torsdag 26 mars 2015

Vi ärver inte jorden av våra föräldrar

...vi lånar den av våra barn

Detta sägs vara ett indianskt ordspråk...


Så kan det säkert vara. I det jägare- och samlarsamhälle där indianerna levde var många samband mellan människa och natur tydliga. Var man dum mot naturen så slog det snart tillbaka...

I dag misshandlar vi Moder Jord värre än nånsin, men lyckas dölja konsekvenserna. Det har skapats en klyfta mellan orsak och verkan, en tidsfördröjning som ger illusionen om att vi kan fortsätta leva på fel sätt.

Det magiska medlet (som indianerna saknade) är det vi hämtar upp ur jordskorpan, oljan och kolet, som får oss att tro att det går att med konstgödsel och gifter pressa allt mera ur jorden (som i själva verket utarmas på mull och mineraler och snart drabbar oss i form av bristsjukdomar och nedsatt immunförsvar).

Den svarta sörjan ur underjorden får oss också att tro att det går att trasa sönder jordklotets ekosystem med motorvägar, städer och industrijordbruk utan följder. Och att i ett allt hetsigare tempo öka strömmarna av massbilism och flyg som maximerar molekylutsläppen från fossila bränslen.

Den underbara värld, i vilken människan kom till, skapades under miljarder år. Den var perfekt för oss. Nu sågar vi av grenen som bär oss...

Men det finns en lösning. Vi måste erövra det höga medvetande som indianerna hade. Jorden räcker till människans behov, men inte för hennes begär... Det innebär att vi måste avskaffa det samhällssystem som bygger på oändlig kapitalackumulation.

Kapitalism går inte att förena med en framtid för mänskligheten. Men för tillväxt av mänsklig kultur och intellektuella framsteg finns ingen gräns. När vi lämnar kapitalismen träder vi också ut ur det klassamhälle, som slog sönder indianernas tillvaro, och kan börja att tillsammans i gemenskap råda över vår framtid och vårt förhållande till den natur som vi är oupplösligt förenade med.

Bloggar om politik, miljö  Intressant


Inga kommentarer: