lördag 15 november 2014

Vänstern åter i rörelse

...25 år efter Berlinmurens fall


I år är det 25 år sedan tv-stjärnan David Hasselhoff, iklädd pianohalsduk, sjöng ”Looking for Freedom” för segeryra berlinare. 25 år sedan den symboltyngda muren föll och markerade att Efterkrigseuropas klyvning formellt sett var över – och med muren föll de sista illusionerna om realsocialismen som ett verkligt alternativ till västs välfärdskapitalism. Francis Fukuyama åberopade ”historiens slut” och kapitalismens slutgiltiga seger som ekonomiskt system. De stora systemmotsättningarna tänktes nu vara över och en endast justeringar fanns kvar att göra.
Och i viss mån hade faktiskt Fukuyama rätt. Med murens fall och det påföljande Östblockets försvann socialismen som en faktisk referenspunkt; som ett hot för kapitalet att frukta när det tyglades att göra välfärdskompromisser och som ett löfte om att ett annat system faktiskt var möjligt – även om det existerade i form av ett sviket löfte. Med en socialdemokrati som gav upp sina sista reformistiska ambitioner i takt med att fasaderna i Östeuropa krackelerade så stod inget längre i vägen för kapitalets segertåg över planeten. De justeringar som Fukuyama spådde kom i form av stålbad och strukturomvandlingar – och om den politiska ofriheten i DDR och östra Europa gick hand i hand med arbete och materiell trygghet så har den större politiska friheten gått hand i hand med otrygghet, arbetslöshet och hejdlös korruption.
Samtidigt är det så här 25 år senare uppenbart att Fukuyama också hade väldigt fel. Snarare kommer nittiotalets nyliberala segertåg och ohejdade globalisering komma att visa sig vara det historiska undantaget. Den mur som drogs genom Europa sträcker sig idag runt henne och innanför fort Europas hägn växer återigen klyftan mellan öst och väst, när Ryssland börjar återta sin maktposition och NATO svarar med Kalla kriget-propaganda och militära brösttoner. Vad som i själva verket skett under de senaste 25 åren är en historisk försvagning av kontinentens progressiva krafter – och när inte de progressiva krafterna är starka nog att påverka utvecklingen väntar reaktionens mörker. Den oppositionella vänstern i DDR saknade styrkan att kanalisera de revolutionära krafterna i en demokratiskt socialistisk riktning när de plötsligt ställdes mot den kristdemokratiska kampanjapparaten i förbundsrepubliken.
Men precis på samma sätt som murens fall kunde ha gett utrymme för en annan sorts socialism så lurar alternativet alltid runt hörnet. Precis som när vänstern i Latinamerika vände historiskt blad efter årtionden av amerikansk imperialism och nyliberala experiment, så kräver vänstern sin plats på den europeiska kartan med ny kraft.  I kontinentens randstater; i Grekland, Spanien och nu senast på Irland, träder vänstern fram med ny kraft. Och i Bryssel, mitt i EU:s hjärta, har 150 000 människor tagit till gatorna i protester mot effekterna av den nyliberalism som har fått råda i brist på alternativ. Spöket som går fram i Europa börjar ta mänsklig form och det socialistiska löftet kan åter formuleras – denna gång utan historisk barlast.
Ursprungligen ledare i veckotidningen Internationalen vecka 46/2014
Bloggar om politik, vänstern Intressant 

DN

Inga kommentarer: