command (akronym för People´s Protection Units, den nu erkända armén för syriska Kurdistan), och deras kamp mot den islamiska staten (IS). Rapporten redovisar sin beslutsamhet att se kampen för Kobanê som kampen för ett fritt och demokratiskt Syrien. Hur tolkar du händelserna i Kobanê och kampen mot IS, särskilt som USA har inte bara varit direkt inblandade i flygattacker mot IS, utan har också skickat leveranser till kurdiska soldater?

JD: Låt mig börja med att säga, som en principfråga, att vi i den Revolutionära vänsterströmningen i Syrien stödjer självbestämmande för det kurdiska folket, inte bara i Syrien utan även i Irak, Turkiet och Iran också, där de har varit förtryckta i årtionden. Vidare i Syrien bör vi inte glömma att Assad-regimen utvecklat en politik för kolonisering av norra och nordöstra Syrien, där kurderna är mycket närvarande. Vi fördömer starkt detta. Samtidigt säger vi också att vi vill att de kurdiska folkliga krafterna ska bli en allierad med oss, med de demokratiska och progressiva krafterna i Syrien, för att bygga och kämpa för ett demokratiskt, socialistiskt och sekulärt Syrien. Vi är glada för att uttalandet från YPG:s väpnade styrkor går i denna riktning.

De senaste händelserna i Kobanê visar än en gång att även om den USA-ledda koalitionen nyligen har förstärkt sina bombningar av IS-styrkorna, är interventionen fortfarande otillräcklig på många sätt för att skydda kurdiska styrkor. Att skicka vapen är propaganda och endast för att undvika en fullständig massaker på kurderna. Jag tror med tanke på de imperialistiska och sub-imperialistiska staterna, att frågan om Rojava - den kurdiska autonoma regionen - är ett problem och en utmaning. Dessa stater gynnar endast en autonom region för kurdiska politiska krafter som är undergiven imperialismen, som Barzani i Irak. Turkiet vill inte se en utmaning av status quo som började med 2013 års fredsprocess mellan PKK och Turkiet. Om PKK har baser i Syrien, eller band med en systerorganisation - som YPG - kan det utmana status quo för Turkiet. Detta är en viktig ram att tänka på när vi talar om den USA-ledda interventionen. Först nu tar interventionen en mer direkt form med viss hjälp direkt till kurdiska styrkor från USA. Men det väger mycket, mycket lätt. Vi får se vad som händer. Naturligtvis, när Washington verkligen vill stödja en allierad, som Israel - vilket är ett surrogat för imperialismen i regionen - fungerar det verkligen effektivt.

Vi bör sätta Kobanê i samband med den USA-ledda koalitionen, och även påminna oss själva om att Rojava-administrationen är en direkt följd av den syriska revolutionära processen. Det finns inget sätt kurdisk autonomi skulle ha funnits utan den processen. Kurdiskt självstyre skulle aldrig getts av Assadregimen, som är chauvinistisk och arabnationalistisk. Assadregimen har förtryckt kurdiska nationella rättigheter i fyrtio år. Det var det syriska folkupproret som tvingade regimen att dra sig ur områdena där kurderna är i majoritet. Och några mycket bra saker händer i dessa områden, även om vi inte ska fetischera dem; det finns också problem. Som en princip stöder vi självbestämmande för folket i en förtryckt nation, men vi kan också kritisera den politiska ledningen. Precis som vi stöder självbestämmande för det palestinska folket, men bör kritisera väldigt mycket den palestinska myndigheten eller Hamas. Detta hindrar oss inte från att stödja självbestämmande för båda folken.

Vad som händer i den kurdiska autonoma regionen är långt ifrån perfekt. Det finns förtryck av kurdiska aktivister och tvångsrekrytering - människor som vägrar fängslas. Institutioner som kritiserade PKK stängdes. PYD - Democratic Union Party, ett syriskt kurdiskt politiskt parti som bildades 2003 är - som sin moderorganisationen PKK - inte demokratiskt i sitt interna arbete. Vi måste komma ihåg till exempel proteströrelser i slutet av juni 2013 i vissa städer i Rojava, som Amouda och Derabissyat, mot förtryck från PYD mot kurdiska revolutionära aktivister.

Men på samma gång finns det en del mycket positiva aspekter när det gäller skydd av religiösa minoriteter, stärkandet av kvinnors rättigheter och sekularism. I jämförelse med de folkliga råden som etablerades underifrån i de befriade områdena i Syrien av revolutionärerna, som är verkliga exempel på självadministrering, är det när det gäller Rojava mer en dynamik uppifrån, det leds och styrs av PYD. Så återigen, det är de olika aspekter som man kan säga om detta ingripande i Kobanê och hur jag ser det.

Men jag förstår också att Kobanês fall skulle vara en stor förlust, inte bara för kurderna, utan för den syriska revolutionen som helhet. Varje form av framsteg mot ökat kurdiskt självbestämmande är kopplat till en fördjupning av den syriska revolutionära processen. Om den revolutionära processen besegras, kan du vara säker på att Assadregimen och Turkiet kommer att göra allt som står i deras makt för att underminera varje form av kurdisk autonomi.

NP: De senaste nyheterna talar om Turkiets motstridiga intressen, dels bombarderar man PKK, dels gör man det möjligt för irakiska kurder att passera den syriska gränsen för att bekämpa ISIS. Hur tolkar du Turkiets agerande?

JD: Turkiets agerande är definitivt kopplat till fredsprocessen med PKK, som har pågått sedan 2013, och dess vilja att styra PKK: s process och kurdisk autonomi i södra Turkiet. Vi är mycket långt från fred, och vi kan se att utegångsförbud har genomförts för första gången sedan 1992 i de södra och östra delarna av Turkiet där kurderna är i majoritet. Cirka 30-35 kurdiska demonstranter har dödats och tusen greps, så förtrycket är fortfarande mycket närvarande. Det finns en rädsla i Turkiet att PKK kan stärkas av kurdisk autonomi i Rojava-området.

Turkarna vägrade passage av kurdiska PKK-soldater till Kobanê, precis som de ville sparka ut folk som var anslutna till syriska PKK, och föra dem tillbaka till Syrien. Den turkiska regeringen har också förklarat att PKK är terrorister som liknar IS, samtidigt som de säger att det inte förstod varför Kobanê var en sådan strategisk stad för USA, ett sätt att kritisera den lilla hjälpen från amerikanerna till PYD.

Så lösningen var, enligt min mening, att tillåta passage av ett symboliskt antal av 200 irakiska peshmerga-soldater som är kopplade till Barzani, som är en turkisk allierad. Vi får inte glömma att den största investeraren i norra Irak och kurdiska Irak är turkarna, och Barzani har varit allierad med imperialismen i årtionden. Att låta den irakiska peshmerga-soldater passera var ett sätt att hantera Kobanê-frågan, eftersom de inte vill att det ska falla helt. Turkarna skulle inte vilja ha IS in på sin gräns. Men på samma gång, idag säger den turkiska regeringen att det var en dålig idé av amerikanerna att skicka vapen genom airdrops till de kurdiska styrkor i Kobanê. Så vi kan se dubbelspelet. Turkiet är verkligen inte en vän av kurdiskt självbestämmande och kurdiska folkliga krafter. Precis tvärtom, de är en fiende och Turkiet ser varje form av förstärkning av kurdiska folkliga krafter och kurdiskt självstyre som ett hot mot sina egna politiska intressen.

NP: Vad skulle du vilja se hända i Turkiet?

JD: Jag skulle vilja se ett uppror mot den turkiska regeringen och den turkiska armén, som båda företräder olika intressen hos flera fraktioner av borgarklassen i Turkiet. De båda använder former av sekterism och nationell chauvinism mot religiösa och etniska minoriteter, med målet att splittra de folkliga klasserna. Så jag kan bara stödja mina kamrater och vänstern i Turkiet för att bygga upp en stor och oberoende, demokratisk organisation, orienterad mot social rättvisa, i motsats till sekterism och nationalism. Den turkiska vänstern måste bygga en stark front, allierad med de kurdiska minoriteterna, för att utmana de borgerliga intressen som representeras av AKP och armén.

Röda Malmös översättning från Syria Freedom Forever: 

Inga kommentarer: