tisdag 28 april 2015

En vändpunkt: Stalingrad

...början till slutet för Adolf Hitler
Emmanuil Evzerikhins berömda bild av statyn Barmaley Fountain när tyskarna bombade Stalingrad 1942

"Det viktigaste slaget 1942-43 var slaget vid Stalingrad. Den tyska sjätte armén under von Paulus inledde sitt angrepp 28 juni 1942 och nådde Stalingrads utkanter exakt en månad senare. Röda arméns försvar av storstaden vid Volga improviserades under närmast panikartade förhållanden. Men i och med att arbetarna i denna jättelika industristad deltog antog försvaret snabbt storslagna proportioner. 

Våg efter våg av tyska anfall intog nästan hela staden och hindrades varje gång av att Röda armén och Stalingrads arbetare gick till motangrepp och höll fast vid en del av sin stad – en fabrik, ett brohuvud. Deras långvariga och hjältemodiga motstånd gjorde det möjligt för den sovjetiska generalstaben (Stavka) att förbereda en motoffensiv. En betydande reservstyrka hade samlats bakom Volga-Don-fronten, dold för fienden. Medan general Halder blev alltmer oroad över hur sårbar den långa flanken norr och söder om Stalingrad var, hade Stavka lyckats samla tillräckligt stora styrkor för att garantera överlägsenhet i antal och eldkraft....

Kampen kom att föras om varje meter

Det måste understrykas att även om ökande sovjetiska reserver, kortare leveranslinjer, militärt stöd från USA (speciellt i form av lastbilar och stridsvagnar), snabbt minskande tyska reserver och den inneboende svagheten i axelmakternas arméer (rumäner, ungrare och italienare) alla inverkade på slagets utgång, var den avgörande faktorn det långdragna motståndet från Stalingrads försvarare. Det var detta motstånd som tömde de tyska reserverna och gav Stavka tillräcklig tid att i minsta detalj planera och organisera omringningen av sjätte armén. Motståndet i sin tur återspeglade ett samhällsfenomen: soldaternas och arbetarnas överlägsenhet i gatustriderna, från hus till hus eller på barrikader. Redan under spanska inbördeskriget gjordes samma observationer under striderna i Barcelona och Madrid 1936. 

Tjujkov, befälhavare för den sovjetiska sextioandra armén som utgjorde ryggraden i Stalingrads försvar, kunde senare skriva: ”Stadsstrider är en speciell sorts strider.... Stadens byggnader fungerar som vågbrytare. De bryter upp den framryckande fiendens formationer och tvingar dem att gå längs gatorna.... De trupper som försvarade staden lärde sig att låta de tyska stridsvagnarna komma ända fram till dem – under pansarvärnets pjäser och skyttar; på detta sätt skar de undantagslöst av infanteriet från stridsvagnarna och förstörde fiendens organiserade stridsformationer.' Den briljant planerade operationen vid Stalingrad, Operation Uranus, grundades på möjligheten av två genombrott, söder och norr om staden. Den inleddes 19 november i norr och en dag senare i söder och var inom fyra dagar en framgång: sjätte armén omringades, och trots ett desperat motanfall från von Manstein kunde den aldrig återuppta kontakten med huvuddelen av de tyska styrkorna eller få tillräckliga leveranser av Luftwaffe.

En avgörande seger för det anti-fascistiska motståndet

 I slutet av den sovjetiska motoffensiven hade Luftwaffe förlorat det mesta av sina reserver på östfronten, Wehrmacht en kvarts miljon soldater, och en enorm mängd stridsvagnar, kanoner och ammunition. De politiska och psykologiska vinsterna av Stalingrads befrielse sträckte sig långt utöver de omedelbara militära resultaten. Det ledde till att en stor del av den tyska officerskåren och borgarklassen, för att inte tala om en stor andel av det tyska folket, tappade tron på att Tredje riket fortfarande skulle kunna vinna kriget. 

Vad gäller Stalingrad självt gav Tjujkov, som efter segern utnämndes till sovjetisk marskalk, följande minnesbild: ”Staden stod i lågor, täckt av svart rök och pulvriserad sten. Från toppen av berget Kurgan, som kallades Höjd 102,0 på våra kartor, kunde vi bara se byggnadsskelett, ruiner och berg av tegelstenar. Stenen hade inte motstått angreppet, men männen gjorde det. Varje ruin, varje byggnadsskelett, varje grop i marken, varje tegelhög blev ett försvarsfäste. Den mest envetna kamp fördes om varje meter, om varje våning, och inte bara om gator eller delar av gator. Mamajev Kurgan (ett berg) blev platsen för de mest hårdnackade striderna. Efter kriget beräknade man att varje kvadratmeter av Kurgan träffades av mer än tusen granater eller granatsplitter. Marken vältes över ända av järn och bly.” Omfattningen av slaget om Stalingrad kanske kan förstås bättre, om man påminner sig att de sovjetiska förlusterna vid denna enda drabbning var större än USA:s förluster under hela andra världskriget."


Ett svidande nederlag för Naziregimens planer på världsherravälde

Slaget vid Stalingrad var ett av världshistoriens allra största slag. Under det dryga halvår som striderna pågick deltog över två miljoner man på båda sidor. Nazityskland och dess bundsförvanter förlorade cirka 850 000 döda, sårade och tillfångatagna (uppåt en halv miljon av dem dödades). Efter Stalingrad återfick tyskarna aldrig mer initiativet.

Röda Malmö: Hon sköt 300 nazister

Bloggar om politik, nazism  Intressant


Inga kommentarer: