lördag 28 juni 2014

Den kriminella nazismen

...sätt stopp för den rasistiska hetsen
Nazism är liktydigt med brott mot mänskligheten, men dess representanter tillåts uppträda öppet

Det är en skam att nazistiska organisationer kan fritt propagera sina sjuka rasistiska idéer på gator och torg och att de kan utnyttja demokratins friheter för att vinna gehör för totalitära uppfattningar. SvP, Svenskarnas Parti, är en organisation som står för judehat, men tillåts ändå manifestera i Almedalen. 

Något som är högst märkligt med tanke på att vi har en lag i det här landet som förbjuder hets mot folkgrupp, något som polis och domstolar verkar ha glömt bort. Som före detta polisintendenten Eric Rönnegård skriver så bör nazister inte ges tillstånd att demonstrera

Nazismen är en kriminell rörelse. Historien har sen länge fällt sin tunga dom över den. De små nazistiska grupperingar vi har i vårt land bekräftar ständigt dess hatiska och våldsamma karaktär. Bara senaste tiden kan vi peka på överfallet (organiserat av nazistiska Svenska Motståndsrörelsen) på en fredlig demonstration i Kärrtorp, liksom knivattacken på Möllevången, organiserad av medlemmar i Svenskarnas Parti.

Det har gått långt när sådana organisationer har fått rättigheter att till och med uppträda inför barn på landets skolor. Sverige bryter grovt mot den FN-konvention som man undertecknat, Rasdiskriminerings-konventionen som förbinder oss att göra det straffbart att sprida idéer om rasöverlägsenhet och förbinder oss att förbjuda organisationer som verkar för rasism.

Uppdatering: Folk förs bort och misshandlas för att nazister ska få prata ostört.
AB: Dror Feiler: Polisen misshandlade mig

DN: Gotlands kyrkor ringer för att varna för fara

Dagens Juridik: Polisen blundar när Svenskarnas Parti sprider nazistisk rasideologi i Almedalen

DN DN2 DN3 SkD SkD2 NSK NSK2

Ukraina: En översikt

...uttalande från Fjärde Internationalen

Röda Malmös översättning i sex delar samlade här:



Boktips: Illa far landet

...något är fullständigt fel med vårt sätt att leva idag

I oktober 2009 höll Tony Judt ett föredrag om välfärds-samhällets och social-demokratins framtid som åhörarna aldrig kommer att glömma. Det som gjorde intryck var inte bara det angelägna ämnet och talarens glöd, utan också omständigheterna.
Den tidigare så fysiskt vitale historikern satt nämligen i rullstol, förlamad från halsen och nedåt och med en stor andningsapparat för ansiktet.
Gensvaret var enormt och efteråt uppmanades Tony Judt att utveckla det han sagt till en bok. Från sin sjukbädd dikterade han sedan boken Illa far landet, en passionerad uppgörelse med det som enligt honom är kännetecknande för vår tid: materialismen och egennyttan, den okritiska beundran av marknaden, dyrkan av den privata sektorn, föraktet för den offentliga sektorn, de växande klyftorna mellan rika och fattiga, de falska föreställningarna om en gränslös tillväxt.
Men Illa far landet är också en nutidshistorisk lektion och ett konstruktivt förslag på vad som bör göras för att lösa de stora problem våra länder brottas med. Med sin skepsis mot identitetspolitik och enfrågerörelser, och med sin tro på kollektivt tänkande och en utvidgad roll för staten i samhällets organisering, utmanar Tony Judt föreställningar både till vänster och höger.
Något är fullständigt fel med vårt sätt att leva idag. Under trettio år har vi gjort en dygd av strävan efter materiell egennytta. Och just denna strävan utgör faktiskt numera det enda som återstår av vår känsla för kollektiva mål. Vi vet vad saker och ting kostar men vi har ingen aning om vad de är värda. Vi frågar oss inte längre om domslut eller lagar är bra. Är de rättvisa? Är de befogade? Är de rättmätiga? Bidrar de till att skapa ett bättre samhälle eller en bättre värld? Detta var förr de stora politiska frågorna, även om man inte kunde förvänta sig några enkla svar. Vi måste lära oss att ställa dem på nytt.
Läs mer om bokens mottagande här.

fredag 27 juni 2014

FI behöver räta ut frågetecken

...för förändring krävs folkrörelse-perspektiv

- F! behöver rörelse även utanför parlamentet
- Partiet riskerar vandra i en borgerlig riktning
- Jämställdhet nås ej i en global kapitalism

Medan Social­demokraterna är i full gång med att backa sig till regeringsmakten och Vänsterpartiet verkar ha naglat sig fast vid frågan om vinst i välfärden, men inte verkar vilja ta ett steg därifrån, finns det ett parti som med djärvhet bankar på fyraprocentsdörren till riksdagen: Feministiskt initiativ. F! räds inte att sticka ut och framstår som myllrande, dynamiskt och principfast. Problemet är att det är så svårt att riktigt få grepp om vilka principer partiet egentligen slår vakt om.
F! som organisation har en aktivistisk prägel, med intressanta, kunniga och drivna företrädare – samtidigt står partiet helt utan utomparlamentariska perspektiv på politiken. F! framstår på många sätt mer radikalt än Vänsterpartiet – samtidigt valde partiet att ingå i den socialdemokratiska EU-gruppen, knappast känd för sin radikalitet. Oklarheterna kring var F! står politiskt har stimulerat till både kritik och ifrågasättanden och det är tydligt att Feministiskt initiativ är omgärdat av frågetecken som behöver rätas ut.
En del av oklarheterna kommer sig troligen av att F! inte är sprunget ur arbetarrörelsen. Partiet verkar inte betrakta politiken som en del av en större rörelse utan se parlamentarismen som en slags plattform att driva igenom punkterna i partiprogrammet. På så vis framstår valet att ingå i den socialdemokratiska EU-gruppen som mera begripligt med dess stabilitet och storlek.

I F! finns öppningar för nytänkande som är uppfriskande i ett politiskt klimat så hårt förankrat i hundraårig tradition av höger-vänsteruppdelning, men vi får inte glömma att det också var så Miljöpartiet lanserades.

Det finns liksom hos MP inslag i F!s perspektiv som pekar på en blindhet för att ”höger-vänsterskalan” faktiskt är förankrad i en materiell verklighet. Något som bäddar för en vandring i borgerlig riktning.

När F! föreslår skattesänkningar för kulturarbetare med hänvisning till yrkesgruppens viktiga demokratiska nytta blottas en syn på skatter som inte är förankrad i någon progressiv tradition, utan i en syn på skatter som en slags kollektiv bestraffning och på skattesänkningar som ett substitut för facklig kamp.
Om Feministiskt initiativ är ett parti som förespråkar ett samhälle utan förtryckande strukturer måste de inse att ett sådant samhälle inte byggs inom kapitalismens ramar – och att den kraft som önskar förändra balansen måste bäras upp av en rörelse utanför parlamenten. Om F! vill vara en verklig samhällskraft måste de ha ett folkrörelseperspektiv. F!s partiprogram är idag istället fullt av detaljerade insatser mot olika former av diskriminering.

Feministiskt initiativ är ett parti i rörelse, men det måste slå vakt om att vara parti med rörelse om det skall göra allvar av att vara någon omvälvande politisk kraft i samhället.
Ursprungligen ledare i veckotidningen Internationalen vecka 26/2014

Ystad min älskade stad

...rosornas stad
Välkommen till Ystad rosornas stad (jag åkte egentligen till Ystad i ett annat ärende, men fick också två  timmar som "turist" i min ungdoms stad)

Lilla Strandgatan

Stortorget, södra sidan. Latinskolan, Nordens äldst bevarade skolbyggnad, rakt fram

Utsikt mellan Latinskolan (till vänster) och Mariakyrkan (till höger)

Mattorget

Lilla Västergatan

...och Lilla Västergatan, detalj

Den klassiska vyn från Lilla Västergatan mot Mariakyrkan

Norra Promenaden, restaurangen

Trädgård som gränsar till Norra Promenaden

I dunklet under Promenadens stora träd

Korsningen Sladdergatan-Stora Norregatan

Klosterträdgården

...där också rosorna blommar

Kryddträdgården

Detaljstudie av det hitflyttade Borgmästarehuset från 1500-talet


I pionträdgården

...också från pionträdgården

Ett par bilder...

...från klosterdammen

Tvätt-torget

Stora Östergatan...

...ströget i Ystad

Var det Vädergränd? Hyfsat väder i varje fall...

...liksom på Lilla Östergatan

...där naturligtvis rosorna blommar

Jag fortsätter Lilla Östergatan fram...

...och kommer till Kaffestugan Bäckahästen

Här från framsidan

Tillbaka vid klostret

...och gör ett besök på muséet

In under klostervalven...

Klosterkyrkan

Ser en utställning om indianer...

...om vävnader från Österlen

...och om gamla tiders Dräktsilver - allmogens "juveler"

Modell av hur klostret såg ut en gång

Interiör från klostret

Ett fönster från utsidan

Så var det dags att säga farväl för denna gång till rosornas stad

Åskan låg och lurade och mullrade strax norr om Ystad och himlen var blåsvart åt det hållet medan solen sken i stan...



torsdag 26 juni 2014

Röda Malmö trappar ner

...och önskar er alla en skön sommar

Jag trappar nu ner bloggandet. Det blir säkert en del inlägg ändå under sommaren när andan faller på, men i stort tänker jag ansluta mig till Kronblom. 
Hoppas ni alla får en skön sommar!


Ukraina: Västimperialismen

...och dess expansion österut

Berlinmurens fall godtogs av Gorbatjov i samband med "sovjetiskt tillbakadragande": att sänka kostnaderna för kapprustningen och vinna västerländska krediter var hans prioritet. I förhandlingarna i Tyskland hade han förespråkat upplösningen av de två militära blocken; och då var han tvungen att acceptera inträdet av det återförenade Tyskland i Nato, i gengäld för USA:s åtagande att inga främmande trupper eller vapen skulle stationeras i öst och att Nato inte skulle sträcka sig längre.

Men USA-imperialismen gjorde valet att expandera Nato till Ungern, Polen och Tjeckien 1999, Bulgarien, Estland, Litauen, Lettland, Rumänien, Slovenien och Slovakien år 2004, samt Albanien och Kroatien under 2009. 

Och de "västvänliga" krafternas "färgade revolutioner" i Georgien (2003) och Ukraina (2004), kraftigt understödda av USA, hade krävt integrering i Nato och EU. Den senare var dock splittrad när det gäller förbindelserna med Ryssland. Som framgår av de direkta länkarna hade Tyskland (eller Italien) föredragit att bygga med Moskva för oljeförsörjningen.

Under 2009 förespråkade de polska ledarna, med stöd av Sverige, ett "östligt partnerskap" i EU - i avsaknad av nya utvidgningar, innebar detta en "grundlig och omfattande frihandels"-överenskommelse med alla de tidigare länderna i före detta Sovjetunionen som gränsar till EU - inklusive Ukraina. Ryssland reagerade genom att med Eurasien-projektet erbjuda samma länder i syfte att göra en omdefiniering av kontinentala relationer, där Ryssland skulle vara en dominerande pol, men också en motvikt till kraven från EU. 

Janukovitj, ställd inför risken för betalningsinställelse, förhandlade fram ett avtal med EU fram till 2013, efter påtryckningar från Ryssland och IMF. Han bad om trepartsmöten (Ukraina, Ryssland och EU) sedan han avvisats av den senare. I dag söker de västimperialistiska staterna en överenskommelse med Ryssland - trots alla stora tal. Ingen av dem, ingen mer än regeringen i Kiev, kan styra sammandrabbningarna på marken, som kan urarta till ett riktigt inbördeskrig.

Ukrainas suveränitet

Ukrainas enhet kräver militär neutralitet, tillbakadragande av ryska trupper och förkastande av antisocial politik. 

Endast en anti-krigs och antifascistisk front (ukrainsk och internationell) mot de reaktionära krafterna av alla slag, rotade i folken, kan införa det, mot de ryska och västerländska imperialistiska diktaten, till försvar för sociala och nationella rättigheter, mot våld . 

Dessa är de mål som de progressiva krafterna i Ryssland och EU kommer att försvara mot IMF och "frihandelsavtal" - genom att erkänna rätten för det ukrainska folket att självt besluta om sina internationella förbindelser. 

Den nationella frågan är i centrum för den politiska verksamheten i Ukraina. Som Vänsteroppositionen uttryckte det: "Den nationella och kulturella renässansen för den ukrainska nationen och andra nationer i vårt land är inte möjlig utan att de sociala problemen löses". I Ukraina skulle en vänster som lämnat den nationella dimensionen till nationalisterna på förhand döma sig själv att misslyckas. I det nationalistiska lägret finns det redan nya strömningar som utnyttjar den socialistiska vänsterns marginalisering och  vill framstå i arbetarnas ögon som ett alternativ till kapitalismen.

Detta var sista delen av ett uttalande från Fjärde Internationalen. De tidigare delarna kan du läsa här:

Och det hela är Röda Malmös översättning från International Viewpoint.


onsdag 25 juni 2014

500 miles

The Hooters: 500 miles


Lyssna också på versioner av Justin Timberlake, Bobby Bare, Rosanne Cash och Hedy West

Boktips: VIP-rummet

...gangstern som bytte sida


Möt Teddy och Emelie, ett omaka radarpar med kass personkemi.

Teddy har bestämt sig: han är färdig med brott efter åtta år på anstalt. Men han har inte en krona på fickan, Arbetsförmedlingen är ett skämt och han sover på sin syrras soffa. Läget blir akut när en indrivare hör av sig och kräver pengar.
Emelie är påläggskalv på advokat-firman Leijon, en boutiquebyrå i Londonklass. Men en framgångsrik karriär känns avlägsen och extremt svåruppnåelig.

Så ger en av byråns delägare henne ett oväntat uppdrag. Ett uppdrag som hon inser att hon varken kan eller får tacka nej till. Tillsammans med Teddy ska hon ta reda på vad som har hänt den försvunne Philip Schale: investerare och jättestekare med en meritförteckning som blir märkligare ju djupare de gräver.
Emelie vill upp och Teddy vill bli av med sina skulder. Hon har valts för att hon är kompetent och plikttrogen, han har valts för att ... ja, varför? Uppdragsgivaren vet något om Teddy som ingen annan känner till.
Och kidnapparnas tålamod rinner undan som sand i ett timglas.

Vip-rummet är den första delen i en ny serie av Jens Lapidus, som efter Snabba cashAldrig fucka upp och Livet deluxe är en av Sveriges mest lästa och uppburna kriminalförfattare.

Läs första kapitlet här


Ukraina: Rysslands imperialistiska politik

...försöker åter bekräfta sig som stormakt

Sedan 2008 har Ryssland, spelande på imperialistiska motsättningar, försökt att åter bekräfta sig som en stormakt efter dess marginalisering sedan 1989. 

Nedmonteringen av Sovjetunionen och åter-upprättandet av kapitalismen i Ryssland återspeglades i Jeltsin-fasen från 1990 genom en plundring av rikedom som dominerades av oligarkiska kvasi-feodala förläningar som kontrollerar staten. Gemenskapen i Oberoende staters samvälde (OSS) hade lite av substans i denna fas. Jeltsins ryska stat förlorade sin interna (inklusive förmågan att få skatter betalda) och externa makt, trots sitt smutsiga krig i Tjetjenien. Integrationen av Ryssland i "G8" lurade inte någon med beaktande av dess faktiska vikt.

Putin-eran ledde inledningsvis, år 2000, till återställandet av ett starkt inre tillstånd, som omfattade kontroll av oligarker och export - efter betalningskrisen 1998 - särskilt inom olje- och gassektorn. Detta åtföljdes av en "styrd demokrati", ramar för valen och de stora medierna och undertryckande av protester samtidigt som de gamla sociala skydden demonterades. Återupptagandet av stark tillväxt har åtföljts av internationalisering av den ekonomiska och finansiella närvaro av de ryska oligarkerna, och flera försök från Moskva för att runt Ryssland skapa en mer integrerad ekonomisk "space" än OSS.

Den ryska regimen har försökt, särskilt sedan 2011, att förändra tullunionen med Vitryssland och Kazakstan (som Armenien har anslutit sig till), till ett projekt om "Eurasien" för 2015 riktat också mot Azerbajdzjan, Ukraina, och även Georgien och Moldavien: det handlar om att erbjuda dem, genom att spela särskilt på vapnet av gastaxor, ett alternativ till "östligt partnerskap" med EU: utmaningen för Ryssland är att konkurrera med Kina och västerländskt kapital, men också att motverka försök till inkorporering av dess "nära grannar" i euroatlantiska institutioner (EU och NATO).

Ryssland utnyttjar också de beroenden och "partnerskap" som de stora imperialistiska makterna har upprättat med landet, till exempel "kampen mot terrorismen" eller hanteringen av den syriska krisen. Det drar nytta av krisen för dessa makter, men det lider också på grund av sina egna beroenden, som det strävar efter att minska genom utbyggnaden av förbindelserna med Kina.

Dess kupp i Krim vilar på Janukovitjs apparat och på den extrema "eurasiska" rätten att markera nya styrkeförhållanden i internationella förhandlingar. Men det är inte säkert att Putin styr de separatistiska styrkorna i Ukraina och dynamiken bär på risker, utöver de kortsiktiga vinsterna: Azerbajdzjan har anslutit sig till kritiken mot annektering av Krim som inte är betryggande för de grannar som Moskva vill associera.

Detta är femte delen av ett uttalande från Fjärde Internationalen. De tidigare delarna kan du läsa här:

DN SkD NSK

tisdag 24 juni 2014

Boktips: Odla i pallkrage


...en fiffig konstruktion för liten skala


Pallkragen passar lika bra i täppan på landet som i villakvarteret och på bakgården i stan. Den kan bli ett permanent inslag i trädgården eller fungera som en tillfällig odlingsyta. Inte att undra på att den i dag är den vanligaste formen för grönsaksodling i mindre skala att odla i pallkrage har blivit en folkrörelse. 

Pallkragens fiffiga konstruktion och begränsade yta gör det lätt att sätta i gång och lätt att lyckas med odling av grönsaker, sommarblommor, örter, bärbuskar, perenner, lökväxter och faktiskt även snittblommor och medelhavsväxter. Lär dig hur du lyckas med din odling och få inspiration till nya användningsområden i trädgården!

"Bra nybörjarbok, bra illustrationer och lätt att förstå."
Victoria Skoglund i TV4 Nyhetsmorgon

"Jag önskar jag hade haft den här boken när jag byggde upp min köksträdgård förra året. Eva skriver för nybörjaren och jag gillar det. Inget känns svårt utan snarare lustfyllt och inbjudande. Är du på väg att starta upp en pallkrage, en liten miniköksträdgård är det här boken för dig."
Victoria Skoglund, bloggare på Lantliv

Röda Malmö:
Och då kan jag inte låta bli att berätta att jag under tio års tid, tillsammans med elever, föräldrar och annan personal, drev skolträdgårdar på mitt jobb. Vi använde oss just av odlingslådor i litet format, antingen som vi tillverkade helt själva eller satte ihop av pallkragar. Några bilder nedan: