måndag 23 februari 2015

Marx som nationalekonom

...mänskligt arbete som källan till rikedom
Om arbete är grunden till allt välstånd, varför är då inte de som arbetar hårdast också de rikaste?

Med nationalekonomi menar man ett helt samhälles ekonomiska uppbyggnad och produktion. Och produktion kallar man framställningen och fördelningen av allt det som människorna behöver för att kunna leva - mat, kläder, bostäder, kommunikationsmedel och mycket annat. Varje dag, varje år arbetar miljontals människor runt om i världen med att producera saker.

Till att börja med var Marx inte särskilt intresserad av nationalekonomi. Det var först när han gav sig in i den politiska striden att förändra världen som han insåg vilken oerhört stor betydelse de ekonomiska frågorna hade. Han blev mer och mer övertygad om att han måste skaffa sig grundliga kunskaper i nationalekonomi. Utan dem skulle han inte riktigt kunna förstå det nuvarande samhället och aldrig kunna dra upp riktlinjerna för ett nytt och bättre. Marx ekonomiska tankar är själva grunden till hela hans livsåskådning. Därför ska vi börja med att redogöra för dem.

Karl Marx idéer om nationalekonomi växte fram så småningom. Han lärde mycket av andra forskare, särskilt engelsmännen Adam Smith och David Ricardo. Smiths bok, "Nationernas rikedomar" (The Wealth of Nations, publicerad 1776), var det första försöket som gjorts att klarlägga vad världshandel egentligen var för något.

Att engelsmännen kom först med att studera nationalekonomi, eller politisk ekonomi som Marx föredrog att kalla det, var inte en slump. Under sjutton- och artonhundratalen var England föregångslandet på det ekonomiska området. Här föddes och utvecklades det moderna industrisamhället, och naturligtvis behövde de engelska affärsmännen och bankirerna bättre än andra förstå vad de gjorde och varför

Visst kan man göra saker utan att förstå, men man når bättre resultat om man förstår. Först när det börjar gå dåligt blir människor rädda för kunskap. De känner kanske på sig att de då får veta otrevliga och pinsamma sanningar. Men på Adam Smiths tid var de engelska industriidkarna och bankmännen inte rädda för några sanningar. Därför kunde han - och senare Ricardo - forska i lugn och ro och få reda på en hel del om rikets affärer.

Smiths och Ricardos grundprincip var något som kallades arbetsvärdeläran. Marx ansåg att den var av allra största betydelse. I korthet kan man förklara arbetsvärdeläran så här: Alla slag av varor, som tillverkas för att bytas mot andra nyttigheter, får sitt värde av det arbete som läggs ner på att framställa dem. Mänskligt arbete är källan till mänsklig rikedom, därför att någon har arbetat för att framställa det man äger. Alla handelsvaror är resultatet av människors bearbetning av något som redan finns, nämligen sådant som naturen bjuder på gratis.

Människans möjlighet att skapa något av värde ur det som naturen ger beror på hennes förmåga att uppfinna och använda redskap. Den primitive mannen använder all sin tid till att skaffa livets nödtorft åt sig och sin familj. Han jagar, samlar frukter och slåss för att skydda sig mot fiender och vilda djur. Jämförd med oss är han fattig. Han arbetar många timmar om dagen, men han har få och dåliga redskap, och hans eget arbete ger därför inte mycket. Inte heller kan han samarbeta med andra män och genom gemensamma ansträngningar nå bättre resultat.

I det komplicerade, moderna samhället är förhållandet mellan ägandet och arbete inte fullt så tydligt. Många av de människor som har de värdefullaste ägodelarna arbetar inte mycket alls, påpekade Marx. Hur kan de då ha några ägodelar? Jo, därför att de har pengar. Pengar är en symbol för rikedom, det vill säga de motsvarar ett visst värde. Men de är inte källan till rikedom.

Robinson Crusoe, som levde ensam på en ö, kom snart underfund med det. Pengar var ingenting värda för honom, däremot betydde hans förmåga att använda sina händer och sin hjärna allt. Med andra ord - pengar är ett tecken på rikedom bara så länge alla människor är överens om detta. Och det är de så länge de vet att pengarna egentligen representerar något annat - en viss mängd utfört arbete. Robinson Crusoes pengar hade inget värde för honom, därför att han inte kunde köpa något på sin ensliga ö. Det fanns ingen där som hade något att sälja - ingen hade producerat något utöver det han eller hon själv behövde.

Marx ansåg att man måste förstå arbetsvärdeläran för att rätt förstå samhällets ekonomiska uppbyggnad. Han underströk detta kraftigt, därför att han insåg att hela systemet i grund och botten inte var något annat än en byteshandel. Allting kunde köpas och säljas, och därför var det viktigt att klarlägga förutsättningarna för denna byteshandel, det vill säga värdet på de olika bytesföremålen.

Marx ansåg naturligtvis inte att arbetsvärdeläran kunde förklara alla detaljer i det ekonomiska systemet. Den var inte ett enkelt och ofelbart sätt att prissätta saker och ting. Det viktiga var att förstå att det alltid var mänskligt arbete som låg bakom rikedomen, trots alla invecklade ekonomiska transaktioner. Visst kan många olika omständigheter påverka en viss varas pris vid ett visst tillfälle, men ingenting kan ändra på det faktum att utan arbete kan inga varor produceras.

Marx ville kraftigt understryka den punkten, därför att den har en benägenhet att skylas över i ett modernt samhälle. Mannen på gatan förstår inte mycket av det som kallas nationalekonomi. Förklaringen till det, ansåg Marx, är att de rika gör vad de kan för att dölja sanningen att arbete är grunden till allt välstånd. Det måste de göra, för i samma ögonblick som alla förstår detta, inser också alla det motsägelsefulla i påståendet. Om arbete är grunden till allt välstånd, varför är då inte de som arbetar hårdast också de rikaste? Och varför blir rika människor, som inte arbetar så mycket som andra, inte fattiga?

Marx svarade så här på de frågorna: de rikas tillgångar - liksom alla tillgångar - har producerats genom arbete, men arbetet i det här fallet har utförts av andra. Det är dock inte hela sanningen, för när allt kommer omkring är det moderna samhällets arbetare inga slavar. De rika betalar dem för deras arbete. Erbjuder då inte människan som betalar (kalla henne vad du vill, fabrikören, chefen, godsägaren) något i stället för ett utfört arbete? Byter han inte till sig ett värde mot ett annat? Och är det inte helt rättvist?

Vi förstår haken i resonemanget om vi ställer frågorna: Varför anställer fabrikören eller chefen eller godsägaren folk att arbeta åt sig? Med vad och varför betalar han dem deras löner? Därför att han själv tjänar på det, svarar Marx. Det betalar sig i längden att vara arbetsgivare. På ett eller annat sätt har han skaffat sig tillgångar så att han kan betala andra för deras arbete. Så ställer då Marx den slutliga frågan: "Om arbete är källan till all rikedom, hur kan det då vara lönsamt att vara arbetsgivare?" Jo, svarar Marx, lönerna som arbetsgivaren betalar ut till sina anställda motsvarar aldrig hela värdet av det arbete som de utför.

Ytterligare två delar om Marx som nationalekonom kommer att följa.

Texten är ett kapitel ur boken "Upp till kamp! Karl Marx 1818-1883" av Arnold Kettle som gavs ut i England på 60-talet och i Sverige 1976.

Läs också Röda Malmö: Karl Marx och hans liv

Bloggar om politik, karl marx  Intressant


2 kommentarer:

malmrox sa...

Minusräntan och börsyran där svenska företag levererar rekordvinster aktualiserar Marx värdelära.
Istället för att arbetsgivaren idag betalar arbetaren en riktig lön ska hon eller han låna pengar eller spara i aktier.

Ronny Åkerberg sa...

Så sant! Marx skrifter har fått en förnyad uppmärksamhet efter de senaste årens kriser i den kapitalistiska ekonomin. Allt fler upplever nog att de gängse förklaringsmodellerna inte räcker till...