lördag 31 maj 2014

Sorgmantel

...fjäril som flyger i två omgångar

Sorgmanteln förekommer i hela landet och flyger i juli till september och efter övervintring som fullbordad fjäril även i april till maj. En av få fjärilar som övervintrar som vuxna.
Den tillhör familjen praktfjärilar och kan ha ett vingspann på upp till 76 millimeter.


Röda Malmös tidigare fjärilar:

Med mittenpolitiken mot avgrunden?

...men det finns en vänster-vridning

"Extremhögerns framgångar skrämmer i årets EU-val, den radikala vänsterns mer blygsamma gläder åtskilliga. Men många vill idag undvika att diskutera den stora tillbakagången som drabbat de partier som hittills styrt.

Valutgången är ett rationellt svar på den  åtstramnings­politik som EU fört under den gånga ekonomiska krisen. För denna politik ansvarar kollektivt de partier – de konservativa, kristdemokraterna, liberalerna och socialdemokraterna – som gemensamt utformat, genomdrivit och försvarat den. 

Därför är det mest oroväckande med valresultatet att dessa partier kommer att fortsätta att styra EU. Tillsammans har de  trots att de förlorade närmare 100 mandat, fortfarande 2/3 av alla platser i EU-parlamentet. Resultatet kommer att bli samma förödande nyliberala politik som hittills – den politik som är basen för Front Nationals, Jobbiks eller Gyllene grynings framgångar."

Så börjar professorn Kjell Östberg sin analys av valutgången i en artikel i veckotidningen Internationalen. Men han menar också att valet avspeglar en tydlig vänstervridning i den svenska väljarkåren. Läs den intressanta fortsättningen på hans artikel här.

Röda Malmö: Malmös skilda världar


DN DN2

fredag 30 maj 2014

I Ain't Got No Home

Woody Guthrie: 
I Ain´t Got No Home


Woody Guthrie framför I Ain´t Got No Home. Det är en gammal gospelsång som bland annat spelades in av Carter Family (deras version kan du lyssna på här).
Woody satte ny text som anknöt till förhållandena under den stora depressionen, men låten är fortfarande aktuell för många människor världen över.
Lyssna också på Bruce Springsteen när han gör låten - länk här.

Syrien: Diktatorn Assads val

...en tragisk maskerad



torsdag 29 maj 2014

EU-valet: Malmös skilda världar

...besök i olika valdistrikt
1. Lindängen Ö
Omfattar en stor del av hyresområdet på Lindängen. Arbetarområde, blandat svenskar och invandrare.

Områdets arbetarkaraktär visar sig också i att 52 procent lade sin röst på Socialdemokraterna. På andra plats kom Sd med 17,3 procent. En liknande profil finns i åtskilliga andra malmöitiska arbetarområden. I Almgården har Sd sitt starkaste fäste med 40 procent av rösterna och är också största parti där.
I Lindängen finns de borgerliga allianspartierna knappt. 
En sak att lägga märke till är det låga valdeltagandet, 23,9 procent.

Ett område på Rosengård, högsta arbetslösheten och högsta andelen invånare med utländsk bakgrund.

I Herrgården har socialdemokraterna minskat från ca 78 procent till drygt 70 procent. V och MP ligger på tio procent vardera. Bland övriga partier är det bara Moderaterna som får några procent. SD finns knappt.
Den här profilen, dock inte lika utpräglad, återkommer i andra områden med hög andel utländsk bakgrund.
Valdeltagandet i Herrgården var 22 procent, en kraftig uppgång från 14,7 procent i förra eu-valet.

Välbärgat område, Malmös nya ansikte utåt

Den röda s-stapeln är här ersatt av den blå Moderat-stapeln längst till vänster. M får nästan 30 procent av rösterna. Folkpartiet har också höga siffror, men MP kommer på andra plats. FI går mycket bättre än sitt genomsnitt. Jämförelsesiffror saknas eftersom distriktet är nytt.
Notera att valdeltagandet var 63,1 procent.

Malmös mest exklusiva överklassområde i de västra välbärgade delarna av staden (av tradition är västra delen av Malmö mera blå och den östra mera röd i politiskt avseende).

I Fridhem får Moderaterna 34,6 procent. Men då kan man lägga märke till att Moderaterna sjönk från 50,2 procent i förra eu-valet. Till och med bland de allra rikaste gör sig M:s tillbakagång gällande. Även FP minskar på Fridhem. Istället ökar KD och SD kraftigt. 
Valdeltagandet i Fridhem sjönk med en halv procent ner till 51, 8 procent. Har några av de mest välbärgade drabbats av uppgivenhet?

Hur gick det då i Malmö kommun i sin helhet?

Moderaterna och Folkpartiet går rejält tillbaka. Även Socialdemokraterna har en tillbakagång. Ökar stort gör MP, SD och FI. Även Vänsterpartiet gör en bra framryckning.







onsdag 28 maj 2014

Vänstervindar i EU-valet

...den politiska kartan är förändrad
”Den politiska EU-kartan, sett ur svenskt perspektiv, är förändrad och det är ingen tvekan om att man kan tala om vänstervindar.”


EU-valet är över. Moderaterna bestraffades och rasade; Alliansen är skakad medan socialdemokratin står och stampar på samma ställe.
I svensk politik kan vi tydligt skönja en polarisering mellan å ena sidan de som vill ha välfärd utan vinst och som mobiliseras i antirasistisk kamp, och å andra sidan de som förespråkar fortsatt nyliberalism med SD som en rasistisk svans. Den politiska EU-kartan, sett ur svenskt perspektiv, är förändrad och det är ingen tvekan om att man kan tala om vänstervindar. 63 procent av MP:s väljare betraktar sig som vänster. För F! är siffran 85 procent. I gruppen 18-30 år får F! 17 procent och MP 24 procent medan SD får 7.
De rekordstora manifestationerna efter Kärrtorp och attacken på Möllan har visat på hur utbredd denna tendens är. Den feministiska och antirasistiska vågen har skapat aktivitet på skolor och arbetsplatser när de som studerar och arbetar där börjat organisera sig antirasistiskt. Sjuksköterskor har tagit strid för högre löner medan andra protesterat mot försämringen av välfärden och de ökade klassklyftorna. Kamper skär in i varandra och skapar styrka och dynamik.
Det sjuder av progressiv politisk debatt i den unga delen av befolkningen och därför måste man fråga sig varför Vänsterpartiet stannar på 6,3 procent, en ökning med ynka 0,6 procentenheter och mediokra 8-9 procent i gruppen 18-30 år. Svaret stavas med stor sannolikhet F! men också att Vänsterpartiets väljare inte ser EU som lika viktigt som riksdagen. Vänsterpartiets uppgift i dagens delade parlamentariska vänster har kommit att bli att driva frågor kring välfärd och arbete och då är det främst riksdagsvalet som räknas.
I övriga Europa kan vi också se samma tendens till polarisering. Extremhögern gick starkt framåt i ett antal länder såsom Storbritannien, Holland, Danmark och framförallt Frankrike. Här har Marine Le Pens anhängare utnyttjat socialdemokraternas rakt igenom borgerliga åtstramningspolitik. Det är rasismen, nynazismen och fascistoida bruna grupperingar vi ser röra sig framåt genom att ifrågasätta EU-projektet. Det är illavarslande med extrema chauvinister i ett Europa som domineras av kapitalismens nuvarande ekonomiska kris. Men det som i media inte uppmärksammas lika mycket är de starka framgångarna för den radikala vänstern runt om i Europa; i Grekland i form av ett att Syriza blev största parti med 27 procent av rösterna, mot 5 procent i EU-valet 2009. Det kan jämföras med nynazistiska Gyllene gryning, som fick 9 procent. Även i Belgien lyckades den radikala alliansen mellan före detta maoister och trotskister flytta fram sina positioner. I Spanien straffade väljarna högerns Partido Popular och socialdemokraternas PSOE som tillsammans stått för en reaktionär ekonomisk och social politik. För drygt ett år sedan möttes politiken av en massiv folklig rörelse kallad indignados. Den tre månader gamla konstellationen Podemos som hämtar sin kraft ur proteströrelsen fick inte mindre än fem platser i Europaparlamentet. Teresa Rodriguez från det trotskistiska Izquierda Anticapitalista var nummer två på listan; den 32-åriga läraren kommer nu att använda denna tribun för att driva en antikapitalistisk politik.
Borgerliga och socialdemokratiska regeringar i både Sverige och Europa har nu i flera länder bestraffats av väljarna genom att både rasistiska partier och partier till vänster om socialdemokratin går framåt. Besvikna vänsteranhängare har på flera håll vänt traditionella vänsterpartier ryggen och förstärkt en antikapitalistisk inriktning.
Vi anser att det gäller för socialister att både delta i de rörelser som finns och växer fram, och ha en levande och konstruktiv intern diskussion där vi hittar vägar att slå följe kring gemensamma mål. Protester, kampanjer och rörelser måste fortsätta att ge injektioner i varandra. Vänstervågen får inte stanna i valbåsen i september för vi vet att Socialdemokraterna och Moderaterna är som sköldpaddan och haren. De springer i olika takt, men åt samma håll.
Socialistiska Partiets verkställande utskott
27 maj 2014


DN DN2 SkD NSK

Vad är fascism?

...en artikel av George Orwell 1944

Av alla de obesvarade frågorna i vår tid, är den viktigaste kanske: "Vad är fascism?" 

En av de sociala undersöknings-organisationerna i USA ställde nyligen frågan till hundra olika personer, och fick svar som sträcker sig från "ren demokrati" till "ren diabolism". Om du ber den genomsnittliga tänkande människan i det här landet att definiera fascismen, svarar han oftast genom att peka på de tyska och italienska regimerna. Men detta är mycket otillfredsställande, eftersom även de stora fascistiska staterna skiljer sig åt en hel del i struktur och ideologi.

Det är inte lätt att till exempel passa in Tyskland och Japan i samma ram, och det är ännu svårare med en del av de små stater som är beskrivs som fascistiska. Det antas ofta, till exempel, att fascismen är till sin natur krigisk, att den trivs i en atmosfär av krigshysteri och kan bara lösa sina ekonomiska problem genom krigsförberedelser eller utländska erövringar. Men helt klart är detta inte sant om, säg, Portugal eller de olika sydamerikanska diktaturerna. Eller igen, antisemitism tros vara ett av kännetecknen på fascism; men vissa fascistiska rörelser är inte antisemitiska. 

Lärda kontroverser genljöd i åratal i amerikanska tidningar, men har inte ens kunnat avgöra om fascismen är en form av kapitalism. Men ändå, när vi tillämpar begreppet "fascism" på Tyskland eller Japan eller Mussolinis Italien, vi vet i stort sett vad vi menar. Det är i inrikespolitiken som detta ord har förlorat den sista resten av mening. För om du undersöker pressen upptäcker du att det finns nästan ingen uppsättning av människor - verkligen inget politiskt parti eller organiserad sammanslutning av något slag - som inte har fördömts som fascistisk under de senaste tio åren. Här talar jag inte om den muntliga användningen av termen "fascistisk" . Jag talar om vad jag har sett i tryck. Jag har sett orden "fascistiska sympatier", eller "fascistisk tendens", eller helt enkelt "fascistisk", tillämpas på fullt allvar om följande grupper av människor:

Konservativa: Alla konservativa, undfallande eller icke-undfallande, hålls för att vara subjektivt pro-fascistiska. Brittiska styret i Indien och kolonierna anses vara omöjlig att skilja från nazismen. Organisationer av vad man skulle kunna kalla en patriotisk och traditionell typ är märkta kryptofascistiska eller "fascist-minded". Exempel är scouterna, Metropolitan Police, MI5, den brittiska legionen. Nyckelfras: "De offentliga skolorna är grogrunden för fascism".

Socialister: Försvarare av gammaldags kapitalism (t.ex. Sir Ernest Benn) hävdar att socialism och fascism är samma sak. Några katolska journalister hävdar att socialisterna har varit de viktigaste samarbetspartners i de naziockuperade länderna. Samma anklagelse är gjorts från en annan vinkel av kommunistpartiet under dess ultravänsterfaser. Under perioden 1930-1935 hänvisade Daily Worker vanligtvis till Labour Party som Labour fascists. Detta upprepas av andra vänsterextremister såsom anarkister. Vissa indiska nationalister anser de brittiska fackföreningarna vara fascistiska organisationer.

Kommunister: En stor tankeskola (exempel, Rauschning, Peter Drucker, James Burnham, FA Voigt) vägrar att erkänna någon skillnad mellan nazistiska och sovjetiska regimer, och anser att alla fascister och kommunister siktar på ungefär samma sak och är även till viss del samma personer. Ledare i The Times (före kriget) har hänvisat till Sovjetunionen som ett "fascistiskt land". Från en annan vinkel upprepades detta av anarkister och trotskister.

Trotskister: Kommunister beskyller de riktiga trotskisterna, dvs Trotskijs egen organisation, för att vara en kryptofascistisk organisation betald av nazisterna. Detta betraktades allmänt som sanning inom vänstern under folkfrontsperioden. Under sina ultrahögerfaser brukar kommunisterna tillämpa samma anklagelse mot alla fraktioner till vänster om sig själva, till exempel Common Wealth eller I.L.P.

Katoliker: Utanför de egna leden, är den katolska kyrkan nästan universellt betraktad som pro-fascistisk, både objektivt och subjektivt.

Krigsmotståndare: Pacifister och andra som är mot krig ofta anklagas inte bara för att underlätta för axelmakterna, utan också för att ha blivit färgade av pro-fascistiska känslor.

Anhängare av kriget: Krigsmotståndare baserar oftast sin sak på påståendet att den brittiska imperialismen är värre än nazismen, och tenderar att tillämpa begreppet "fascistisk" på alla som önskar en militär seger. Anhängarna av People's Convention kom nära att påstå att viljan att motstå den nazistiska invasionen var ett tecken på fascistiska sympatier. Hemvärnet fördömdes som en fascistisk organisation så fort det dök upp. Dessutom tenderar hela vänstern att jämställa militarism med fascism. Politiskt medvetna meniga soldater hänvisar nästan alltid till sina officerare som "fascistiskt sinnade" eller "naturliga fascister". Stridsskolor, spotta och polera, göra honör för officerare anses allt vara gynnsamt för fascismen. Före kriget var anslutning till arméreserven betraktad som ett tecken på fascistiska tendenser. Värnplikt och en yrkesarmé fördömdes båda som fascistiska företeelser.

Nationalister: Nationalismen är allmänt betraktad som till sin natur fascistisk, men det gäller bara för sådana nationella rörelser som talaren råkar ogilla. Arabisk nationalism, polsk nationalism, finsk nationalismen, det indiska Kongresspartiet, det muslimska förbundet, sionism och IRA beskrivs som fascistiska, men inte av samma personer.

Det kommer att framgå att, som det används, är ordet "fascism" nästan helt meningslöst. I samtal, naturligtvis, används det ännu mer vilt än i tryck. Jag har hört det tillämpas på jordbrukare, affärsinnehavare, Social Credit, kroppsstraff, rävjakt, tjurfäktning, 1922 års utskott, 1941 års kommitté, Kipling, Gandhi, Chiang Kai-shek, homosexualitet, Priestleys radiosändningar, vandrarhem, astrologi, kvinnor, hundar och jag vet inte vad.

Men under hela den här röran finns en slags begravd mening. Till att börja med, är det tydligt att det finns mycket stora skillnader, en del av dem lätta att peka ut och inte lätta att förklara bort, mellan de regimer som kallas fascistiska och de som kallas demokratiska. För det andra, om "fascistisk" betyder "sympatier för Hitler", är en del av de anklagelser som anges ovan uppenbarligen mycket mer motiverade än andra. För det tredje, även de människor som vårdslöst slänger ur sig ordet "fascist" i varje riktning fäster åtminstone en känslomässig betydelse vid det. Med "fascism" menar de, grovt sett, något grymt, hänsynslöst, arrogant, bakåtsträvande, anti-liberalt och anti-arbetarklass. Med undantag för det relativt lilla antalet fascistiska sympatisörer, skulle nästan alla engelska personer acceptera "översittare" som synonym för "fascist". Det är ungefär så nära en definition som detta mycket missbrukade ord har kommit.

Men fascismen är också ett politiskt och ekonomiskt system. Varför kan vi då inte ha en tydlig och allmänt accepterad definition av det? Ack! Vi ska inte skaffa en - inte än i alla fall. Att säga varför skulle ta för lång tid, men i grund och botten är det för att det är omöjligt att definiera fascismen tillfredsställande utan att göra medgivanden som varken fascisterna själva, eller de konservativa, inte heller socialister i alla färger, är villiga att göra. Allt man kan göra för tillfället är att använda ordet med en viss försiktighet och inte, som görs oftast, degradera det till samma nivå som en svordom.


Dick Harrison: Sådan är fascismen

DN

tisdag 27 maj 2014

Malmö: Rödgröna levererar inte

...låter tusentals sjunka i fattigdom
I Malmö lever en femtedel under existensminimum

Öppet brev från Röda Malmö till Vänsterpartiet i Malmö:

Under lång tid har det rödgröna styret i Malmö låtit klassklyftorna i kommunen öka i en skala som man får gå långt tillbaka i tiden för att hitta motsvarighet till. Malmökommissionen har också dokumenterat detta i svart på vitt i sin rapport.

Nu påminns vi på nytt om det dystra tillståndet i vår stad. Vi nås genom Sydnytt av beskedet att i Malmö lever en femtedel under existensminimumVar femte Malmöbo har mindre än 5000 kronor i månaden att leva på visar siffror från SCB.

SVT har analyserat Statistiska Centralbyråns siffror som visar att var femte malmöbo, 22,3 procent, över 20 år har en inkomst under 5000 kronor i månaden. Före skatt. Det är dubbelt så många som rikssnittet 10,8 procent.
I statistiken göms så klart hemmafruar, hemmamän och studenter utan inkomst alls och inte minst 10 000 malmöbor som jobbar i Danmark.
Men om vi räknar bort dansk-pendlarna och de som hamnar över existensminimum med hjälp av olika bidrag, så lever ändå nästan 15 procent av malmöborna på mindre än 5000 kronor.
– Den allra fattigaste tiondelen av befolkningen idag har fått det 20-30 procent sämre i absoluta tal än motsvarande grupp för 20 år sedan, säger Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö högskola.
Hur är det möjligt att den rödgröna alliansen, som styr Malmö och som ofta säger sig värna om de svaga i samhället, har låtit denna misär breda ut sig i landets tredje största stad?

Och direkt till Vänsterpartiet: På vilket sätt tar nu Vänsterpartiet i Malmö ansvar för att missförhållandena rättas till? Hur kan man förhindra att Malmökommissionens rapport begravs i nya utredningar som bara utmynnar i ineffektiva åtgärder mot fattigdomen?
Är det så att ett vänsterstyre går att förena med en stor och ökande fattigdom?
Röda Malmö upplåter gärna plats på bloggen för att Vänsterpartiet ska få förklara sig.
SkD

måndag 26 maj 2014

Skåne - ett fäste för SD

...över tjugo procent på flera orter

Enligt den preliminära rösträkningen på valnatten får Sverigedemokraterna 13,5 procent i eu-valet i Skåne län. På flera orter kommer SD upp över 20 procent. Högst är siffrorna i Sjöbo där SD kammade in 24,1 procent. På flera orter blir SD näst största eller största parti. I Malmö får SD "bara" 10,5 procent.

Orter där SD fick över 20 procent är Bjuv, Bromölla, Hässleholm, Hörby, Klippan, Osby, Perstorp, Skurup, Tomelilla, Åstorp, Örkelljunga och Östra Göinge. På flera orter är SD nu andra största parti efter Socialdemokraterna. Så ser det ut i Tomelilla där SD ligger bara en dryg procent från S.

På några orter är SD största parti. Detta är fallet i Örkelljunga där SD får 23,7 procent mot 19,9 för S. Även i Hörby blir SD största parti.

Även på de större orterna har SD höga resultat. I Trelleborg över 19 procent, i Kristianstad över 17 procent, i Landskrona över 15 procent och i Helsingborg över 14 procent.

Illa, men jag skyller det på det politiska etablissemang (moderater och sossar framför allt) som gödslat marken för SD genom att föra en orättvis högerpolitik som gynnat de rika och skapat arbetslöshet och otrygghet för vanligt folk.

För vänstern återstår nu uppgiften att skapa ett stridbart alternativ för jobb, välfärd och rättvis omfördelning av samhällets rikedomar, ett alternativ som kan vinna folklig förankring och utmana såväl etablissemanget som den extremhöger som inte har någon lösning på kapitalismens kris.

Valmyndigheten om Skåne


SkD SkD2 SkD3 SkD4 NSK NSK NSK LT DN D

Situationen i Europa idag

...för ett socialistiskt och internationalistiskt perspektiv på kampen

Denna rapport om Europa gjordes till ett nationellt möte med NPA:s regionala representanter den 1-2 december, 2013. Författare är Francois Sabado.

1) Våra positioner i Europa är en del av en historisk kontinuitet, historiska strömningar som har försökt ge ett internationalistiskt svar på den europeiska utvecklingen, som börjar med det första världskriget;

Vi står i motsats till krig, till reaktionära regimer och monarkier, till frihandel, till de olika tullunionerna och institutionerna i den inre marknaden, vi är för solidaritet och samarbete mellan folken och har det politiska perspektivet av antingen Europas förenta stater eller Europas Förenade Socialistiska Stater. Det ingår i vår syn på saker och ting att betrakta Europa som en historisk, politisk, ekonomisk och kulturell verklighet - öppet mot söder och öster - att ingjuta ett antikapitalistiskt och socialistiskt innehåll i kampen i Europa.

2) Sedan 1960-talet har vi ställts inför ett projekt av europeiskt byggande av de härskande klasserna, mot Sovjetunionen och östblocket men i konkurrens med USA. Nästan 60 år efter Romfördraget har det gjorts, för den europeiska bourgeoisien, obestridliga framsteg i upprättandet av politiska, ekonomiska och rättsliga institutioner, den inre marknaden och skapandet av euron. Sedan produktivkrafterna trycktes in i en nationell ram, har detta lett de härskande klasserna till att kunna bygga de bredare utrymmen som är oumbärliga för processerna för utveckling av kapitalkoncentrationen. Det är denna process som kristalliserades med Europeiska enhetsakten 1986, Maastrichtfördraget efter den tyska återföreningen och andra fördrag. Men med en serie av särdrag:

* Det finns en europeisk marknad, men utan att skapandet av en europeisk kapitalism som sådan: det finns europeiska kapitalismer, men ingen storskalig industri eller starka europeiska ekonomiska enheter, med undantag för EADS. Den europeiska integrationen har genomförts genom kapitalistisk globalisering och finansialisering av kapitalet, med sammanlänkning av kapital och nordamerikanska och asiatiska pensionsfonder. I detta sammanhang spelar varje kapitalism och varje bourgeoisie sin särskilda roll.

* Det finns en euro och en centralbank, men de existerar tillsammans med inter-kapitalistisk konkurrens, i korsetten av nyliberalismen och med avsaknaden av demokratisk suveränitet för folken; det finns en gemensam valuta för ekonomier med olika utvecklingsnivåer, vilket bara förvärrar ojämlikheter.

* Det finns en para-statskonstruktion, men det är en hel institutionell struktur som flyr, återigen, inte bara folklig suveränitet utan även formerna för den parlamentariska typen av demokrati. Det är detta som förklarar den auktoritära politiken från "trojkan" - EU, ECB och IMF - i södra Europa och i allt högre grad, inskränkningar i demokratin i Europa. Medborgarna har exkluderats från detta projekt. Det är en fråga om att ha institutioner för den inre marknaden. Som en konsekvens finns det ingen politisk, ekonomisk, social- och skattepolitik, men det finns också en strukturell svaghet på den politiska, diplomatiska och militära nivån. EU har inte samma beslutsförmåga som USA eller Kina.

Europa har därför varit, från början, till sin karaktär nyliberalt och odemokratiskt. Det har har varit detta valet som gjorts av regeringar och härskande klasser i varje land. 

Så vi inte är överens, ställda inför åtstramningspolitiken, med att lägga ansvaret på Europa vid alla tillfällen! Nej, EU är det som har valts av varje borgarklass för att stärka sin egen ekonomi och sin position i världsekonomin, genom att öka trycket för att bibehålla och öka sin profitkvot.

3) Och det är dessa motsättningar som krisen kommer att få att explodera. Det finns ingen europeisk kapitalism som sådan, men EU är vektorn för integrationen av de europeiska ekonomierna i den kapitalistiska globaliseringen. Detta får två konsekvenser: 

* Den första av dessa konsekvenser är att för att komplettera den frenetiska marschen av internationell konkurrens på en global marknad för arbetskraft, är det nödvändigt att bryta med den europeiska sociala modellen, kort sagt att avveckla det som återstår av sociala, och i vissa fall demokratiska, framsteg i Europa i syfte att bevara och erövra nya positioner i den globala ekonomin. Det är det som har lett till en sänkning av köpkraft och löner - mellan 20 och 30 procent i södra Europa, och tillfällighetsanställning av arbetskraft i Tyskland och östra Europa - och avreglering för att säkerställa den berömda "fri och icke snedvriden konkurrens", en gradvis avveckling av social trygghet och privatisering av offentliga tjänster.

* Den andra konsekvensen är en intern konkurrens inom EU, vilken specialister kallar asymmetriska kursen för ekonomierna i EU, med nya relationer mellan krafter, uttryckt i ett handelsöverskott på 160 miljarder euro för Tyskland och ett underskott på 70 miljarder euro i Frankrike, och sedan skillnaderna mellan satellitländerna till Tyskland och södra och östra Europa, med Frankrike och Italien i ett mellanläge. Med respekt för den gyllene regeln om kampen mot budgetunderskott och kraven på återbetalning av skulder, blir resultatet en åtstramningspolitik som leder till en lång period av recession eller trög tillväxt, mellan noll och en procent. Detta skapar en infernalisk dynamik: sammandragning av ekonomin orsakar förlust av skatteintäkter, vilket fördjupar underskotten och skulden samt sätter länder under det ständiga hotet från finansmarknaderna, som driver på för ny åtstramningspolitik. Det är inte det femtielfte programmet för åtstramning: den är en permanent strukturell åtstramning. Vilket utesluter en "keynesiansk" ekonomisk nystart i Europa. Krisen består, arbetslöshet kan stabiliseras, bankunionen kan styra en del av banksektorn.

Men vi är inne i en period av recession eller trög tillväxt. Det finns inget perspektiv av en väg ut ur krisen och möjligheten av nya skuldkriser eller bankkriser är inte utesluten.

Det är denna situation av en lång recessiv period som nu leder till en känsla av avvisande, ett motiverat avslag för Europa som införare av åtstramningspolitik. En undersökning visar att 44 procent av människor ser Europa som en källa till rädsla och 28 procent som en källa till hopp . Vi är inte i samma situation som slutet av 1970-talet för länderna i södra Europa eller på 1990-talet för de östeuropeiska länderna, då strukturfonderna och EU-stöd var synonymt med att utveckla och förbättra människors livsvillkor. I dag förknippas Europa snarare med åtstramningspolitik. De pro-europeiska demonstrationerna i Kiev är mera ett uttryck för strävan efter demokrati och förkastande av Ryssland än bindning till EU-politiken.

Och även om de härskande klasserna och eliten har valt den kapitalistiska globaliseringen och Europa, leder "åtstramningskrisen" till en politisk kris som förstärker högern och extremhögern, och det kan leda till auktoritära regimer.

Det leder oss till slutsatsen, naturligtvis, att vi måste bekämpa den permanenta åtstramningspolitiken och regeringar av både högern och den socialliberala vänstern, på nationell och europeisk nivå, och att detta kräver en brytning med den nuvarande typen av byggandet av Europa och med alla de europeiska fördragen - Maastricht Amsterdam, Lissabon - och de europeiska institutionerna, eftersom EU inte går att reformera. Det finns ingen möjlighet för en politisk omorientering av ett Europa som har varit nyliberalt och antidemokratiskt från början. Vi måste bryta med den nuvarande typen av europeisk integration, men inte med Europa.

4 ) Men vad ska vi sätta i dess ställe? "En återgång till den nationella ramen", till nationella valutor, tullmurar och lagar? Det skulle vara ett steg tillbaka, och skulle särskilt skapa nya spänningar, konfrontationer och även konflikter i Europa.

Ta exemplet med att lämna euron: för det första skulle det motsvara en massiv devalvering, om minst 25 till 30 procent; detta skulle följas av ett generellt utbrott av protektionism, genom nya handelskrig som skulle införa ny åtstramningspolitik mot arbetare. Att lämna euron inom ramen för kapitalistiska förhållanden skulle förvärra krisen. Det är politiskt farligt eftersom det skulle skapa förutsättningar för en nationalistisk interklassunion för att försvara den nya nationella valutan. 

Detta förvirrar den grundläggande frågan - vilken ekonomisk politik behöver vi - med dess instrument, såsom valutan? Att "lämna euron", i t ex Frankrike, innebär att falla i fällan gillrad av Nationella fronten, vilken gör detta till en stor politiska skiljelinje. Det kan finnas situationer, till exempel i Grekland, där man står inför utpressning från EU som säger: "Ni vägrar åtstramning, men i så fall kommer ni inte längre att ha euron". Även om det är svårt har de grekiska kamraterna rätt att säga: "Vi förkastar denna utpressning, vi kommer inte att göra uppoffringar för euron och vi kommer inte att acceptera åtstramningsplanerna, även om ni utesluter oss från EU". Men detta är en reaktion i en krissituation. Det "programmatiska" svaret, med tanke på utvecklingen i världsskala, av krisen och av folkens behov, är ett svar på en bredare skala, en skala som möjliggör en bättre fördelning av välstånd och arbete som motsvarar människors behov.

5 ) Så ! I motsatsställning till det nuvarande Europa reser vi kravet på ett annat Europa, ett Europa som tjänar folket och arbetarna.

Detta innebär att ta upp igen vissa punkter i nationella program och projicera dem för att utforma ett europeiskt internationellt program. Vi kan ta upp idén om en social sköld i Europa, en uppåtgående social och skatteharmonisering:

- En europeisk minimilön - de frågar oss hur vi ska förena den franska minimilönen för 1500 och den portugisiska minimilönen på 450 euro eller den föreslagna tyska minimilönen på 850 euro - det innebär att organisera en höjning av de lägsta lönenivåerna på grundval av köpkraftsparitet. Detta är den enda långsiktiga lösningen på problemen med utstationerade arbetstagare. Vi måste naturligtvis tvinga arbetsgivarna att betala samma sociala avgifter för alla anställda, men på medellång och lång sikt måste vi ha jämförbara nivåer av löner.

- Försvar och utvidgning av europeiska offentliga tjänster; Vi måste gå mot likvärdiga system för hälsa och social trygghet;

- Förbud mot avskedanden och genomförandet av massiva program för skapande av arbetstillfällen och en politik för att minska arbetstid, röra sig mot 30-timmarsveckan;

- Stopp för centralbanken och inrättandet av en europeisk offentlig bankservice under kontroll av medborgare och arbetstagare;

- Att genomföra en politik för planering av miljö- och energiomställning, med stora projekt av icke- förorenande transportsystem, och miljöskydd;

- En gemensam jordbrukspolitik som försvarar böndernas jordbruk mot multinationella företag.

Vi kan se att en sådan europeisk politik innebär intrång i systemet med privat ägande av de viktigaste ekonomiska sektorerna.

6 ) Genomförandet av detta program innebär folklig mobilisering och demokratisk debatt;

- Folklig mobilisering - det är sant att på denna punkt, stöter vi på svårigheter. Det finns sociala mobiliseringar, verkligen sociala explosioner, framför allt i södra Europa. Dessa mobiliseringar har inte kunnat blockera åtstramningspolitiken. Men det finns en hel process för erfarenhetsutbyte, samordning, möten i sektorer och branscher. ETUC, som är integrerat i planerna i EU, är inte till mycken hjälp. Vi behöver stärka samarbetet och solidariteten mellan kampen i varje land. Vi har möten efter sektor - hälsa, bilindustrin - men det finns begränsningar i dessa aktiviteter. I samtliga fall måste vi visa internationell solidaritet, både i fråga om kamp och i vår politiska verksamhet, särskilt i fråga om europeiska anti-kapitalistiska förhållanden.

- Demokratisk debatt är också mycket viktigt. Först av allt måste vi försvara alla demokratiska rättigheter, särskilt rätten för invandrare och papperslösa arbetare, mot Fästning Europa. Vi vill ha ett Europa av kvinnors rättigheter, inklusive rätten till abort, som ännu inte har vunnit eller utmanas i ett antal länder. Vi förespråkar också ett Europa i fred, utan militär intervention utomlands, särskilt i Afrika, och vi vill ha ett Europa som respekterar självbestämmande; Jag tänker på frågan om Katalonien och Spanien, som kommer att vara en central fråga de närmaste månaderna. Men mer allmänt, om vi föreslår att bryta med de nuvarande fördragen, behöver vi ett annat Europa, ett demokratiskt Europa som tjänar folk och arbetare. Demokratiskt: Vi måste gå mot en konstitutionell process, där folk bestämmer, genom en bred diskussion och val av delegater som kommer att skapa en ny demokratisk organisation i Europa.

Socialist, eftersom i denna demokratiska debatt, har vi ett förslag, kring antikapitalistiska, socialistiska svar: ett Europa till gagn för folken, inom ramen för ett Europas Förenta Socialistiska Stater. Vi behöver en form av union som respekterar nationell och folksuveränitet.

Avslutningsvis kan vi se att, till skillnad från strömningar eller intellektuella som tenderar att avföra Europa från vår strategiska horisont, tror vi att man inte kan driva anti-kapitalistisk politik utan internationalistiska och europeiska perspektiv. Som Trotskij noterade, "revolutionen börjar på den nationella arenan, utspelar sig den på den internationella arenan och slutar på global nivå." Det finns en koppling mellan den nationella och den internationella terrängen. Det är möjligt att det kommer att finnas en synkronisering i utvecklingen av revolutionerna, men i allmänhet finns det en desynkronisering av etapper, för tidpunkter av klasskampen. Varje nation måste inte vänta på de andra. Om det finns progressiva upplevelser i ett land, måste vi försvara de erövringar som gjorts och skydda det som har vunnits. Men vi måste samtidigt ha en politik för utvidgning, för internationell inriktning och framför allt av en uppmaning till folklig mobilisering för att förlänga dessa progressiva processer.

Röda Malmö: EU-valet: Avspeglar krisen


söndag 25 maj 2014

EU-valet: Avspeglar krisen

...för den europeiska kapitalismen
Det är bara arbetarkamp underifrån som kan bryta högerpolitiken

Massarbetslöshet, ökande fattigdom och åtstramningspolitik riktad mot vanligt folk är vad som utmärker Europeiska Unionen. Valet i Sverige och övriga Europa avspeglar också på flera sätt den kris som präglar det europeiska systemet. Arbetarfrågorna lyste med sin frånvaro. De borgerliga och socialdemokratiska partierna bär ett historiskt ansvar för att ha gödslat marken för de högerextremas framgångar.

Lågt valdeltagande blev det också i det här eu-valet, framför allt från de befolkningsskikt som har lägst förtroende för eu-institutionerna och som har drabbats hårdast av EU:s högerpolitik, dvs arbetarklass, lågavlönade och arbetslösa. Även om det blev en uppgång i röstandet så är det ändå inte ens hälften som röstar.

Det låga valdeltagandet ger utslag i högre procentsiffror för partier som mobiliserar bland medelklass och mellanskikt i samhället (där valdeltagandet är högre). Det gäller inte minst partier som Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ. Båda gör ett succéval och detta återspeglar också ett missnöje med etablissemanget i miljö- och jämställdhetsfrågor. Uppdatering: I den preliminära röstfördelningen får FI 5,3 procent - en rejäl uppgång, men mindre än vad vallokalsundersökningen uppgav.

För de två ledande partierna för blockpolitiken, å ena sidan Moderaterna och å andra sidan Socialdemokraterna följer valet det vanliga mönstret av ping-pong-spel. Det parti som sitter i ledande regeringsställning förlorar i förtroende och det som är i opposition klarar sig bättre. Men eftersom båda står för fortsatt åtstramning, och i stort sett samma högerpolitik, så är det bara ett byte av roller. För Moderaterna är det ett svidande bakslag, som förhoppningsvis får genomslag i riksdagsvalet.

Det som är intressant med det här valet, och där man kan skönja en viss polarisering, är Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas framgångar. Här handlar det, i båda fallen, om arbetarväljares reaktioner på den förda högerpolitiken.

I Vänsterpartiets fall återspeglar ökningen ett missnöje med sossarnas högerkurs. Problemet är att (v) saknar en strategi för en vänsterutväg ur krisen och är hårt uppbundet till det parlamentariska schackrandet. Uppdatering: I den preliminära röstfördelningen får (v) 6,3 procent - en svagare tendens än vallokalsundersökningen.

Sverigedemokraterna fortsätter sina framgångar, här handlar det om en fördubbling av procenttalen, enligt vallokalsundersökningen. Antirasismen har inte haft någon effekt på partiets väljare eftersom dessa inte uppfattar sig själva som rasister utan drivs till proteströstande av samhällets förfall och det politiska etablissemangets svek. Det är borgerliga och socialdemokratiska regeringar som är skyldiga till de orättvisor och den otrygghet som skapat grogrund för Sverigedemokraterna. Uppdatering: Enligt den preliminära röstfördelningen får SD 9,7 procent - nästan en tredubbling sen förra eu-valet. Alltså ett betydligt starkare utslag. Därmed förändras också den psykologiska relationen till vänstern.

Svaret nu och på sikt måste bli reorganisering av arbetarrörelsen underifrån. Bara en resning från gräsrötterna kring systemöverskridande arbetarkrav kan skapa hopp. Krav på arbete, välfärd och omfördelning av rikedomen för att bryta högerpolitiken måste stå i centrum.

Röda Malmö: Situationen i Europa idag

SkD SkD2 SkD3 SkD4 SkD5 NSK NSK2 DN DN2


Välkommen till Socialistiska Partiet

...vill du veta mer?

Sugen på att veta mer om Socialistiska Partiet? Har du kanske funderat på att bli medlem?
Läs vår broschyr om vår organisation och vad vi arbetar för. Klicka på länken här!
SP:s Malmöavdelning står nu i beredskap att välja in nya medlemmar. Vill du vara med bland dem? Kontakta då mig: ronnyakerberg@gmail.com 


Nej till massarbetslöshetens EU!

...ett demokratiskt, solidariskt och jämlikt Europa är möjligt

Det är snart 20 år sedan en folkomröstning med 
knapp majoritet beslutade att Sverige skulle gå 
med i EU. Tjugo år som förändrat Sverige och 
Europa i grunden. 
Mycket av det som genomförts genom EU skulle 
då ha avfärdats som dålig skräckpropaganda från 
nej-sidan. 
I stort sett hela den svenska makteliten menade 
– och menar fortfarande – att EU är bra och 
nödvändigt. Och det är det. För dem.

Läs Socialistiska Partiets flygblad inför EU-valet.
Länken hittar du här.

Röda Malmö: Sirapströg valkampanj




lördag 24 maj 2014

Hoochie Coochie Man

Sugar Blue: 
Hoochie Coochie Man


Hoochie Coochie Man är en blues standard skriven av Willie Dixon och först inspelad av Muddy Waters 1954. Muddy Waters original kan du lyssna på här. Här ovan är det Sugar Blue som tolkar låten.


Pärlemorfjäril

...en riktig praktfjäril

Pärlemorfjärilar är en underfamilj av praktfjärilar. I Sverige finns ca 20 arter. Den största är Silverstreckad pärlemorfjäril som kan ha ett vingspann på upp till 65 mm. Den flyger från första veckan i juli till in i augusti.
Larven har sex rader taggar på ryggen och lever på violer.

Röda Malmö: Amiralfjäril
Röda Malmö: Makaonfjäril

Ett besök i Dyrehaven

...ett fint naturområde norr om Köpenhamn
Jag stiger av tåget vid stationen i Klampenborg strax före tio på förmiddagen...

...och passerar snart in genom den röda porten till Dyrehaven

Dansk bokskog

Passerar Peter Lieps hus

Kilde sjö invid Kirsten Piils kilde

Med raska steg är jag snart i Ulvedalene...

...där den 800-åriga eken finns att beskåda

Nog syns det att den har många år på nacken...


Liten paus i skuggan under denna gamla ek

Den lilla dammen Korshul, ett så kallat dödishål från istiden

Jag fick äran att träffa denna lilla skogsödla...

...och snart nog större djur på slätten, tusentals hjortar, även kronhjortar strövar fritt

Närmre än så här kom jag inte

De här lät sig inte störas...

...medan hjortarna med stora kronor blev oroliga när jag närmade mig

Vad är det nu som dyker upp där framme?

Eremitageslottet som användes för kungahusets jakter. Idag används det fortfarande av kungahuset för "representativa ändamål"


Gäster och fester...

i en lagom liten villa...

...med havsutsikt

Själv drar jag mig in i bokskogen

...där naturen får ha sin gång med nedbrytning av gamla träd

I södra delen av området finner vi nöjesparken...

...Bakken med stort utbud av matställen

...men jag återvänder till Peter Lieps hus där jag får en alldeles utmärkt fleskesteg och god öl

På väg ut ur området...

...passerar droskorna som får allt flera kunder när nöjesfältet drar igång

Jag drar mig ner mot Bellevue strand...



...för att vila i skuggan...

...under en blommande kastanj

Med nya krafter och efter en stärkande kopp kaffe tar jag mig en titt på funkisområdet Bellavista, uppfört 1934

Bellevue teater

Även kameran började uppföra sig...

...på detta "modernistiska" vis

...men blev normal igen när det var dags att åka hem. Jag passade på att dokumentera detta lilla söta stationshus...