söndag 14 juni 2015

Klimat eller kapitalism?

...det är så valet står
...skriver två folketingsledamöter i danska Enhedslisten

Oavsett hur mycket man talar om kreativ innovation, grön tillväxt och ny entreprenörskultur, kan man inte lösa klimatförändringarna utan en uppgörelse med den kapitalistiska tillväxtekonomin. Här är tre förslag för en start på den processen.

Smältande inlandsisar, översvämmade städer och torrlagda jordbruksmarker. Det finns nu inget tvivel om att klimatförändringarna är en realitet. Och lyckligtvis har det blivit mainstream att prata om grön omställning - liksom det är positivt att vi trots allt, har tagit bra och viktigt steg för att främja en omställning under den senaste regeringsperioden.

Men aldrig så goda miljö- och energiavtal svarar inte mot utmaningen vi står inför. Inte heller visioner om kreativa processer eller grönt entreprenörskap löser problemen.

Den kris vi står inför är inte bara en tillfällig bieffekt av en kapitalistisk tillväxtekonomi - det är ett direkt resultat av hur vår ekonomi är konstruerad.

Och katastrofen, som vi rör oss allt snabbare mot, kan inte stoppas så länge det är marknadskrafterna som styr ekonomin och därmed vår förbrukning av jordens resurser.

Grön tillväxt är en illusion

Så gott som alla partier är nu överens om att det är viktigt att öka tillväxten. Men den önskan står i direkt konflikt med önskan att rädda planeten från en klimatkatastrof.

De har saknat modet att ställa frågor om den egentligen ganska absurda idén om en ständigt växande ekonomi.

Politiker från höger till vänster abonnerar istället på myten om grön tillväxt: Att den ekonomiska tillväxten kan frikopplas från tillväxt i klimatpåverkan, så att ekonomin kan fortsätta växa, medan CO2-utsläppen minskar.

Problemet är bara att det är en illusion. Det har inte lyckats att göra en sådan frikoppling vid någon tidpunkt i historien, någonstans i världen. När ekonomin har vuxit, har det alltid lett till en ökad belastning på klimatet.

Den kapitalistiska ekonomin är baserad på evig tillväxt och drivs av ständigt ökande förbrukning. Därför kräver en verklig lösning på klimatutmaningen att vi ersätta den med en hållbar, cirkulär ekonomi, där vi bevarar och utvecklar det välstånd och den ekonomiska aktivitet, vi har i dag - men där den materiella rikedomen är inte längre växer.

Den förändringen är möjlig. Men det kräver att vi tar itu med tre uppgifter, som alla gör upp med centrala delar av den nuvarande ekonomin.

För det första ska vi bygga upp en offentlig och demokratiskt kontrollerad finanssektorn. Den ska sörja för att investeringarna dirigeras dit där de gör allmännytta och understödjer en hållbar ekonomi.

För det andra måste vi se till att den ökade produktiviteten, som följer med när vi i framtiden blir bättre och snabbare, blir omsatt i mer fritid i stället för ökad förbrukning.

Och slutligen, kan vi bromsa både resursförbrukning och efterfrågan genom en modern dela-ekonomi.

En demokratiskt styrd finanssektor

När den finansiella sektorn domineras av privata banker och kreditföretag, söker sig investeringar dit där kortsiktig avkastning är störst. Men det står ofta i direkt motsättning till en hållbar utveckling.

Och efter den senaste krisen har vi sett hur spekulation i bostäder, mat och energi skadar vanliga människor över hela världen. Därför måste vi bygga en demokratiskt styrd allmännyttig finansiell sektor som kan få investeringar dit där de bidrar till en grön omställning.

Vi får till exempel ett enormt behov av investeringar i ekologi. Skuldtyngda lantbrukare bör få hjälp så att de kan ställa om till ekologisk produktion som är ekonomiskt, socialt och naturmässigt försvarlig.

Men vanliga banker avvisar sådana investeringar. Här kan en offentligt driven bank gå in och se till att vi får ett hållbart jordbruk som kan skapa arbetstillfällen på landsbygden.

Arbetslivsreform

Vårt välstånd har ökat stadigt under de senaste hundra åren. Det beror på att vi har blivit mer och mer produktiva, eftersom den tekniska utvecklingen och utbildning har gjort det möjligt att producera samma på kortare tid.

Men det är bara en del av denna ökade produktivitet, som har översatts till lägre arbetstid. Den andra delen har blivit till ständigt ökande välstånd och konsumtionsmöjligheter.

Under de senaste åren, även det har varit större och större fokus på den så kallade arbetskraften: Förutom att vara mer produktiva under de timmar vi arbetar, växer kraven på att vi också måste arbeta mer. Antingen flera timmar i veckan eller fler år av livet.

Syftet är återigen att öka produktionen och välståndet.

Men vi har nu i Danmark nått så högt i välståndsnivå, att det är möjligt att upprätthålla ett gott liv. När vi var tvungna att lyfta vanliga lönearbetare ur fattigdom och bygga vår välfärdsstat, var det nödvändigt att öka produktionen och välståndet.

Idag har jakten på tillväxt blivit en börda. Inte bara för vår naturliga grund, utan också för vår förmåga att leva ett gott liv.

Därför måste vi göra oss av med jakten på mer arbete för den enskilde. När vi under de kommande åren blir bättre, och därmed kan producera samma på kortare tid, så ska den frigjorda tiden inte omsätta i mer produktion och konsumtion, utan i fritid.

Fri tid kan vi fördela på alla genom kortare arbetsvecka eller tidigare pension, eller så kan vi rikta den till specifika grupper som småbarnsföräldrar eller äldre.

Om den totala resursförbrukningen inte ska växa, är det också nödvändigt att titta på fördelningen av konsumtionsmöjligheter i samhället, som just nu håller på att bli mer ojämlik.

Särskilt personer med de lägsta inkomsterna både i och utanför arbetsmarknaden har behov och krav på större konsumtionsmöjligheter än vad de får idag.

Det kan ske om vi omfördelar från miljonärer till kassörskor och socialbidragstagare, eller från kapital till verkligt arbete.

Dela-ekonomi

Vi talar om ett samhälle med en cirkulär, tillväxtfri ekonomi där fritiden ökar istället för konsumtionen. Men det innebär inte att vi ska leva sämre än idag.

Förutom att utjämna något av ojämlikheten i inkomster, kan vi faktiskt öka våra konsumtionsmöjligheter utan att öka förbrukningen. Det kräver bara att vi ställer om till en högre grad av dela-ekonomi.

I dela-ekonomin är det mindre viktigt att man äger förbrukningsvarorna, bara man kan komma åt dem när man behöver dem. Vi känner det från till exempel samåkning, men det kan spridas mycket mer.

Det finns ingen verklig anledning att alla har sin egen fyllda verktygslåda stående i källaren när man bara använder den då och då. Eller att alla ska ut och köpa ny barnutrustning, som barnen snabbt växer ur.

Här är det naturligt att låta kommuner införa lånefaciliteter för konsumentprodukter som det är meningsfullt att äga gemensamt - till exempel bilar, lastcyklar, verktyg, trädgårdsredskap, leksaker, etc 

Vi kan också uppmuntra företag att utveckla nya affärsmodeller baserade på dela-koncept. Till exempel kan vi kan ge dem ansvar för att de resurser som används i deras produkter återvinns till nya produkter.

Det kan företaget garantera med pantsystem så att produkten returneras, eller genom att hyra ut produkten i stället för att sälja den - vilket också kommer att motivera företaget att göra mer hållbara produkter.

Målet är att vi alla får större konsumtionsmöjligheter samtidigt som vi minskar vår förbrukning.

Uppgörelse med tillväxtekonomi

Vi har här gett tre förslag på hur vi sätter igång omställningen till en ekonomi som kan hålla sig inom planetens gränser:

- Demokratisk kontroll av finansieringen, så att vi kan rikta investeringar dit där de gör social nytta.
- En broms på förbrukningstillväxten, så vi kan omsätta ökad produktivitet i fritid och livskvalitet.
- Och med hjälp av dela-ekonomin skapa större konsumtions-möjligheter utan att öka förbrukningen.

Men dessa tre steg kommer också att vara det första steget i en uppgörelse med den kapitalistiska tillväxtekonomi vi känner idag. För det ena går inte utan det andra.

Pelle Dragsted och Maria Gjerding är folketingskandidater från Enhedslisten

En översättning från danska Modkraft

Bloggar om politik, klimat  Intressant



Inga kommentarer: