tisdag 26 augusti 2014

Limhamn: Polisen var problemet

...inte de demonstrerande Malmöborna
Tusentals demonstrerade fredligt - polisen stod för våldet

Det står nu helt klart att polisen brukade grovt övervåld i Limhamn i lördags och att man dessutom ljugit om både det ena och det andra. Det fanns inget "våldsamt upplopp", det bröts inga gatstenar och ambulanser blev inte angripna av "våldsverkare". I själva verket var det polisen som skapade kaos och gjorde så att helt oskyldiga människor kom till skada.

Det var inte förhållandena på platsen som föranledde de våldsamma attackerna från polisen. Det fanns helt enkelt inget som motiverade att polisen bankade människor i skallen, gjorde attacker med hästar in i en fredlig människomassa och körde över en person med polisfordon.

Anledningen till att det gick så snett var att man från början hade bestämt sig för att statuera exempel. Jag kan inte finna något annat än att direktiven och signalerna uppifrån i polisorganisationen gick ut på att gå hårt fram och lära demonstranterna en läxa. 

Därför gick det också så totalt fel. Polisen var inte inriktad på att bevara det lugn som rådde på platsen utan på en maktdemonstration. Visst fanns det bland de tusentals vanliga Malmöborna i alla åldrar också några maskerade ungdomar som kastade smällare mot nazisterna.

Malmöborna demonstrerade lugnt och värdigt mot nazisterna - polisen gick bärsärkagång

Men, och det måste betonas, detta utgjorde inget större problem. Likaså ska polisen vara utbildad för att kunna hantera upphetsade ungdomar som skriker saker eller inte vill flytta på sig. Om polisen hade förhållit sig lugn hade det hela förlöpt utan några större intermezzon.

I stället satte polisen igång med provokationer mot en fredlig människomassa på Linnégatan. Det var en sanslös och fullständigt omotiverad attack med hästar mot oskyldiga människor som inte gjort något olagligt. Om och om igen skedde detta. Istället för att lugna ner så skapade detta stor oro och ilska bland många människor på plats. Ingen som jag talade med där kunde förstå vad polisen höll på med och många var väldigt upprörda.

Det bestående intrycket är att det hela var följden av en på förhand uppgjord "plan" som inte utgick från verkligheten utan från polisledningens egen agenda om att uppfostra och kväsa medborgarna. Det som hände var inga "misstag" utan den logiska följden av systemfel inom Skånepolisen. Så här kan vi inte ha det och polisen kan inte få utreda sig själva - då vet vi hur det går.

Heder åt Malmöborna som avvisade nazisterna, skam över polisen som inte kunde sköta sig




måndag 25 augusti 2014

Fördöm polisens agerande i Limhamn

...ett fullständigt omotiverat övervåld
Rena mordförsöket

Polisen försöker skylla sitt skandalösa uppförande i Limhamn på att det förelåg ett "våldsamt upplopp". Jag var där och såg ingenting som kan föranleda en sådan rubricering. Jag är inte ensam om den bedömningen, det fanns många där som fick precis samma bild. Läs här vad Aftonbladets reporter på plats skriver:

”Jag stod precis bredvid händelsen. Det är en smal gata där man red fram med tio hästar i bredd. De red rakt fram i full galopp mot en folkmassa på 300-400 personer. Polisen upprepade detta om och om igen. Det var inte stökigt i folkmassan. Vissa skrek slagord och ett antal poliser stod framför dem för att hålla dem borta från staketet. Det var inga utfall från motdemonstranterna, det som hände var att de skrek.”

Om man vill göra en mild bedömning kan man säga att polisen saknade professionalitet och uppträdde på ett klantigt sätt som provocerade fram bråk och som gjorde att poliskåren nu förlorat i förtroende hos stora delar av allmänheten. 

Men jag tror faktiskt inte att det handlar bara om klantighet. Det här var ett medvetet försök till maktdemonstration från polisens sida. Man försöker att med våld skrämma människor till tystnad. Detta är något som svensk polis inte ska syssla med och det kräver ett politiskt ingripande. Politiskt ansvariga måste kräva att de skyldiga ställs till svars.

Företrädare för regeringen, Beatrice Ask, visar prov på motsatsen. Hon ställer sig oreserverat bakom polisövergreppen. En sådan regering måste bort. Rösta bort Beatrice Ask och våldshögern i det kommande valet.




Bloggat: Svensson

Vad händer med arabiska revolutionen?

...Gilbert Achcar kommer till Malmö

En av världens främsta experter på utvecklingen i Mellanöstern, professor GILBERT ACHCAR, kommer till Sverige för att tala om utvecklingen i Mellanöstern och arabvärlden. 

Vad hände med den arabiska våren? Har kontrarevolutionerna segrat? Det är frågor som Achcar kommer att diskutera både vid politiska möten i Göteborg, Malmö och Stockholm arrangerade av Socialistiska Partiet med flera samt i akademiska sammanhang.

Gilbert Achcar är född i Libanon och för närvarande professor vid London School of Oriental and African Studies. Han beskrivs av den franska tidningen Le Monde som ”en av de främsta analytikerna av dagens arabvärld”.

Achcar har publicerat en rad böcker och artiklar som behandlar utvecklingen i Mellanöstern, bl a tillsammans med Noam Chomsky. Den senaste heter “The People Want: A Radical Exploration of the Arab Uprising”. På svenska finns “Barbariernas kamp. 11 september och den nya världsordningen”.

GÖTEBORG
Måndag
1 september 18.30
Allégården
Södra Allégatan 4
Medarrangör: Internationella Socialister

MALMÖ
Tisdag
2 september 18.30
Röda Huset
Industrigatan 4

STOCKHOLM
Onsdag
3 september 18.00
ABF
Sveavägen 41

*Föredragen kommer att hållas på engelska (i Malmö tolkas till svenska)

För mera info se facebook


söndag 24 augusti 2014

Bilder från en sommar

...som verkar ha flytt
Några bilder från sommaren 2014, här Kåseberga







Wildwood Flower

Joan Baez: Wildwood Flower


Wildwood Flower blev känd genom The Carter Family. Deras version kan du lyssna på här. Min favorit är dock Duan Eddy som du kan höra här.


Malmö: Polisen fara för demokratin

...vågar vi låta våra ungdomar demonstrera?
Skam över polisens agerande i Limhamn

Hur har vårt samhälle kunnat urarta på det här viset? Ett nazistiskt partis rättigheter garanteras med insatser av hundratals poliser medan vanliga människor trampas ner av polishästar eller körs över av polisfordon när de utnyttjar sina demokratiska rättigheter att demonstrera mot demokratins fiender.

Nu är hög tid att förbjuda nazistiska sammankomster och organisationer!

Ställs till svars de poliser som bär ansvaret för övergreppen i Limhamn!

Sydsvenskan: "Vi kastade oss mot sidan, men hann inte undan"


lördag 23 augusti 2014

Malmö: Nazister inte välkomna

...tusentals demonstrerade i Limhamn
Tusentals sökte sig idag till Limhamns torg för att demonstrera mot...

...nazistiska SvP, Svenskarnas Parti, som...

...inte lyckades samla några åhörarskaror

Svaret från Malmöborna...

...som samlades i stora skaror till protest...

...gick inte att ta miste på...

...nazister är inte välkomna här - så enkelt är det!

Polisen däremot...

...utgjorde några tragikomiska figurer...

...och ställde bara till det...

...med onödiga och provocerande chocker rakt in i människomassan

...vilket ledde till att människor skadades och fick tas om hand...

...och föras iväg med ambulans. En person blev också överkörd av polisens Deltabuss.

Skam över polisen...

...men heder åt denna dam som protesterade på sitt vis...

...och heder åt Malmöborna som gav klara besked till de odemokratiska nazisterna


Bloggat: Svensson

Världskrig och global uppvärmning

...socialism eller barbari
Avslutande del av artikel om första världskriget. Tidigare delar: Del 1 och Del 2

Innan kriget var ett år gammalt, organiserade sig en handfull socialister, lojala mot Stuttgart-besluten, internationellt för att bygga upp en rörelse mot kriget. Den socialistiska kvinnorörelsen agerade först, och höll på Clara Zetkins initiativ, en konferens i Bern, Schweiz,  i mars 1915 som förkunnade, "Endast ett enigt beslut av folket kan stoppa slakten.... Ner med kapitalismen.... Ned med kriget! Vidare till socialismen!"

Följande månad höll revolutionär ungdom från Schweiz, Italien, och Stuttgart, Tyskland, en liknande konferens i samma stad. Ungdomsförbund i nio länder, med tiotusentals medlemmar, var representerade. 

Den berömda antikrigskonferensen i Zimmerwald, som även samlade socialister från nio länder, ägde rum i september 1915. Dess manifest uppmanade arbetarna att kämpa för fred, utan annekteringar eller skadestånd. Kampen för fred är också en kamp för frihet, försoning mellan folken, och socialism, sa det.

Zimmerwald-manifestet, som utarbetats mestadels av Leo Trotskij, cirkulerade olagligt i de krigförande länderna och blev ett baner för revolutionära arbetare. Det fanns en minoritet i Zimmerwald dock, ledd av bolsjevikerna och kallad Zimmerwaldvänstern, som ansåg att detta svar var otillräckligt. Denna vänsterströmning insisterade på behovet av att kämpa inte bara för fred utan för att störta kapitalismen, och den efterlyste en tydlig politisk brytning med "socialpatrioterna" som stödde sina härskare i kriget. Trotskij kontrade att vänstern gjorde fel genom att inte ta upp kravet på fred, som han benämnde "de omedelbara centrala ropet från proletariatet, som mobiliserar det mot militarism och chauvinism." Trotskij kritiserade också Lenins åsikt att i detta imperialistiska krig, borde socialister förespråka nederlag för sin egen härskande klass.

Inom tre år blev parollerna från Zimmerwald uttryckta av miljontals arbetare och soldater i hela Europa. Under 1917 och 1918 ägde revolutioner rum i Ryssland, Tyskland och några grannländer. Kommunistiska partier bildades, som omfattade både Zimmerwaldvänsterns krafter och ett brett omfång av andra socialistiska ledare, inklusive Trotskij, Rosa Luxemburg, Clara Zetkin, Karl Liebknecht, och Christian Rakovsky.

Världskrig och global uppvärmning

Hur förhåller sig erfarenheterna från världskriget till vår verklighet 100 år senare? Som tidigare nämnts är den globala kapitalismen väldigt olik idag och verkar inte vara på randen av vare sig ekonomisk kollaps eller en nukleär katastrof. Men kapitalismens ekonomiska svårigheter och rivalitet mellan kapitalistiska krafter har varit tillräckligt kraftfulla för att avhålla kapitalistiska härskare från att ens vidta ett sken av åtgärder för att få miljöproblem under kontroll. Samtidigt underminerar klimatförändringarna, som genereras av koldioxidutsläpp, försörjning och säkerhet för allt fler i fattiga länder och har blivit, i sig, en viktig orsak till krig. 

Med kapitalismens nuvarande kurs kommer klimatförändringarna och relaterade utmaningar inom några decennier orsaka en katastrof som ställer första världskriget i skuggan. Global uppvärmning, om den lämnas därhän, kommer att orsaka enorma mänskliga förluster och kommer att bli den övergripande utmaningen för det mänskliga samhället, precis som världskriget blev för ett århundrade sedan.

Man kan inte att säga att faran för krig har minskat. Faktiskt framkallar klimatförändringarna att kapitalistiska regeringar gör brutala insatser för att utesluta klimatflyktingar och en rusning efter minskande resurser. Trycket av klimatförändringarna förvärrar konflikter om gruvdrift, olje- och gasutvinning, innehav av jordbruksmark och ursprungsfolk rättigheter. Alla dessa faktorer ökar risken för krig, vilket i sin tur förvärrar klimatkrisen. Världen upplever redan att krig förs delvis på grund av klimatförändringarna. 

Denna erfarenhet skiljer sig från första världskriget på flera djupgående sätt. 

• Basfakta är ifrågasatta. Ingen kan förstå klimatförändringarna enbart genom sina egna erfarenheter, och slutsatserna från vetenskapen är ofta ifrågasatt i den härskande klassens media. 

• Krisen har inget utbrott; den utvecklas bara gradvis och under en livstid. Effekterna är förskjutna i tiden: Vad kapitalismen gör nu föder katastrofer årtionden senare. 

• Effekterna är förskjutna i rummet: Skadan av koldioxidutsläppen från rika länder upplevs framför allt i fattiga områden i världen. 

• Effekter förskjuts i termer av social klass: Klimatförändringen orsakas främst genom åtgärder från de rika; effekterna är kännbara främst för de fattiga. 

Dessa faktorer kan hjälpa oss att förstå de långsamma reaktioner från arbetarklassen på den annalkande katastrofen, men de förklarar inte svaret från socialister.

Socialism eller barbari

Före 1914 fanns det en utbredd folklig likgiltighet inför krigsfaran och illusioner om kapitalismens förmåga att klara sig igenom. Men i den socialistiska rörelsen erkände alla strömningar krigshotet och försökt vidta åtgärder för att möta utmaningen. 

Idag är socialister delade inför de utmaningar som klimatdrivna kriser utgör. De som förnekar bevisen är numera sällsynta, men många röster betonar kapitalismens förmåga att anpassa sig, medan andra varnar för den kommande katastrofen och ifrågasätter om arbetarna är kapabla att förstå faran och vidta åtgärder. 

Deltagarna på Socialism 2014-konferensen har gått i spetsen för att svara på klimatförändringarnas utmaningar. De har gått med på att bygga en ekosocialistisk rörelse, det vill säga en aktionsrörelse för miljörättvisa och engagerad för systemförändring, för socialismen.

Liksom socialisterna i Stuttgart kan denna rörelse inte undvika att tala sanning om kapitalismens djupdykning i katastrof. Vi annonserar inte någon "tipping point" som deadline för revolutionen. Vi betonar att vi ska bedriva vår kamp till seger, oavsett hur lång tid det tar, och hur stort lidande som kapitalismen ålägger mänskligheten och skadorna på vår biosfär. 

Resolutionerna från Stuttgart-kongressen föreslog en övergripande strategi som förband ställningstagandet mot kriget med motstånd mot kolonialismen. I dag länkar ekosocialister sitt svar på klimatförändringarna med ett försvar av dess offer bland de egendomslösa och fattiga i beroende länder. 

Liksom Zimmerwald-rörelsen litar vi inte på de imperialistiska härskarna för att vidta lämpliga åtgärder; vårt svar på kapitalismens klimatförändringar är att endast den eniga beslutsamheten av folket kan övervinna krisen. Som svar på klimatförändringar, kämpar vi för frihet, frigörelse för de förtryckta, och socialismen. 

Vi bygger breda och effektiva kampanjer kring frågor som Keystone oljesands-pipeline, utmanar företag och regeringspolitik som driver på klimatförändringar och utsätter arbetande människor för risker.

Socialister förbinder miljömål med arbetarklassens långsiktiga krav. Detta synsätt har kommit att kallas klimat- eller miljörättvisa. 

Det vi bygger kan mycket väl vara en viktig komponent i det tjugoförsta århundradets Zimmerwald-rörelse. 

Vi tar vårt bly från Rosa Luxemburg, som skrev det som skulle bli berömt som "Junius-pamfletten" under sin tid i fängelse under kriget. Hon försökte undvika fruktlösa spekulationer över i vilken grad kapitalismen kan anpassa sig och ställde den socialistiska lösningen mot den kapitalistisk katastrofen. 

Hon omformulerade (från minnet) en tanke som finns i klassiska texter av både Engels och Marx på följande sätt: "Det borgerliga samhället står vid ett vägskäl, antingen övergång till socialism eller återgång till barbari". Detta uttrycker det väl: en korrekt beskrivning av vad vi står inför och en god grund för en revolutionär rörelse.


fredag 22 augusti 2014

Reinfeldts språksvårigheter

...var blev massarbetslösheten av?

År 2006 beskrev Reinfeldt 6 procents arbetslöshet som "massarbetslöshet", nu är en arbetslöshet över 8 procent inte ens arbetslöshet...


Drömmen om Elin

Grus i Dojjan: Drömmen om Elin


Musikgruppen Grus i dojjan från ett uppträdande på Malmöfestivalen 2011. Valsen Drömmen om Elin gjordes känd av Calle Jularbo som tillhörde resandefolket.

Lyssna på Calle Jularbos inspelning här. Hör också Tommy Körberg sjunga texten här. Körbergs version låg åtta veckor på svensktoppen 1970.


Boktips: Lönesänkarna

...allt mindre av välståndet kommer vanliga människor till del


Allt mindre av det växande välståndet kommer vanliga människor till del. Inte på hundra år har svenska löntagare fått så lite betalt för vad de faktiskt producerar.

Journalisten Erik Sandberg väckte stor uppmärksamhet med tv-dokumentären Lönesänkarna 2013.
I den här boken går han vidare i sin granskning av hur politiska beslut, från höger till vänster, gjort de allra rikaste ännu rikare medan levnadsstandarden för den breda allmänheten inte alls ökat i samma takt som för tidigare generationer. Erik Sandberg tar läsaren med på en resa bland metallarbetare och miljonärer och in i maktens centrum, och visar hur våra valda politiker bidragit till en omfördelning av inkomster av historiska dimensioner. Lönesänkarna är också en personlig berättelse om ett land i snabb förändring, om det Sverige som på hundra år gått från fattigdom och extrema inkomstklyftor till att bli världens kanske mest jämlika välfärdssamhälle, ör att sedan på nytt förvandlas till det land som nu går i täten med snabbt växande ekonomiska skillnader.
ERIK SANDBERG är journalist och dokumentärfilmare. Han har förutom dokumentären Lönesänkarna bland annat gjort Generation utanför, Förgrymmade ungar och Snällfällan som belönades med Guldspaden.
Lönesänkarna är hans debut som författare.




torsdag 21 augusti 2014

Under Fredrik Reinfeldts iskalla stjärna

...stelnar ett allt otryggare samhälle

Jobbskatteavdragen var lockbetet och samtidigt täckmanteln som skulle dölja systemskiftet och maktförskjutningen till vanligt folks nackdel. Pengar i plånboken som togs från gemensam välfärd och socialförsäkringar. Konsekvenserna har låtit vänta på sig. För en del kom de omedelbart, för allt fler har de blivit obehagligt synliga efter hand.

Klasskillnaderna har ökat markant och de mest välbärgade har dragit ifrån. Den rikaste tiondedelen har fått en fjärdedel av hela inkomstökningen. Men högerpolitiken slår hårt nedåt mot breda skikt. Det gör den framför allt på två stora områden, när det gäller gemensam välfärd och den sociala tryggheten.

Den offentliga välfärden har urholkats och de anställda trängs allt hårdare av ledningssystem hämtade från näringslivet. Offentlig egendom säljs ut och skola och omsorg öppnas för skojare och riskkapital-bolag. Det handlar om en påbörjad övergång till parallella system, ökad självfinansiering och gräddfiler för de välbeställda.

Försämringarna av arbetslöshets- och sjukförsäkringarna är ett led i en lönednedpressnings-strategi. Införandet av Lex Laval öppnade för lönedumpning och ny lagstiftning gjorde det möjligt att stapla korttidsanställningar på varandra.

Det så kallade "utanförskapet" har nu ersatts av en ökad otrygghet. Arbetslösheten är högre än 2006, men bara hälften får a-kassa och fler tvingas söka socialhjälp. Även här har tumskruvarna dragits åt. Fler och fler faller igenom det sista behovsprövade skyddsnätet. Allt fler lever på andras nåd, på hjälp från släkt eller hjälporganisationer.

Det är denne Reinfeldt, ansvarig för den växande misären och otryggheten, som nu ställer välfärden mot hjälp åt flyktingar och som öppnar upp för extremhögern, ett historiskt svek. Det gäller att i det kommande valet förpassa denne man långt bort från maktens taburetter.

Åsa Linderborg i AB: Rätt i gapet på Sd

DN DN2 SkD

Från bränder till översvämningar

...extremt väder gör sig allt mera påmint

Nyss brann det i skogarna i Västmanland, nu är det stora översvämningar i Västra Götaland. Bränderna hörde ihop med extrem torka och värmerekord, vilket i sin tur påverkades av de globala klimat-förändringarna. Även översvämningarna i Halland har liknande samband. Stor ökning av vatten-skadade hus.

- Sverige är ett u-land när det gäller anpassningsåtgärder för att klara ett stigande hav och ökade skyfall, säger landskapsarkitekten Ulf Moback som är ansvarig för att klimatanpassa Göteborg. Även när det gällde skogsbränderna kom kritik för dålig beredskap.

Ändå handlar det inte om något oförutsägbart som händer. Forskarna har länge varit eniga om följderna av klimatförändringarna. En extremare väderlek med både hetta och ökande nederbördsmängder är med bland det man har varnat för.

Nu får vi också veta att svenska hav stiger rekordsnabbtHavsnivån runt svenska kuster har stigit betydligt snabbare än snittet globalt under de två senaste decennierna visar ny forskning. Förutom ett varmare klimat är det ändrade vind- och regnmönster som är den troligaste orsaken, enligt professor Deliang Chen vid Göteborgs universitet.

Varmt vatten utvidgas och smältande glaciärer spär på. I Skåne hotas på sikt 23 000 hus att ätas upp av stigande vatten enligt länsstyrelsens prognos. SMHI-forskaren Sten Bergström har också deltagit i den nya studien och enligt honom kommer den allt snabbare havsnivåhöjningen snart påverka många av Sveriges kuststäder som måste börja anpassa sig till klimatförändringarna.

Dags att börja tänka utanför business as usual-boxen. Det går inte att fortsätta bränna fossila bränslen, det behövs en omställning av samhället. Det är nog bara ekosocialism som är svaret eftersom kapitalets företrädare verkar helt oförmögna att svara upp mot situationen.



onsdag 20 augusti 2014

Plundringen av välfärden

...rösta mot de privata vinsterna

Över 86 000 utförsäkrade

...det pågår en hetsjakt på sjuka

Sedan  regeringen  införde  det  nya  sjuk-försäkringssystemet  år 2008 har mer än 86 000 personer utförsäkrats.
Fram till april i år har 86 000 personer utförsäkrats från sjukförsäkringen. Det motsvarar lika många som bor i Växjö kommun. Sjukförsäkringen är en av den borgerliga regeringens mest kritiserade reformer.
När alliansregeringen införde de nya sjukreglerna var tanken att personerna skulle ha rehabiliterats och fått jobb innan de nådde den bortre tidsgränsen. Så blev nu inte fallet. Många av de sjuka som utförsäkras har komplexa diagnoser. Tidigare siffror har också visat att många av de som utförsäkras fallit helt utanför systemet efter sjukförsäkringen.
Regeringen slog sig länge för bröstet för att man skulle lyckas sänka sjuktalen med den nya sjukförsäkringen. Men siffrorna är numera uppe i samma nivå som innan reformen infördes.
Läs fortsättningen på artikeln i Dagens Arena: Över 86 000 utförsäkrade

tisdag 19 augusti 2014

Polisen och tiggarna

...vad ska man egentligen tro?

Det är ju rätt magstarkt att vilja ha bort tiggare för att man tycker det är obehagligt att se dem. Fattigdomen försvinner ju inte precis för att man förbjuder tiggeri och själv slipper se eländet. Därför satsar Sverigedemokraterna hårt på att koppla ihop tiggarna med brottslighet.

Men hur ligger det egentligen till? Det har tidigare förekommit några fall av enskilda polismän som uttalat sig negativt om tiggare utan att ha några egentliga bevis att komma med, men nu sägs det klart ut från flera polismyndigheter att det inte förekommer något organiserat tiggeri.

Fria Tidningar gjorde en granskning redan i december förra året: Inga bevis för organiserat tiggeri

– Vi vet att det handlar om familjegrupper som flyttar till Sverige tillsammans och samarbetar men att det skulle handla om brottslighet har vi inte fått bekräftat, säger Lena Matthjis, operativ chef vid Citypolisen i Göteborg.
– Vi har inte kommit i kontakt med sådana fall där vi vet med säkerhet att det har kopplingar till organiserad brottslighet, säger Fredrik Sjömark, chef för kriminalunderrättelsetjänsten i Norrbotten.
Samma bild ger gränspolisen i Skåne. Enhetschefen Kristina Hallander Spångberg säger i och för sig att det finns en misstanke om att det förekommer fall där tiggare har utsatts för människohandel. De har haft flera sådana fall på sitt bord. Men det är ingenting man har kunnat bevisa.
– Det handlar om att vi har fått underrättelseinformation om att det förekommer människohandel men det har inte gått att bevisa. Vi har inget sådant ärende just nu, säger hon.
Även Citypolisen i Stockholm har tidigare sagt till Dagens Nyheter att det inte finns några belägg för att det skulle finnas något organiserat tiggeri.
– Det som ser skumt ut för en vanlig Svensson är ofta rent praktiskt organiserat tiggeri. Man åker gärna ihop och samordnar tiggeriet, den som har bil kör runt de andra till olika platser och den som kan skriva och läsa hjälper till att växla pengar. Jag har inte sett något tecken på att någon skulle vara tvingad att tigga eller att det finns en stor chef, säger Peter Enell, kriminalinspektör vid Citypolisen till tidningen.
Polismannen Martin Marmgren skriver nu i ett debattinlägg att "Förbud mot tiggeri är inte rätt väg att gå". Han menar bland annat att "alternativet är att istället se närvaron av tiggare som en påminnelse om att det finns fattigdom i världen". 
För just så är det. Och det som jag upprörs mest över är att EU och Sverige låter de vedervärdiga förhållandena i Rumänien bestå utan att man vidtar kraftfulla och kännbara åtgärder mot de styrande i det landet. De struntar medvetet i att förbättra romernas situation.

Gilbert Achcar till Malmö

...talar om den arabiska revolutionen
Tisdag 2 september framträder Gilbert Achcar i Malmö

Revolutionären, skribenten och debattören Gilbert Achcar kommer att göra en Sverigeturné. Han besöker bland annat Göteborg, Lund och Stockholm. Tisdag 2 september är det Malmös tur att få besök. Mötet blir på Röda huset, Industrigatan 4 och tiden är 18.30. Arrangör är Socialistiska Partiet i Malmö.

Gilbert är en socialistisk aktivist, född i Libanon 1951, ”uppvuxen” politiskt under landets inbördeskrig. Flyttade till Frankrike 1983. Under många år en del av Fjärde Internationalens dagliga ledning. Samtidigt undervisade han vid universitetet i Paris, senare vid Centre Marc Bloch - Humboldt-Universitet i Berlin. Sedan 2007 är han professor vid Londons Universitet vid dess ”School of Oriental and African Studies”. 

Under åren har han skrivit en rad artiklar, essäer och böcker. Medarbetat i många tidningar, från International Viewpoint till Le Monde Diplomatique. Alltsedan den arabiska revolutionens första gnista har han gett många bidrag till analysen. Inte minst när det gäller Syrien. Senast har han sammanfattat dessa och formulerat politiska slutsatser i boken The people want, av Le Monde prisad som ”en av de bästa analyserna av den samtida arabiska världen”. 

Där finns en överblick som spänner mellan Tunisien, Egypten, Jemen, Bahrain, Libyen och Syrien. Finns på nätet och är billig, för den som läser engelska och vill förkovra sig. Hans dagordning i Sverige är öppen och fokus kan förflyttas en del allt beroende av scenförändringar i den arabiska regionen. Tanken bakom besöket är att han kan bidra med kunskap, stimulera och fördjupa diskussionen, inte minst om det viktiga solidaritetsarbetet.

Mötet står öppet för alla intresserade. Achcars tal kommer att översättas till svenska. Välkomna!

Tisdag 2 september 18.30 på Röda huset, Industrigatan 4, Malmö

måndag 18 augusti 2014

Förstörelsen av svensk skola

...en ständigt nedåtgående spiral
Detta måste vara ett skämt - vill du skolan väl ska du inte rösta på Björklund

Det är en märklig historia om hur man i grunden kunnat förstöra en skola som fungerade bra för såväl elever som pedagoger. Alla politiska läger har del i detta. Det började med kommunaliseringen av skolan under Göran Perssons tid som skolminister. Den "reformen" öppnade upp för klåfingriga, okunniga och okänsliga kommunalpolitiker att göra skolan till ett "sparobjekt".

Något som de flitigt utnyttjat sig av sen dess. Landets skolor är nu ständigt utsatta för sparbeting och svältkurer. Konstant råder brist på än det ena, än det andra som borde vara fullkomliga självklarheter.

Under den borgerliga Carl Bildt-regeringen i början av 90-talet kom så "friskolereformen" som har gjort skolan till en kassako för rena skojare och öppnat upp för miljardvinster åt riskkapitalbolag - Sverige är nu unikt i världen med ett sådant nyliberalt skolsystem.

Sen kom det "fria skolvalet", som har ökat segregationen mellan skolorna, splittrat den blandade och sammanhållna skolan. Konsekvenserna har inte låtit vänta på sig, resultaten i svensk skola har stadigt försämrats.

Till detta kommer så "reformerna" under den nuvarande skolministern Jan Björklunds tid. Skriftliga omdömen, tidigare betyg, omfattande nationella prov i fler ämnen är exempel på en ständig ökning av lärarnas arbetsbörda, tillika åtgärder som inte tillfört något positivt för lärandet och eleverna. Splittring av lärarkåren med individuella löner, system med "förstelärare" etc ökar otrivseln och stressen.

Det är en ständigt nedåtgående spiral som bäst beskriver Jan Björklunds och Alliansens skolpolitik. Även oppositionen får ta sin del av ansvaret för den dåliga skolutvecklingen över tid.


söndag 17 augusti 2014

SP: Bra drag i Hässleholm

...vänsterpartist byter parti

Socialistiska Partiet i Hässleholm har gjort sig kända för att vilja granska och demokratisera sin kommun. Nyligen kunde Röda Malmö rapportera om de folkliga reaktionerna mot tidningen Norra Skånes behandling av journalister som gör sitt jobb.

Partiets aktiviteter resulterar nu i att Peter Hallbrink, ersättare i kommunal-fullmäktige (v) hoppar av till Socialistiska partiet. Han motiverar sitt beslut med att (v) i Hässleholm slutat föra självständig politik och inte heller bedriver utåtriktad aktivitet.

Läs mer på bloggen Röda Göinge

Bilden: SP ute på torget med sin "valbyrå"


Reinfeldt ger Sd stekta sparvar

...statsministern är inte alls ärlig
Desperat Reinfeldt spelar ut Sd-kortet

Det ser ut som en strid mot Sverigedemokraterna när Fredrik Reinfeldt vädjar till svenskarna att öppna sina hjärtan, men i själva verket är det stekta sparvar i munnen på Sd som Reinfeldt bjuder på. Han öppnar upp valrörelsen för Sd:s hjärtefråga och bekräftar deras världsbild när han talar om flyktingströmmar, "omfattande kostnader", "inga pengar till nya löften" och "spänningar i samhället".

Det handlar om ett anmärkningsvärt utspel som Reinfeldt gjorde i sitt sommartal. Han kunde inte ge Jimmy Åkesson bättre draghjälp än så här. Tala om att ställa utsatta grupper mot varandra! Sverige framställs som de knappa resursernas land och nu gäller det att "öppna hjärtat" för att klara ut det hela. 

Detta kommer från en man som mer än många andra har jobbat hårt för att öka klasskillnaderna i vårt land. Hundratals miljarder har gått till skattsänkningar åt rika och välbeställda människor; inkomstskattesänkningar, subventionering av rut-tjänster, sänkningar av krogmoms och sänkning av bolagsskatten.

För detta har välfärden och trygghetssystemen redan fått ta stryk nog. För att trygga skattesänkningar åt överklassen, för att säkra riskkapitalbolagens vinster från skolor och äldreomsorg och för att ge de rikaste fortsatta möjligheter att dra ifrån så vädjar Reinfeldt nu om att vanligt folk ska "öppna hjärtat".

Hade det funnits det minsta lilla uppriktig solidaritet hos Fredrik Reinfeldt så hade han naturligtvis rest frågan om rättvisa, om det självklara kravet att var och en ska bidra efter förmåga och att bördorna ska fördelas efter bärkraft.

Självklart ska vi ställa upp för människor som flyr från krig och förtryck. Det är ju inte minst de rika ländernas krigspolitik, stöd åt korrupta diktaturer och exploatering som skapar flyktingströmmar i världen. Men vi måste kräva att den svenska borgarklassen tar ansvar och kostnader i förhållande till sina enorma tillgångar.

Fredrik Reinfeldt ställer flyende människor i motsättning till de som har det sämst ställt i Sverige. Han har mage att påstå att han "vill vara ärlig", men det är just det han inte är. Reinfeldts borgerliga politik har skapat den otrygghet som utgör grogrund för Sd:s framgångar och nu spär han på detta med att ge samma parti skjuts i valrörelsen.

Misstanken ligger nära till hands att Reinfeldt är så desperat till följd av Alliansens usla opinionsläge att han spelar ut Sd-kortet som en sista chans att hänga sig kvar vid makten med extremhögerns stöd efter valet.

Katalys: Borgs politik har främst gynnat höginkomsttagare

AB: Efter Reinfeldts tal: SD lägger om sin valkampanj


I Can't Help But Wonder Where I'm Bound

Kingston Trio: I Can´t Help But Wonder Where I´m Bound


En gammal favorit, här med Kingston Trio. Låten skrevs ursprungligen av Tom Paxton och fanns med på hans första studioalbum Ramblin´Boy.

Hör låten med Tom Paxton här. Och med Paul Simon här. Och Doc Watson här. Och Nanci Griffith här.

Första världskriget: En revolutionär kurs

...göra slut på den verkliga orsaken till krig
När kriget bröt ut föll socialistinternationalen samman

Första delen av den här artikeln avslutades med en redogörelse för olika ståndpunkter inom arbetarrörelsen gentemot det annalkande kriget på den internationella kongressen i Stuttgart 1907. Det hotande dödläget i diskussionerna bröts av ett initiativ från en liten grupp av revolutionära delegater ledda av Rosa Luxemburg och Lenin. Här fortsätter artikeln:

Tillsammans med Julius Martov, introducerade de en ändring till Bebels resolution som medgav behovet av flexibilitet i de åtgärder som skulle vidtas. Arbetare "måste använda de medel de anser vara mest effektiva, vilket naturligtvis varierar beroende på skärpning av klasskampen och den allmänna politiska situationen", angav ändringen. Det lades sedan till en passage som skulle bli en fana för revolutionära socialister i upptakten till kriget och under dess lopp: 

"Om kriget skulle bryta ut i alla fall, är det deras skyldighet att ingripa för dess snabba avslutande och att sträva med all sin makt för att utnyttja den ekonomiska och politiska krisen som skapats av kriget för att väcka massorna och därigenom påskynda undergången för klassherraväldet".

Genom en process av förhandlingar, vanns de tyska och franska ledarna för att stödja ändringsförslaget, och den resulterande resolutionen antogs enhälligt, med brinnande entusiasm. Även Hervé, ivrig som alltid att gå ett extra steg, klättrade upp på ett bord och höjde båda armarna för att signalera överenskommelse. 

Ändringstext hade redigerats av det tyska partiets advokater för att undvika varje antydan om subversion, men dess revolutionära implikationer var uppenbara. Luxemburgs tal till kongressen var också noga formulerat, men ändå tydligt. Med hänvisning till det överdrivna berömmet av arbetar-bondeupproret i Ryssland 1905 från delegater med olika ståndpunkter, sade hon: "Vi ger dig tillbaka din hyllning, men lär av oss.... Den ryska revolutionen... är inte bara ett resultat av det rysk-japanska kriget; den har också bidragit till att sätta stopp för det".

Stuttgart-kongressen, kort sagt, hade uttalat ett omisskännlig hot att svara på krig med arbetarnas revolution. Detta ska inte missförstås. För många av de internationella ledarna, var målet med Stuttgart-resolutionen inte att åstadkomma revolution utan att förhindra utbrott av ett krig som skulle kunna utlösa revolution som en av dess åtföljande katastrofer. Resolutionen var klar, men delegaterna hade motstridiga och ofta outtalade motiv. 

Nio år efter kongressen i Stuttgart, skrev den bolsjevikiske ledaren Gregory Zinovjev att i Stuttgart, och även vid Socialistiska internationalens konferens i Basel 1912, fanns inte "den minsta antydan om att socialisterna i ett enda av de länder som kommer att dras in i krig måste "försvara fosterlandet".... Inte ett ord, inte ett mummel om detta!" Men andra internationalens svaghet, förklarade han, "låg i dess underlåtenhet att klart och tydligt säga att... i imperialismens epok gäller inte begreppet "fosterlandsförsvaret" i det imperialistiska kriget."

Ändå hade Stuttgart-resolutionen flera distinkta styrkor, som definierade ett socialistiskt svar mot kriget. 

• Socialisterna skulle inte vänta tills faran för världskriget exploderade i ansiktet. De agerade så snart faran var uppenbar. 

• Socialisterna skulle inte förlita sig på att övertala imperialismen att ta en förnuftig kurs. De arbetade för att bygga en oberoende massrörelse. 

• Socialisterna försökte inte att sätta upp datum för upproret. De beslöt att fullfölja kampen oavsett hur länge det var nödvändigt. 

• Socialisterna sökte inte bara fred. De syftade till att utnyttja krigskrisen för att göra slut på kapitalismen, den verkliga orsaken till krig.

Anti-kolonialism

Under denna period bestod den internationella socialistiska rörelsen huvudsakligen av partier i Europa och bland de europeiska bosättarna i nationerna i Nordamerika, Australien och Nya Zeeland. Resten av världen bestod huvudsakligen av kolonier, som brittiska Indien eller Indonesien, eller halvkolonier - nominellt självständiga länder under imperialistisk dominans - som Kina eller Iran. Från starten 1889, var Socialistinternationalen kritisk till kolonialismen, men några av dess ledare hoppades på en reformerad eller socialistisk kolonialpolitik. Världskongressen 1904 var tvetydig på denna punkt. 

Vid nästa kongress, i Stuttgart,  var ledare som stödde kolonialismen mycket nära att vinna en majoritet. I kommissionen om kolonialismen, antogs ett ändringsförslag om att under socialismen, skulle kolonialismen bli en kraft för civilisationen. Eduard David, en av ledarna för det tyska socialdemokratiska partiet, var mer rakt på sak: "Europa behöver kolonier", sade han. "Det har inte nog av dem. Utan dem skulle vi vara ekonomiskt som Kina". Men en minoritet bakom utkastet motsatt sig blankt varje form av kolonialism.

I diskussionen luftades rasistiska åsikter för fullt. Hendrick Van Kol, tills dess Internationalens mest framstående talesman i koloniala frågor, förlöjligade tanken på att närma sig koloniala ämnen i vänskap. "Antag att vi tar en maskin till vildarna i centrala Afrika," sade han. "Vad kommer de göra med den? Kanske de kommer att starta upp en krigsdans runt den. (Livliga skratt) ... Kanske de kommer att döda oss eller till och med äta upp oss...". Och en hel del annat i den andan. 

Kongressen besegrade det pro-koloniala förslaget med knapp marginal, 128 röster mot 108. Enligt Lenins uppfattning, återspeglade omröstningen det faktum att de koloniserande länderna bibehölls inte bara av proletärernas arbete inom deras gränser utan av det av "förslavade infödda i kolonierna". Detta ger en materiell grund "för att infektera proletariatet med kolonial chauvinism", skrev han.

Under de följande åren fortsatte den revolutionära flygeln att betona behovet av att motsätta sig kolonialism i alla dess former och stödja koloniala befrielsekamper. Lenins artikel från 1913, "Det efterblivna Europa och det avancerade Asien", pekade på de koloniala folken som en förtrupp i den globala kampen för socialismen. "Överallt i Asien... vaknar hundratals miljoner människor till liv, ljus och frihet", medan det "avancerade" Europa "plundrar Kina och hjälper demokratins fiender", skrev han. 

Kongressen slog också fast att färgade folk skulle kunna invandra till avancerade kapitalistländer med fullständiga och lika medborgerliga rättigheter. 

Ytterligare en punkt måste därför läggas till principerna från Stuttgart: 

• Kampen mot kriget är en global fråga, inklusive frihet för de koloniserade folken.

Krigets utbrott

Positionen från Stuttgart bekräftades av internationella kongresser 1910 och 1912. År 1913 däremot förutspådde Rosa Luxemburg - oroad av det tyska partiets stöd för en graderad inkomstskatt för krigsutgifter - att om kriget skulle bryta ut, skulle partiet godkänna krigskrediter. 

Det var verkligen vad som hände ett år senare - för hundra år sedan i augusti - och som orsakade en definitiv splittring i den socialistiska rörelsen. De socialistiska partierna i de viktigaste krigförande länderna - Tyskland, Österrike-Ungern, Frankrike, Belgien, Storbritannien - svek sina löften från Stuttgart och mobiliserade för att stödja krigsinsatsen från deras kapitalistiska regeringar. Endast i Ryssland och Serbien motsatte sig de socialistiska deputerade krigskrediter.  

Detta svek inträffade när det rådde massentusiasm för kriget, vilket påverkade en del av arbetarklassen i dessa länder. Det verkade till och med för några som om det moraliska målet för socialismen uppnåtts: alla klasser verkade vara som en i kamratskap för nationens skull.

Det tyska socialdemokratiska ledaren Max König berättade hur han blev antastad på en järnvägsstation av en grupp soldater som sade, "König, du ska till Berlin, till parlamentet; tänk på oss där: se till att vi får allt vi behöver; var inte snål med att rösta för pengar".

En annan tysk socialist, Konrad Haenisch, erinrade sig senare ett hänfört ögonblick av sin omvändelse: "En sådan drivande, brinnande önskan att kasta sig in i den mäktiga strömmen, den universella vågen av nationell känsla... längtan att överlämna dig till känslan som vrålade och rasade omkring dig och som sedan länge hade tagit din själ i besittning".

Genom att stödja kriget, behöll den socialistiska rörelsen sin laglighet och dess strukturer, men dess anda krossades, och endast en liten handfull förblev lojala mot sina principer. 

• Det finns en läxa här att stå fast även när det innebär social isolering.

En avslutande del kommer