fredag 13 mars 2015

Revolutionären Karl Marx, del 3

...åt var och en efter behov

De tidigare avsnitten av Karl Marx som revolutionär hittar du här och här.

En kort sammanfattning av Marx revolutionära åskådning:

1. Socialistrevolutionen är den naturliga följden av samhällsutvecklingen under klasskampens tidsepok. Den är oundviklig, därför att bara genom den kan människan få ett bättre samhälle, där alla är fria och kan forma sina egna liv.

2. Kapitalismen kan störtas och socialismen framgångsrikt genomföras bara genom arbetarklassens ingripande. Men arbetarklassen handlar inte enbart i sitt eget intresse, utan i hela mänsklighetens, därför att den för alltid gör slut på klass-samhället och exploateringen. På så sätt upplöses klasskampen och hela folket får kontrollen över "mervärdet" som de producerar. En ny epok i människosläktets historia börjar.

3. Socialismen, den samhällsform som omedelbart följer på socialistrevolutionen, är en övergångsform mellan klass-samhället och kommunismen. Resterna av den gamla klassindelningen undanröjs efter hand och grunden läggs till ett klasslöst samhälle. Socialismen är baserad på gemensam äganderätt till produktionsmedlen och på principen: "Från var och en efter hans förmåga; till var och en efter hans arbete".

4. För att kunna genomföra den socialistiska revolutionen måste arbetarklassen
a) bli medveten om sin styrka och sin roll i historien,
b) organisera sig som ett politiskt parti.
Det är kommunismens sak att ge arbetarklassen denna nya medvetenhet och att vara dess ledare. Kommunistpartiet är därför en ny typ av parti. "Kommunistiska manifestet" uttrycker saken så här: "Det har inga egna intressen som skiljer sig från arbetarklassens som helhet". Utan ett kommunistiskt parti som vinner makten är socialistrevolutionen omöjlig att genomföra.

5. Särskilt under det socialistiska samhällets första skede är arbetarklassens (och dess partis) kontroll över staten av största vikt. I annat fall riskerar det nya samhället att störtas av den gamla härskarklassen, som får hjälp av sina utländska vänner och allierade. Dessutom är det bara genom en skärpt övervakning av den nya staten som gamla beteendemönster så småningom kan ändras och grunden läggas till ett nytt klasslöst samhälle.

6. Socialistrevolutionen är olik tidigare revolutioner i två viktiga avseenden. Den ersätter inte en exploaterande klass med en annan, den avskaffar klasser helt och hållet. Och den är internationell. Den kommunistiska rörelsen förenar alla människor över hela världen.

7. När grunden till det klasslösa samhället är lagd och den nya socialiststaten har påbörjat sitt arbete, kommer människan att få helt nya utvecklingsmöjligheter. Eftersom exploatering inte längre finns kommer en stor mängd mänsklig energi att frigöras. Denna skapande energi kommer att ge vetenskap och produktion möjligheter att nå längre än man någonsin tidigare kunnat drömma om. Kapitalismens intressekonflikter finns inte längre. En rättvisare fördelning av överflödet blir möjlig, och ingen ska mer behöva lida nöd. Och den nya överflödsproduktionen jämnar vägen för ett socialt system som ligger längre från klass-samhället än till och med socialismen, nämligen kommunismen.

Principen för kommunismen

Principen bakom kommunistsamhället är: "Från var och en efter hans förmåga; till var och en efter hans behov". Lägg märke till skillnaden mellan den här parollen och socialismens, där ordet behov är utbytt mot arbete. I ett socialistiskt samhälle belönas eller betalas - återbetalas är kanske ännu riktigare - folk efter arten av det arbete de utför. 

Vissa jobb medför fortfarande - av sociala orsaker - vissa privilegier. En läkare eller en balettdansös har alldeles säkert mer betalt än en lokförare. Där finns fortfarande en del konkurrens och sociala orättvisor. Men makten att exploatera finns inte längre.

Efter en tid, ansåg Marx, blir det möjligt att föra socialistrevolutionen ännu ett steg framåt och helt göra slut på konkurrenssamhället. Det kan emellertid inte ske förrän produktionen har ökat så kraftigt att samhället kan erbjuda sina medborgare ett överflöd av sådana ting som de behöver. Först när allas behov kan tillfredsställas finns den materiella grunden för ett kommunistiskt samhälle.

Under kommunismen, förutspår Marx, kommer människor att få livets nödvändigheter (bostäder, bas-livsmedel, lokala transportväsen, mediciner) gratis, precis som vatten är praktiskt taget gratis över stora delar av vår värld. Det är ju just överflödet på vatten som hindrar konkurrensen om det. Folk har vad de behöver. Visst måste man motarbeta ett omåttligt slöseri med vatten och under torrperioder kan det (åtminstone i vissa länder) bli nödvändigt att ransonera det, men de problemen är inte olösliga.

Kommunistsamhället kunde naturligtvis inte genast producera så mycket att folk bara behövde trycka på en knapp för att få vad de önskade. Inte ens Marx trodde det. Men så småningom skulle samhället producera tillräckligt för att tillfredsställa alla människor minimibehov och sedan skulle levnadsstandarden höjas gradvis.

På det sättet kunde hela folkets välfärd stadigt förbättras utan att samhället fylldes av profithajar och strebertyper. Enligt Marx kunde ingen i ett kapitalistiskt samhälle arbeta sig upp utom på andras bekostnad. Hela systemet uppmuntrade själviskhet och konkurrens, ja man måste helt enkelt vara självisk för att kunna överleva.

Men när det en gång ersattes med ett ekonomiskt system byggt på planering och samarbete för allas bästa, skulle ingen längre behöva vara självisk. Dessutom skulle alla sociala påtryckningar som färgar människors värderingar och ambitioner gå i en annan riktning. Att göra en "bra affär" (i verkligheten på någon annans bekostnad) skulle inte längre anses som skickligt utan föraktligt.

Gränslösa möjligheter

Kommunismen, ansåg Marx, gav människan bokstavligt talat gränslösa möjligheter. Ingen skulle hålla tillbaka de vetenskapliga framstegen. Arbete skulle kunna göras lättare och snabbare. Resultatet skulle bli ökad fritid och folk skulle få tid att odla nya intressen och kanske vidareutbilda sig. Varför skulle inte en person kunna ha två yrken? Vad hindrade att elektrikern efter några år bestämde sig för att bli journalist? Och skulle han inte till på köpet bli en mycket bra journalist just därför att han hade erfarenhet som elektriker?

Detta var kanske ett sätt att bryta den överspecialisering som hade blivit en av det moderna samhällets begränsningar. Marx var säker på att kommunismen skulle slå en bro över klyftan som så länge hade funnits mellan intellektuellt arbete och kroppsarbete. Kokerskan och filosofen skulle inte längre leva i var sin värld. Han såg fram emot en "all-round-människa" som var sund och harmonisk därför att hon inte behövde ägna hela livet åt att specialisera sig på ett litet futtigt jobb inom produktionen.

Allt det här ligger underförstått i en tanke som Marx och Engels ger uttryck åt i "Kommunistiska manifestet": "I stället för det gamla bourgeoisie-samhället med sina klasser och klassmotsättningar ska vi ha ett förbund där varje människas fria utveckling är villkoret för allas fria utveckling".

Med andra ord, marxismens grundare ansåg att om bara klassindelningen och den ekonomiska exploateringen avskaffades skulle människan bli fri att utveckla sin egen personlighet och sina egna möjligheter. Och hon skulle göra det i så hög grad att klass-samhällets anhängare skulle häpna. Kommunismen skulle sopa bort alla gamla motsättningar mellan individen och samhället. De skulle inte längre stå i en ständig konflikt med varandra. Tvärtom skulle människan se samhället som sin vän och sitt stöd. Utan det skulle hon inte kunna leva. Varje framsteg samhället gör, gör också hon. Enligt Marx har samhället ingen annan uppgift än att samla och ena människor.

Men enligt Marx måste övergången till kommunismen börja med en ändring av hela den mänskliga naturen. Det kan ju tyckas som en omöjlighet, men inte för Karl Marx. Människan, liksom allt annat, förändras ständigt, sa han. Det är naturens största och mest spännande utmaning till allt som lever på vår jord.

Bloggar om politik, karl marx  Intressant


Inga kommentarer: