torsdag 18 december 2014

En röd jul

...bloggen Röda Malmö 
önskar alla läsare 
God Jul och Gott Nytt År














...och så något att lyssna på




Inget blocköverskridande i våra namn

...nio fackrepresentanter protesterar mot LO-toppen
LO:s ordförande Karl Petter Thorwaldsson vill "bjussa på makten" till borgerliga partier, men får kritik från fackligt aktiva

”I stället för att förbereda ett nederlag genom att öppna för samverkan med motståndarna, borde LO:s ordförande i ett sådant läge blåsa till strid för våra krav”, skriver nio fackrepresentanter.

I förra veckan gav LO:s ordförande Karl Petter Thorwaldsson sin lösning på det politiska läget. I Dagens Nyheter sa han att Socialdemokraterna bör samarbeta högerut och då även ”bjussa på makten” till “mittenpartierna”. Om det inte bildas en blocköverskridande majoritet skulle svensk ekonomi drabbas svårt, menade han. 

I klartext vill vår högste facklige representant alltså ge makten över politiken tillbaka till de partier som i 8 år skurit ner och privatiserat välfärden, genomfört skattesänkningar med ökade inkomstklyftor som följd, hållit arbetslösheten uppe och gjort vad de kunnat för att försvaga fackföreningarna. 

Är det den antifackliga Annie Lööf som ska bjussas på makt för att kunna fortsätta försämringarna av arbetsrätten? 

Eller Björklund som ska få tillbaka makten att marknadsanpassa och privatisera skolan? 

På vems uppdrag säger Karl Petter Thorwaldsson detta? I vems namn? Inte våra i alla fall! 

Läs hela debattinlägget på Svt Opinion här





Syrien: Slutsatser

...den revolutionära processen i Syrien, sista delen
Här kommer sista delen av den syriske revolutionäre vänsteraktivisten Joseph Dahers intressanta artikelserie. För tidigare delar se nedan.

Sammanfattningsvis står den syriska folkrörelsen inför flera kontrarevolutionära hot, först av allt Assad-regimen biträdd av sina ryska, iranska och Hezbollah allierade, vilka har registrerat betydande militära segrar som återerövrandet av staden Homs i maj 2014. Regimens propaganda om "kriget mot terrorismen", som också tas upp av diktatorn Sissi i Egypten och de reaktionära Gulf-monarkierna, finner alltmera eko inom västländerna i deras repressiva åtgärder som man förmodar ska klara av jihadisthotet i Europa.

Den andra sidan av kontrarevolutionen är de islamistiska och jihadistiska grupper som motsätter sig målen för den syriska revolutionen (demokrati, social rättvisa och förkastande av etnisk uppdelning) och som attackerar revolutionärer i de så kallade befriade områdena. Dessa grupper har gynnats i första hand av amnestin som beviljades dem av regimen i början av revolutionen, medan demokrater och andra revolutionärer fortsatte att tyna bort i fängelser och blev mördade av regimen. Assad-regimen har inte systematiskt bekämpat dem. Så blev staden Raqqa, som ockuperades av IS, förskonad från bomber tills USA:s bombningar mot IS började i augusti 2014.

För det andra har dessa jihadist-grupper gynnats av ekonomiskt stöd, särskilt i början av revolutionen, men mindre i dag, från privata donatorer i Gulfmonarkierna som ville förvandla den folkliga revolutionen till ett religionskrig. Jihadistgrupper som IS och Jabhat al Nusra har dessutom till stor del blivit ekonomiskt självständiga tack vare den trafik som genereras av ockupationen av oljekällor och utvecklingen av en krigsekonomi.

Det är också viktigt, trots svårigheterna och hoten mot den syriska revolutionen, att betrakta den som en integrerad del av den revolutionära processen i regionen och dess dynamik, och alla försök att skilja dem åt måste utmanas. Revolutionärerna i Syrien kämpar som de andra aktivisterna i länderna i regionen för frihet och värdighet och även mot de auktoritära regimer och islamiska grupper och jihadister som motsätter sig deras mål.

Likaså kan inte de så kallade geopolitiska invändningarna eller ett ovanifrån-synsätt på dessa block av länder förklara dynamiken i den syriska revolutionen. En sådan analys leder några politiska kommentatorer till positioner som gör dynamiken i den revolutionära processen obegriplig och de förbigår med tystnad det faktum att stormakterna, som påstås vara motsatta, samarbetar tillsammans på olika teman, som till exempel om Irak på sistone, men även i "kampen mot terrorismen".

Närmandet under det senaste året mellan Iran och USA är ett perfekt exempel och har visat, om det fortfarande är nödvändigt, det meningslösa i positionen för de sektorer av vänstern som ser Ryssland och Iran som en del av ett anti-imperialistiskt block. De olika imperialistiska makterna och de regionala borgerliga regimerna har, trots deras rivalitet, ett gemensamt intresse av att besegra de folkliga revolutionerna i regionen, och det mest uppenbara exemplet är Syrien. Genève 2-konferensen som hölls i mars 2014 om Syrien, stöddes av alla globala och regionala krafter utan undantag, hade samma mål som tidigare "freds"-konferenser: att nå en överenskommelse mellan Assad-regimen och en opportunistisk falang - kopplad till Väststaterna och Gulfmonarkierna - av oppositionen som förenas i den syriska koalitionen.

Vi ska inte inbilla oss att den imperialistiska rivaliteten på global nivå mellan USA, Kina och Ryssland är ett oöverstigligt hinder för dessa makter, i den mån dessa i verkligheten befinner sig i ett ömsesidigt beroende i många frågor. Alla dessa regimer är borgerliga regimer som är och alltid kommer att vara fiender till folkliga revolutioner, som vill införa eller förstärka en stabil politisk miljö där de kan samla och utveckla sitt politiska och ekonomiska kapital i strid med de folkliga klasserna. Ingen regional eller internationell makt är vän av den syriska revolutionen, bara de folkliga klasserna i kamp över hela världen. I Syrien liksom på andra håll, finns ingen lösning så länge de demokratiska och sociala frågorna inte behandlas tillsammans.

Slutligen, som de revolutionära syrierna uttrycker det: "Fienderna är många.... revolutionen är en... och den fortsätter". Den syriska folkrörelsen har otvivelaktigt inte sagt sitt sista ord.

Tidigare delar av artikeln:




onsdag 17 december 2014

För redeliga män

Folk och rackare: 
För redeliga män














Folk och rackare spelade svensk folkmusik med påverkan från engelsk folkrock. Deras mest kända skiva är Stjärnhästen, varifrån "För redeliga män" är hämtad.

Bloggar om musik, jul


Syrien: Ett år av folklig rörelse och kamp

...den revolutionära processen i Syrien, del 8
Tidigare delar av denna intressanta artikelserie av den syriske revolutionäre vänsteraktivisten Joseph Maher: del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6 och del 7

Den folkliga rörelsen fortsätter att göra sin röst hörd mot alla dem som är motståndare till målen för revolutionen. I januari 2014 hade en folklig explosion i många befriade områden knuffat ut IS och uppmuntrade andra väpnade grupper att bekämpa den senare, däribland vissa islamistiska grupper som till en början var motvilliga, men som under folklig press började bekämpa IS. För en stor majoritet av folket i de befriade områdena hade IS blivit som en annan sida av Assadregimens maktfullkomlighet, väl sammanfattad av demonstranternas skanderande: "Assad och IS är ett".

I mars 2014 hölls många evenemang och aktiviteter för att fira den tredje årsdagen av den syriska revolutionen och minnas dess mål, med fotoutställningar och teaterföreställningar i befriade zoner som Aleppo och regionen Idlib.

Under april och maj har också aktioner organiserats mot jihadistiska och islamistiska grupper. I staden Minbej, nära Aleppo, som hölls av IS genomfördes en generalstrejk i maj av invånarna i staden för att protestera mot ockupationen. En grupp aktivister har också lanserat en kampanj för att kräva frigivning av fyra revolutionärer inklusive Razan Zeitouneh, en symbol för det folkliga upproret och kampen mot regimen, som kidnappades i december 2013, troligen av den Islamiska fronten som redan innan hade hotat aktivister. Demonstrationer har hållits till exempel i staden Duma, nära Damaskus, och i distriktet Salah el-Din i Aleppo under parollen: "Den som kidnappar revolutionärer är en förrädare".

Under det skendemokratiska valet i juni 2014 då diktatorn Bashar al-Assad omvaldes, distribuerade grupper av aktivister flygblad och broschyrer i största hemlighet, före och under valen i städer och områden under dominans av regimen, såsom Damaskus, Aleppo och Hama, fördömde regimens brott och upprepade sin beslutsamhet att fortsätta sin revolution till segern. Samtidigt fanns det demonstrationer i många befriade områdena som fördömde dessa "blodiga val". Vi såg också några revolutionärer i de befriade områdena som omvandlade soptunnor till valurnor på vilka det skrevs "Du kan rösta här", "Vi har kastat ut dig, Bashar" och "Bashar, det är här som du lever". I staden Qamichli organiserades en demonstration av unga kurder för att fördöma valet som en fars iscensatt av Assad och uppmanade till bojkott.

Under den israeliska militära aggressionen mot Gazaremsan fanns det i "befriade områdena" i Syrien, särskilt i olika stadsdelar i Aleppo, i staden Qaboun nära Damaskus, Deraa, och så vidare, solidaritetsdemonstrationer med det palestinska folket från början av operationen.

I distriktet Salah el Din skickade demonstranterna följande meddelande till det palestinska folket: "från befolkningen i Salah el Din i Aleppo till befolkningen i Gaza: vi är ett, er kamp är vår kamp". En fackeltåg ägde också rum i Aleppo för Gaza, medan barn demonstrerade i massor i staden Qaboun i solidaritet med Palestina. Det har också varit demonstrationer till stöd för Gaza i det palestinska lägret Yarmouk. På Golanhöjderna, ockuperat av Israel, fördömde demonstranter, som stöder den syriska revolutionen, Israels militära attack mot Gaza, med plakat som krävde ett stopp för massakern i Syrien och Gaza.

I början av augusti 2014 lanserade aktivister i folkliga kommittéer och råd i vissa stadsdelar i Aleppo en kampanj för att återuppliva rörelsen med fredliga protester mot regimen samtidigt som man motsätter sig Islamiska staten. Kampanjen vill särskilt återuppliva gatudemonstrationer som också använder sociala medier. Kampanjen kallas: "fredlig aktivism är revolutionens puls".

Kampanjen samlar de revolutionära råden i stadsdelarna Salah al-Din, Bustan al-Qasr, Kalasa och gamla staden i Aleppo, samordningskommittén för distriktet Mashhad, och civila försvarsakut-team. Det fria Aleppos kommunala råd, Syrian Association of Women och ett antal fristående aktivister har också anslutit sig till denna mobilisering.

Under den första dagen av kampanjen organiserade det revolutionära rådet för Salah al-Din en vaka. Deltagarna höll banderoller som svar på en artikel publicerad i den amerikanska tidskriften "Live Wire", vilken karakteriserade Aleppo som "den farligaste staden i världen". Demonstranterna ville sända ett budskap om att deras stad lever och förtjänar kärlek trots farorna med att leva där. I östra Aleppo deltog demonstranterna i en marsch från trakten av Salah al-Din, förbi Mashhad och slutade i närheten av Ansari. De studenter som deltog i demonstrationen viftade med skyltar som krävde en återgång till de värden som försvarades i början av revolutionen 2011 och för enandet av Fria syriska armén.

De mest anmärkningsvärda fakta är två strejker i de fria områdena i Aleppo. För det första gatsoparnas den 20 september mot "provisoriska regeringen", representanterna för nationella oppositionskoalitionen, och sedan den av "civila försvars"-agenter, motsvarande brandmän, mot samma "regering" den 21 september. Det 3 oktober skapades också en oberoende kampanj mot korruption inom oppositionen...

Under september var det också många demonstrationer och mobiliseringar mot ingripande av USA-koalitionen, den 26 september till exempel under parollen "De civila behöver inga nya internationella mördare!", vilket uttrycker deras känsla av bombningarnas värdelöshet. En streamer som hölls upp av en demonstrant i Aleppo nyligen: "Vansinne: göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. (Albert Einstein), och under: Afghanistan 2001, Irak 2003, Syrien 2014".

Den 16 oktober demonstrerade man i den "befriade" staden Kafranbel under parollen om att återvända till revolutionens anda. I regionerna under regimens kontroll har oppositionen inte slutat att öka sitt inflytande ens bland "lojala supportrar" till regimen.

I juli och augusti spreds i områden under regimens kontroll mängder med broschyrer tryckta med slogan "Vi vill leva: dina barn ligger i ett palats och våra barn i kistor". På samma sätt genomfördes i mitten av augusti en kampanj som lanserades av aktivister från alawite-gruppen "Shout", som är i opposition till Assad. Gruppen försöker visa på farorna och uppoffringarna som gjorts av alawiterna när de försvarar Assad-regimen. De har till exempel genomfört kampanjer på sociala medier eller genom i hemlighet distribuerade flygblad i staden Tartous, vilka säger att "gatan vill leva" och "stolen för dig [Assad], kistor för våra barn", med hänvisning till det betydande antalet alawitesoldater i regimens armé som har dött under de senaste tre åren. Stolen är en symbolisk hänvisning till presidentskapet.

Den 2 oktober skedde en viktig demonstration i "lojala" distrikt i staden Homs mot de statliga ledarna, efter en explosion som dödade tiotals barn. Demonstranterna ropade parollen "folket vill Barazis fall", med hänvisning till guvernören i staden, Talal Barazi, en regimsupporter.

Samma dag var det en demonstration i "upproriska" distriktet i Homs i solidaritet med offrens familjer. Detta inträffade en månad efter gripandet av "lojala" aktivister för en protestkampanj som heter "Var är de?", mot regimens övergivande av en militärbas i norra Raqqa-provinsen och IS:s massaker på hundratals soldater.

I mitten av oktober såg staden Tartus, betraktad som ett starkt fäste för regimen, sin första demonstration som krävde regimens fall.

Vid samma tillfälle öppnades ett stort köpcentrum, till en kostnad av mer än 50 miljoner dollar i staden Tartus, vilket retade upp anhängare till Bachar el-Assad, som ser detta som oanständigt medan landet ödeläggs av kriget. Denna kritik uttrycker en alltmer påtaglig bitterhet i pro-regim-media, särskilt efter stora förluster bland soldaterna och dödandet av ett femtiotal barn under de senaste attackerna mot Homs. Lojala anhängare anklagar regimen "medan cirka 60% av befolkningen i Tartus inte har råd att handla där "där borta", säger ett upprört meddelande på en regimvänlig Facebook-sida.

Samtidigt bör vi notera bildandet av en autonom regering i flera regioner med en kurdisk majoritet i nordöstra Syrien. En autonom regering dominerad av Demokratiska Unionspartiet (PYD), vilket är den syriska motsvarighet till arbetarpartiet Kurdi (PKK), i november 2013. Assad-styrkorna drogs bort i juli 2012 från nio städer med kurdisk majoritet. PYD kontrollerar de flesta av de kurdiska regionerna utanför staden Qamishli, som fortfarande är under ockupationen av regimen, och några blandade städer i provinser i Hasaka och i Aleppo.

Självständiga övergångsförvaltningar har skapats i Afrine, nordvästra Aleppo, Kobani, mellan den turkiska gränsen i norr och Eufrat som gränsar i väster, och Djezireh, det största och folkrikaste området, vilket är beläget i den nordöstra delen av landet.

I väntan på valen som planeras under 2014 har varje enhet för närvarande en lagstiftande övergångsförsamling ledd av en president och en provisorisk regional regering, som består av tjugotvå medlemmar, utsedda ministrar, som leder med ett ministerråd, den vanliga verksamheten i det politiska, sociala, juridiska och ekonomiska livet. Dessa tre regionala regeringar leds alla av en kurdisk premiärminister och två vice premiärministrar som ofta kommer från andra religiösa eller etniska grupper.

Mycket intressanta experiment i självadministrering, särskilt när det gäller kvinnors och minoriteters rättigheter, men också med många motsägelser, särskilt maktfullkomlighet av PYD-styrkor, som inte dragit sig för att undertrycka aktivister eller stänga institutioner som är kritiska till dem. På samma sätt har, sedan början av oktober, obligatorisk värnplikt påbjudits och genomförts av PYD i områden under dess kontroll, vilket resulterat i en flykt av ett ökat antal ungdomar som tillhör andra grupper, medan andra som vägrat att tjänstgöra i YPG-styrkorna fängslats. 

Man får inte glömma att PYD, precis som sin moderorganisation PKK, saknar demokratiska referenser om i sin inre eller yttre funktion i förhållande till rivaler och andra grupper. Vi bör komma ihåg proteströrelserna i slutet av juni 2013 i vissa städer i Rojava, som Amuda och Derabissyat, mot förtryck och gripandet av kurdiska revolutionära aktivister från PYD-styrkor.

Det hindrar oss inte från att ge det totala stödet till den kurdiska nationella befrielserörelsen i dess kamp för självbestämmande i Irak, Syrien, Turkiet och Iran mot auktoritära regeringar som förtrycker dem eller hindra dem från att utöva sitt självbestämmande. Det är därför det också är nödvändigt att kräva avlägsnandet av PKK från alla listor över terrororganisationer i Europa och på andra håll.

Vi kan verkligen kritisera ledningen för PKK eller PYD för delar av deras politik, men som jag sa tidigare, är en grundläggande princip för revolutionärer att vi inledningsvis måste stödja alla former av kamp för frigörelse och emancipation ovillkorligt innan vi har rätt att kritisera det sätt på vilket de leds.



Det räcker inte att vara emot Sd

...det krävs en anti-kapitalistisk rörelse

"I Europa och även i Sverige ser vi idag en massarbetslöshet som når höjder vi inte sett sen trettiotalet. Och överallt exploateras den sociala krisen av högerextrema krafter.... Vi vet att denna kris är det kapitalistiska systemets kris.... 
Sverigedemokraterna bejakar däremot det kapitalistiska samhället.... Den sociala krisen beror i stället enligt SD på den del av befolkningen som är födda för långt bort eller vars farmor är född för långt bort och talar annorlunda. På invandrarna alltså.... Men inget parti har ett svar när det gäller den sociala situationen och massarbetslösheten. Borgarna kan vi ju räkna bort, de är ju kapitalismens propagandister, men inte heller de ”röd-gröna” törs peka på de grundläggande orsakerna. För då måste man ju ifrågasätta storkapitalets äganderätt.... 
Socialdemokrater och miljöpartister svarar på den politiska kris som nu uppstått med att plädera för nedmontering av blockpolitiken, samarbete med borgarna alltså. Och mycket pekar på att V tragiskt nog inte har något annat alternativ heller...."

Läs hela debattinlägget av Peter Widén i Internationalen här.

Bloggar om politik, sverigedemokraterna Intressant


tisdag 16 december 2014

Silent Night

The Temptations: Silent Night


Den amerikanska soulgruppen Temptations med sin version av Stilla Natt

Ett välfärdsblock i extravalet

...så blir kramp till kamp
Stefan Löfvéns hjälplösa sökande efter ett "blocköverskridande samförstånd" duger inte. Istället behöver Sverige ett block av solidaritet, skriver historikerna Kjell Östberg och Håkan Blomqvist.

"Den myllrande samhällskraften av fackföreningsfolk, socialdemokrater och vänsterpartister, feminister och miljökämpar, antirasister, välfärdskramare och arga pensionärer kan hjälpas åt att ta initiativen och dra i gång en bred opinionsrörelse för gemensam välfärd, jämlikhet och klimatansvar. Tillsammans kan vi segra den 22 mars, bryta det parlamentariska dödläget och vända det ödesdigra till det löftesrika"

Läs hela artikeln i Aftonbladet: Så blir kramp till kamp



Gemensam front mot rasism och fascism

Ytterligare en text som ska ligga till grund för Rött Forum 2015

Som man skördar får man så. Sverigedemokraternas stryptag på svensk politik är ingen blixt från klar himmel. Ökande klyftor, massarbetslöshet och raserade välfärdssystem har sitt pris. I en kapitalistisk världsordning som bygger på ojämlikhet och exploatering av billig arbetskraft har nyliberalismen skärpt konkurrensen mellan människor. Främlingsfientliga och nationalistiska krafter utnyttjar otryggheten och rasistiska föreställningar när miljoner samtidigt drivs från sina  hem av krig, fattigdom och klimatförstöring.

Läs hela texten här


måndag 15 december 2014

Santa Claus is coming to town

Alice Cooper: 
Santa Claus Is Coming To Town


Gammal låt i senare version


Kring Dalaplan

...bilder från Malmö
Närmar oss Dalaplan från norr via Södra Förstadsgatan

En 33 meter lång "fruktansvärd tunnel...

....en mardröm som aldrig tar slut. Den kan sätta skräck i den modigaste människan" (Belysningsbranschens motivering när den 2012 utsåg denna till Sveriges värsta)

Den har dock byggts om och jag kunde lyssna till fågelsång under min underjordiska vandring

Överlevde gjorde jag i varje fall och är nu på väg upp...

Blickar bort mot Ystadvägen

Detta kan vara Malmös tristaste plats...

Utsikt mot Per Albin Hanssons väg (köpcentrumet Mobilia finns femhundra meter bort)

John Ericssons väg, utsikt mot gamla barnsjukhuset (med alla skorstenarna)

Man försöker hjälpa upp det hela med en julgran...

...och ett nytt höghus i rött har kommit till

Annars vet jag inte vad man ska göra med den är platsen...


Syrien: Araber och kurder förenade

...den revolutionära processen i Syrien, del 7
Tidigare delar av denna intressanta artikelserie av den syriske revolutionäre vänsteraktivisten Joseph Maher: del 1, del 2, del 3, del 4, del 5 och del 6

I den nordöstra delen av Syrien, bebodd till sin majoritet av kurdisk befolkning, har de senaste striderna mellan islamister och kurdiska miliser i PYD (länkad till PKK) varit tillfälle för folkliga initiativ från aktivister och lokalbefolkningen. Dessa folkliga initiativ syftar till att bekräfta broderskapet mellan kurder och araber i regionen och att påvisa att den folkliga revolutionen utesluter rasism och trångsynthet. 

Vid tiden för striderna i provinsen Raqqa bildades i staden Tall Abyad bataljonen "Chirko Ayoubi", som gick med i den kurdiska frontens brigad den 22 juli 2013. Bataljonen består numera av araber och kurder tillsammans. De har i ett gemensamt uttalande fördömt de övergrepp som begåtts av de islamistiska grupperna och försöken till uppdelning av det syriska folket baserad på etnicitet och samfund. De olika fraktionerna i FSA är dock splittrade. Några slåss på islamisternas sida, men andra har anslutit sig till den kurdiska milisen och fördömer de grymheter som begåtts av islamistiska grupper.

I staden Aleppo, närmare bestämt i stadsdelen Achrafieh (bebos huvudsakligen av kurder), hölls en demonstration den 1 augusti 2013 som samlade flera hundra personer till förmån för solidaritet mellan araber och kurder och för att fördöma handlingar som begåtts av islamistiska extremistgrupper mot den kurdiska befolkningen.

I staden Tell Abyad, vilken har varit föremål för intensiva strider, har aktivister försökt lansera flera initiativ för att få ett slut på den militära konflikten mellan de två grupperna, för att stoppa tvångsförflyttning av civila, för att inrätta en folklig kommitté för att styra och leda staden på daglig basis, och främja initiativ och gemensamma åtgärder mellan araber och kurder, i syfte att nå samförstånd med fredliga medel. Insatserna fortsätter idag trots fortsatt striderna mellan islamister och kurdiska miliser.

I staden Amouda träffades omkring trettio aktivister den 5 augusti 2013 med kurdiska flaggor och flaggor från revolutionära syrier bakom en skylt med texten "Jag älskar dig Homs", för att visa sin solidaritet med staden som belägrades av regimens armé.

Nyligen i staden Qamichli, där araber (muslimer och kristna), kurder och assyrier lever, har lokala aktivister lanserat många projekt för att säkerställa samexistens och förvaltning av vissa stadsdelar genom gemensamma kommittéer. I samma stad har Unionen för fria kurdiska studenter lanserat en internetkampanj för frihet, fred och broderskap, tolerans och jämlikhet för Syriens framtid.

Vid tidpunkten för attackerna mot den kurdiska staden Kobani av styrkor från Islamiska staten, organiserades militärt motstånd av PYD och dess militära styrkor, YPG, och även ett aktivt deltagande av minst tre bataljoner av arabiska stridande som fanns i staden: "Al Raqqas revolutionära bataljon", "Sun of the North-bataljonen" och "Jirablis" bataljon. Den 4 oktober beslutade också den fria syriska armén att skicka tusen soldater för att försvara Kobani. Många demonstrationer till stöd för staden Kobani arrangerades också i byar och befriade distrikt i Syrien av revolutionärerna.

Till sin mycket stora majoritet har den syriska folkrörelsen upprepade gånger uttryckt sitt avvisande av konfessionalism, trots försök från regimen och islamistiska grupper att tända denna farliga eld. Slogans från demonstranterna som "Vi är alla syrier, vi är enade" och "Nej till konfessionalism" har upprepats kontinuerligt fram tills idag.

Det är viktigt att förstå den avgörande roll som folkets kommittéer och organisationer har i den revolutionära processen, eftersom dessa är de viktigaste aktörerna som gör att folkrörelsen står emot. Detta innebär inte att förminska den roll som det väpnade motståndet spelar, men det senare är beroende av den folkliga rörelsen för att kunna fortsätta kampen. Utan den skulle vi inte ha någon chans.

Det är svårt att fastställa styrkeförhållandet mellan de olika folkkommittéer, som har en mycket betydande förankring i denna revolution, och jihadistiska och islamistiska reaktionära grupper. Vad som är säkert är att folkrörelsen inte kommer att överge målen för revolutionen: demokrati, social rättvisa och avvisande av konfessionalism, trots de hot som de islamistiska grupperna och Assad-regimen representerar.


söndag 14 december 2014

Christmas Canon Rock

Trans-Siberian Orchestra: 
Christmas Canon Rock


Den amerikanska hårdrocksorkestern Trans-Siberian Orchestra spelar julmusik


Kring Södervärn

...bilder från Malmö
Vi närmar oss Södervärn från söder via Södra Förstadsgatan

Södervärns busstation

Spårvägsgatan mot korsningen med Södra Förstadsgatan. I bakgrunden till vänster Akuten på Allmänna sjukhuset

Ny byggnad i samma korsning, Swedbank i bottenplanet

Andra sidan i samma korsning, äldre kvarter mot Möllevången till

Cykelbanan genom busstationen

Äldre byggnad tillhörande sjukhuset ut mot Södra Förstadsgatan

Ungefär här låg Södervärns gamla järnvägsstation. I bildens förlängning gick järnvägsbanorna till dels Ystad och dels Falsterbo/Skanör


lördag 13 december 2014

Blue Christmas

Elvis Presley: Blue Christmas


En klassiker med Elvis. Han spelade in sin version av låten 1957. Här live från 1968.


Samling vänsterut!

...men det måste till en ny politik

Låt oss tala klarspråk. Det var med gemensamma krafter som Alliansen och Sverigedemokraterna fällde regeringens budgetförslag – och därmed i praktiken regeringen. Inte ens de marginella förbättringar för vårdbehövande, skolelever, pensionärer och våldsutsatta kvinnor som förslaget innehöll kunde passera den blåbruna rörans tröskel. Alliansens avsky mot gemensam välfärd, tillsammans med Sverigedemokraternas hat mot invandring, är den politiska kombination som i detta nu förändrar svenskt politiskt liv. På lokal nivå förespråkar kristdemokrater, centerpartister och moderater helt öppet uppgörelser med Sverigedemokraterna. Vi vet nu säkert var borgaralliansen står och vad den är beredd till.

Detta är verkligen ett krisläge. Inte bara för det politiska etablissemanget och deras projekt, utan också för oss andra som slåss för välfärd och jämlikhet. Och just för att vi befinner oss i ett nödläge är det absolut nödvändigt att arbetarrörelsen och dess allierade tar regeringsmakten i ett fast grepp. Det man inte har i parlamentarisk matematik måste man räkna in från samhället, från folket.

Nu är det dags att hitta styrkan bland gräsrötterna. Högern är samlad och välorganiserad. Allt tal om ”ansvar” och ”samarbete” är fernissa och retorik. Från allianspartierna till Sverigedemokraterna står det klart att inte en progressiv stavelse kommer att släppas fram så länge det röd-gröna blocket inte har majoritet. I praktiken är Alliansen inställda på att regera med passivt SD-stöd. Att valet i september, förutom att vara en stor SD-framgång, var en tydlig markering mot Alliansprojektet förtigs av alla borgerliga röster.

Att i detta läge mala begrepp som ”blocköverskridande samarbete” och ”ansvar” är inte bara kontraproduktivt, utan direkt verklighetsfrämmande. Det är hög tid att dra sig till minnes att den nu så avskydda blockpolitiken faktiskt har sin grund i samhällsmotsättningarna; mellan rik och fattig, mellan de få som lever av kapital och den stora majoritet som måste lönearbeta för sin försörjning. Detta är fortfarande sant, trots att flesta politiker gör allt för att sudda ut faktum.

Samling vänsterut, i regeringen och på gatan, på arbetsplatser och i bostadsområden! Det måste vara ledorden. Utnyttja regeringsmaktens fulla styrka för att backa upp och släppa in den demokratiska välfärds- och jämlikhetsopinionen. Använd kraften underifrån för att försöka bryta det parlamentariska dödläget. För arbetarrörelsen och vänstern handlar det nu om att mobilisera allt som finns av folkligt försvar för gemensam välfärd och jämlikhet. Inför extravalet i mars måste varenda människa med hjärtat till vänster upp på fötter och bidra till ett svidande nederlag för borgaralliansen och dess SD-kumpaner.

Ursprungligen ledare i veckotidningen Internationalen vecka 50/2014

Bloggar om politik, val 2015 Intressant DN 

Demonstrera för rätten till bostad

...ett Malmö för alla

För mera info se facebookevent

Ett uttalande som jag hittade på Solidaritet med EU-migranter:

"Vintern är här. Fönster i hela Malmö pryds av ljusstakar och stjärnor. Många värmer sig med en kopp te, med julsånger ljudande i bakgrunden i sina trygga, varma hem. För en del nalkas ledighet och familjemiddagar.

Samtidigt riskerar andra, våra grannar, våra medmänniskor att frysa ihjäl. Samtidigt riskerar de att förlora allt de har eller till och med sina liv, i anlagda bränder, som varken malmöpolisen eller Malmö stad tar på allvar!

Vi ser allvarligt på kommunens och malmöpolisens ignorans mot situationen för fler hemlösa i Malmö, då hanteringen direkt bidrar till en avhumanisering, som måste stoppas nu! När rasistiska tendenser dagligen tar plats har Malmö kommun inte råd att tala om medborgarskap och gömma sig bakom byråkratiska argument om att ”vi” inget kan göra. Det är en osolidarisk ståndpunkt som dessutom rimmar illa med det faktum att vår ekonomi idag ständigt sägs vara beroende av att arbetskraften och kapitaltillgångarna är geografiskt rörliga. Så accepteras och förstärks en globalisering på endast de rikas villkor där klassklyftorna åter vidgas samtidigt som skyddsnäten står allt sämre anpassade för att möta behoven hos de fattigaste. Vi ser idag en politik som innebär att något så grundläggande som tillgången till tak över huvudet underkastas enskildas vinstintressen.

Det räcker nu! Vi vägrar se på, följ med oss och kräv att Malmö stad åtgärdar problemen! Följ med oss och kräv att Malmö stad slutar neka personer deras grundläggande mänskliga rättigheter! Följ med oss och kräv ett Malmö för alla, där allas rätt till bostad är villkorslös!"

fredag 12 december 2014

Stefan Löfvén på högerkurs

...spolar löftena i budgeten

Budgeten är överspelad, meddelar Stefan Löfvén (s). Så säger han farväl till löftena om kompensation till pensionärer och arbetslösa. Det går naturligtvis inte att binda upp sig om han ska få till sin hett efterlängtade regering ihop med Folkpartiet och Centern.

LO-toppen vill klippa banden till Miljöpartiet och Löfvén ändrar sig nu även på den här punkten. Nu tänker S föra en "självständig" valkampanj inriktad på borgerligt äktenskap.

Läget klarnar allt mera och Stefan Löfvéns och socialdemokraternas grundläggande högerkurs kommer åter upp i öppen dager. Det är en konsekvent högerkurs som S har hållit nu i trettio år, i regeringsställning eller i opposition.

Socialdemokraterna övergav sitt välfärdsbygge och lystrade till storfinansens krav på omläggning av politiken i nyliberal riktning. Så anpassade man sig till avregleringar, privatiseringar, nedskärningar av välfärden och ökande klassklyftor.

Det var den högerkursen som gjorde många arbetare och vanliga människor desillusionerade och vanmäktiga, fick dem att tappa tron på det socialistiska projektet och öppnade upp för högern och extremhögern.

Toppskiktet inom socialdemokratin vill inte använda arbetarrörelsens potentiella styrka utan sätter sig hellre i knät på kapitalet och borgerligheten.

Det är en nederlagslinje som Stefan Löfvén kör. En politik för "mitten"-regering ihop med borgerliga partier, som fortsätter åtstramningspolitiken och orättvisorna, är också rena julklappen åt Sverigedemokraterna. 

Det är något helt annat vi behöver, ett vänsteralternativ, ett arbetaralternativ, ett alternativ för rättvise-reformer, ett jämlikt välfärdssamhälle och omfördelning av samhällets resurser för att skapa social rättvisa.



Med det viktigaste valet framför oss

...kräv ett annat samhälle

Ett allvarligt läge råder i landet Sverige. Så långt är nog de flesta överens. Vi står nu inför ett nyval. Ett nyval där vissa oroar sig för att Sverigedemokraterna kommer att växa markant, medan andra ivrigt pekar på vikten av att hålla vänstern borta från alla möjligheter att påverka regeringen.

Situationen är på ett sätt ganska tydlig. Majoriteten av det svenska folket ville i höstens val välja bort den marknadsliberala inriktning som landets ledning haft i många år. En hel del väljare uppfattade Sverigedemokraterna som det enda partiet som på riktigt månade om deras välfärd och förstod deras rädsla inför framtiden. De nationalistiska, högerpopulistiska partierna växer när välfärden urholkas samtidigt som de etablerade partierna inte erbjuder något ideologiskt patos utan alla strävar mot mitten och högerut. När en stat ses som ett företag som måste styras mot en ständig tillväxt.

Bland det farligaste vi kan göra i den situation som nu uppstått, det är att utmåla SD:s väljare som huvudmotståndare. Att göra det här valet till en folkomröstning om invandringen, som bland annat Feministiskt initiativ nu vill, det är att gå med på SD:s partielits problemformuleringar och ge dem alla möjligheter i världen att växa inför nyvalet. Det här valet handlar om välfärden. Det handlar om att kapitalismen är i kris och att vi behöver styra in kursen mot ett annat system, mot ett annat sätt att organisera samhället där människor inte hamnar utanför, vare sig de är nyanlända, har bott i landet en kort eller lång tid, eller är födda här. Det är det iskalla samhälle som borgarnas politik har skapat som ger SD handlingsutrymme.

Så börjar Emma Lundströms artikel i veckotidningen Internationalen - läs resten här.

Bloggar om politik, val 2015 Intressant

Syrien: Mot islamister och jihadister

...den revolutionära processen i Syrien, del 6
Tidigare delar av denna intressant artikelserie av den syriske revolutionäre vänsteraktivisten Joseph Maher: del 1, del 2, del 3, del 4 och del 5

Medan behovet av att motsätta sig jihadister bara är något man talar om i Europa och USA, har det syriska revolutionära folket motsatt sig dem i mer än ett år. Det är samma folkliga organisationer som nämnts ovan, vilka är de som oftast motsätter sig de beväpnade islamiska grupperna. Islamisterna vill ta kontroll över befriade områden med våld när de inte har några rötter i den folkliga rörelsen och de har ingenting med revolutionen att göra.

Staden Raqqa har till exempel fortsatt att uppvisa ett orubbligt motstånd mot islamistiska grupper. Sedan staden befriades från regimens trupper i mars 2013 har många demonstrationer organiserats mot islamistiska gruppers ideologi och auktoritära metoder. Det har varit demonstrationer i solidaritet med aktivister vars frigivning man kräver från islamisternas fängelser. Detta har lett till frisläppandet av vissa aktivister, men många andra förblir fängslade som den berömde Fader Paolo och andra, såsom sonen till den intellektuelle Yassin Hajj Saleh, Firas.

I september 2013 efter Islamiska statens ockupation av staden och deras attack mot en kyrka i Raqqa, organiserade grupper av unga aktivister en demonstration för att fördöma dessa handlingar, där de bar fram ett stort kors som ett tecken på solidaritet med den syriska kristna gemenskapen i staden. De har även publicerat ett uttalande: "Vi kräver respekt för alla religioner: kristna och muslimer är ett och enade, vi har levt och vi kommer att leva som bröder. De människor som tar del i dessa typer av åtgärder representerar endast sig själva och den islamiska religionen är oskyldig till sådana handlingar".

Kvinnor har spelat en ledande roll i motståndet från befolkningen till IS i staden Raqqa, liksom på andra håll. Till exempel, Suad Nofal, en lärare, har protesterat nästan dagligen i flera månader mot auktoritära metoder från IS och för frisläppandet av politiska fångar. Liknande demonstrationer av de folkliga massorna som utmanar auktoritära metoder och reaktionära islamister har ägt rum i Aleppo, al-Mayadin, Al-Quseir och andra städer som Kafranbel. Dessa kamper fortsätter idag.

LCC, de lokala samordningskommittéerna, har också fördömt kraven från al Qaida-ledaren, Ayman Zawihiri, för upprättandet av en islamisk stat i Syrien. De fördömde denna "flagranta inblandning i Syriens inre angelägenheter" och upprepade "det faktum att endast syrier kommer att avgöra framtiden för sitt land". I detta uttalande bekräftade LCC än en gång att "den syriska revolutionen började i syfte att uppnå frihet, rättvisa och en civilrättslig, pluralistisk och demokratisk... etablering i Syrien av en stat för alla dess medborgare". 

I ortsdelen Bustan Qasr i Aleppo, har lokalbefolkningen demonstrerat många gånger för att fördöma handlingarna av Shariarådet i Aleppo, som består av flera islamistiska grupper. Den 23 augusti 2013 krävde demonstranterna i Bustan Qasr, samtidigt som de fördömde massakern med kemiska vapen som begåtts av regimen mot befolkningen i östra Ghouta, också frigivning av den välkända aktivisten Abu Maryam, som än en gång fängslats av Shariarådet i Aleppo. En folklig explosion ägde också rum efter att utländska jihadister, som tillhör IS, dödat en ung pojke i 14-årsåldern, för så kallad hädelse när han hade gjort en skämtsam hänvisning till profeten Muhammed. En demonstration organiserades av folkets kommitté i Bustan Qasr mot det islamiska rådet och islamistiska grupper, skanderande: "Vilken skam, vilken skam, revolutionärer som har blivit Shabbiha" [en referens till en väpnad pro-Assad grupp] och de hänvisade även till att det islamiska rådet citerar Assadregimens säkerhetstjänst, en tydlig anspelning på dess auktoritära metoder.

Den 2 augusti 2013, under en av de veckovisa fredagsdemonstrationerna, uttalade LCC, som spelar en viktig roll för att ge information om revolutionen, men också i att bistå och tillhandahålla tjänster för personer och flyktingar, följande i sitt pressmeddelande: "i ett enhetligt meddelande från revolutionen till hela världen, kan vi bekräfta att kidnappningar av aktivister och av nyckelaktörer i revolutionen, förutom att tjäna tyranniets intressen, är skadliga för friheten och för revolutionens värdighet". Detta meddelande var riktat direkt mot reaktionära islamistiska grupper. I samma anda, den 28 juli 2013 skrev LCC i ett pressmeddelande med titeln: "Tyranni är detsamma, oavsett om det sker i religionens namn eller i namn av sekularism", jämförande islamister och regimen. LCC publicerade ett pressmeddelande den 20 september 2013, vars titel var "Endast syrierna kommer att befria Syrien", på nytt bekräftande sitt avvisande av ett utbyte av ett tyranni mot ett annat, och de kritiserade handlingarna från IS, som "inte skiljer sig från handlingarna från den syriska regimen i förtrycket och undertryckandet av yttrandefriheten".

Folkets råd i distriktet Salah El-Din, i staden Aleppo, bar fram en skylt i mitten av en demonstration den 27 september 2013 i opposition till IS, som sa: "Ta din islam och lämna oss vår islam - islam erövrade hjärtan före territorier". Samordnande kommittéer, exempelvis Kurdiska kommittén för Broderskap har anklagat IS för att de "ockuperar städerna och terroriserar medborgarna", man har också likställt IS med de väpnade regimgrupperna som Hizbollah, som också attackerar civila. På en demonstration mot IS i närheten av Ashrafiya i Aleppo den 20 september 2013 fanns plakat med texten "Syrien kommer att bli fritt, ut med IS" och "Vårt Syrien har färger. Nej till IS och dess svarta flagga".

I september samma år försvarade elva civila organisationer, som företräder den organiserade revolutionära strukturen i regionen Ghouta, ett område utanför Damaskus, aktivisten Razan Zaitouneh, en folklig revolutionär företrädare, mot hot som riktats mot henne från medlemmar av väpnade islamistiska fraktioner.

I mitten av oktober släppte medborgarrättsrörelsen i Syrien ett uttalande mot Zahran Alloush, befälhavare för Islams armé, i vilket grupperna och medlemmarna i den syriska revolutionära processen förklarade sig avvisande "till varje försök av någon part att införa nya former av auktoritärt styre över den syriska befolkningen och aktivisternas arbete".

Detta uttalande publicerades efter att Alloush försökte tvinga sin auktoritet på det civila rådet i staden Duma, i utkanten av Damaskus. Den beväpnade och fredlig folkliga oppositionen har inte upphört att motsätta sig IS fram till idag.

Bloggar om politik, syrien  Intressant


torsdag 11 december 2014

Slaget om arbetarna

...manliga LO-väljare går allt mer högerut

Manliga LO-väljare går allt mer högerut visar en färsk SCB-mätning. Nu börjar slaget om arbetarväljarna inför extravalet i mars.

Moderaterna ökar och går förbi Vänsterpartiet. Socialdemokraterna backar rejält. Så ser de statistiskt säkerställda förändringarna ut bland LO-medlemmarna enligt SCB:s partisympatiundersökning i november. Även Sverigedemokraterna ökar, från 8,5 i maj till 9,9 procent i november bland LO-medlemmarna, även om den ökningen inte är statistiskt säkerställd. Mätningen gjordes en vecka innan regeringens budget fälldes i riksdagen. Men LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin tror att höstens röriga situation i riksdagen ligger bakom väljarflykten.

Läs mer i Etc.se: Slaget om arbetarna

DN: "Bristen på stora reformer sänker socialdemokraterna"

Bloggar om politik, sverigedemokraterna Intressant