onsdag 21 januari 2015

Grekiska valet: Tänk om Syriza tar EU på orden

...och granskar den grekiska skulden?
Vinner Syriza det grekiska valet på söndag?

Sedan tillkännagivandet att val kommer att hållas i Grekland den 25 januari 2015 har utsikterna att det ska vinnas av Syriza presenterats som ett hot mot den internationella opinionen och i synnerhet, som ett hot mot euroområdet. Men de som slår larm är fullt medvetna om att Syriza har meddelat att man inte har för avsikt att upphäva skuldåterbetalningar så snart man blivit valda och vill stanna kvar i eurozonen. 
Å andra sidan har Syriza åtagit sig att sätta stopp för de orättvisa och antisociala åtgärder som genomförts av tidigare regeringar och av trojkan (EU-kommissionen, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden - Röda Malmös anm).

Denna kampanj mot de förmodade riskerna med Syriza syftar till att skrämma grekiska väljare att avstå från sin rätt till förändring. Den är också avsedd, i händelse av en Syriza-seger, att få en del av den europeiska allmänna opinionen att avvisa den grekiska Radikala vänstern för att undvika att Podemos vinner de spanska valen hösten 2015 i dess kölvatten. Andra överraskningar kan bli att medborgarna i länder som Cypern, Portugal och Slovenien kan anse det värt att försöka ersätta den katastrofala ultrakonservativa politiken med vänsteråtgärder. 

Europas ledare, och de stora privata företag som stöder dem, är medvetna om att majoriteten av euroområdets befolkning har en negativ uppfattning av den politik som har genomförts under de senaste åren, och skulle vara redo att rösta för förändring. En Syriza-seger skulle innebära ett stort hot mot de traditionella partierna, oavsett om de är konservativa eller "socialistiska" så fruktar de att smittan kan spridas till Spanien.

Den skuld som Grekland förväntas betala motsvarar 175% av den årliga nationella rikedomen och är en outhärdlig börda för det grekiska folket.

Vad skulle hända om en Syriza-regering beslutar att tillämpa, till punkt och pricka, artikel 7 i en förordning som antagits av Europeiska unionen i maj 2013 "om förstärkning av den ekonomiska och budget-övervakningen i medlemsstaterna i euroområdet som drabbats eller hotas av allvarliga svårigheter med avseende på deras finansiella stabilitet", gällande länder som omfattas av en strukturell anpassningsplan, särskilt Grekland, Portugal och Cypern.

Punkt 9 i artikel 7 hävdar att stater med strukturanpassning bör genomföra en fullständig ordning på statsskulden och förklara varför skuldsättningen ökat så kraftigt och identifiera eventuella oegentligheter. Här är texten i sin helhet: "En medlemsstat som omfattas av ett makroekonomiskt anpassningsprogram ska genomföra en omfattande revision av de offentliga finanserna för att bland annat bedöma de skäl som ledde till att uppbyggandet av höga skuldnivåer samt att spåra eventuella oegentligheter".

Den grekiska regeringen, under Antonis Samaras, avstod från att tillämpa denna förordning för att gömma undan de verkliga orsakerna till skuldökningen och oegentligheterna kopplade till den. I november 2012 dominerades det grekiska parlamentet av en högermajoritet som avslog ett Syriza-förslag om inrättandet av en parlamentarisk kommission för att utreda skulden, med 167 mot 119 med noll nedlagda röster.

Det är tydligt att om Syriza vinner valet, kan den regering som då tillsätts mycket väl besluta att tillämpa skrivelsen i europeisk lag och skapa en parlamentarisk skuldkommission (med medborgarinflytande) för att analysera den process som ledde Grekland till överdriven skuldsättning, för att spåra oegentligheter, och för att identifiera de illegitima, olagliga, motbjudande ... delarna av skulden.

Medborgarnas medverkan är grundläggande för en rigorös och oberoende granskningsprocess. Artikel 8 i ovan nämnda förordning rekommenderar att: "En medlemsstat skall inhämta synpunkter från arbetsmarknadens parter samt relevanta civila samhälls-organisationer när de förbereder sina förslag om makroekonomiskt anpassningsprogram, i syfte att bidra till att bygga konsensus kring dess innehåll." Ytterligare ett skäl för aktiv medborgare-samverkan i revisionsprocessen.

Här är några viktiga punkter som kan avslöjas genom att utföra en revision.

Grekiska skulden, som var 113% av BNP 2009 före inträdet i den grekiska krisen och interventionen av trojkan, som nu innehar 4/5 av den totala skulden, nådde 175% av BNP år 2014. Vi ser därför att trojkans inblandning följdes av en mycket betydande ökning av den grekiska skulden.

Mellan 2010 och 2012 användes de lån, som trojkan beviljade Grekland, i mycket stor utsträckning för att betala tillbaka till de viktigaste borgenärerna vid den tiden, främst de privata bankerna i de viktigaste europeiska ekonomierna, med början med de franska och tyska bankerna. År 2009 var cirka 80% av den grekiska offentliga skulden till privata banker i sju EU-länder. Femtio procent hölls av enbart franska och tyska banker.

En granskning av den grekiska skulden kommer att visa att de europeiska privata bankerna ökade kraftigt sina lån till Grekland mellan slutet av 2005 och 2009 (steg med över 60 miljarder €, från € 80 miljarder till € 140 miljarder) utan att beakta Greklands verkliga återbetalningskapacitet . Bankerna agerade hänsynslöst, lugnade av sin övertygelse om att de europeiska myndigheterna skulle komma till deras hjälp om det uppstod problem.

Som tidigare nämnts, kommer en granskning att visa att den så kallade "räddningsplanen" för Grekland, som inrättades av EU-institutionerna med stöd från IMF, faktiskt har gjort det möjligt för bankerna i vissa europeiska länder, med ett avgörande inflytande på EU:s institutioner, att fortsätta samla skuldåterbetalningar medan samtidigt risken överfördes till medlemsstaterna genom trojkan. Det är inte Grekland som har räddats utan en handfull stora privata banker främst i de starkaste länderna i EU.

Privata europeiska banker har således ersatts av trojkan som Greklands huvudsakliga kreditgivare från slutet av 2010.

Revisionen kommer att analysera lagligheten och legitimiteten i räddningsprocessen. Är det förenligt med EU-fördragen (särskilt artikel 125, som förbjuder EU-länder från att ta på sig de finansiella åtagandena i ett annat EU-land)? Har det följt EU:s normala beslutsförfarande? Respekterade de offentliga långivarna under 2010 (de 14 EU-länder som beviljade Grekland 53 miljarder € i lån, IMF, ECB, Europeiska kommissionen etc.) principen om den fria viljan hos låntagaren Grekland?

En artikel av Eric Toussaint, översatt från International Viewpoint

Etc: Kajsa Ekis Ekman: Historiskt val för den nya vänstern

Bloggar om politik, grekland  Intressant



Inga kommentarer: