onsdag 12 augusti 2015

Vilken är motorn i den ekologiska krisen?

...om biologisk mångfald, del 2
Första delen av artikeln kan du läsa här

En annan viktig del i diskussionen om den ekologiska krisen är frågan om vad den primära bakomliggande orsaken är - särskilt vilken roll kapitalismen spelar.

Marxister och socialister kan ta äran för att kapitalismens roll har tagits upp i den gröna debatten, som tidigare var frånvarande. Med sin groteska produktivism och strävan efter vinst och tillväxt, är kapitalismen den största enskilda faktorn i den ekologiska krisen. Tyvärr har detta presenterats som att kapitalismen är den enda avgörande faktorn. Avskaffa kapitalismen och voila, problemet är löst!

En sådan synpunkt snedvrider inte vår analys av den ekologiska krisen, men det avväpnar oss i kampen för att komma med förslag.

Det är sant att den ekologiska förstörelsen har ökat dramatiskt i takt med den industriella revolutionen och kapitalismens framväxt. Men den moderna människans påverkan på biosfären, inklusive utrotning av andra arter började långt före industrialiseringen och kapitalismen.

Moderna människor är den mest framgångsrika, fyndiga och effektiva art som planeten någonsin har producerat, och har haft en dramatisk effekt på andra arter. I takt med att människor spred sig från Afrika till resten av världen, har de utplånat många av de stora landdjuren och ickeflygande fåglarna som inte hade en chans mot deras effektiva jaktmetoder, som inte bara användes för att tillgodose det omedelbara behovet av mat. En femtedel av alla arter har utrotats mot den bakgrunden. Det hände i Australien, Nya Zeeland, Madagaskar, Indonesien, USA och Europa.

På senare tid har upptäcktsresande och kolonialister dragit härjande fram och utrotat eller hotat isolerade och utsatta arter som dronten, garfågeln, Galapagos-sköldpaddan. Stellers sjöko blev utrotad på grund av jakt. Arter har gått från talrika till utrotade på en mycket kort tid, särskilt på isolerade öar. Idag verkar det som om vi, beväpnade med motorsåg och modern teknik, är igång med resten.

Och här är poängen. Det är inte bara kapitalismen, utan industrialiseringen, som är en allvarlig utmaning för miljön. Det är sant att ett socialistiskt samhälle i långt högre grad skulle förbättra förmågan att hantera den ekologiska krisen, men det skulle inte i sig vara en lösning. Verkligheten är att vi fortfarande skulle möta en hård utmaning. Frånvaro av kapitalism i sig är inte tillräckligt.

Under stora delar av det tjugonde århundradet upphörde kapitalismen och dess strävan efter vinst att existera i Sovjetunionen och Maos Kina. Påverkan på miljön var minst lika massiv som den hade varit under kapitalismen. Båda länderna hade en aggressiv produktivitet och resultatet blev förorenade vattendrag och mark, sjöar fyllda med kemiskt avfall och Tjernobyl.

Förstörelsen av miljön kommer att fortsätta efter kapitalismen, om inte alternativet blir ett hållbart alternativ. Och detta sker inte automatiskt. Kampen för en hållbar planet måste bäddas in i själva den revolutionära processen! Detta är i grunden vad ekosocialism handlar om. Det är kampen för ett hållbart socialistiskt samhälle som kan hålla biosfären intakt. Det är att erkänna att kampen mot kapitalismen och kamp för miljön är två sidor av samma mynt. Men kampen för ett hållbart liv, som kan genomföras i harmoni med naturen i stället för i konflikt med den, måste upprätthållas för många år framöver, även efter att kapitalismen har kastats på historiens skräphög.

Förhållandet mellan människa och natur

Varken det ekonomiska eller interna värdet av biologisk mångfald kan beräknas. Faktum är att vi har den att tacka för vår existens. Ju fler arter ett ekosystem innehåller, desto högre är dess produktivitet, och desto större är dess förmåga att motstå påverkan och överleva kriser. Efter hand som arter försvinner, blir ekosystemet mer och mer sårbart, liksom vi själva.

En stor del av växterna är beroende av insekter för pollinering och därmed spridning. Växter, varav en stor del används som mat av oss, men också för medicinskt bruk och forskning.

EO Wilson skriver: "Insekter och andra leddjur är så viktiga att skulle de plötsligt försvinna, skulle mänskligheten inte överleva mer än några månader. De flesta groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur skulle också dö ut samtidigt. Därefter skulle en stor del av blommande växter försvinna, och med dem hela den fysiska strukturen i de flesta skogar och landområden på jorden... "[The Diversity of Life, s. 125].

Enligt honom skulle världen ungefär komma att se ut som i början av paleozoikum med små öar av träd utan mycket liv.

Men det är inte bara en självisk fråga. Det finns också en mer filosofiska poäng. Hur ska förhållandet mellan människor och resten av naturen vara? När jag blev medlem i en marxistisk organisation 1960, fick jag höra att "mänskligheten" utvecklats i konflikt med naturen, och att vår uppgift var att underkuva naturen, så att vi kunde säkra vårt sätt att leva. Denna uppfattning var det uttalade målet i både Stalins Sovjetunionen och Maos Kina.

Detta synsätt måste förkastas. Det är viktigt att insistera på att människor är en del av naturen och båda har behov av den och ett åtagande att leva i harmoni med den. Som ekosocialister bör vi kämpa för ett samhälle där mänskligheten kan existera i samspel med andra arter utan att hota deras existens. Vi skyddar den biologiska mångfalden, inte bara för att skydda oss själva, utan för att en värld fylld av biologisk mångfald är vad vi vill leva i. Alternativet är en tyst vår, eller en biologisk öken, även om vi skulle överleva en sådan mardröm.

Marx hade blick för denna aspekt och det kan ses i hans syn på naturen som "människans oorganiska kropp". William Morris hade samma insikt som återspeglades i hans kärlek till naturen och försvaret av denna, samt i hans kamp mot industrialisering och produktivism.

Slutsats

Vänstern kan inte behålla en stor blind fläck i analysen av den ekologiska krisen. Som jag sade i början, är den biologiska mångfalden den mest värdefulla, men minst uppskattade resurs som världen har. Krisen i den biologiska mångfalden är den mest grundläggande och destruktiva aspekten av den totala ekologiska krisen. Vi måste göra försvaret av den till en kärnpunkt i vår analys och i de lösningar vi kommer med.

Vänstern måste bedöma var vi placerar oss i förhållande till dessa diskussioner - krisen i den biologiska mångfalden, frågan om den ökande befolkningen (medan vi avvisar alla former av tvång i födelsekontroll), industrialiserings roll och förhållandet mellan människa och natur.

Översättning från danska Socialistisk Information

Bloggar om politik, miljö  Intressant



Inga kommentarer: