tisdag 7 april 2015

Jemen: Uttalande från revolutionärer

...revolutionära marxistiska organisationer i regionen fördömer våldet
Bild: Hanif Bahari

Vid midnatt, mellan den 26 och 27 mars, påbörjade krigsflygplan tillhörande tio arabiska och muslimska (Pakistan) länder, ledda av Saudiarabien, en räd mot Jemen, under förevändning att hantera den sekteristiska jemenitiska milisen (Houthi-rebellerna) som antas kopplade till en främmande stat, islamiska republiken Iran, som hotar att ta kontroll över hela Jemen och störta den valda myndighet som representeras av Jemens president Abed Rabbo Mansour Hadi.

Den militära kampanjen har lockat ett stort antal supportrar i väst-imperialistiska regeringar och välkomnades särskilt av de flesta arabiska regeringarna, återförenade den här gången, vid ett toppmöte som hölls i Sharm el-Sheikh, mindre än två dagar efter det att fientligheterna inleddes.

Förutom stöd till kriget mot Jemen - tills Houthi-upproret krossas, avväpnas, och makten återvänder till president Hadi - beslutade toppmötet att bilda en gemensam militär styrka. Den är tänkt att motverka vad dessa regeringar uppfattar som ett hot mot [arabiska] nationen som helhet, för att säkerställa dess skydd, och framför allt, skydda sina egna regimer. De lägger åt sidan alla skillnader och går hand i hand för att upphäva all revolutionär kamp i regionen, som visar sig motståndskraftig nog att störta dem.

Saudiarabiens nuvarande inblandning i Jemens angelägenheter är inte ny. På 1960-talet stödde man helhjärtat, med alla medel, inklusive militär kapacitet, rojalister mot den jemenitiska revolutionen, som backades upp av Nasser i Egypten. Under den arabiska våren spelade det saudiska kungariket en avgörande roll för att undanröja det fredliga jemenitiska upproret, genom att sätta press med hjälp av Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) för att införa en uppgörelse, vilken ledde till president Ali Abdullah Salehs avgång, men höll regimens apparat intakt och orörd. Detta banade väg för Saleh, efter en lång period av fientlighet, att gå samman med Houthi-milisen, ta kontroll över huvudstaden Sanaa, följt av de flesta provinser och regioner i Jemen. Men Houthierna är nu allierade med den iranska regimen och genomför ayatollornas planer, vars nationalistiska strävanden för ett vidare imperium är laddad med religiös ideologi och beväpnade med en sekteristisk divisions vapen.

Men den nuvarande saudiska aggression mot Jemen har en tydlig skillnad från tidigare interventioner, eftersom Riyadh kan dra nytta av den amerikanska administrationens otaliga krig i regionen och det sätt på vilket den genomför nya imperialistiska kampanjer sedan kriget mot Irak 1991. Den bildade en bred koalition av nio arabländer och ett icke-arabiskt land (Pakistan) och uppmanade omedelbart alla arabiska regeringar, med undantag av Syriens, till ett toppmöte i Arabförbundet. Detta är troligen ett försök att uppnå största mobilisering av militära styrkor för att engagera sig i ett kostsamt markkrig i Jemen inom en snar framtid, som väntas pågå i flera månader på grund av den oländiga terrängen och bergen i landet.


Markkrig kan också leda till en civil konflikt, underblåst av den sekteristiska klyftan, vilket kan spilla över på grannländerna, arabiska och icke-arabiska. Detta sker i samband med en allt snabbare upprustning i regionen, vars största profitörer är de imperialistiska länderna och deras militära institutioner. Detta läggs till potentiella reaktioner och instabilitet i en region med obegränsad rikedom och under imperialistisk kontroll.

Det är klart att de primära offren för attacken blir civilbefolkningen, som inte har någonting att göra med någon av parterna i konflikten, därtill skövling av anläggningar, infrastruktur och militära resurser för folket i Jemen. Och allt sker i ett land som anses vara en av de fattigaste i den arabiska regionen och i hela världen.


Anmärkningsvärt är att det arabiska toppmötet hade ingenting att säga om det palestinska folket, trots den senaste tidens israeliska krig mot Gaza, de enorma mänskliga och materiella förlusterna och medan många av dess folk ännu väntar på rehabilitering och på att återvända till sina hem. Dessutom fortsätter den sionistiska fienden med bosättarpolitiken på Västbanken och i Jerusalem, med avsikt att radera bostäder och byggnader, palestinsk jordbruksmark, samt kontinuerlig misshandel av palestinier, genom dödande, fängelse, tvångsförflyttning och begränsningar av rörlighet. Toppmötet intog inte ens de mest grundläggande ståndpunkter av fördömande, inget hot om att ta till olika internationellt legitima åtgärder relaterade till avskräckning, uppmuntrande av motståndshandlingar och att tillhandahålla medlen att utföra dessa handlingar av ett folk under ständig ockupation, vilket möjliggörs av förräderi och feghet av dessa medbrottsliga arabiska härskare.

Däremot har dessa härskare valt att förklara krig mot ett annat eländigt arabland. De kommer att bilda en enad arabisk militär styrka för att engagera sig i en uppsjö av kommande krig, utom ett krig med den sionistiska staten eller att ens svara på någon av dess aggressioner. Det enda krig dessa regimer är intresserade av att leda riktas mot potentiella och nuvarande folkliga uppror och uppror inom arabvärlden, medan de begränsar sitt stöd till den palestinska saken genom att betala premier till förmån för den palestinska Oslo-myndigheten på Västbanken.


De revolutionära marxistiska organisationer, som undertecknat detta uttalande, fördömer starkt de olika aggressionshandlingar som utförts av Houthi-miliser i allians med militären, som fortfarande kontrolleras av den tidigare tyrannen av Jemen, Ali Abdullah Saleh, och med starkt stöd av mullornas islamiska republik i Iran. Dessa organisationer fördömer också den senaste tidens angrepp från Konungariket Saudiarabien och dess allierade i denna brutala kriminella process och kräver upphörande av fientligheterna mellan alla inblandade parter och ett tillbakadragande av all utländsk militär närvaron från Jemen. Alla intervenerande imperialistiska fraktioner, oavsett om det är Iran eller de olika Gulf-regimerna, särskilt Saudiarabien, måste tvingas att betala en stor ekonomisk kompensation för att lindra de allvarliga förlusterna för folket i Jemen, på senare år, på grund av de våldsamma ingripandena från dessa regimer.

Slutligen kräver vi att folket i Jemen ska tillåtas, med full frihet, sin rätt till självbestämmande och att bilda en regering med deras eget val och egen fri vilja, utan inblandning utifrån eller tvång.


• Ner med all inblandning av utländska reaktionära regimer i Jemen, vare sig det är Iran eller Saudiarabien och dess allierade


• Ner med kören av korrupta förrädare som träffades i Sharm el Sheikh


• Ned med imperialistiska reaktionära militära angrepp


• Nej till inbördeskrig och ja till rätten till självbestämmande för folket i Jemen


• Ja till alla former av stöd för att sporra den massrevolutionära processen i Jemen


• Ja till enighet bland de arbetande massorna i arabvärlden av alla nationaliteter och trosbekännelser

Undertecknare:


Revolutionary Socialists (Egypten)

Union of Iraqi Communists (Irak)
al-Munadhil-a (Marocko)
Revolutionary Left Current (Syrien)
Leftist Workers League (Tunisien)
Socialist Forum (Libanon)




Inga kommentarer: