onsdag 4 mars 2015

Marx historieuppfattning, del 2

...en historia om klasser och klasskamp

Enligt Marx föddes alltså kapitalismen när affärsmännen, fabriksägarna och bankirerna hade genomfört en revolution (för del 1 se här). Efter den kontrollerade de samhället och kunde forma det till att passa sina egna behov och intressen. Det var huvudsakligen en ekonomisk revolution, det vill säga ett annat sätt att organisera produktionen.

Men det var också en politisk revolution. För att kunna bygga upp ett kapitalistsamhälle måste borgarklassen också ta över regeringsmakten. Det är därför som borgarrevolutionen i både England (1648) och Frankrike (1789) blev så blodiga uppgörelser med halshuggning av den gamla tidens kung (den högsta feodalhärskaren). 

Sedan kunde man skapa en ny regeringsform - den parlamentariska, det viss säga ett statsskick med folkrepresentation. Och i revolutionernas spår följde också andra livsåskådningar och sätt att tänka som passade det nya samhället.

Det viktigaste nya tänkesättet som kapitalismens seger förde med sig var individualismen. Den innebär att varje individ är en helt fristående, oberoende varelse som själv får kämpa för sin lycka. Den åsikten stämde precis in på kapitalismens produktionsformer. Varje producent ägde ett kapital och använde det på ett så vinstgivande sätt som möjligt i konkurrens med andra producenter.

Det här individualistiska tänkesättet hade en god sida med sig. Det gav män som Martin Luther och andra protestanter mod att resa sig upp och säga sin mening om olika saker. Men det ledde också till ett slags allas kamp mot alla. "Envar sin egen lyckas smed" och "må fan ta den som inte hinner med" blev tidens paroll.

Borgarrevolutioner, som införde kapitalistsystemet i land efter land, pågick ännu under Marx livstid i Europa. Han såg dem som maktkamper mellan två klasser, de feodala jordägarna och de kapitalstarka köpmännen. En av huvudpunkterna i hans historieuppfattning var att klasskamper inte alls var något ovanligt. De pågick ständigt. "Alla hittillsvarande existerande samhällens historia är en historia om klasskamp" skrev Marx och Engels i "Kommunistiska manifestet". Det påståendet är det mest berömda och kanske det viktigaste de gjort om historiens innebörd.

Marx har ofta anklagats för att uppmuntra klasskamp. På det svarade han att det inte var kommunisterna som uppfann klasskampen, utan samhället de föddes att leva i. Klasskampen fanns och skulle alltid finnas så länge samhället var indelat i klasser med motsatta intressen, förklarade Marx. Den var inte önskvärd, men den var en verklighet som man måste räkna med.

När Marx och Engels talade om klasskamp menade de en företeelse i historisk tid, det vill säga de senaste årtusendena. De trodde inte att klasser alltid hade funnits. Engels gör detta klart i sin bok "Familjens ursprung". En klass, enligt Marx, är en grupp människor som  står i ett gemensamt förhållande till produktionsmedlen.

Kapitalisterna utgör en klass därför att de äger företag och fabriker (typer av produktionsmedel). Arbetarna äger bara sin arbetskraft som de ställer till företagens tjänst. En människa tillhör alltså inte arbetarklassen därför att hon arbetar eller är fattig. Affärsinnehavare arbetar ofta mycket hårt, men de hör inte till arbetarklassen.

Kapitalisterna utgör en borgarklass som äger produktionsmedlen

En ruinerad bankir är fattig, men han är ingen arbetare, åtminstone inte förrän han börjar arbeta för lön. Bönder och småbrukare (det finns inte många kvar i dagens England eller Sverige, men i en del länder finns de i miljoner), som äger och odlar sin egen mark är ofta fattiga och sliter hårt. Men enligt Marx tillhör de inte arbetarklassen. Det som gör en arbetare till just en arbetare är att han säljer sin arbetskraft för pengar.

Till för omkring fyratusen år sedan levde allt människor i primitiva stamsamhällen. i dem fanns inga klasser, i varje fall inte till en början. Som vi såg i förra kapitalet påpekade Marx att människor i primitiva samhällen ännu inte har lärt sig att producera mer än vad de själva behöver. Där förekommer ingen eller mycket obetydlig varuproduktion för försäljning eller byteshandel.

Där finns heller knappt någon arbetsfördelning, utom kanske mellan enskilda familjemedlemmar. De primitiva samhällena väljer som ledare oftast de starkaste och intelligentaste bland männen. De har en viss makt. Det finns också andra mäktiga personer inom stammen, till exempel medicinmännen med sin verkliga eller inbillade förmåga att betvinga det onda.

Men i det primitiva samhället finns inga klasskillnader. Sådana visar sig inte förrän människor har lärt sig att producera ett mervärde, det vill säga mer än de behöver för sina egna behov. När den tiden kommer uppstår genast frågan: Vem ska bestämma över mervärdet? Vi vet från föregående kapitel att det var en av Marx viktigaste frågor.

Klasskamp, enligt Marx, är i grunden kampen om kontrollen över mervärdet. Människan kan inte producera något mervärde förrän hennes tekniska förmåga och uppfinningsrikedom har nått en viss gräns. Klasserna bildas därför att de tekniska framstegen gör det möjligt för en del av befolkningen att kontrollera och utveckla produktionen. De gör det för egen vinnings skull, inte för allas bästa.

Arbetarklassen måste sälja sin arbetskraft för att leva

Det var alltså ett faktum att makten överproduktionsapparaten i industriländerna hade fallit händerna på en klass av människor. Marx ansåg inte detta vara alltigenom negativt. Han sa till och med att just skapandet av en överklass med relativt lite kroppsligt arbete att utföra hade varit till nytta för mänskligheten. kanske var det därför den kunnat göra de stora upptäckterna som befriade så många människor från det primitiva samhällets begränsningar.

Marx fördömde alltså inte det historiska faktum att klasser hade bildats i utvecklingens spår. Han skrattade åt dem som påstod att klassamhället hade uppstått som en naturlig följd av människans medfödda själviskhet och girighet. Struntprat, sa Marx, klass-skillnaderna var vuxit fram ur en fullt förståelig samhällsomvandling vid en viss tidpunkt i det mänskliga samhällets utveckling.

Klass-skillnader var varken gudasända eller eviga. Inte heller berodde de på någon sorts medfödd läggning hos människor. Det fanns inte något sådant som "naturliga" härskare eller "naturliga" slavar.

Inom ett samhälle med helt olika intressen emellan klasserna måste det bli en kamp, framhöll Marx. Naturligtvis behövde kampen inte alltid vara lika häftig. Ibland var den kanske inte ens märkbar. Men klasskampen fanns där - också om allt verkade lugnt på ytan.

Den fortsatte även om de två klasserna inte var medvetna om den. Särskilt arbetarklassen hade svårt att se klart i det här fallet. De märkte ingenting av kamp annat än möjligen i kristider. Ett av klasskampens kännetecken var enligt Marx att den härskande klassen alltid försökte dölja fakta. Det är inte alls tal om någon kamp, sa kapitalisterna, det är bara ett påhitt av bråkmakare som vill störa ordningen.

Marx och Engels hävdade aldrig att klasskampen var en strid mellan det goda och det onda. Om det hade varit så, hade den snart varit över. Enligt dem är stridsfrågorna klara, men de har blivit så överlastade med svårigheter, felaktiga uppfattningar och falska påståenden att kampen mycket sällan förs öppet. Hela klassamhället är en mycket invecklad historia och dessutom är alla klass-samhällen inte lika.

En tredje och avslutande del kommer inom kort

Röda Malmö: Marx historieuppfattning, del 1

Bloggar om politik, karl marx  Intressant


Inga kommentarer: