måndag 2 mars 2015

Marx historieuppfattning

...hur uppkom kapitalismen?

Marx ansåg att hans beskrivning av kapitalistsamhället var fullständigt objektiv, det vill säga helt i överens-stämmelse med alla fakta. Men han förnekade naturligtvis inte att hans åsikter var starkt kritiska, ja rent av fördömande.

Marx var inte den ende som fördömde kapitalismen. Bara i England fanns flera författare som var mycket kritiska mot samhället de levde i, bland dem Charles Dickens. Men Marx gick längre än någon annan. Tillsammans med Engels ägnade han mycket tid åt historieforskning. Det var tre frågor de ville ha svar på:

1. Varför och hur uppstod det nuvarande samhällsskicket?
2. Är mänsklighetens historia en historia om framåtskridande?
3. Finns det några historiska lagar?

Så småningom ledde Marx forskariver till att han blev förgrundsgestalten i den mest samhällsomstörtande rörelse mänskligheten känner - kommunismen.

Man kan kanske fråga sig om det var nödvändigt att en revolutionär ägnade så mycket tid åt historia. Var det inte naturligare att kommunismens grundare koncentrerade sig på framtiden? Men Marx arbeten innehåller förhållandevis få uttalanden om hur framtidens samhälle ska se ut. Däremot finns där gott om noggranna undersökningar och tolkningar av händelser i det förflutna. Varför?

Svaret är faktiskt ganska enkelt. Kanske det mest revolutionerande Marx någonsin har sagt om kapitalismen är följande: Den hade inte funnits i alla tider och det var inte troligt att den skulle finnas för evigt. Tanken låter inte särskilt förvånande i dag, men för hundra år sedan gjorde den det. Då utgick man allmänt från att det som Smith och Ricardo kallade ekonomins grundlagar var riktiga, alltid hade varit riktiga och skulle så förbli. Marx höll med om detta, men han gjorde ett viktigt tillägg. De var riktiga bara så länge man hade ett kapitalistiskt samhällsskick.

Varje samhälle har sina kritiker. Och när samhället är så orättvist mot de fattiga som den tidigaste industriella kapitalismen var, blir kritiken häftig och lidelsefull. Människorna känner sig besvikna och blir fientliga. Men om de samtidigt är övertygade om att samhället (som de hatar) är mer eller mindre orubbligt, tar det udden av deras känslor. De ger upp. Det är svårt att tänka sig att man kan ändra på ekonomins järnhårda lagar. 

Samhället har alltid ställt hårda krav på de fattiga, de har alltid varit tvungna att arbeta för de rika. Hur orättvist det än kan tyckas, så går det nog inte att ändra på, resonerade man.

Det är ju så att människor ofta känner hat och hopplöshet på samma gång, men att hopplösheten slutligen tar överhanden. "Utsugningen av de fattiga är orättvis", säger man och i nästa mening heter det: "Så har det alltid varit och så kommer det alltid att bli".

Men hör ofta att "det är en skam att det finns fattigdom mitt i överflödet" och sedan med en hopplöshetens suck: "Man kan inte ändra den mänskliga naturen". Eller "förhållandena är olidliga", men "man måste finna sig i det och göra det bästa möjliga av en dålig sak".

Det behövdes ingen Marx för att övertyga folk om att de hade det illa ställt, när de måste arbeta fjorton timmar om dygnet för en usel lön och utan semester. Men det ville till en Marx för att få dem att inse att de kunde göra något åt sin situation. Han började med att förklara att kapitalismen inte var någon gudasänd samhällsordning som skulle räcka för evigt. Den var bara en typ av samhälle som av lättförklarliga skäl hade uppstått vid en viss tidpunkt i mänsklighetens historia.

Den var inte alls omöjlig att ändra på. Tvärtom. Den förändrades hela tiden och innehöll i sig själv fröet till sin egen undergång. Marx visste vad han sa, för han hade studerat både historia och ekonomi och var ingen vanlig pratmakare. Han och Engels utvecklade tillsammans en historieteori, som var lika revolutionerande som Darwins utvecklingslära inom biologin.

Marx ställde frågan: Hur kom kapitalistsamhället till? svaret blev att det kom till när kapitalisterna blev den dominerande klassen inom samhället. De första kapitalisterna var handelsmän. Under medeltiden spelade handelsmännen en viktig roll i det engelska samhället, men inte den allra viktigaste. Vid den tiden - feodaltiden som perioden kallas - var det jordägarna som härskade.

Godsherrarnas makt berodde inte på att skapade sig förmögenheter ur det som deras jordar gav. Den grymma sanningen var att de tvingade till sig tjänster av sina underlydande. Sådana tjänster kunde till exempel vara arbete, lantbruksprodukter, hyror och militärtjänst. En godsherre ökade inte sin förmögenhet genom att låna ut pengar mot hög ränta, utan genom att suga ut sina underlydande inpå bara kroppen.

Den feodala härskarklassen, sa Marx, hade inte något hopsamlat kapital bakom sin makt. Därför var den inte intresserad av dyrbara tekniska förbättringar eller vetenskaplig forskning. Under hela feodaltiden, som varade i flera hundra år, gjordes färre tekniska framsteg än under femtio år av kapitalistsamhället.

Franska revolutionen var ett av flera borgerliga uppror i Europa som förde kapitalismen till makten

Men trots allt kom handelsmännen att spela en allt viktigare roll under feodalsamhället. De blev rikare och rikare. Intill femtonhundratalets början hade städerna egentligen bara varit oaser mellan de feodala godsen, men då började de bli livsnödvändiga centralpunkter för hela samhället. Och handelsmännen bodde i städer eller reste från den ena till den andra. De kallades borgare, ett ord med samma ursprung som franskans bourgeoisie, som från början helt enkelt betydde stadsbor.

Marx använde ofta ordet "bourgeoisie" när han menade affärsmännen eller kapitalistklassen. Han pekade på skillnaden mellan städernas handelsmän och de feodala jordägarna med tanke på deras förmögenheter.

Handelsmännen tjänade pengar på tillverkning och försäljning av varor. De importerade vin från Frankrike och Spanien och de exporterade ull till Holland. Samtidigt hade de lärlingar som tränades upp till samma yrkesskicklighet och yrkesfiffighet som de själva. Med andra ord, de hade alla de egenskaper som Marx ansåg vara typiska för en kapitalist. Och kapitalismen föddes när borgarklassen blev en lika viktig klass inom samhället som jordägarna.

Till slut tog borgarklassen makten hel och hållet. Marx kallade maktövertagandet i västra Europa för borgarrevolutionen. Det var, påpekade han, en revolution som bröt ut vid olika tidpunkter i olika länder. England och Holland, medeltidens centra för handeln med ull, blev de först utpräglade kapitalistländerna i världen.

Parlamentsstyrkornas seger i inbördeskriget 1648 i England blev vändpunkten där. Fram till 1640 hade feodalherrarna varit den dominerande samhällsklassen, från och med 1649 blev det de rika handelsmännen. De bodde i London och i de östra distrikten, där fåravel i stor skala ersatte det gamla jordbruket. Marx påpekade att det var en lång och hård kamp som föregick maktövertagandet.

Det här avsnittet om Karl Marx historieuppfattning kommer att fortsätta med ytterligare två delar.

Bloggar om politik, karl marx  Intressant


Inga kommentarer: