lördag 2 maj 2015

Slaget vid Kursk

...största pansarslaget genom tiderna
Ännu en spik i nazismens kista

 "Efter Wehrmachts katastrofala nederlag vid Stalingrad inriktade sig den tyska armén på att säkra sin reträtt från Don, Kuban och Kaukasus utan en ny katastrof. Men Hitler och von Manstein – som nu i realiteten hade ansvar för hela den södra fronten – ville till varje pris hindra Röda armén från att behålla initiativet. Efter en offensiv längs hela fronten 1941 och en offensiv begränsad till södra delen av fronten 1942 var Wehrmacht 1943 bara förmögen att gå till offensiv längs en liten del av den centrala fronten. 

Det var ett tydligt tecken på att styrkebalansen hade förändrats. Den sektor som valdes ut var utbuktningen vid Kursk, där det sovjetiska överkommandot hade samlat viktiga styrkor som var redo för en utbrytning, och som Wehrmacht nu tänkte sig att skära av. En enorm mängd vapen – troligen den största under hela andra världskriget – koncentrerades på detta lilla område: 4 000 stridsvagnar på den sovjetiska sidan mot 3 000 stridsvagnar och bandartilleripjäser på den tyska.


 Det tyska anfallet hade avgörande brister. De hade inte koncentrerat tillräckligt stora styrkor för att ha den lokala överlägsenhet som krävdes för ett verkligt genombrott. Dessutom saknades överraskningsmomentet: det ryska överkommandot kände till planerna och tidpunkten för anfallet. Återigen hade den tyska armén underskattat den styrka, flexibilitet och ledarskap som Röda armén gradvis skaffat sig sedan vintern 1941-42. Användandet av minfält på djupet mot de angripande stridsvagnarna och av pansarvärnskanoner under ett enat kommando mot ett enskilt mål var två mycket framgångsrika, nya taktiker som Röda arméns ledning använde mot Operation Zitadelle i Kurskbågen. Så genombrottet misslyckades. 

Slaget vid Kursk betraktas av många historiker som den avgörande vändpunkten på östfronten, i större utsträckning än slaget vid Stalingrad. Efter Stalingrad var det fortfarande möjligt för Wehrmacht att återta initiativet. Efter Kursk hade de förlorat initiativet för gott. Vid Stalingrad förlorade Wehrmacht en kvarts miljon soldater men relativt lite pansar. Vid Kursk förlorade de sina viktigaste pansarregementen. De skulle aldrig återuppstå på östfronten (även om de delvis återupprättades i väst). 


Efter Stalingrad hade det tyska överkommandot fortfarande flera möjligheter att välja mellan. Efter Kursk kvarstod bara ett alternativ: organiserad reträtt, att offra yta för tid för att så långt det var möjligt fördröja tidpunkten då Röda armén skulle korsa gränsen till hemlandet, och stick i stäv mot bättre vetande hoppas på att något politiskt mirakel skulle avvärja denna katastrof."



Röda Malmö: Hon sköt 300 nazister

Bloggar om politik, nazism  Intressant


Inga kommentarer: