fredag 6 mars 2015

Marx historieuppfattning, del 3

...framåt genom strider och konflikter

Hittills har det funnits tre olika former av klass-samhällen i historisk tid - slav-samhället, feodal-samhället och kapitalist-samhället. 

Marx ansåg inte att alla länder nödvändigtvis måste gå igenom alla tre stadierna. Inte heller varade varje stadium lika länge i de olika samhällena, men de svarade mot bestämda stadier i människans ekonomiska och sociala utveckling.

Klasskampen antog olika former under de olika stadierna. Du har redan läst Marx beskrivning av kampen mellan feodal- och kapitalistklasserna som resulterade i borgarrevolutioner och bildandet av moderna kapitalistsamhällen. Nu måste vi titta lite närmare på särskilt två saker i det här sammanhanget.

1. Marx ansåg att kapitalistklassen i jämförelse med feodalklassen var framstegsvänlig. Det var  nödvändigt för människans hela utveckling att feodalsamhället störtades. Feodalsamhället, som också en gång hade inneburit ett steg framåt för människan, var nu föråldrat och ett hinder för hennes möjligheter.

När det gällde att få fram nya metoder för att öka produktionen var det gamla samhället klart olämpligt. Dess härskarklass var rädd för nya vetenskapliga rön som kanske skulle få hela deras värld att störta samman.

Det var till exempel därför som påvens egna astronomer vägrade att titta i Galileis teleskop. De var rädda att de skulle få se något som bevisade att Galilei hade rätt och de själva fel. Galileis vetenskapliga forskningar hade nämligen övertygat honom om att jorden kretsade runt solen och inte tvärtom, som man dittills hade trott. Det var ett farligt påstående att komma med, som gick stick i stäv med teologernas (kyrkans män) uppfattning. På den tiden hade kyrkan stor makt och tålde inte att bli motsagd.

Om den mänskliga utvecklingen alls skulle gå framåt var det naturligtvis nödvändigt att det gamla feodalsamhället med sin inskränkta uppfattning störtades. Och de enda som var starka nog i sextonhundratalets England var borgarklassen. Därför blev det den som tog makten och införde en mer produktiv samhällsform. Det var också av den anledningen som Marx såg borgarrevolutionerna som något positivt. De hjälpte den mänskliga utvecklingen framåt.

2. Men också borgarna skapade samhällen som var lika strängt uppdelade i klasser som feodaltidens samhällen. Nu var det de förmögna affärsmännen som bildade en ny överklass. I England hade de utan samvetsbetänkligheter sett kung Karl I:s huvud falla och var nu helt inriktade på att utveckla handeln med Indien.

Revolutionen betydde alltså bara att en härskande klass ersattes med en annan. Feodalherrarnas förtryck var förbi, men nu utnyttjades folkmassorna i stället av affärsmännen som hade infört det kapitalistiska systemet. Alla revolutioner i ett klassamhälle var av det här slaget, fastslog Marx. De innebär kanhända nyttiga framsteg i produktionen, men de löste inte problemet med klassmotsättningarna. De gjorde inte slut på klasskampen utan ändrade bara på formerna för den.

Det är viktigt att vi förstår de här två punkterna ordentligt, för annars fattar vi ingenting av Marx fortsatta historiska tankegångar. Han hade en grunduppfattning som var så här:

Människans historia under de senaste två- eller tretusen åren har varit en klasskampernas historia, där varje klass har stridit för sina egna intressen. men i den ofta grymma och smutsiga kampen anar man ändå något som kan kallas vackert - människosläktets sökande efter något bättre. Sakta har man rört sig mot ett samhälle som inte bara är olikt den föregående utan också bättre för människor att leva i.

Den historiska bild av människans utveckling som Marx och Engels målade upp är en bild av ständiga, hänsynslösa strider om makten. De ser inte alls historien som en stadig, ganska fredlig utveckling, genomsyrad av ädla tankar och höga ideal. Många forskare vill gärna se det så.

Marx understryker särskilt hur nödvändigt det är att tillfredsställa människans materiella behov. Med det menar han allt som människan behöver för att kunna leva, inte bara mat, kläder, bostäder och arbete, utan också livskraft och livslust. Men man får inte tro att Marx historiska uppfattning var så pessimistisk att den inte sträckte sig högre än till materiella ting. Tvärtom, Marx och Engels trodde starkt på människans framåtanda.

De var övertygade om att män och kvinnor hade en naturlig kraft att handla och kämpa, för de båda filosoferna såg något djupare i historiens eviga klasskamp. De såg folkets envisa försök att resa sig och en gång få bestämma över sitt eget liv; de såg en vidgad kännedom om naturens resurser genom vetenskapens forskningar; de såg demokratins (folkvälde) utbredning och växande inflytande på samhället.

Mänsklighetens historia är rik på djärva idéer och osjälviska uppoffringar, fastslog Marx. han tänkte då kanske särskilt på den franska revolutionen 1789 med sitt berömda slagord: "Frihet, Jämlikhet och Broderskap" och på chartiströrelsen och den moderna socialismen. Men för Marx var det inte bara revolutionernas hjältar och martyrer som var samhällsutvecklingens fanbärare.

Han såg inte på klasskampen enbart som en smutsig kamp för egen vinning, utan också som ett steg framåt för hela mänskligheten. Därför kunde han erkänna att också den exploaterande klassens män och kvinnor ofta hade fört utvecklingen framåt. Marx och Engels höll väl inte helt med om allt det vackra som sas om till exempel Jeanne d´Arc eller Martin Luther eller George Washington, men de erkände villigt att sådana människor hade betytt mycket för utvecklingen.

Marx historieuppfattning är materialistisk. Den präglas av en rättfram, realistisk analys av alltings materiella, ekonomiska grund. Men samtidigt genomsyras den av en hängiven tro på människans framåtanda och en stolt beundran för det som hon redan har uträttat. Det är den föreningen av klarsyn och tro på framtiden som ger Marx historieuppfattning så stor genomslagskraft. Det är också den som gör hans historiska böcker till en så intressant läsning.

Men framstegsteorin, som Marx så lidelsefullt talar för, är inte en enkel, automatisk, fortlöpande väg framåt. han trodde sannerligen inte på att allt sker till det bästa i den bästa av världar, och inte heller att människorna bygger upp en bättre värld genom att tänka ädelt och upplyst. Hans historieuppfattning är också revolutionär. Historien har bevisat att människosläktets väg mot en ljusare framtid gick genom strider och konflikter, ansåg han. Ibland måste det också till omstörtande förändringar av samhällets organisation - en revolution.

Marx menade inte nödvändigtvis någon blodig uppgörelse. En del revolutioner var nog så fridsamma, men de innebar alltid en grundlig förändring av samhällets uppbyggnad. Borgarrevolutionen var en revolutionär förändring, därför att borgarklassen tog makten från feodalherrarna och skapade om samhället både ekonomiskt och politiskt. Varje revolution, framhöll Marx, motarbetades naturligtvis alltid av den klass vars makt och förmåner hotades.

Men revolutioner var oundvikliga om människosläktet skulle gå mot bättre och rättvisare samhällen. Det var dumt att vara rädd för tanken på revolution, ansåg Marx. Det var lika dumt att vara rädd för klasskamp. I det klassindelade samhället är strider ofrånkomliga. Revolutionen är den naturliga vägen till ett bättre samhälle. Den som inte förstod det hade inte lärt sig något av historien, menade Marx.

Detta var tredje och sista delen om Marx historieuppfattning. De tidigare delarna hittar du här:

Del 1: Hur uppkom kapitalismen?
Del 2: En historia om klasser och klasskamp

Bloggar om politik, karl marx  Intressant


Inga kommentarer: