måndag 1 juni 2015

Hög tid att slå tillbaka högern

...Sd bara symptom på en större högervridning

Debattörer på den socialdemokratiska vänsterkanten pratar ofta om vikten att förskjuta den politiska mitten i Sverige vänsterut. Efter Sverigedemokraternas utspel i tisdags kring vinster i välfärden är det uppenbart att de helt släppt den varken-höger-eller-vänster-populism som präglade propagandan fram till förra mandatperioden för att nu istället satsa allt på att förskjuta mitten högerut.
Med en handlingsförlamad och parlamentariskt bakbunden röd-grön regering var det inte ett helt självklart val. Den som är lite cynisk kan ju misstänka att den socialdemokratiska högerflygeln var ganska nöjd med att begrava vinstfrågan i en långdragen utredningsprocess. Nu blir det istället en stridsfråga mitt i det politiska strålkastarljuset och en fråga där Sverigedemokraterna kunde ha valt att profilera sig som ”det verkliga välfärdspartiet”, men istället väljer att sälla sig till de borgerliga näringslivsfjäskarna.
Eftersom Löfven av allt att döma nöjer sig med att teknokratiskt upprepa ”vi ska både ha valfrihet och ordning och reda” och varken stå på det ena eller det andra benet, så ligger nu bollen hos högern.  Det är förstås en enorm frestelse för borgerliga partier vars migrationspolitik redan färgats av Sverigedemokraterna och vars förtroendevalda runt om i landet ofta redan samarbetar eller är högljutt positiva till samarbete med SD. Nu kan de bilda egen majoritet och fälla hela vinstutredningen. SD har visat att de också vill vara näringslivets bästa vän och högern som med Ulf Kristerssons ord inte har några ”synpunkter på att det är Sverigedemokraterna som går in och stödjer” är förstås tacksamma om de kan fortsätta ignorera den folkliga opinionen. Frågan är snarare i hur många frågor de skall ta SD till hjälp samtidigt som de ignorerar den allt större SD-vänliga skaran bland de egna väljarna.
För SD är detta ett politiskt vågspel eftersom partiet står i spagat mellan två väljargrupper som delar synen på flyktingpolitik men som står långt ifrån varandra i välfärdsfrågor. En from förhoppning är att SD nu skrämmer bort de arbetarklassväljare som hittills valt att rösta på Sverigedemokraterna och de tidigare socialdemokratiska väljare som enligt den senaste tidens opinionsundersökning kommer att göra det. Risken är dock uppenbar att den som tagit steget över till att stödja SD är redo att hålla sig fast vid sitt nya politiska projekt genom värre vindlingar än dessa.

Vad som pågår just nu kan tyckas vara parlamentariskt spel men är ett symptom på en mycket allvarlig utveckling. När en facebookgrupp med över fyratusen medlemmar unisont kan hylla den mopedist som körde över en tiggare i Borås då är det krafter i rörelse som är mycket större än ett parlamentariskt rasistparti på egen hand kan styra över, men väl legitimera. Vårt hela gemensamma sociala medvetande befinner sig i hastig förvandling och även om vi på egen hand kan (och bör) äcklas över vilken nivå människor är villiga att sjunka till så är det inte nog. Vi måste kämpa för en annan social logik om vi skall kunna förändra utveckling­en i riktning från ett samhälls­projekt alltmer baserat på den enskildes fruktan och mot en framtid som byggs med mellanmänsklig tilltro och gemensamma krafter. Ett första steg är att på allvar pressa den politiska mitten vänsterut, inte genom att lita till högersossars plötsliga politiska uppvaknande utan genom att själva mobilisera alla tillgängliga krafter.
Ursprungligen ledare i veckotidningen Internationalen vecka 22/2015

Inga kommentarer: