fredag 6 februari 2015

Karl Marx liv, del 3

...intet mänskligt är mig främmande
Friedrich Engels var Karl Marx trognaste vän och medkämpe

De två tidigare delarna om Marx liv hittar du här och här

Marx var en kunnig språkmänniska. Förutom på tyska skrev han flytande på engelska och franska och han behärskade skapligt ett dussintal andra språk. När han närmade sig de sextio började han också lära sig ryska. En av hans svärsöner berättar att han varje år läste Aischylos tragedier på grekiska.

Men han tyckte också om modernare litteratur, särskilt då Balzacs och Fieldings romaner. Han kunde flera av Shakespeares skådespel utantill. Marx var alltså en mycket bildad man. "Intet mänskligt är mig främmande" var hans favoritordspråk. Han blev revolutionär därför att han var övertygad om att en grundlig samhällsomstörtning var nödvändig och inte därför att han var en bråkmakare.

En sådan man kände naturligtvis mycket starkt för saken han kämpade för. Hans ögon kunde blixtra av vrede när han talade om orättvisor och förtryck. Men för honom räckte det inte med bara ord. Han ville gå till botten med världens problem, han såg vad som var fel och ville kämpa för att rätta till dem. Visst kunde han ilskna till ordentligt ibland under de heta diskussioner som flyktingarna hade, men han lugnade sig snart. De häftiga orden följdes av en saklig, detaljerad redogörelse för den politiska situationen. Sedan lade han fram sina förslag om hur man skulle kunna ändra på den.

Det fanns gott om bekymmer och besvikelser i hans liv. Han hade ett häftigt temperament och kan inte alltid ha varit så lätt att leva tillsammans med. Ofta gick han så helt upp i sitt arbete att han glömde allt annat. Då fick Lenchen med sitt enkla, sunda förnuft ta ner honom på jorden igen till vardagsbekymren med familjen och den trassliga ekonomin. Visst var han ofta på dåligt humör, men familjens och vännernas tillgivenhet förlorade han aldrig. Han hade mycket god hand med barn. "Det är barnen som borde uppfostra sina föräldrar", brukade han säga. Hur upptagen han än var hade han alltid tid och ork över för sina döttrar.

En av hans vänner, Wilhelm Liebknecht, har gett en livfull beskrivning av en söndagsutflykt med familjen Marx. Det var under en lugnare period efter deras första besvärliga tid i London. Deras favoritmål var Hampstead Heath, den vackra naturparken en och en halv timmes promenad från deras hem. Andra flyktingar brukade träffa samman med familjen om söndagsmorgnarna. Barnen sprang i spetsen med sina kamrater.

Sedan kom Karl och Jenny och andra äldre personer. De gick i lite lugnare takt och samtalade om allvarliga saker. Sist kom flyktingungdomarna och Lenchen med matsäckskorgen. I den fanns ofta en kall stek som man brukade äta tillsammans med bröd och ost på någon av parkens pubar. Man sköljde gärna ner maten med öl. Efter lunchen ägnade man sig åt olika förströelser, lekar, kapplöpningar och framför allt åsneridning. Och sedan, på hemvägen, sjöng man gamla sentimentala tyska folkvisor, något som tyskarna väldigt gärna gör.

Inte ens de trevliga söndagsutflykterna hade väl blivit av om inte Friedrich Engels hade funnits. Han var Karls trognaste vän och anhängare. Engels kom också från en förmögen tysk familj. Hans far var delägare i en stor spinnerifirma i Manchester. I många avseenden var Engels Marx motsats. Han var lång, ljushårig och spirituell, en charmfull man som hade lätt för att umgås med de välbärgade borgarna i industristaden Manchester. Men han var lika hängiven kommunismens sak som Marx själv. Han hade kommit i kontakt med den redan som ung arméofficer.

Engels var begåvad och beläst. Han hade stora kunskaper i en rad skilda ämnen från militär strategi till naturvetenskap. Egentligen ville han ge upp sin karriär i faderns firma och helt ägna sig åt arbetarrörelsen, men den tanken övergav han. Han kunde hjälpa sina kamrater och saken de kämpade för mycket bättre om han själv hade en hygglig inkomst. Det här var en tid då socialister och kommunister fördrevs från land till land, och de hade alltid svårigheter med att skaffa sig mat för dagen. Så Engels stannade kvar i familjeföretaget och gjorde sig uppskattad bland affärsmännen i Manchester. Samtidigt gav han sitt hjärta och sina pengar till folk som ville ta makten ifrån just de där affärsmännen.

Vänskapen mellan Marx och Engels blev livslång. De var i tjugoårsåldern när de träffades första gången. Från och med den dagen gick det knappast en vecka utan att de träffades eller skrev brev. Marx hade stor respekt för Engels omdöme och intelligens. Av alla dem som besökte familjen Marx var Engels den mest kärkomne. Det var han som efter Karls och Jennys död tog hand om Lenchen Demuth i sitt eget hem. Familjen Marx hade aldrig klarat sitt uppehälle utan hjälp från Engels.

Både Marx och Engels skrev en hel del. I de tidiga verken, "Kommunistiska Manifestet" och "Den tyska ideologin" samarbetade de. Sedan kom Marx att koncentrera sig mera på ekonomi och historia och Engels på filosofi och naturvetenskap. Men det är kanske missvisande att framställa saken så. Alla deras arbeten innebar i viss mån samarbete, och ingen av dem var ute efter personliga framgångar. Dessutom var just samarbete en del av den livsåskådning de kämpade för. De ville understryka att livet och världen och människors tankar inte kan delas in i vattentäta fack. Marx betraktade all kunskap, som grundade sig på studier och erfarenheter, som vetenskap. Historia och nationalekonomi var vetenskaper, även om de inte kunde mätas med instrument som inom till exempel fysiken.

Den mest vetenskapliga filosofin var den som grundade sig på sanningen, det vill säga den som stämde med och förklarade verklighetens fakta. Och den hade sina egna lagar, precis som naturvetenskaperna. Marx böcker, "Kapitalet" och "Till kritiken av nationalekonomin" eller Engels "Anti-Duhring" och "Naturens dialektik" kan verkligen inte stoppas in i fack, märkta ekonomi, politik, historia eller något annat. De handlar alla om hur världen fungerar och ingen synpunkt kan helt skiljas från de andra.

Några av Marx häftigaste filosofiska argument hittar man i böcker som till synes handlar om ekonomi. I Engels "Anti-Duhring" (en bok om en sedan länge i alla andra sammanhang bortglömd tysk tänkare) finner man en fullständig, kortfattad analys av marxistiskt, politiskt tänkande, ett tvärsnitt genom socialismen, vad den innebär och hur uppfattningen om den har förändrats.

Bloggar om politik, karl marx  Intressant


Inga kommentarer: