måndag 8 december 2014

Syrien: Väpnat motstånd och självorganisering

...den revolutionära processen i Syrien, del 4
Tidigare delar av denna intressant artikel av den syriske revolutionäre vänsteraktivisten Joseph Maher: del 1, del 2 och del 3

Flera faktorer främjade uppkomsten av väpnade grupper efter mer än sju månader av demonstrationer och fredligt motstånd.

För det första, det våldsamma förtrycket av regimen mot fredliga demonstranter och mot ledarna för folkrörelsen som dödade, greps eller tvingades i exil. Detta radikaliserade rörelsen och hjälpte till att driva aktivister att bli mer benägna att göra motstånd med vapen. Fler och fler grupper av medborgare tog till vapen för att försvara sina demonstrationer och sina hem mot chabihas [milismän som betalas av regimen, som begått otaliga övergrepp], säkerhetstjänsten och armén.

För det andra, det ökande antalet desertörer från armén, i synnerhet officerare som vägrade att skjuta på fredliga demonstranter. Ovilja soldater att skjuta på fredliga protestanter framkallade många myterier och deserteringar. Det är också nödvändigt att nämna regimens villighet att militarisera revolutionen genom att lämna vapen på slagfälten eller genom att öka antalet vapen på marknaden och/eller sänka priset på vapen för att motivera regimens diskurs att de kämpade mot väpnade extremistgrupper.

Slutligen fanns viljan hos politiska strömningar och/eller stater, särskilt privata givare i Gulfmonarkierna, att finansiera specifika väpnade grupper för att stärka det stöd de hade eller etablera ombud på marken.

I april 2013 riktade FSA ett meddelande till Muslimska brödraskapets rörelse i Syrien. Det fördömde dess försök att monopolisera revolutionen och höll den ansvarig för fördröjningen av segern och splittringen av oppositionen, eftersom det syftade till att underordna grupper på marken i utbyte mot materiellt och finansiellt stöd.

Regimens frisläppandet av betydande grupper av jihadister och islamister under de första amnestierna i maj-juni 2011, som normalt skulle tillåtit befrielsen av demonstranter och politiska fångar, stärkte också processen för militarisering av den syriska revolutionen. De flesta av de islamister och jihadister som släpptes vid denna tid är i spetsen för de viktigaste väpnade grupperna aktiva idag.

Medlemmarna i den väpnade oppositionens grupper i FSA härstammar socialt från majoritetskomponenten av den revolutionära rörelsen: främst marginaliserade arbetare i städerna och på landsbygden och medlemmar av underordnad medelklass som har drabbats av den allt snabbare nyliberala ekonomiska politiken sedan Bashar al-Assad kom till makten. I den väpnade oppositionens grupper finns soldater som har deserterat från militären, som har hoppat av, och civila som har beslutat att ta till vapen, de sistnämnda är i stor majoritet.

Den syriska armén strukturerades vid tiden då Hafez el-Assad satt vid makten, vilket förklarar varför kollektiv olydnad eller myteri är mycket svårt. Strukturen på det högsta kommandot bygger på klientelism och konfessionalism. De flesta av enheterna som är lojala mot Assad domineras av alawitiska officerare, även om de inkluderar även sunniofficerare. Ledaren för bataljonen som ledde den fruktansvärda attacken mot Baba Amr stadsdelen Homs, i februari 2012, var således en sunni överste. Den roll som dessa enheter spelar är att skydda regimen genom att tillämpa olika former av förtryck. Mestadels kan de som vill hoppa av endast agera individuellt eller i små grupper, lämna leden med eller utan sina vapen.

Dessa svårigheter hindrar emellertid inte utvecklingen av deserteringar. Regimen har därmed tvingats att säkra sina enheter genom att integrera nya element från säkerhetsapparaten. Tusentals soldater och officerare har fängslats som misstänkta för sympati med revolutionen. Enligt vissa vittnesmål är upp till hälften av de förluster som drabbar den syriska armén resultat av mord begångna av soldater lojala mot regimen. Regimen har upprättat beväpnade civila grupper, så kallade folkliga försvarskommittéer, för att bistå i förtrycket, samtidigt tar dessa emot massivt militärt och ekonomiska stöd från Iran och Ryssland, medan beväpnade shia-grupper, inklusive Hizbollah och irakiska grupper, har fortsatt att öka antalet stridande i Syrien. Hizbollah har deltagit i många militära operationer tillsammans med den syriska armén, ibland till och med spelat en ledande roll på militär nivå.

I många regioner i landet bildades revolutionära råd, samt samordningskommittéer för politiska och väpnade aktioner. En uppförandekod för respekt av internationell rätt och avvisande av konfessionalism har undertecknats av en stor del av de väpnade grupper som är en del av det folkliga motståndet. Dessa åtgärder vidtogs som svar på tortyr och mord som begåtts av väpnade oppositionsgrupper, ofta utan kopplingar till FSA, och har fördömts av den folkliga rörelsen och de allra flesta av FSA:s bataljoner.

FSA är fortfarande inte en enhetlig institution. Det är snarare den kollektiva beteckningen på oberoende väpnade grupper, lokaliserade i olika regioner i landet. Dessa grupper har inte tillräckliga vapen eller finansiering. De köper vapen på den lokala svarta marknaden - från smugglarna som profiterar på situationen - men också från irakiska, libanesiska och turkiska smugglare. Medlemmarna i FSA kommer även över vapen från regimens säkerhetsstyrkor.

Under 2012 analyserade LCC, de lokala samordningskommittéerna situationen för FSA i följande ordalag: "Vår revolutions öde har gett i uppdrag till Fria syriska armén (FSA), som består av desertörer och civila som bär vapen, att försvara sig själva. Denna grupp saknar hållbar grund och har ett inget gemensamt befäl. Samtidigt har FSA anmärkningsvärt och modigt försvarade obeväpnade civila och deras boplatser med lätta vapen och lite ammunition. Som kunde förväntas, har den repressiva regimens krigsmaskin kunnat koncentrera sitt förtryck och ilska på invånarna i dessa områden där FSA har intagit en position. Regimens krigsmaskin har genomfört repressalier som har fördubblat antalet offer, vilket resulterar i humanitära kriser och orsakat uppkomsten av katastrofzoner i många regioner i landet".

Dessutom har bristen på organiserat och brett stöd för FSA lett till en brist på effektiv ledning av den väpnade oppositionen, medan de islamistiska grupper som inte har med FSA att göra, och finansieras av Gulfstaterna, har fortsatt att expandera. Oppositionen består idag av mer än 1000 väpnade grupper med flera och varierande allianser i enlighet med regional och kontextuella dynamik. FSA har ändå varit föremål för angrepp från jihadister, särskilt den islamiska staten (IS), men även Jabhat al Nusra (officiell gren av al-Qaida i dag i Syrien) och vissa islamistiska grupper som har mördat en del av dess officerare och anfallit några av dess brigader.

Den islamiska fronten har tagit avstånd från oppositionen i exil, efter vägran av den senare att bevilja en större närvaro inom det militära ledarskapet. Den islamiska fronten förklarade att den inte skulle motsätta sig FSA, trots attacker mot vissa av dessa grupper, och har efterlyst en islamisk stat i Syrien. Denna nya islamiska front har ekonomiskt och politiskt stöd från monarkiska regimer i Gulfen. Den massiva finansieringen av dessa grupper har bidragit till att locka många oppositionskämpar, inte genom en religiös diskurs, utan främst på grund av militär utrustning, som är mycket mer sofistikerad och riklig, och högre löner jämfört med FSA:s brigader som saknar allt.

Gulfmonarkierna och privata givare i dessa länder har finansierat de reaktionära islamistiska styrkorna för att omvandla den syriska revolutionen till ett sekteristiskt krig. En seger för revolutionen i Syrien och dess spridning i regionen skulle utgöra ett hot mot deras egna regimer.

Bloggar om politik, syrien Intressant


Inga kommentarer: