måndag 15 december 2014

Syrien: Araber och kurder förenade

...den revolutionära processen i Syrien, del 7
Tidigare delar av denna intressanta artikelserie av den syriske revolutionäre vänsteraktivisten Joseph Maher: del 1, del 2, del 3, del 4, del 5 och del 6

I den nordöstra delen av Syrien, bebodd till sin majoritet av kurdisk befolkning, har de senaste striderna mellan islamister och kurdiska miliser i PYD (länkad till PKK) varit tillfälle för folkliga initiativ från aktivister och lokalbefolkningen. Dessa folkliga initiativ syftar till att bekräfta broderskapet mellan kurder och araber i regionen och att påvisa att den folkliga revolutionen utesluter rasism och trångsynthet. 

Vid tiden för striderna i provinsen Raqqa bildades i staden Tall Abyad bataljonen "Chirko Ayoubi", som gick med i den kurdiska frontens brigad den 22 juli 2013. Bataljonen består numera av araber och kurder tillsammans. De har i ett gemensamt uttalande fördömt de övergrepp som begåtts av de islamistiska grupperna och försöken till uppdelning av det syriska folket baserad på etnicitet och samfund. De olika fraktionerna i FSA är dock splittrade. Några slåss på islamisternas sida, men andra har anslutit sig till den kurdiska milisen och fördömer de grymheter som begåtts av islamistiska grupper.

I staden Aleppo, närmare bestämt i stadsdelen Achrafieh (bebos huvudsakligen av kurder), hölls en demonstration den 1 augusti 2013 som samlade flera hundra personer till förmån för solidaritet mellan araber och kurder och för att fördöma handlingar som begåtts av islamistiska extremistgrupper mot den kurdiska befolkningen.

I staden Tell Abyad, vilken har varit föremål för intensiva strider, har aktivister försökt lansera flera initiativ för att få ett slut på den militära konflikten mellan de två grupperna, för att stoppa tvångsförflyttning av civila, för att inrätta en folklig kommitté för att styra och leda staden på daglig basis, och främja initiativ och gemensamma åtgärder mellan araber och kurder, i syfte att nå samförstånd med fredliga medel. Insatserna fortsätter idag trots fortsatt striderna mellan islamister och kurdiska miliser.

I staden Amouda träffades omkring trettio aktivister den 5 augusti 2013 med kurdiska flaggor och flaggor från revolutionära syrier bakom en skylt med texten "Jag älskar dig Homs", för att visa sin solidaritet med staden som belägrades av regimens armé.

Nyligen i staden Qamichli, där araber (muslimer och kristna), kurder och assyrier lever, har lokala aktivister lanserat många projekt för att säkerställa samexistens och förvaltning av vissa stadsdelar genom gemensamma kommittéer. I samma stad har Unionen för fria kurdiska studenter lanserat en internetkampanj för frihet, fred och broderskap, tolerans och jämlikhet för Syriens framtid.

Vid tidpunkten för attackerna mot den kurdiska staden Kobani av styrkor från Islamiska staten, organiserades militärt motstånd av PYD och dess militära styrkor, YPG, och även ett aktivt deltagande av minst tre bataljoner av arabiska stridande som fanns i staden: "Al Raqqas revolutionära bataljon", "Sun of the North-bataljonen" och "Jirablis" bataljon. Den 4 oktober beslutade också den fria syriska armén att skicka tusen soldater för att försvara Kobani. Många demonstrationer till stöd för staden Kobani arrangerades också i byar och befriade distrikt i Syrien av revolutionärerna.

Till sin mycket stora majoritet har den syriska folkrörelsen upprepade gånger uttryckt sitt avvisande av konfessionalism, trots försök från regimen och islamistiska grupper att tända denna farliga eld. Slogans från demonstranterna som "Vi är alla syrier, vi är enade" och "Nej till konfessionalism" har upprepats kontinuerligt fram tills idag.

Det är viktigt att förstå den avgörande roll som folkets kommittéer och organisationer har i den revolutionära processen, eftersom dessa är de viktigaste aktörerna som gör att folkrörelsen står emot. Detta innebär inte att förminska den roll som det väpnade motståndet spelar, men det senare är beroende av den folkliga rörelsen för att kunna fortsätta kampen. Utan den skulle vi inte ha någon chans.

Det är svårt att fastställa styrkeförhållandet mellan de olika folkkommittéer, som har en mycket betydande förankring i denna revolution, och jihadistiska och islamistiska reaktionära grupper. Vad som är säkert är att folkrörelsen inte kommer att överge målen för revolutionen: demokrati, social rättvisa och avvisande av konfessionalism, trots de hot som de islamistiska grupperna och Assad-regimen representerar.


Inga kommentarer: