söndag 1 februari 2015

Spanien: Ett tal till en kongress

...för Izquierda Anticapitalista 

...som betyder Anti-kapitalistisk Vänster och representerar Fjärde Internationalen i Spanien och är en av de organisationer som spelat en viktig roll i formerandet av Podemos

Tal av François Sabado, medlem av FI:s ledning och medlem i franska NPA:

Hälsningar. Vi vill först och främst gratulera er för den intuition, den "stil" och initiativförmåga som ni har haft för att bygga Podemos från början.

Detta var inte självklart: vad skulle komma ut ur en sådan kombination, vänner till Pablo Iglesias, oberoende och vi själva? Beslutet var inte lätt att ta.

Ni kunde ta det, på grundval av er erfarenhet men också för att ni får stöd av en av kvaliteterna i vår internationella strömning, en viss grad av känslighet för den verkliga rörelsen. En känslighet som har burits av en revolutionärt marxistisk, icke-sekteristisk, tradition som har testamenterats till oss av våra äldre kamrater, som kamrat Daniel Pereyra, trotskisk veteran, närvarande vid detta podium och andra kamrater som ni har hyllat, som Miguel Romero. De unga generationerna har också lärt sig av andra erfarenheter, med dess starka och svaga sidor, i byggandet av breda antikapitalistiska partier.

Era erfarenheter, liksom de från Grekland är mycket viktiga, eftersom de präglar så positivt en dynamik av vad som är möjligt i den politiska situationen i ert land, medan situationen är fortfarande mycket svår för klasskampen i övriga Europa:

Krisen i det kapitalistiska systemet, som exploderade under 2007-2008, har förvärrat de djupa underliggande trender  av kontra-nyliberala reformer som har pågått i mer än 35 år utan avbrott. Medan här och där ett keynesianskt svar förutspåddes på krisen, blev det tvärtom mer nyliberala kapitalistiska attacker.


- Denna långa period av nyliberala kontrareformer i kombination med den kapitalistiska globaliseringen och kollapsen av Sovjetunionen och östblocket har skapat, i kombination med den politik som de byråkratiska reformistiska ledarskapet fört, villkoren för en historisk nedgång av den traditionella arbetarrörelsen. De socialdemokratiska och poststalinistiska partierna har blivit frontalt skadade, men den revolutionära vänstern har inte helt undgått denna övergripande kris.

I detta sammanhang finns det ett angrepp i nästan hela Europa, från högern, ultrahögern och extremhögern.

- Sedan finns det ett visst socialt motstånd mot åtstramningspolitiken, men dessa strider har inte vänt loppet av denna politik och framför allt har det inte har skapat en politisk översättning som kunnat förkroppsligas i en tillväxt av organisationer eller strömningar av sociala rörelser och arbetarrörelsen.

Det har inte funnits något politiskt svar utom i två länder: Grekland med Syriza och Podemos i den spanska staten. Detta gör en generalisering av de grekiska och spanska exemplen svåra, utan att ta bort något av dess taktiska och strategiska betydelse i kampen mot åtstramningspolitiken i Europa. \

Vi kan inte förstå Podemos utan 15-M, krisen i post-Franco övergången och kollapsen för PSOE. Vi kan inte förstå Syriza utan de 30 dagarna av nationella strejker upplevda av det grekiska folket och nedgången för Pasok. Återigen kan vi inte generalisera dessa exempel, men de indikerar potentialen för en reorganisering av en folkrörelse.

I er diskussionen har karakterisering av Podemos som "reformistiskt" förts fram. Det bör klargöras. Naturligtvis finns det reformistiska idéer i Podemos som bärs upp framför allt genom dess ledarskap: en tendens att dämpa anti-kriskraven; en föreställning om användningen av staten som importerats från chavistiska erfarenheter, som inte kan fungera i ett större utvecklat kapitalistiskt land just därför att staten är i tjänst hos kasten eller mera exakt av de dominerande klasserna; en föreställning om de människor som är substituerade för klasser och som, genom sin omfattande natur, kan leda till försoningen av klasser; slutligen, de "personliga" föreställningarna om ledarskap som försvaras av Pablo Iglesias.

Men detta är inte den sortens reformism som representeras av den socialdemokratiska byråkratiska apparaten, de post-stalinistiska partierna eller av det fackliga ledarskapet. Denna reformism har inte utkristalliserats i den byråkratiska apparaten av arbetarrörelsen eller genom integration i statsapparaten. Saker kan förändras, men i detta skede - ett år efter skapandet av Podemos - är det viktigt att förstå det speciella med denna reformism.

Detta får två konsekvenser:

- Det första är att under dessa villkor, kan de härskande klasserna, topparna i statsapparaten inte ha förtroende för Podemos och dess ledarskap för att kontrollera situationen;
- Och den andra är just att trots alla system av organisation, förhindrar "Podemos"-vågen, som har sköljt över landet, också en strikt kontroll av rörelsen. Kom ihåg att Podemos har sina rötter i 15-M, en frihetlig social rörelse.

I denna situation, är inte allt hugget i sten: det finns osäkerheter, möjliga förgreningar, öppna scenarier.

Inom denna ram motsvarar huvudaxeln i er politik behoven i den antikapitalistiska och revolutionära kampen.

Först, ta väl tag i det nuvarande ögonblicket. Saker är inte avgjorda. I Grekland och Spanien är de socialdemokratiska partierna avsevärt försvagade, men saker och ting är inte avgjorda. Högern är fortsatt stark och det kommer att förekomma alla möjliga manövrar för att förhindra en seger för Podemos, från direkt konfrontation till alla möjliga kombinationer av PSOE-PP nationell enighet eller pseudo-teknokratregeringar. Först måste vi göra allt för att slå högern och PSOE och säkra segern för Podemos.

Det är också nödvändigt att distribuera en radikal demokratisk politik och ge den ett socialt innehåll: anti-åtstramningskrav som dynamiken i Grekland med avvisande av trojkans memorandum, annullering av illegitima skulder, genomförandet av ett program som börjar möta de sociala behoven hos befolkningen.

Det handlar inte om att försvara hela det socialistiska programmet men att välja några viktiga krav som har en övergångsdynamik och startar från grundläggande behov men framställer problemet med en omfördelning av välståndet och en annan organisation av ekonomin, att bryta med produktivismen, till exempel. Detta tillvägagångssätt bör förverkligas i praktiken genom försvaret av sociala rättigheter: en ökning av minimilöner och försvaret av sysselsättningen och de offentliga tjänsterna. Och detta, för att konsolideras, måste leda till intrång i det kapitalistiska ägandet, särskilt nationalisering/socialisering av bankerna.

Detsamma gäller på den politiska och institutionella nivå, vi måste företräda behovet av konstitutionella processer som bryter med regimen och säkerställer självbestämmande för folken i den spanska staten, särskilt i Katalonien. Här finns en divergens med ledning för Podemos.

Detta måste göras, steg för steg - inte på ett besvärjande eller ultimativt sätt. Detta måste göras genom att respektera erfarenhet, graden av mobilisering och medvetenheten hos de folkliga klasserna. Vi måste uppfinna orden för att tala om kampen mot åtstramningar och behovet av att bryta med kapitalismen. Pablo Iglesias gav som en modell för politisk kommunikation bolsjevikernas ledord: "Fred, mark, frihet". Han har rätt, men det måste läggas till hänsynen till noggrannheten som dessa enkla slagord hade som mål för att mobilisera Rysslands folk att störta den tsaristiska staten.

Slutligen är en av de starka sidorna hos Syriza och Podemos att ställa frågan om regeringen och makten. Hittills har Syriza använt formeln om en "vänsterregering". Idag växer frestelserna, bland ledning för Syriza, att försvara förslaget om en nationell samlingsregering. Vänstern inom Syriza motsätter sig en sådan regering. Den sammanfattar formeln för en "vänsterregering" genom att ge den innehållet av en "Syriza-KKE-Antarsya"-regering som tillämpar ett anti-åtstramningsprogram. Om Syriza vinner, kommer det snabbt till vägskälet att behöva välja mellan trohet till kampen mot åtstramningar eller eftergifter inför trycket från trojkan.

Podemos vill vinna och bilda en "Podemos-regering". Frågan om innehåll och program förblir öppen. Under dessa förhållanden, måste vi försvara en "vänsterregering", en anti-åtstramningsregeringen, som börjar genomföra antikapitalistiska åtgärder och registrerar en brytning med regimen. Om det finns en "Podemos"-regering, kommer vi att stödja alla positiva åtgärder och vi kommer att kritisera dem som inte motsvarar behoven hos de människor som sätter mobilisering och social självorganisering i centrum.

Många delegater har sagt "Somos Podemos" (vi kan), och det är faktiskt riktigt. Vi är militanter av denna rörelse som vi har byggt från början. Idag kan ni förvandla Izquierda anticapitalista: från ett parti  till en rörelse. Det är de regler som antagits av Podemos som medför det.

Men att "skapa en antikapitalistisk rörelse" betyder inte upplösning eller utspädning. Ni har under flera decennier försvarat en viss tradition, jag är säker på att ni kommer att fortsätta. Jag är säker på att ni kommer att fortsätta att försvara era idéer. "Att skapa en rörelse" betyder inte att göra mindre politik; tvärtom är det mer politik, mer utbyte av erfarenheter, fler initiativ till debatter för att interagera med aktivister i Podemos och folkrörelsen.

Det sinnestillstånd som ni har visat under denna kongress är att bygga Podemos till försvar av våra idéer anpassade till verklighetens erfarenhet och dess militanter. Slutligen, och detta är på grund av vår historia och andra erfarenheter, det finns en sak som ni kommer att ställas inför; det är förhållandet mellan byggandet av Podemos och Izquierda anticapitalista som en folkrörelse, liksom erövringen av val-positioner.

För att flytta fram våra idéer måste vi naturligtvis försvara dem inför folket och delta i valkampanjer på alla nivåer, men de folkvalda måste använda institutionerna för utveckling av klasskampen, och folklig förankring måste förbli vår prioritering.

Avslutningsvis, er erfarenhet liksom Greklands, är avgörande: det är här som åtstramningens kedjor kan brytas. Var medvetna om att vi kommer att göra allt för att säkerställa att er kamp åtnjuter internationell solidaritet.

En översättning från International Viewpoint

Röda Malmö: Podemos spanskt hopp

Bloggar om politik, spanien  Intressant


Inga kommentarer: