fredag 10 juli 2015

Grekland: Nej-segern förebådar strider

...av avgörande slag mot trojkan
Ett uttalande från Fjärde Internationalen

Det grekiska "nejet" är en rungande örfil åt ledarna för trojkan, åt de politiska ledarna för de europeiska konservativa och social-demokratiska partierna.

Mer än 61 procent "nej"-röster - när mer än en vecka av alla tänkbara medel användes för att bekämpa en sådan omröstning:

• i Europa, med en direkt kampanj för "ja" från alla de europeiska ledarna, presskampanjer från de stora internationella medierna, utpressning av ECB;

• i Grekland, en kampanj av hela pressen och de privata tv-stationerna, utspridda över hela veckan undersökningar som förutspår en seger för "ja"; utpressning av arbetsgivare mot anställda att delta i "ja" demonstrationer och hot om avsked om "nej" vann; och parallellt positionen för fackliga byråkratin kopplad till PASOK, mot folkomröstningen, uppbackad av ledningen för Europeiska fackliga samorganisationen (EFS)...

Resultatet är dock kristallklart: "nej" blev valet bland arbetarna, de arbetslösa, de folkliga områdena i stad och land, ungdomar; "ja" blev resultatet i de mest privilegierade skikten i samhället och de mest exklusiva kvarteren i Aten - det var i majoritet endast i gruppen över 65 år.

De europeiska ledarna kunde inte, som de hade gjort under 2011, när Papandreou övergav folkomröstningen, hindra en demokratisk omröstning där det var inte var fråga om att välja vilket parti som skulle stödja åtstramningspolitik dikterad av bankerna och storföretagen, utan att ta en tydlig ställning för eller emot denna politik. Denna omröstning är utan motstycke i Europa.

Syriza vann 2,2 miljoner röster i januari, "nej" samlade 3,5 miljoner röster, med ett valdeltagande en procent mindre än i januari. Även om man lägger till väljare från ANEL och fascistiska Golden Dawn (som uppmanade till en "nej"-röst), gav polariseringen runt Syriza mer än 600.000 röster och accentuerade krisen för grekiska företrädare för trojkan, Ny demokrati (ND), PASOK och Potami. Kriserna i PASOK och ND accentuerades, symboliserad av deras ledare avgång inom några dagar efter varandra. Trojkans hopp, som ekade i alla medier, om att se en "respektabel" regering ta över, gick snabbt upp i rök.

De europeiska ledarna har förlorat en andra omgång i Grekland. Efter att ha slitit ut de traditionella partierna under fem år med en outhärdlig press på det grekiska folket, hoppades de att ankomsten av Syriza i januari skulle bli ett kort mellanspel på några veckor innan återkomsten av "seriösa människor" i ledningen för Grekland. Efter reträtten från Tsipras vid tidpunkten för överenskommelsen den 20 februari, räknade de med en snabb kapitulation, och i slutet av juni, räknade de med en seger för "ja". Merkel och Hollande gjorde beräkning att tack vare strypning av bankerna skulle folkomröstningen få Tsipras på knä och tvinga honom att avgå.

När den tredje ronden börjar, är resonemanget detsamma: efter chocken från deras nederlag studsar de europeiska ledarna tillbaka med sin vanliga arrogans. De säger att de "respekterar" det grekiska folkets val, samtidigt som de meddelade att de inte kommer att ta hänsyn till det. De har inte för avsikt att ändra sin politik på något sätt, och för dem är annullering av skulden, eller till och med skuldlättnader, inte en fråga som skall diskuteras.

Det finns röster i de kapitalistiska ledarnas läger till förmån för att acceptera åtminstone en partiell nedläggning av skulden: Internationella valutafonden (IMF) har medgett det absurda i att be Grekland att strypa sin ekonomi och öka sin skuld för att återbetala institutionerna. Den amerikanska administrationen är också bekymrad över att en uteslutning av Grekland ur euroområdet kan skapa både en kris för Europeiska unionen som helhet och en risk för geostrategiska förändringar vid Europas gränser.

Men Angela Merkel och EU-ledarna vill se ett politiskt nederlag för det grekiska folket och deras regering. Att gå med på att återkalla en skuld på 300 miljarder euro är uppenbarligen inte ett ekonomiskt problem: Europeiska centralbanken (ECB) kommer att skapa och injicera 1.100 miljarder euro i den europeiska ekonomin i slutet av 2016 för att motverka deflation.

Det är ett politiskt val, eftersom det för dem är uteslutet att acceptera att ett folk genom sitt suveräna val, kan vägra att genomföra beslut som fattats av EU:s institutioner.

Beviset har vi alla just fått att Europeiska unionen och dess institutioner inte är en neutral plats eller ram. De är politiska konstruktioner, organiserade av kapitalisterna för att undgå folklig kontroll vid genomförandet av deras intressen. Denna konstruktion kommer inte att reformeras. Det är en illusion att försöka genomföra en alternativ politik och samtidigt acceptera suveränitet för dessa enväldiga institutioner.

Därför kommer under de kommande dagarna, med ett nytt styrkeförhållanden, alternativet för den grekiska regeringen att vara densamma som under de föregående veckorna: acceptera ett avtal som fortsätter och förvärrar attackerna mot befolkningen eller ta en annan väg, en radikal brytning.

Tsipras var beredd på fler eftergifter, men vad trojkan siktar på är likvideringen av Syriza-upplevelsen. Avtal utan kapitulation blev omöjligt. Detta är vad som ledde Tsipras att organisera folkomröstningen och att samla det grekiska folket mot diktat av trojkan. De "internationella institutionernas" politik blev överväldigande avvisad förra söndagen. Följden av detta mandat från det grekiska folket är entydig: det uttrycker ett radikalt förkastande av ett avtal som förlänger arbetslösheten, fattigdomen, nedmonteringen av sociala rättigheter och offentliga tjänster.

Detta mandat kräver uppsägning av betalningen av den illegitima och motbjudande skulden, en väg som, med nationalisering och kontroll av banksystemet, ger grekiska folket suveränitet över sina politiska, ekonomiska och sociala val. Dessa är de val som uttryckts av den grekiska vänstern, främst vänstern inom Syriza och aktivister i Antarsya, som bidrog till segern för "nej".

Det grekiska kommunistpartiet (KKE), med en egen ogiltig valsedel, vägrade att välja mellan "nej" till trojkan och "ja" till de internationella institutionerna. Detta är en oacceptabel sekteristisk politik.

Framgången för "nej" har uppenbarligen presenteras utanför Grekland som ett "nej till Europa" för att dölja för Europas folk dess politiska betydelse: det är en "nej" till åtstramningspolitik.

Trots detta, har i hela Europa, ett stort antal demonstrationer till stöd för det grekiska folket ägt rum. De som gick ut på gatorna uttryckte en enkel sak: i motsats till vad den officiella propagandan syftar till att inskärpa, så ligger intressena hos de utsugna klasserna i Europa inte bakom de regeringar som driver Europeiska unionen, utan finns på det grekiska folkets sida och hos Syriza, som kämpar mot åtstramning.

Motstånd mot åtstramning är möjligt. Syrizas segrar, liksom framgångarna för Podemos i Spanien, visar vägen för alla länder i Europa; att bygga politisk representation för de exploaterade, mot de kapitalistiska diktaten.

Över hela Europeiska unionen måste vi kräva annullering av illegitima skulder som kväver det grekiska folket och förneka all legitimitet åt kriminell åtstramningspolitik.

Kampen har bara börjat, eftersom det rör sig om en konflikt mellan, å ena sidan det grekiska folket och, potentiellt, alla Europas folk och å andra sidan trojkans institutioner. I denna kamp, ​​kommer grekerna som har mobiliserat mot åtstramning att ha behov av enighet mellan alla sina styrkor mot aggressiviteten från trojkan och de europeiska ledarna. Arbetarna i Europa, som drabbas av samma politik, kommer att behöva mobilisera vid sidan av den grekiska sociala och politiska rörelsen i opposition mot åtstramning, tillsammans med grekiska regeringen i alla de åtgärder som den kan vidta för att motstå diktat från trojkan.

The Secretariat of the Executive Bureau of the Fourth International made this statement on 7 July 2015. Översättning från International Viewpoint.

Bloggar om politik, grekland  Intressant


Inga kommentarer: