fredag 31 januari 2014

Malmö: Några historiska bilder

...från svunna tider i Malmö
Folkets park, storstrejken 1909

Skrovet på Amalthea efter dynamitsmällen

Interiör från gamla tobaksfabriken

"Far i hatten", folkets park

Hungerdemonstration Stortorget 1917

Rälsläggning Gustav Adolfs torg 20-tal

Pågar med bedor 30-tal

Första maj-demonstration Amiralsgatan 40-tal

Nedmontering av Kockumskranen 2002


Fler invandrare till SD

...allt fler män med utländsk bakgrund stöder Sverigedemokraterna

I Statistiska Centralbyråns senaste mätning är det tre gånger fler män med utländsk bakgrund som säger sig sympatisera med Sverigedemokraterna jämfört med motsvarande mätning för två år sen. Allt fler män med utländsk bakgrund stöder SD, rapporterar SR.se.

I gruppen män med utländsk bakgrund var det 7,4 procent som svarade att de har störst sympati för SD i SCB:s stora mätning som kom i början av december förra året. Detta är nästan tre gånger fler än för två år sen då siffran var 2.6 procent.

Det är nu fler i den här gruppen som sympatiserar mest med SD än i befolkningen som helhet (när det däremot gäller andelen som skulle rösta på SD om det var val idag är det fler i befolkningen i sin helhet, över 9 procent). 

De här uppgifterna kan vara utmanande för den som trodde att SD:s politik var en exklusiv "svensk" företeelse och som tror att SD:s framgångar baseras på en slags "rasistisk våg". I själva verket handlar det om en social problematik framkallad av cynisk nyliberal politik.

Arbetslöshet, otrygghet, urholkade socialförsäkringar, fattigdom och gängkriminalitet skapar rädsla och frustration. Bland både svenska och invandrade arbetare. Stora invandrargrupper hamnar dock längst ner eftersom de kommit sist. 

När misären slår igenom och rädslan för rån, misshandel och skottlossningar sprider sig vill de "som sköter sig" markera distans. Samhällets ekonomiska och politiska makthavare, som är ansvariga för eländet, drar sig undan i oåtkomlighet. Kvar finns Sverigedemokraterna som förmedlar en falsk trygghet och stolthet att luta sig mot.

Det är omöjligt för vänstern och arbetarrörelsen att möta hotet från SD utan att förklara ett skoningslöst krig mot den sociala misären, mot de ökande orättvisorna och klyftorna. Vänstern måste föra ut en annan förklaringsmodell till utslagning och kriminalitet, en förklaringsmodell med udden riktad mot det politiska etablissemangets högerpolitik (dit även socialdemokratin hör). 

Utifrån detta måste klasskraven resas och kampen organiseras så att den blir gemensam för samhällets gräsrötter, oavsett den etniska bakgrunden. En sådan kamp måste också innefatta förståelse för att en förbättring av de allra mest utsattas situation gagnar oss alla.


torsdag 30 januari 2014

SF lämnar danska regeringen

...sprack på utförsäljning av energibolag

Försäljningen av aktier i det danska energibolaget Dong till den amerikanska spekulantbanken Goldman Sachs blev för mycket. Danska regeringen spricker och Socialistisk Folkeparti hoppar av. Samarbetet tar en ände med förskräckelse och blir nog en katastrof för SF.

Det finns uppgifter om att statsministern hotat med att kasta ut SF ur regeringen om inte alla ledamöter röstade för regeringens linje. När partiledaren i SF, Anette Vilhelmsen, försökte förmå sitt parti att gå på övriga regeringens linje blev det fullt uppror och den ene ministern efter den andre lämnade. Partipiskan fungerade inte.

Regeringssamarbetet med socialdemokraterna och Radikale Venstre har inte gynnat SF som gick tillbaka kraftigt i senaste kommun- och regionvalen i Danmark medan det andra vänsterpartiet, Enhedslisten, som valt att hålla sig utanför regeringen, gjorde ett succéval.

Enhedslisten försökte i dag att stoppa utförsäljningen till Goldman Sachs i folketinget och skriver nu att det varit en svart dag för dansk energi, men lovar att fortsätta kampen mot regeringspolitiken. Utförsäljnings-politiken har svagt stöd hos det danska folket. Det har varit demonstrationer och protestlistor som undertecknats av 180 000 personer.

Enhedslisten ser sin roll efter SF:s exit som fortsatt densamma, att försöka driva regeringen åt vänster. Erfarenheterna är värda att studera för den svenska vänstern. Liksom erfarenheterna från den norska vänsterns regeringsmedverkan.

SkD SvD DN


Kött eller inte?

...krävs helt andra grepp


Inte känner jag något större förtroende för svenska kommun- och landstingspolitiker som säger sig måna om klimatsmart mat, men samtidigt ratar svensk mat. Det skorrar falskt när man låter skolmaten åka kors och tvärs i världen. Jag har lika svårt att lita på de svenska storböndernas industri- och kemikaliejordbruk.

Det krävs andra grepp för att ta steg mot ett hållbart sätt att framställa, distribuera och konsumera mat. För mig är det uppenbart att lösningen bara går att finna i en lokal, ekologisk produktion. Då kommer vi också samtidigt åt klimatproblematiken.

I ett ekologiskt jordbruk använder man inte konstgödsel som är energikrävande att framställa och ger upphov till klimatutsläpp. Dessutom gör den att jordarna läcker lustgas som är en 310 gånger mer potent klimatgas än koldioxid. Detta är det svenska jordbrukets största växthusgasutsläpp.

I ett ekologiskt jordbruk förstör man heller inte jordarnas mullhalt som sker nu i det svenska konventionella jordbruket. Följden blir att jordarna inte längre binder lika mycket koldioxid. Ekologiskt jordbruk kan förvandla jorden till en kolsänka genom att bygga in organiskt material i marken genom exempelvis vallodling.

Det är också bra mycket bättre mat åt djuren än sojabönor från Sydamerika som bara ökar på växthusgasutsläppen. För övrigt har vi gott om betesmark i vårt land som ändå inte kan nyttjas för odling. Antalet nötkreatur i Sverige är bara hälften så stort jämfört med början av 1900-talet så det finns utrymme för att öka den lokala, ekologiska köttproduktionen. En sådan köttproduktion är inget problem för klimatet utan ingår i det naturliga kolkretsloppet.

SvD SvD2 SkD DN


onsdag 29 januari 2014

Äldreomsorgen: Rent bedrägeri

...så sparar kommunen en slant

Äldreminister Maria Larsson ägnar sig åt något som jag har svårt att inte beteckna som rent bedrägeri. Trenden ser likadan ut i hela landet. Platser på äldreboenden försvinner varje år. Under det senaste decenniet har 25 000 av landets vårdplatser gått upp i rök, det vill säga mer än var femte plats. 

Ställd inför sådana här fakta talar äldreministern om något annat. Antingen skyller hon på kommunerna eller så försvarar hon dem med argumentet att "planeringsprocesser för att bygga tar tid, oavsett om det är kommunen eller en annan entreprenör som gör det".

Men, hallå... här handlar det om äldreboenden som redan funnits, men som tagits bort, skurits ned, lagts ned, stängts, försvunnit... tjugo procent av platserna på äldreboenden har försvunnit under de senaste tio åren. Minskningen har inte kompenserats av utökad hemtjänst. Det handlar om nedskärningar för att "spara", det blir billigare för kommunerna om människor stannar i sina hem tills de dör. Nedskärningarna inom äldreomsorgen har pågått under tre decennier.

Behoven av platser på äldreboende har ökat, men platserna minskats. Idag måste man nästan vara halvdöd för att komma in på många håll i landet. Ny studie visar att var femte på äldreboende dör inom en månad. Så sparar kommunen en slant...

Nedskärningarnas pris betalas av de anhöriga. Uppåt hundratusen personer har gått ner i arbetstid eller slutat arbeta helt för att vårda, främst kvinnor med lägre utbildning. Vinnarna är de rika och välbeställda som tjänat på den förda ekonomiska politiken, samma politik som också tvingar kommunerna att "spara". Därför hjälper inte det "investeringsstöd för äldreboenden", som Maria Larsson gömmer sig bakom...

SD satsar på arbetarklass

...kan bara stoppas genom att arbetarfrågorna lyfts upp

Sverigedemokraterna satsar på ytterligare inbrytning i arbetarklass inför EU-valet i maj. Överst på listan sätter de en undersköterska och en lastbilschaufför. Den senare formulerar sin linje så här:

"Jag tänker prata mycket om jobben, hur EU påverkar lönebildningen och arbetsrätten. Med min långa bakgrund i åkerinäringen har jag på nära håll kunnat se hur EU påverkat. Svenska folket förtjänar representanter i Bryssel som vägrar tillåta att EU bidrar till lönedumpning och slår ned på den svenska modellen på arbetsmarknaden"

Sd-arna har naturligtvis en poäng här. Gäller för arbetarrörelsen och vänstern att visa att man kan gå i bräschen för ett motstånd och inte låta Sd skära pipor i vassen på ett berättigat missnöje. Arbetskraftsimporten pressar lönerna neråt när svenska avtal inte behöver följas. Enligt en LO-rapport är två tredjedelar av de som plockas in via arbetskraftsimport personal inom branscher där det inte råder någon bristsituation.

Till detta kommer bemanningsföretagen som skapar otrygga anställningar. Fast personal sägs upp och ersätts med inhyrd. Dessutom tvingas ofta arbetssökande ta vilket jobb som helst till vilken lön som helst. Det är ingen bra situation som råder på svensk arbetsmarknad idag.

Strategin för att stoppa och driva tillbaka Sd kan bara vara att sätta arbetarfrågorna i centrum. Gör inte arbetarrörelsen och vänstern detta så väntar självmål. Svenska kollektivavtal ska följas, ingen lönedumpning.

DN DN2 SvD SvD2 SvD3 SkD

Bloggat: Abe Bergegårdh


tisdag 28 januari 2014

Pete Seeger: Down by the Riverside

Pete Seeger tillsammans med två andra legendarer, Sonny Terry och Brownie McGhee:
Down by the Riverside


Pete Seeger dog igår. Han blev 94 år gammal. Hans betydelse för den amerikanska politiska folkmusiken under 50- och 60-talen kan inte överskattas. Hans sånger blev en inspiration för medborgarrättsrörelsen i USA och för fredsrörelser, solidaritetsrörelser och vänstern i hela världen.

Här framför han Down by the Riverside tillsammans med Sonny Terry och Brownie McGhee.

Några av Pete Seegers mest kända låtar var If I had a Hammer, Turn! Turn! Turn! och Where Have All The Flowers Gone (följ länkarna för att lyssna) och har spelats in i otaliga version av artister över hela världen.

Det kändes som om Pete var en gammal vägledare redan i mitten av 60-talet när jag började lyssna på honom. Fint att han har hängt med ända fram tills nu. Må han vila i frid, hans röst ska höras länge än på jorden.

SvD SvD2 SkD DN

Danmark: Istället för gäng

...gemenskaper på tvärs

Problem, kriminalitet och förstörelse av olika materiella värden är vanligt i utsatta stadsdelar, så kallade ghetton. Här finns möjligheter att rekrytera för gäng av ungdomar som visar ett beteende vars inriktning är organiserad brottslighet. Men är det bara så eller kan det förändras till något annat? Speciellt de unga med en annan etnisk bakgrund än den danska är i riskzonen.

Dessa grupper står för en stor andel av de boende. Ungdomsarbetslösheten här är hög, dåliga skolprestationer bland pojkar från etniska minoritetsgrupper är utbredd. Runt omkring, har det funnits en mängd olika aktiviteter som pågått under lång tid. Även om arbete och utbildning är centrala insatser, finns det också andra saker, till exempel fritidsaktiviteter. 

Socialistisk Information har varit i Kokkedal - ett område med gängaktivitet - och besökte en ungdomsklubb, som har startat upp igen efter att den upprepade gånger trakasserats och förstöras, så att staden slutligen stängde klubben. Kokkedal ligger i Nordsjälland i Fredensborg kommun, med ett stort allmänt bostadsområde.

Delaktighet

En ny klubb startade i oktober 2013 med andra arbetsmetoder och med ny personal. Den nya klubben har lärt av erfarenheterna och involverar nu föräldrar och lokalsamhället. Förutsättning för framgång i ett sådant område är att inkludera inte bara ungdomarna utan även deras föräldrar. Båda känner sig ofta utestängda från samhället. Och om de inkluderas, kan de hjälpa till att lyfta det lokala samhället. En fritidsgård är ett bra alternativ till den destruktiva gatumiljön. 

Speciellt palestinier "tar plats" i dessa områden. De är flyktingar och en befolkningsgrupp som måste beskrivas som traumatiserade och de nya generationerna här som sekundär-traumatiserade. Det är viktigt att tänka på när det arbetas med denna befolkningsgrupp. Palestinierna blev etniskt utrensade 1947-48 och under åren därefter när den sionistiska staten Israel etablerades och försvarades - kosta vad det ville.

Därtill kommer en kultur, ett familjemönster som står i motsättning till det som råder i det danska samhället, vilket innebär att integration är en långsam process, som det danska samhället måste ha tålamod med, men också aktivt understödja utifrån de behov som flyktingarna har. 

Denna förutsättning - att se deras bakgrund - är viktigt för att komma in på familjerna med tillit, förståelse och uppskattande förhållningssätt. Utan denna försvåras möjligheterna till kontakt och förståelse för deras resurser. Precis som det är nödvändigt i det lokala samhället att acceptera och erkänna till exempel palestiniernas talesmansystem, familjeroller och knyta an till det i det sociala arbetet.

Ungdomsklubb

Att se dessa strukturer är också en förutsättning för att arbeta i området och en ungdomsklubb är viktig. Som till exempel att anställa "mostrar och farbröder" till de unga, det vill säga vuxna från det lokala området som känner ungdomarna och deras familjer. När medarbetarna på en klubb själva är kända här blir föräldrar trygga med att skicka sina barn till klubben, och det är också lättare att engagera föräldrarna.

Föräldrar kan komma förbi och dricka kaffe och te och prata med varandra i ett rum som är inrett för det. För olika aktiviteter och dagliga funktioner i klubben finns det frivilliga. De kommer alla från det lokala samhället. Några är också föräldrar till ungdomar i klubben. Just pappor kan vara inblandade genom sådant arbete och få sin roll, status och funktion tillbaka - även i förhållande till sina söner - efter att de förlorat en del av detta under flykten som slutade i det danska samhället. På så sätt blir fäderna en aktiv och deltagande del av lokalsamhället - även på andra områden.

En ungdomsklubb måste också se framåt. Jobb och utbildning är centralt. Här är lektionscaféer viktiga eftersom många ungdomar har svårt att få den hjälp de behöver i hemmet. Erfarenheter från en annan tätort i kommunen, Nivå, visar att ungefär hälften av de som kommer till lektionscaféer, har behov av läxhjälp för att kunna genomföra sin ungdomsutbildning. Nivås medborgarcenter och bibliotek har lektionskaféer från första klass till och med gymnasiet. 

Verksamheten i ungdomsklubben i Kokkedal omfattar både pojkar och flickor över ålder och etnicitet. Detta förutsätter att flickorna har en egen plats där de kan vara tillsammans och känna sig trygga. Pojkarna tar ofta upp en stor del.

Motstånd

Inte alla är entusiastiska över sådan verksamhet till förmån för barn och unga - i synnerhet inte för andra än av danska etniskt ursprung. Motståndet kommer inte från borgerliga partier som tror att dessa barn och ungdomar blir missgynnade. Motståndet kommer från de etniska minoriteterna själva från den islamistiska organisationen Hizb ut-Tahrir. I ett flygblad utdelat i områden i Kokkedal och Nivå skriver de bland annat: "...De danska politikerna vill att muslimerna ger upp sina islamiska värderingar och antar en västerländsk livsstil istället. Därför de ser det som ett mått på framgång när muslimers starka familjeband bryts, vilket sataniskt mått på framgång." Och mot de lokala biblioteksaktiviteterna skriver organisationen vidare: "...Flera andra initiativ vidtas där kommunen vill vänja muslimska pojkar och flickor att umgås fritt efter västerländsk modell så att islamiska värderingar bryts. Dessa initiativ kan ses i form av läxhjälp, tjejklubbar, skidturer, läger, osv."

Flygbladet, som undertecknades av Hizb ut-Tahrir - Skandinavien, avslutas med följande ord:. "Vi vill varna för dessa lömska tilltag som bör tas på största allvar. Samtidigt uppmanar vi muslimerna att gå samman i sina lokalområden för att själva sätta igång aktiviteter och islamiska insatser för sina barn där deras islamiska identitet och värderingar är skyddade."

Andra gemenskaper

Fenomen som Hizb ut-Tahrir och gäng verkar ha samma utgångspunkt för ungdomar. Ungdomar kommer som alla andra att vara en del i vissa gemenskaper, men uteslutas från vissa eller kan inte nå dem. Tryck skapar mottryck. Speciellt när trycket från det danska samhällets "uteslutningsförmåga" är så stort. Precis som gängen växer också Hizb ut-Tahrir. Gänget som huserar i Kokkedal och andra platser på Själland heter LTF - Loyal To Familia. Den består helt av ungdomar från etniska minoriteter, särskilt araber och konkret här palestinier.

I gänget kan en framgång uppnås, i motsats till i "samhället". Till skillnad från kontanthjälp och aktivering, vilket är de befintliga möjligheterna, ger gängmedlemskapet och periferin omkring dem, en roll och en plats i hierarkin med möjlighet att stiga i graderna. Snabba bilar, stöldgods, kvinnor, lägenheter är vinster som kan uppnås genom gängmedlemskap. Dessa gäng är helt mansdominerade kretsar. För ungdomar från etniska minoriteter är familjestrukturen intakt, till skillnad från danskar som går med i gäng. Den unga gängmedlemmen kommer fortfarande hem till familjemiddagen.

Samhällets uppgift genom olika aktörer består i att skapa gemenskaper där utgångspunkten bör vara utbildning och arbete. Men också fritidsliv som klubbaktiviteter som nämns ovan. Förutsättningen för att förebygga brott - även av gäng - är att barn och unga har alternativ, andra gemenskaper än den råa gatumiljön. Det handlar också om att inkludera de exkluderade på ett sätt som gör denna process möjlig, ger potentiella gängmedlemmar verkliga alternativ, så de inte utesluts eller känner sig utestängda från det danska samhället. Ju tidigare det händer i livet, desto bättre möjligheter att hålla pojkarna borta från de negativa gemenskaperna. Samma mekanism gäller mot Hizb ut-Tahrir, som har ett annat innehåll än gängen, men rekryteringslogiken är densamma.

Översättning av en artikel av Svend Vestergaard Jensen från danska  Socialistisk information

SkD

Rädda världen från fossilkapitalet

...offentligt möte i Malmö

Söndag 16 februari klockan 15

Ungdomens hus, sal 4, Norra Skolgatan 10B, Malmö

Arr: Socialistiska Partiet och veckotidningen Internationalen

Se mera info på facebook


måndag 27 januari 2014

Längtan till våren

...några bilder från tidigare vårar (för att hålla hoppet vid liv)
Bild tagen i Pildammsparken 17 februari

Bild från Gamla kyrkogården 3 mars

Balkongbild från 14 april

18 april i Gerlachs park, Kirsebergsstaden

Balkongbild från 6 maj med blommande magnolia utanför


Malmö: Utplåna barnfattigdomen

...se människor som resurser, inte som problem
I Malmö växer var tredje barn upp i fattigdom

Fattigdom är förödande för barns utveckling. Familjens ekonomiska situation utgör en grundläggande förutsättning för barns goda uppväxtvillkor. Det finns ett tydligt samband mellan familjers ekonomi och sådant som barns hälsa, utbildningsmöjligheter och framtidsutsikter.

Att strunta i att lyfta upp barnfamiljer till en lägsta nödvändig ekonomisk standard innebär att bädda för problem. Föräldrar som lever under pressade socioekonomiska villkor har svårare att ge sina barn vad de behöver och en knapp ekonomi påverkar barnens utveckling negativt.

Om allt detta skriver Malmökommissionen klart och tydligt i sin slutrapport. I Malmö växer var tredje barn upp i fattigdom och Malmö är den stad i Sverige som har högst andel barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer. Det finns stadsdelar där de fattiga barnen är i majoritet.

Barn som växer upp i ekonomisk utsatthet får som vuxna ofta sämre hälsa, lägre utbildningsnivå, större behov av försörjningsstöd och står ofta längre från arbetsmarknaden, skriver Kommissionen, som också menar att kommunen måste ställa som mål att på sikt helt eliminera barnfattigdomen. Åtgärden måste vara att kommunen tar fram och implementerar en kommunal handlingsplan för hur detta ska gå till.

Kommissionen vill att det inrättas ett kommunalt familjestöd för att lyfta familjer till en minsta skälig levnadsnivå. För så är det inte idag, en hög och stadigvarande andel av barnfamiljerna i Malmö har inkomstförhållanden som understiger nödvändiga miniminivåer, såväl avseende riksnorm för försörjningsstöd som olika vedertagna fattigdomsgränser.

Kommissionen menar också att man måste höja det kommunala försörjningsstödet till barnfamiljer med långvarigt försörjningsstöd. Dessa är nämligen i Malmö en omfattande grupp, den ekonomiska utsattheten är ingen kortvarig eller övergående livssituation för denna grupp.

Kommissionen menar dessutom att det behövs ett tillägg för barnhushåll med långvarigt försörjningsstöd avsett för barns fritids- och kulturaktiviteter. Liksom man vill ge alla barn i Malmö tillgång till gratis kollektivtrafik inom staden. Slutligen vill man öka tillgången av datorer och internet i hemmet hos barnfamiljerna i Malmö. 

Allt mycket viktiga och sympatiska åtgärder. Dessutom alldeles nödvändiga. För att vända negativa trender och dålig utveckling behövs en social investeringspolitik som kan börja utjämna skillnaderna i levnadsvillkor. Det skulle vi alla tjäna på.

Kommissionen vill dessutom att kommunen aktivt prövar nya sätt att stimulera framväxten av nya jobb. Till detta ska vi återkomma. En förutsättning för framsteg är att man genomför ett perspektivskifte, att man ser alla Malmöbor som resurser istället för som problem som ska kontrolleras.

SvD SvD2 SkD SkD2 DN


söndag 26 januari 2014

Malmö: Gangsterkrig igen?

...extremt nära att någon dödades

I natt kastade någon en handgranat genom ett fönster i en lägenhet där en familj låg och sov. Det hände på Rasmusgatan i Seved-området. Det verkar vara ren tur att ingen skadades allvarligt eller dödades. Mannen i familjen uppger att han vaknade och stängde dörren till barnens rum. Därefter studsade handgranaten mot barnens dörr, men exploderade i hallen.

Polisen känner inte till någon hotbild mot familjen och familjen säger sig inte förstå vad som hänt. Det kan vara så att gärningsmannen tagit fel på lägenhet (sådant har vi sett förut under gangsterkrigen i Malmö), men även om det är "rätt" offer så är det vanligt att man spelar oförstående.

Det här kan vara ett nytt utslag av gängrivaliteten om drogmarknad och andra kriminella affärer, som vi sett många exempel på tidigare och krävt åtskilliga unga människors liv. Men det kan naturligtvis även finnas andra motiv.

Oavsett så behöver Malmö befrias från den stora arbetslöshet, fattigdom och andra eländiga levnadsvillkor, som är vardag för en alldeles för stor del av befolkningen, förhållanden som skapar grogrund för kriminalitet och för gängens rekrytering av nya medlemmar.

SkD

Valet: Hur ska man rösta?

...rösta bort borgarna

Ja, det är klart, ingen klassmedveten arbetare eller person med hjärtat till vänster kan lägga rösten på ett borgerligt parti. Alliansregeringen har jobbat hårt för att förstärka orättvisorna och driva oss allt längre in i Högerns Sverige. Det är oerhört att den har fått sitta kvar i två hela perioder. Men nu ska den bort!

Frågan är då vad det finns för alternativ. Kvar är de två arbetarpartierna, (s) och (v). Miljöpartiet är ett borgerligt parti som vi inte kan lita på (se bara hur de varit med och genomfört de vidriga nedskärningarna inom sjukvården i region Skåne). 

Men röstar man på (s) då kan vi lika gärna få öppet borgerliga partier tillbaka eftersom Löfvén inte utesluter att bilda regering ihop med något eller några sådana. Även om så inte sker så har (s) lagt sig till med en politik som ligger långt åt höger. Nu har sossetoppen till och med fått LO att överge kongressens krav på stopp för vinster i välfärden.

Nej, (s) förtjänar inte våra röster. Återstår (v) och - ja, lägg rösten där. I brist på bättre, säger jag. Det är vad som står till buds idag även om jag ställer mig frågan om Vänsterpartiet håller på att överge socialismen? På sikt ska vi socialister bygga ett nytt arbetarparti, men i nuläget ger vi ett kritiskt stöd åt (v).

På det lokala planet då? På några platser i landet kommer SP,  Socialistiska Partiet att ställa upp i kommunvalen. Det gäller inte minst i Göteborg där partiet anser att det finns behov av en verklig politisk röst underifrån”Vi ställer upp för att vi kan utgöra en radikal kraft i mot privatiseringar, nedskärningar och den korruption som följer i spåren” säger Magnus Johansson, avdelningssekreterare i Göteborg.

Så är det. Där de rödgröna styr, det gäller också Malmö, klarar de inte av att leverera. Det behövs en socialistisk opposition. I Skåne ställer SP upp i kommunvalen endast i Hässleholm. I Malmö uppmanar vi till en röst på (v), men däremot bör du organisera dig i SP-Malmö så att vi till nästa gång har ett radikalt vänsteralternativ i kommunvalet.

Röda Malmö: Vår röda international
Röda Malmö: Vi behöver medlemmar
Röda Malmö: V eller SP?
Röda Malmö: Kärlek och revolution

SvD SvD2 SvD3 SkD SkD2 DN DN2

Malmö: Hemlös hittad död

...de hemlösas skara fördubblad på tio år
Bakom den glassiga fasaden växer misären

En man i 50-årsåldern hittades död i Gerlachs park på fredagsmorgonen. Dödsorsaken är inte fastställd, men eftersom han hittades i en sovsäck tror man att han har frusit ihjäl (oavsett dödsorsak är det skamligt). Samtidigt får vi veta att gapet mellan budgeterade och redovisade kostnader för hemlösheten i Malmö har ökat stadigt sedan 2005. Det konstaterar kommunrevisionen som är kritisk till den ständiga underbudgeteringen

Revisionen tittar också på vad som driver ökningen. Det är den strukturellt betingade hemlösheten som ökar, beroende på en tydlig bostadsbrist. ”Hemlösheten är således till största delen orsakad av bristen på bostäder i Malmö.” 

Malmö vill växa, man gör allt för att locka människor att flytta till Malmö, men man struntar medvetet i att bygga de bostäder som behövs. Malmö - den hemlösa staden. En växande skara hemlösa och många, många som blivit trångbodda. De hemlösa är inte längre bara medelålders missbrukande män utan kvinnor, invandrare, flyktingar, barnfamiljer...en fördubbling på tio år. En fullständig skam för staden och dess "rödgröna" styre.

Som Malmökommissionen föreslår i sin slutrapport måste Malmö kommun ställa upp som mål att minska hemlöshet, trångboddhet och dåliga bostadsförhållanden samt säkerställa att alla Malmöbor har förutsättningar för en passande bostad. För att nå detta mål ska en kommunal utförarorganisation för uppdragsbaserat bostadsbyggande etableras. Inte minst handlar det om hyreslägenheter till en kostnad som vanligt folk kan hantera. På kort tid bör lägenheter för bostadslösa kunna tas fram.

Annat behöver också förändras, som kommissionen skriver: "Den svenska allmännyttan har successivt urholkats och Sverige är idag det enda land i Europa som inte har en subventionerad bostadssektor".


lördag 25 januari 2014

Mr Tambourine Man

Bob Dylan: Mr Tambourine Man


Bob Dylan med en av sina största: Mr Tambourine Man

För jävligt: Sångare attackerad med stenar

SkD

Malmö: Invandringen och skolan

...man måste vara beredd att göra sociala investeringar
Segregation, fattigdom och dåliga språkkunskaper är en utmanande mix

Toppen på isberget är skolor i ghettoliknande områden som till slut läggs ner därför att man finner situationen outhärdlig. Socioekonomiska faktorer är viktigast för att lyckas i skolan. Om många barn i en skolas upptagningsområde växer upp i stor fattigdom så spelar det naturligtvis roll. Lägg därtill många nyanlända som inte kan språket och många andra som inte talar svenska i hemmet så blir utmaningarna stora för en sådan skola, även om extra resurser tilldelas. Segregation, fattigdom och dåliga språkkunskaper är en svår mix.

Först flyr svenskarna från området, sen flyttar de invandrare, som inte kan flytta från området, sina barn till andra skolor med hjälp av det fria skolvalet. Sjunkande skolresultat, vandalism och skolbränder får till slut beslutsfattarna att ge upp och lägga ner. När Hermodsdalsskolans högstadium lades ner var vi många som protesterade, lärare, elever med flera. När Rosengårdsskolan lades ner fanns väldigt litet motstånd.

Att flytta runt och sprida ut elever hjälper för stunden. Men allt fler områden i Malmö blir nu "resursfattiga områden". Fritidsgårdar har lagts ner, det finns inte förskoleplatser till alla som har rätt till det, barnfattigdomen har växt över tid och förberedelse-klasserna, som skulle ge nyanlända en första grund att stå på, läggs ner för det blir billigare (klasslärare förväntas nu lära nyanlända svenska samtidigt som de undervisar sin klass). 

Ett nytt tilldelningssystem för skolorna har införts. Det ger mer till de allra värst utsatta skolorna, men tar stora resurser från andra skolor eftersom man inte tillför mera pengar utan bara omfördelar. Problemet är att det är ytterst få skolor som kan klara sig utan de redan knappa medel som finns. Så försöker man plåstra över de mest iögonenfallande problemen, men bäddar samtidigt för nya bakslag. Särskilt som man pressar personalen allt hårdare istället för att värna om denna vår främsta resurs.

Istället borde man göra som Malmökommissionen föreslår, nämligen upprätta en finansieringsplan för målet om likvärdig skolgång för alla barn. En plan som innehåller resursförstärkning på kort och lång sikt, samt extra medel som under en begränsad period går till utbildningsinstitutioner med störst behov.

Detta måste också innefatta en satsning för att rekrytera och behålla högskoleutbildad och kvalificerad arbetskraft i socialt utsatta områden. Så är det inte idag. Men det måste få kosta, både i form av goda villkor och bra löner.

Malmö kommun behöver dessutom en rejäl satsning på förskolan som ett led i att utjämna de stora sociala skillnaderna. Det måste finnas förskoleplatser till alla barn och de stora barngrupperna måste minskas.

Nyanlända elever måste få en god start och chans att lägga en grund för kunskaper i svenska språket samtidigt som man i lämplig takt slussas ut i den klass man ska tillhöra. Satsa på att bygga ut förberedelseklasser med ännu bättre kvalité och uppföljande stöd när elever slutar i dessa.

För att förbättra de dåliga resultaten i grundskola och gymnasium kommer det att krävas åtgärder för att utrota barnfattigdomen. Alla barnfamiljer måste ha en rimlig ekonomisk situation för att barnen ska få en bra utveckling och lyckas i skolan.

Den orimliga segregationen måste brytas upp. Många nya skolor planeras nu i Malmö, här finns tillfälle att ta lärdom och se till att upptagningsområdena blir blandade. För de redan utsatta områdena bör alla möjligheter prövas; förlägga attraktiva utbildningar dit för att locka elever från andra områden eller ge de barn som bor där ökade möjligheter att gå på andra skolor.

Lärdomarna från Malmö talar ett entydigt språk: En invandring i stor skala (över 40 procent invandrare i Malmö nu) kräver ett planmässigt mottagande om det inte ska resultera i misär och ökande klyftor - ett nyliberalt scenario. Man måste vara beredd att göra sociala investeringar, invandringen kostar (liksom svenskarna) och är man inte beredd att satsa så kommer istället kostnader att uppstå genom de negativa konsekvenserna.

Malmö har världens chans att visa att massinvandring kan vara en positiv sak. Varför förstöra det med åtstramningar, fattigdom och ökade klassklyftor? "Utbildning är den samhällsstruktur som äger den största potentialen att utrusta barn och ungdomar med kapacitet att överskrida familjebakgrundens sociala begränsningar..."  (Malmökommissionens slutrapport)


fredag 24 januari 2014

Ukraina: De tio punkterna

...en plan för social förändring


Vi lämnar för din uppmärksamhet ett dokument med titeln "Plan för social förändring", som beskriver olika sätt att öka välfärden för medborgarna och säkerställa sociala framsteg. Den skapades delvis för att de flesta socioekonomiska krav vid Euromaidan-demonstrationerna har ignorerats. Vår förhoppning är att detta dokument skulle kunna fungera som en plattform för att förena ett brett spektrum av sociala, vänsterorienterade och fackliga initiativ. Detta dokument skrevs av aktivister som tillhör vänsteroppositionen, en socialistisk organisation som syftar till att förena alla de som tillhör gemenskapen provisoriskt kallad #leftmaidan. 

Det är självklart att de politiska partierna förändrar proteströrelsen och riktar den mot val-politik, de försöker värva nya röster i stället för att göra betydande förändringar i systemet. Vi stöder inte idéerna av liberala strukturer, som propagera fri marknadsekonomi, inte heller stödjer vi radikala nationalister som trycker på för diskriminerande politik.

Vår förhoppning är att proteströrelsen, sporrad till handling av sociala orättvisor, i slutändan ska kunna utrota de bakomliggande orsakerna till denna orättvisa. Vi tror att orsaken till de flesta samhällsproblem är den oligarki som bildas till följd av ohämmad kapitalism och korruption. Det är viktigt att begränsa de egoistiska intressen hos våra oligarker, i stället för att förlita sig på hjälp från Ryssland eller IMF, med åtföljande nationellt beroende. Vi anser att det är skadligt att lägga våra röster för kraven på Euro-integration, utan vi måste tydligt avgränsa de förändringar som krävs för att stödja intressen hos vanliga medborgare, särskilt lönearbetarna. Av flera anledningar, åberopar vi de progressiva erfarenheterna från några europeiska stater som har vidtagit liknande åtgärder.

De mål vi har ställt upp är relativt måttliga, så att de kan appellera till bredast möjliga utbud av organisationer. Vi döljer inte det faktum att, för oss, är denna plan mindre en reaktion på aktuella händelser än ett steg mot att utforma en modern vänsterpolitisk kraft - en kraft som är kapabel att påverka makthavare och erbjuda ett alternativ till den existerande samhällsordningen. Vänsteroppositionen anser att den föreslagna planen är ett minimum för att bygga socialismen på principerna om självstyre: socialisering av industrin , fördelningen av vinsten för sociala behov och utnämningen av medborgare för styrande funktioner.

Vi välkomnar dig att prenumerera på vår Facebook och VKontakte sidor och att uttrycka dina åsikter där, eller att maila oss på gaslo.info@gmail.com. Att ersätta en uppsättning politiker och oligarker med en annan utan övergripande systemförändringar kommer inte att förbättra våra liv. Istället föreslår vår grupp av sociala och fackliga aktivister tio grundläggande förutsättningar för att övervinna den ekonomiska krisen och säkra Ukrainas framtida tillväxt.

1. Folkstyre, inte oligarkernas makt. Det måste finnas en övergång från presidentstyre till en parlamentarisk republik, där presidentens makt är begränsad till representativa funktioner på den internationella scenen. Myndigheten bör överföras från statliga administratörer till valda regionala kommittéer (sovjeter). Myndigheterna bör ha rätt att avskeda delegater som inte har uppfyllt förväntningarna, domare och polischefer skall väljas, inte utses.

2. Nationalisering av primärnäringarna. Metallurgi, gruvdrift, och kemisk industri, tillsammans med infrastrukturella företag (energi, transport och kommunikation) bör bidra till social välfärd.

3. Arbetstagarna bör kontrollera alla former av ägande. Efter framgångsrika europeiska exempel bör vi bygga ett stort nätverk av oberoende fackföreningar, som ska styra förvaltningen och garantera arbetstagarnas rättigheter. Arbetare ska ha rätt att strejka (vägra att arbeta när betalning inte mottagits). Arbetstagarna bör också ha rätt att ta lån på arbetsgivarens bekostnad om lönerna är försenade (efter Portugals exempel). Produktion, redovisning och förvaltningsinformation för alla företag som sysselsätter mer än 50 personer, eller har en kapitalomsättning på över $ 1 miljon bör publiceras på nätet.

4. Införande av en lyxskatt.  Vi bör införa en 50% skatt på lyxvaror - yachter, elitbilar och andra objekt som kostar mer än 1 miljon gryvna. En progressiv inkomstskatt bör också införas. Personer med en årsinkomst på mer än 1 miljon gryvna bör beskattas upp till 50%, efter Danmarks exempel (i ett sådant system, skulle enbart Renat Ahmetov ha betalat 1,2 miljarder gryvna till den federala budgeten, jämfört med de 400 miljoner han faktiskt betalade under 2013 med en skatt på 17%).

5. Förbud mot offshore kapitalöverföringar. Reglerna som undantar ukrainska företag från beskattning i ett antal offshore-länder bör återkallas, för att förhindra överföring av kapital. Tillgångarna i offshorebolag i Ukraina bör frysas, och en tillfällig administration bör utses tills lagligheten i investeringarna kan bevisas.

6. Separation av företag och myndigheter. Medborgare med inkomster som överstiger 1 miljon grivni bör förbjudas från regeringsposter och platser i kommunerna. Rikstäckande omval ska hållas i enlighet med denna regel.

7. Sänk utgifterna för den byråkratiska apparaten. Offentliga utgifter bör kontrolleras och göras transparenta. Administrativa reformer bör äga rum, vilket resulterar i en minskning av antalet ledningspersonal. Idag kan hela avdelningar ersättas av datorprogram. Men i stället har, under de senaste åtta åren, antalet byråkrater i regeringen ökat med nästan 10%, med mer än 372.000 personer (i Ukraina, finns det 8 byråkrater för varje 1000 personer - i Frankrike, finns det bara 5 per 1000!).

8. Upplösning av Berkut och andra specialstyrkor. Med början 2014 bör utgifterna sänkas för statens säkerhetsapparat: inrikesministeriet, säkerhetspolisen, riksåklagarens kontor och särskilda polisstyrkor. Det är oacceptabelt att inrikesministeriet tilldelas mer än 16,9 miljoner grivni 2013, 6,9 miljoner mer än alla folkhälsoutgifter!

9. Tillgång till fri utbildning och hälsovård. Fonderna för detta initiativ bör komma från nationaliseringen av industrin och minskade utgifter för säkerhets- och byråkratiapparaten. För att eliminera korruptionen inom utbildning och medicin, måste vi höja läkarnas och lärarnas löner och återställa prestigen för dessa områden.

10. Utträde ur förtryckande internationella finansinstitut. Vi stödjer uppsägning av ytterligare samarbete med Internationella valutafonden och andra internationella finansiella institutioner. Vi bör följa exemplet i Island, som vägrade att betala skulder för bankirer och byråkrater (enligt regeringsgaranti) som handlade om personligt berikande i stället för att utveckla industrin.

Översättning från International Viewpoint

Röda Malmö: Ukraina: Vad säger vänstern?

Internationalen: Ukraina: Det fascistiska våldet vardag för vänstern

SvD SkD DN

En systemskapad klimatkris

...kapitalismens tvångstillväxt

- Utsläppen bara ökar
- Omställningen måste kombineras med en social omfördelning
- Vi måste gå utöver kapitalismens ramar

Den globala klimatkrisen förpassas allt mera in i en pinsam tystnad. Medan tiden för att ingripa rinner iväg vänder världens statsmän ryggen åt problematiken. Forskare vädjar för döva öron. Under tiden som utsläppen ökar och medan torka eller översvämningar drabbar allt flera, särskilt bland världens fattiga, så minskar massmedias intresse. Hur hamnade vi där?
Svaret kan sökas i att den globala  politiska och ekonomiska eliten varken förmår att föreslå eller enas kring några effektiva åtgärder som kan vända utvecklingen i en hållbar riktning. Det i sin tur har sin grund i att det ekonomiska systemets företrädare inte kan tänka sig några ingrepp som stör ”business as usual”.

Det är inte bara dumhet och girighet, eller kortsynthet, som frambringar detta. Forskarna och världssamfundet har slagit fast att klimatförändringarna är människoskapade. Men hur vi påverkar miljön beror också på den typ av samhälle vi lever i. Aldrig förr har människan påverkat klimatet på det sätt som sker nu och det i form av ett samhälle som lider av tvångstillväxt och överproduktion av varor.
Grunden till konsumismen finns i den kapitalistiska produktionen som sker för profit och inte för människors verkliga behov.  Konkurrensen får varje kapitalägare att ersätta arbetare med maskiner som är mer produktiva för att skörda en merprofit utöver den genomsnittliga vinsten. Därför produceras ökande mängder av varor som försöker hitta köpkraftig efterfrågan. Energi- och materialintensiteten minskar visserligen, men det uppvägs av den ökande produktionsvolymen.
Tvånget till kapitalackumulation är grundläggande hos systemet. Till detta kommer det fossila kapitalets maktställning och monopol.

En grön omställning är bara möjlig genom att gå utöver kapitalismens ramar. Marknadsbaserade lösningar håller inte måttet. Minskad produktion betyder kris under kapitalismen, kris som i första hand drabbar de som redan har det sämst.  Drivkraften för en grön omställning måste vara social rättvisa och ett bättre liv för samhällets stora majoritet.
Energiförbrukningen måste minskas för att möjliggöra övergång till förnyelsebara energikällor. Det kan ske delvis genom effektivisering, men framför allt genom att producera och transportera mindre : begränsa vägtransporter, bestämma standarder för produkters hållbarhet, stödja närproducerat, eliminera onyttig verksamhet, etc.

En uppgörelse med kapitalismens sätt att producera och konsumera måste vara förenad med en social omfördelning. Skattereformer för att omfördela rikedomen, bankerna under allmän kontroll för att kunna styra investeringar, expansion av den offentliga välfärden för att undvika att kapitalismen ställer miljoner utan arbete.
En grön omställning kan ske i ett samhälle där vi arbetar mindre och annorlunda, där vi förorenar mindre, där vi utvecklar de sociala relationerna, där vi når mycket större välfärd, hälsa, utbildning och demokratiskt deltagande. En rikare värld i den meningen att den är mer meningsfull, mindre upptagen och stressad, ett samhälle där vi producerar, transporterar och konsumerar mindre för att kunna leva bättre.

Ursprungligen ledare i veckotidningen Internationalen vecka 4

SvD DN

Guldklockan

...lång tjänst hos Malmö kommun
Enligt försäkringsbrevet är klockans inköpspris 9 990 kr

I går kväll fick jag mottaga guldklockan för lång och trogen tjänst hos Malmö kommun. Tjugofem år som lärare, egentligen 29 år 2014 (innan dess jobbade jag många år som industriarbetare). 
Det var en trevlig ceremoni på Rådhuset där vi mottogs av Anders Malmquist, grundskoledirektör och Anders Rubin, ordf grundskoleförvaltningen, tillika kommunalråd. 
Det blev ett glas bubbel och rundvisning i rådhusets magnifika salar, därefter utdelning av minnesgåvor och slutligen trerätters middag:
- Jordärtskockssoppa med rökt lax
- Enbär- och rosmarinmarinerad hjortytterfilé med trattkantarellsås och hasselbackspotatis
- Tiramisu med Cointreaumarinerade apelsinklyftor
- Kaffe
Till detta serverades i tur och ordning vitt vin, rött vin och dessertvin

Jag är väl medveten om att detta är en form av uppskjuten lön, men det var ändå riktigt trevligt.

torsdag 23 januari 2014

Risken med riskkapitalister


Ukraina: Vad säger vänstern?

...en plan för social förändring
Röster från ukrainska vänsteroppositionen

Euromaidans popularitet har ingenting att göra med att ukrainarna anser frågan om frihandel med EU så betydande att det uppmuntrar dem att uthärda sömnlösa nätter på torget. Landets socioekonomiska problem, som är mycket mer akuta än hos grannarna i öst och väst, ger protesten dess innebörd. Den genomsnittliga lönen i Ukraina är 2 till 2,5 gånger lägre än i Ryssland och Vitryssland, och mycket lägre än i EU.

Den världsomfattande ekonomiska krisen påverkade den ukrainska ekonomin mycket mer drastiskt än nästan någon annan ekonomi i Europa, från Atlanten till Ural. Den ekonomiska tillväxten efter krisen upphörde nästan och industrin kommer sannolikt att fortsätta att minska under 2013. Dessutom undantar Ukrainas ekonomiska system mer eller mindre oligarkerna från att betala skatt. Man kan helt lagligt exportera mineraler, metaller, ammoniak, vete och solrosor för tiotals miljarder dollars och rapportera noll vinst. Samtliga resultat göms i jurisdiktioner där nästan alla Ukrainas fungerande företag formellt är placerade. Varje vinst från företag inom landet kan lagligt och enkelt transporteras till platser utomlands genom att omforma dem till fiktivt lån, till exempel.

Är det överraskande att den ukrainska regeringen har systematiska problem att fylla på budgeten? I slutet av förra året var Ukraina i ett förstadium till att inställa betalningarna. Innehållna löner till statligt anställda blev vanligt förekommande och budgeten slutade praktiskt taget att tilldela medel till sociala program. Situationen förvärrades av ett handelskrig med Ryssland, då Gazprom tvingade upp de ukrainska gaspriserna till rekordhöjder i Östeuropa. Oligarkerna drev landet in i ett hörn , även efter oändliga diskussioner kunde de inte formulera en sammanhängande utvecklingsstrategi, undviker investeringar i staten samtidigt som de systematiskt tömmer den på pengar. Varje utvecklingsstrategi måste innefatta ett stävjande av deras aptit - det måste åtminstone delvis förbjuda offshore-system och genomdriva ett minimum av skatteinbetalningar. Men det är precis vad oligarkerna inte kan acceptera, även om de förstår att om de inte ändrar spelreglerna kommer de att driva staten ner i socioekonomisk katastrof och hugga av den gren de själva sitter på.

När högeroppositionen talar om ekonomiska problem fokuserar de nästan uteslutande på teman som korruption och ineffektivt styre. Och om samtalet berör hur oligarker plundrar staten, då begränsar det sig till de affärsmän som har nära anknytning till Party of Regions, och oftast gräver man inte längre än till företag som tillhör Janukovitjs söner. Från högerns synvinkel är de andra oligarkerna inte ett problem, eftersom de har nationellt medvetande. Genom denna logik, när Ukraina är plundras av en "щирый" (Ukr. för "äkta" - redaktörens anmärkning) ukrainare, är det fortfarande bra för den nationella saken.

En paradoxal situation utspelas. Alla samvetsgranna ekonomer (även ganska nyliberala uppstickare som till exempel Viktor Pinzenik) håller med om att skatte- och regelsystemet i landet byggdes för att helt befriade oligarkerna från att betala skatt. Alla kan se att detta system inte kommer att hålla mycket längre, men ingen av politikerna i parlamentet har vågat erbjuda det självklara och realistiska systemalternativet. Nästan ingen vågar offentligt erkänna att den mest akuta frågan för Ukraina är inte EU eller facket, utan helt enkelt att oligarker bör börja betala sina skatter. Statsapparaten är fullt kapabel att tvinga dem att göra det eftersom oligarkernas fungerande tillgångar är alla belägna i Ukraina. Men som Andrei Hunko nyligen påpekade, har oligarkiseringen av den ukrainska politiken nått sådana proportioner att inte en enda av de nuvarande riksdagspartierna ens kan nämna denna fråga.

Tråkigt nog,  uttrycker bara radikala vänsteranhängare dessa minimala och självklara krav. Jag betonar att dessa krav ska inte ses som agendan för vänsteroppositionen, utan som ett första steg mot bildandet av en politik som skulle kunna samla ihop alla antioligarkiska krafter, som inte anser en ultra-höger fascistisk diktatur som någon som helst lösning - den typ av diktatur All-ukrainska unionen "Svoboda" så envist driver oss mot, medan de officiella oppositionsledarna sitter och tittar på.

Den uppenbara avsaknaden av en sammanhängande handlingsplan för att hjälpa Ukraina ur dess kris har blivit så pressande att även ganska liberala, nästan högerliberala publikationer har börjat diskutera våra "Tio punkter" - som, till exempel, Lvovs zaxid.net.

Zahar Popovic, "vänsteroppositionen"

En översättning från International Viewpoint. Nästa avsnitt: Tio teser från vänsteroppositionen

SvD SvD2 SvD3 SvD4 SvD5 SvD6 SkD SkD2 DN


Vad är ekosocialism?

...den enda möjliga socialismen


Ekosocialism är, enligt Tanuro, "långt ifrån bara en ny etikett på en gammal flaska", utan ett nytt koncept som är relaterat till en ny situation där produktivkrafternas utveckling har börjat leda oss objektivt längre bort från ett socialistiskt alternativ .

"Medan alla socialistiska satsningar i det 20:e århundradet ägde rum i situationer av underutveckling av de materiella produktivkrafterna, måste övergången till ett icke-kapitalistiskt produktionssätt idag nödvändigtvis innefatta en minskning av dessa krafter, åtminstone i de utvecklade kapitalistiska länderna."
Tanuro betonar att detta gäller de materiella produktivkrafterna, medan det fortfarande finns ett behov av att utveckla kunskap, samarbete etc.

"En nedtrappning av produktivkrafterna i Nord - som bara är möjligt med en radikal omfördelning av rikedom - är också av avgörande betydelse för utvecklingen av Syd. De nya historiska omständigheterna återspeglas i ett akut behov av att producera och transportera mindre, och att överföra ren teknik så att man kan förbruka mycket mindre energi och helt eliminera fossila CO2-utsläppen innan utgången av detta århundrade."

Uppdateringar

Tanuro pekar på fem uppdateringar till följd av det ekosocialistiska konceptet: 

1) Människan kan inte "kontrollera naturen". Biosfärens komplexitet, okända krafter och evolutionära karaktär innebär oundvikligen en viss grad av osäkerhet. 

2) Den klassiska definitionen av socialismen måste uppdateras. Den enda möjliga socialism i dag är ett samhälle som täcker de verkliga mänskliga behoven, så som de demokratiskt bestäms av de berörda själva, med noggrann undersökning av miljökonsekvenserna av dessa behov och hur de tillgodoses.

3) Naturen får inte längre ses enbart som mänsklighetens fysiska plattform (skafferi, papperskorg, etc.). Den är också helheten av de levande processer som, tack vare tillförseln av energi från solen, får ämnen att cirkulera. Avfallet måste vara förenligt i art och mängd med ekosystemens förmåga att återvinna det.

4) Energikällor och teknik är inte socialt neutralt. Till ett produktionssätt hör inte bara bestämda produktions- och ägandeförhållanden, utan också bestämda teknologiska system som är formade av särskilda energival:

• Den kapitalistiska energisystemet är centraliserat, anarkiskt, slösaktigt, ineffektivt, maskinintensivt, baserat på icke-förnybara energikällor och inriktat mot överproduktion av varor.

• En socialistisk omvandling av samhället måste i stället införa ett energisystem som är decentraliserat, planerat, ekonomiskt, effektivt, arbetsintensivt, helt baserat på förnyelsebara energikällor och som syftar till produktion av bruksvärden som är hållbara och lämpar sig för återvinning och återanvändning.

5) Arbetsproduktiviteten måste ses kritiskt. Av hänsyn till den ekologiska balansen måste till exempel stora jordbruk minska användningen av maskiner och på så sätt skifta dött arbete mot levande arbete. Decentraliserad energiproduktion baserad på förnybara källor kräver också mycket arbete, särskilt underhåll. På det hela taget kräver det arbete att ta hand om naturen, liksom när det gäller omsorg, utbildning och andra sektorer där vänstern ser det som naturligt att expandera den offentliga sysselsättningen.

» Ekosocialism den enda möjliga socialismen ", sammanfattar Tanuro och avslutar :

» Ekosocialism är ett uttryck för de nu oskiljaktiga kamperna mot kapitalismens exploatering av mänskligt arbete och förstörelsen av naturresurser. Den uppkommer inte ur en idealistisk föreställning om att skapa harmoni mellan människa och natur, utan av övertygelsen om att den verkliga rikedomen finns i kreativ verksamhet, fritid, sociala relationer och förundrad förståelse av världen."



Detta var sista delen av en översättning från danska Socialistisk Information. Tidigare delar av artikeln på Röda Malmö: