onsdag 11 mars 2015

Revolutionären Karl Marx, del 2

...den samhällsform som ersätter kapitalismen
Första avsnittet av "Revolutionären Karl Marx" hittar du här

Man kan inte göra revolution om man inte vet vilket slags samhälle man vill ha i stället för det gamla. Marx såg inte arbetarklassens revolution som enbart en förstörelse. Han såg den som ett steg på vägen mot ett nytt samhälle, ett kommunistiskt samhälle. Det första nödvändiga steget mot kommunismen skulle bli att ersätta kapitalismen med ett socialistiskt samhälle. Marx och Engels och deras anhängare ville ha en socialistisk revolution.

Socialism (sa Marx och många andra socialistiska tänkare) är en samhällsform där arbetarklassen har tagit makten från kapitalisterna. Landets ekonomi är organiserad så att den kommer alla till godo och inte bara några få. I ett socialistiskt samhälle ägs produktionsmedlen (industrier, gruvor, mark) av alla gemensamt. I praktiken betyder "alla" staten, som i sin tur är ansvarig inför och kontrolleras av producenterna själva, det vill säga arbetarklassen.

Det måste sägas att Marx inte talade för nationalisering (förstatliganden) i största allmänhet. Den viktiga frågan för honom var: Vad för slags stat skulle utöva kontrollen? Vem skulle driva den nationaliserade industrin? Inte en kapitalistisk stat, enligt Marx, för det skulle ju betyda att industrierna drevs efter det kapitalistiska systemet. Några få skulle öka förtjänsterna, men det stora flertalet skulle bli utan. Därför var det av yttersta vikt att arbetarklassen också fick den politiska makten. Kapitalistklassen måste krossas på alla fronter.

Det fanns ingen medelväg att gå. Antingen socialistrevolutionen genomfördes fort eller långsamt, våldsamt eller fridfullt, så måste den vara total. Marx själv trodde att den i till exempel England kunde bli ganska fridfull. Men kapitalismen måste krossas till varje pris. Man kan inte ha två styrande klasser. Socialismen kan inte byggas upp utan att man först störtar kapitalismen och man kan inte störta kapitalismen utan att först ta makten ifrån den.

Viktigaste revolutionen i historien

Socialistrevolutionen, sa Marx, skulle bli den i särklass viktigaste revolutionen i mänsklighetens historia. Dittills hade alla revolutioner bara resulterat i att makten överfördes från en exploaterande klass till en annan. Men socialistrevolutionen skulle medföra ett samhälle där ingen exploatering fanns.

Klasskampen, som i århundraden hade dominerat historien, skulle upphöra i och med arbetarklassens triumf. Det var bara arbetarklassen som kunde skapa ett klasslöst samhälle. Varken kapitalistklassen eller någon annan exploaterande klass kunde göra det, eftersom hela kapitalistsystemet byggde på att skaffa sig förtjänster på andras arbete. Och man kan inte ha ett samhälle där alla är kapitalister.

Men man kan ha ett samhälle där alla är arbetare. Det är därför, framhöll Marx, som arbetarklassen, trots sitt skenbara underläge, i längden är starkare än kapitalistklassen. Den kan aldrig klara sig utan arbetare, men arbetarna kan mycket bra klara sig utan kapitalister. Och detta är enda sättet att göra slut på klasskampen. Arbetarklassen måste ta den ekonomiska och politiska makten från kapitalistklassen.

Socialismen är klasslös i ordets verkliga betydelse, sa Marx vidare. Där finns inga enskilda människor som har så stor makt att de kan exploatera och tjäna pengar på andras arbete. Detta betyder naturligtvis inte att en socialistisk revolution automatiskt medför ett paradis för alla medborgare.

Det utmärkande för ett socialistiskt samhälle, menade Marx, är att alla sociala problem kan lösas, inte att det inte kan uppstå några problem. Kapitalismen kan till exempel inte förhindra krig, därför att kapitalismen är ett konkurrenssamhälle, och i ett sådant ligger kriget alltid på lur. Ett socialistiskt samhälle däremot kan leva utan krig, eftersom grundförutsättningar för krig inte finns där.

Detta betyder förstås inte att det skulle bli lätt att förhindra krig ens i en genomgående socialistisk värld. Det nya styrelsesättet skulle naturligtvis inte med en enda gång sopa bort alla gamla meningsskiljaktigheter och orättvisor. Marx och Engels trodde inte att socialismen på några år skulle ändra människors sätt att tänka. Det skulle säkert länge finnas kvar människor som försökte sko sig på andras bekostnad. Rasfördomarna skulle inte heller försvinna med en gång. Men när det socialistiska samhället väl blivit helt genomfört och inarbetat skulle det fungera utan både utsugning och rasfördomar. För att nå dit hade man en lång väg att gå.

Marx var övertygad om att kapitalisterna skulle göra allt som stod i deras makt för att bekämpa socialismens införande. Det var ju så det hade gått till i tidigare revolutioner. Slavägarna hade inte snällt gått med på slaveriets avskaffande utan strider. Kapitalisterna skulle säkert heller inte ge sig utan kamp, särskilt som de på fullaste allvar trodde att störtandet av deras samhällssystem skulle innebära en fruktansvärd katastrof.

Marx menade att varje härskarklass bygger upp ett system av tankar och moraliska principer som de betraktar som rätta och evigt sanna. Detta är alltigenom fel, enligt Marx. Alla sådana tänkesätt och principer är ingenting annat än ett försvar för deras egna förmåner. För en kapitalist är frihet detsamma som fri företagsamhet, det vill säga rätten att tjäna pengar genom att exploatera andra. 

Därför tror han att ett samhälle som betraktar exploatering som olaglig är mindre fritt än ett samhälle som stöder exploatering. Så när kapitalistklassen kämpar för att behålla sina privilegier gör den det alltid i frihetens namn. Marx tyckte det var fel att tänka så. Socialismens införande skulle i stället betyda mer frihet åt fler människor.

Ett slut på exploateringen

Trodde då Marx att socialismen skulle medföra full jämlikhet och samma lön åt alla? Nej, det gjorde han inte. Den marxistiska läran understryker att ett socialistiskt samhälle är byggt på gemensam äganderätt till produktionsmedlen. Den hyllar principen: "Från var och en efter hans förmåga; till var och en efter hans arbete". Varje människa bidrar till den allmänna utvecklingen med det som hon kan och det som hon vill. Hon får betalt efter värdet på det arbete hon utför.

Om samhället vid en viss tidpunkt har särskilt stort behov av duktiga ingenjörer blir följden gärna den att duktiga ingenjörer just då får särskilt höga löner. Med andra ord, man använder också här pengar som påtryckningsmedel, men man gör det på ett planenligt sätt och för det allmännas bästa.

Emellertid kan det i ett socialistiskt samhälle aldrig bli så stora skillnader mellan olika människors inkomster som i ett kapitalistiskt samhälle. Och det väsentliga är, att de som tjänar mycket pengar i ett socialistiskt samhälle inte kan använda dem för att suga ut andra. De kan inte starta en fabriksrörelse eller köpa aktier på aktiebörsen.

Det här visar vad som, enligt Marx, är den stora skillnaden mellan socialism och kommunism. Han såg socialistsamhället som ett nödvändigt övergångsstadium mellan klass-samhället och kommunismen. Socialistrevolutionen var början till kommunismens införande, men den ledde inte omedelbart fram till målet. Den gjorde emellertid slut på kapitalistsamhället och satte arbetarklassen som styrande makt. När kommunismen var fullt genomförd skulle det inte finnas några klasser alls.

Under socialistperioden skulle arbetarklassen fungera som makthavare, fast inte i den bemärkelsen att de skulle exploatera andra klasser. Nej, arbetarklassen skulle sträva mot att ytterligare stärka den maktställning den fått genom revolutionen. Den skulle hindra alla försök från missnöjda före detta kapitalister att störta det nya samhället. Marx underströk detta mycket kraftigt under senare delen av sitt liv. Han hade ju sett hur det hade gått för Pariskommunen.

Marx diskuterade egentligen aldrig hur socialistrevolutionen skulle genomföras och inte heller hur kommunismen så småningom skulle ersätta socialismen. Han var realistisk och ansåg sig inte kunna gå närmare in på något som ännu inte hade hänt. Det blev senare tiders marxister - främst då Lenin - som skulle vidareutveckla Marx idéer angående detta.

Ett avslutande avsnitt på serien om revolutionären Karl Marx kommer inom kort

En anmärkning från Röda Malmö: En avgörande fråga som Kettle inte behandlar är denna: Vad händer om arbetarnas styre i form av demokratiska arbetarråd ersätts inte bara av ett partis diktatur utan av en liten klicks totalitära styre? En klick som rensar ut oppositionella, låter avrätta större delen av de ledande revolutionärerna och gör sig själva till furstar av ett byråkratiskt skikt och styre som blir en karikatyr av socialism? En som sysselsatte sig med analyser av detta var Leo Trotskij, bland annat i boken Den förrådda revolutionen, skriven 1936.

Bloggar om politik, karl marx  Intressant


Inga kommentarer: